Vad är värst: Att inte har några känslor alls eller att känna alldeles för mycket?
Titel: Everneath
Författare: Brodi Ashton
Serie: Everneath 1
Sidantal: 454
Utgivningsår: 2009
Handling:
Nikki har varit spårlöst försvunnen i ett halvår. Alla tror att hon har haft problem med droger men sanningen är att hon har rest till en annan värld och varit där i 100 år. När Nikki vaknar upp har hon svårt att minnas saker. Cole, den odödliga och vackra varelsen som har tömt hennes känslor ber henne att vara kvar med honom i Everneath. Nikki är förvirrad och svag, men någonstans inuti henne kommer hon ihåg ansiktet av en annan pojke som betyder mycket för henne. Hon bestämmer sig för att resa tillbaka till den riktiga världen för att ställa allt till rätta. Men klockan tickar på, Nikki har bara ett halvår på sig innan hon förlorar sin själ.
Omdöme:
Älskar omslaget! Den är ännu vackrare i verkligheten, bokstäverna glimmar så fint i ljuset. Jag visste praktiskt taget inget om boken när jag köpte den, och för en gångs skull så kan handlingen mäta sig med framsidan.
Everneath är en omtolkning på den grekiska myten om Hades och Persephone. Om ni inte känner till den så kan jag kort berätta att Hades, underjordens gud, blev kär i Persephone som han kidnappar och tvingar till att bli hans drottning. Efter lite lömska tricks och inblandningar från andra gudar så slutade det med att Persephone fick tillbringa ett halvår (eller 9 månader) ovanför jord varje år, resten av tiden måste hon vara i underjorden. Det är egentligen inte så viktigt att man känner till originalmyten men det kan vara rätt kul att dra paralleller mellan berättelserna. Everneath ska väl föreställa underjorden, Nikki är Persephone, Cole är Hades och Jake är Orpheus (fast det kommer från en annan myt).
Boken börjar riktigt bra. Jag gillar att man kastas in i handlingen direkt och får följa med när Nikki vaknar och återvänder till verkligheten. Jag var supernyfiken på vem Cole var, hur Nikki träffade honom och vad som har hänt mellan Nikki och Jake. Tyvärr så måste jag säga att boken tappade mycket av sin charm när alla trådar föll på plats. I början tyckte jag om karaktärerna och ville lära känna dem, men ju mer jag visste om dem desto mer patetiska framstod dem. Argh, har de inte hört talats om ordet ”kommunikation”?! Inget av problemen skulle ha uppstått om de bara hade pratat med varandra istället för att leka gissningsleken med varandra. Det finns även en del mindre rimliga saker men jag tar inte upp dem i recensionen eftersom de är spoilers.
Språket tycker jag är väldigt bra, orden bara glider fram och det är en fröjd att läsa. Även om boken inte var särskilt spännande så flöt språket så bra att jag bara följde med i strömmen. Everneath har sina brister men i överlag så tycker jag att det är en mycket bra bok, kommer absolut att läsa nästa del i serien.
Karaktärer:+0,5
Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Koncept/Fantasivärld: +0,5
Språk: +1
Orimliga saker: -0,5
Mest intressanta karaktär: Cole
Bästa scen eller del: Början
Minnesvärd citat: Heroes are made by the paths the choose, not the powers they are graced with.
Betyg: 7,5/10
Boktycke 