Markus och Ingrid kämpar mot cancern och tiden.
Titel: Vad är så skört att det bryts om man säger dess namn? (org. Kva tåler så lite at det knuser om du seier namnet på det?)
Författare: Bjorn Sortland
Sidantal: 120
Utgivningsår: 2010 (original 2007)
Handling:
Markus är nitton år och arbetar på en flygplats. Efter att ha träffat Ingrid på en fest blir han stormförälskad. Men deras kärlekssaga är annorlunda för Ingrid är sjuk. Döende.
Omdöme:
Den här boken är tunn och lättläst, så tunn att den lästes ut på en dryg trekvart. Men den lyckades lämna ett avtryck ändå, en kvardröjande sorgsen känsla som klamrar sig fast. Det är någonting som lyser igenom de fåordiga sidorna som berör. Den är fin, tänkvärd och sorgsen och det bästa med den är att den aldrig blir för tung eller deprimerande jobbig.
Jag tycker att det går lite för fort och tar slut för fort. Till en början är Markus näst intill besatt och jag har svårt för att förstå hans kärlek och intresse för Ingrid, en tjej han inte känner. Ingrid är döende i cancer och trots att de inte pratar mycket om sjukdomen så finns den där i bakgrunden. Jag reagerade på att hon tappat allt hår, men fått behålla ögonfransarna. Och jag begrep aldrig riktigt vad det var som var så skört att det bryts om man säger dess namn?
Språk: +1
Stil: +1
Otillräcklig: -0,5
Slutbetyg 6,5/10
Denna recension är skriven av Fia Filur.
Boktycke 