När en snäll flicka håller på att bli en stygg varg…

Man ska inte underskatta oskyldiga flickor. 

Titel: The Lost Saint
Författare: Bree Despain
Serie: The Dark Divine 2
Sidantal: 404
Utgivningsår: 2010

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Daniel är botad från varulvsförbannelsen men Grace är smittad. För att vargen inte ska ta över henne tränar Daniel henne i stridskonst. Samtidigt så letar de efter Jude som har varit spårlöst försvunnen sen den natten då Graces liv ändrades för evigt. En dag får de ett telefonsamtal från Jude där han varnar dem om någon, men vem lyckades de aldrig lista ut.

Överfall och inbrott sker med jämna mellanrum i staden. Daniel vill inte göra något åt det men Grace känner att det är hennes plikt att stoppa de onda krafter som hotar hennes stad. Hon tänker visa dem att hon, den snälla flickan, inte alls är rädd för den stora stygga vargen.

Omdöme:
Vad är det med namnet Grace och varulvar? Först Maggie Stiefvater och nu Bree Despain. Heter man Grace och är med i en paranormal romance så är det stor risk att man slutar som en varg.

Vad tyckte jag om The Lost Saint då? Jo, helt okej. Eftersom jag inte tyckte att första boken var superbra så hade jag inte så höga förväntningar på den här, vilket var lika bra för någon fantastisk läsupplevelse är den inte. The Lost Saint är dock snäppet bättre än sin föregångare när det gäller takt och karaktärer. Den är inte heller lika förutsägbar… eller ja, man visste ju i och för sig redan vilka som var goda och vilka som var onda men det fanns ändå en del grejer som jag inte lyckades lista ut i förväg.

Något som jag störde mig lite på, och det gäller inte specifik den här boken utan kärleksromaner och även tv:serier i allmänhet, är bristen på kommunikation. Hade huvudpersonerna bara varit tydligare med varandra så skulle inget av problemen växa sig så stort. Grace och Daniel ska väl älska varandra över allt annat? Ändå så tycker de att ha hemligheter och ljuga för varandra är en bra idé. Visst, man kan förklara Graces beteende med att vargen håller på att ta över henne men Daniel då? Det är minsann inte konstigt att Grace blir attraherad av en annan när pojkvännen inte litar på en. Och ska man varna någon så ska man INTE tala i gåtor!

Det är betydligt mer action i den här boken än i förra och det är toppen! Gillar att Grace har blivit starkare och kan spöa upp folk. I överlag så tycker jag att det är bra att hon utvecklar en grymmare och vildare sida.

Finns inte så mycket mer att säga om boken förutom att jag tycker att den ligger någonstans mellan okej och ganska bra. Gillar du paranormal romance så kan du testa på den här.

Mest intressanta karaktär: Talbot
Bästa scen eller del: Spoiler [Demonjakterna]

Betyg: 5/10

Andra böcker i serien:
1. The Dark Divine
2. The Lost Saint

Advertisement

 

Flickan med ett heligt efternamn

De familjer som på ytan verkar vara perfekta är de som oftast inte är det.

Titel: The Dark Divine
Författare: Bree Despain
Serie: The Dark Divine 1
Sidantal: 372
Utgivningsår: 2010

Handling:
Grace Divine har på ytan en perfekt familj. Hela familjen är troende och de har rykte om sig att vara osjälviska och hjälpsamma. Hennes liv vänds upp och ner när barndomskompisen Daniel dyker upp igen efter att ha varit försvunnen i tre år. Grace vet inte varför han lämnade dem  eller vad han gjorde som fick hennes snälla bror Jude att hata honom. Vad var det som egentligen hände den dagen för tre år sedan? Vad gjorde Daniel som var så oförlåtligt att ingen i familjen ens får nämna hans namn? Och kanske ännu viktigare… varför har han kommit tillbaka?

 

Omdöme:
The Dark Divine var en bok som jag visste väldigt lite om när jag började läsa. Det enda jag kände till om den var att det var en paranormal romance. Och egentligen är det väl rätt dumt att jag läste den här boken eftersom jag för tillfället är rätt trött på paranormal romance. Men man var ju tvungen att passa på att roffa åt sig boken när den äntligen fanns tillgänglig på bibliotekshyllan 🙂

De första 100 sidorna i boken tyckte jag var bra. Då hade den övernaturliga varelsen inte avslöjat sig än och jag gillade riktigt mycket hur man bit för bit förstod att alla i Divine-familjen inte var så lyckliga och perfekta som man trodde från början. Haha, jag tyckte att familjedramat var det mest intressanta med hela boken.

Det paranormala var rätt okej, Despain har försökt skapa lite bakgrund och regler, intressant men inget som stod ut särskilt mycket. Det kändes inte riktigt som att det kom i fokus.

Vad jag hade mest problem med var att handlingen var både förutsägbar och ibland orimlig. Nu kan jag inte avslöja vad jag tyckte var orimlig utan att spoila för er så jag nöjer mig med att säga att: Så skulle jag aldrig ha betett mig! Under hela berättelsens gång la Despain ut flera supertydliga ledtrådar och jag förstår inte hur Grace kan missa dem. Man visste vem den skyldiga var långt innan man ens fick läsa om dennes offer.

Karaktärsmässigt så tycker jag att Daniel var den mest intressanta karaktären. Grace var inte dålig men hon kändes som en typisk huvudroll av den här genren. Inte så många vänner, ganska tråkig berättarröst, avskyr först killhuvudrollen men blir sedan upp till ögonen förälskad i honom (hon håller detta hemligt först givetvis) och sen kan hon offra allt för kärleken. Man har sett det förut så att säga.

Som sagt, jag är trött på paranormal romance och möjligtvist så ger jag boken ett orättvist betyg. Tycker inte att den är dålig, men den är inte bra heller. En okej bok. Kan tänka mig att läsa fortsättningen i nästa del.

Orimliga saker/förutsägbarhet: -0,5

Mest intressanta karaktär: Daniel
Bästa scen eller del: Thanksgiving-delen

Betyg: 4,5/10

Andra böcker i serien:
1. The Dark Divine
2. The Lost Saint