RSS

Category Archives: Candace Bushnell

Gästinlägg: Sömnpiller med hårda pärmar

Carrie Bradshaw befinner sig äntligen i New York och där … händer det inget särskilt.

 

 

Titel: Sommar i New York (eng. Summer in New York)
Författare: Candice Bushnell
Serie: The Carrie Diaries 2
Sidantal: 397
Utgivningsår: 2011

Handling:
I New York börjar Carries nya liv med en kurs i kreativt skrivande, ständigt festande på olika heta inneställen, en äldre pojkvän och sexsnack med kompisarna Samantha och Miranda.

 

 

Omdöme:
Den första ungdomsboken om Carrie var en besvikelse för mig eftersom jag inte riktigt kände igen smarta, självsäkra Carrie från tv-serien. Jag tänkte att det bara kunde bli bättre när hon kom till New York och lärde känna de andra tjejerna.

Det är ju nu hennes nya liv ska börja! Och visst är det ett nytt liv. Kändisar, coola klubbar, en äldre och framgångsrik pojkvän och den begynnande vänskapen med Samantha och Miranda. Men tyvärr måste jag säga att Carries ungdom och karaktärsutveckling är förlamande tråkig.

Boken går i stort sett ut på att Carrie skriver en pjäs och undviker att ha sex. Jag har alltid sett Carrie som smart, stark och kaxig och visst finns det lite kaxighet, men den kommer mest fram som självgodhet. Hon är så mån om att visa alla andra att hon har lämnat småstaden bakom sig, att hon har lyckats, är cool, tuff och viktig som bor I New York och känner kändisar. Men jag tycker inte att det är så himla coolt när hon ljuger och ser sig själv som förmer än andra. Jag önskar istället att hon hade använt sin intelligens till något konstruktivt.

Dialogerna känns konstlade och krystade och jag tycker både att språket och karaktärerna var bättre i den första boken. Gillar Samantha, men resten av karaktärerna är extrema åt antingen det ena eller andra hållet och när de bråkar för ingenting och blir sams lika fort igen känns det bara överdrivet.

Tempot är jämnt och stundtals undrar jag varför jag läser vidare för det finns inget särskilt som lockar, förutom möjligen att ta reda på vad Carrie kommer att göra med sin väl bevarade oskuld.

Dialoger: -0,5
Handling: -0,5

 

Mest intressanta karaktär: Samantha Jones
Bästa scen eller del: Samtalen under strömavbrottet
Minnesvärt citat:
Samantha: ”Jag behöver inte ha sex med nån karl för att ta mig fram. Å andra sidan skäms jag inte för nånting som jag har gjort. Skam är en oanvändbar känsla.”

Betyg: 4/10

Andra delar i serien:
1. The Carrie Diaries
2.  Sommar i New York (eng. Summer in New York)

Denna recension är skriven av Fia Filur.

Advertisements
 

Tags: , , ,

Gästinlägg: Förspelet till den sexiga teveserien

Före ikonen, legenden, krönikören Carrie Bradshaw var det en gång en småstadstjej som längtade efter mer.

 

 

Titel: The Carrie Diaries (eng. The Carrie Diaries)
Författare: Candace Bushnell
Sidantal: 394
Utgivningsår: 2010

Handling:
Kompisar, syskonrelationer och en snygg kille står i fokus för Carries ungdomsår. Samtidigt drömmer hon om en framtid som författare och längtar till New York.

 

 

 

Omdöme:
Jag vill så gärna tycka om den här boken. Jag gillade teveserien, jag gillade den första filmen och jag gillade Sex and the city som bok. Men den här når inte ända fram. Det borde vara tidernas bästa förspel, men jag bläddrar sida efter sida och väntar på klimaxen som aldrig kommer och till slut fejkar jag, för jag vill så gärna gilla.

Stundtals är Carrie underbar, hon är sarkastisk, rolig och klockren sådär som Carrie ska vara, och ibland är hon svag, osäker och undrande. Jag förstår om Carrie inte kan vara färdig som person och att hon söker efter sig själv, men det här velandet fram och tillbaka gör mig otålig. Jag saknar den Carrie jag är van vid och jag saknar särskilt de andra tjejerna.

Killen som hela handlingen spinner kring är snygg och innehar alla attribut för att man inte borde vilja ha honom som pojkvän. Tråkigt nog är han så blekt gestaltad att han glider obemärkt förbi mig, och jag förstår faktiskt inte vad Carrie ser i honom.

Jag tyckte att det mesta i handlingen var förutsägbart och det som sänker trovärdigheten är att när det väl händer så reagerar karaktärerna antingen så passivt eller överdrivet att det känns som att det bara var på låtsas. Jag blir inte så uppslukad att det känns som på riktigt. En orsak till att jag känner mig frånkopplad kan vara för att Carrie var en ungdom på 80-talet medan jag är född på 80-talet, så jag känner inte alls igen mig.

I andra böcker som jag har läst av författaren så är tonen smart och raljant och kvinnorna är självsäkra och självständiga. Det skymtar fram glimtvis, men jag önskar att det vore mer.
När det gäller likheter med teveserien så frångår det manus, i den här boken är Carries mamma död och hon bor tillsammans med sin pappa och två småsystrar. Systrar! Det var en stor överraskning.
Tror den här boken fungerar bäst om man inte har sett serien och byggt upp en massa förväntningar, men trots det så slutar den lovande och jag kommer verkligen att läsa fortsättningen. Det kan bara bli bättre!

Citat:

(Carrie och hennes vänner jämför män med elektroner)
”De har en massa laddningar som sticker ut, och de letar alltid efter ett hål som de där laddningarna passar i …”

Språk +1
Handling -0,5

Slutbetyg: 5,5/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.