De vuxna vill fortfarande äta upp barnen

En uppföljare som är en prolog. 

 

Titel: Farsot (eng. The Dead)
Författare: Charlie Higson
Serie: De levande döda 2
Sidantal: 505
Utgivningsår: 2011 (original 2010)

Handling:
Ett mystiskt virus har drabbat hela världen som omvandlar alla över 14 år till människoätande zombier. I en pojkskola har ett gäng pojkar barrikerat sig mot de blodtörstiga lärarna. De lyckas bryta sig ut från skolan och bestämmer sig för att ge sig av till London. Men överallt lurar faror och moralen sjunker dag för dag. Kommer de att klara sig? Eller kommer de att bli uppätna innan de kommer fram?

 

Omdöme:
Berättartekniskt så tycker jag att denna är bättre än sin föregångare. Det är fortfarande väldigt många olika berättarröster men här är texten för det mesta skriven i limiterad 3:e personsform till skillnad från i Fienden där man hoppade rätt vilt bland alla PoV(Point of View)-karaktärer.

Händelserna här utspelar sig alltså cirka ett år före handlingen i Fienden och följer andra karaktärer. Vissa bikaraktärer som dök upp i första boken är även med i denna. Alltid kul att stöta på ett namn man känner igen och att se hur de var innan.

Vad jag hade mest problem med var alla ytterst äckliga beskrivningar av vidriga kroppsvätskor som flyger, stänker och sprutar över karaktärerna. Och nu menar jag inte blod för det har jag inget emot (har sett för mycket anime så blod som sprutar som gejser ur människor/monster är numera vardag), men när kommer till andra ofräscha kroppsvätskor så klarar jag mig gärna utan. Ugh, vill inte ens tänka på det. Det fanns flera scener som var så äckliga att jag mådde illa av dem. Ett tips, läs inte boken precis innan matdags.

Karaktärsmässigt är det även lite bättre, bästisarna Ed och Jack är i fokus och jag gillar vänskapen mellan dem. Men det var aldrig så att jag kände med dem. Även när folk (även PoV-karaktärer) dog till höger och vänster så blev jag aldrig ledsen, istället så störde jag mig litegrann på hur oförsiktiga de var.

Spänningen är på topp genom hela serien och det är svårt att lägga den ifrån sig. Även om jag tyckte att den hade lite väl för många beskrivningar av slem/snor/annat äckligt så fortsatte jag ändå att läsa. Man ville veta hur det skulle gå för karaktärerna och vilka som skulle överleva.

De levande döda är en obehaglig serie (om inget annat så är den äcklig). Jag själv har svårt att bli skrämd av böcker så jag vet inte om man kan klassa den som en skräckserie. Det är hursomhelst mycket spänning och jag lär plocka upp den tredje boken när den kommer svenska.

Spänning: +1
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ed
Bästa scen eller del: Superspoiler [När Jack dog i sitt rum]

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. Fienden (eng. The Enemy)
2. Farsot (eng. The Dead)

Advertisement

 

När alla vuxna vill äta upp barnen…

… finns det då fortfarande regler för vad som är rätt och fel?

Titel: Fienden (eng. The Enemy)
Författare: Charlie Higson
Serie: The Enemy 1
Sidantal: 443
Utgivningsår: 2010 (Original 2009)

Handling:
Alla vuxna och ungdomar i övre tonåren har förvandlats till blodtörstiga zombie-liknande varelser som gärna äter barn till middag. I London finns Arrans gäng som har klarat sig i ett år. Men det börjar bli allt svårare att få mat och de vuxna blir allt farligare. Barn efter barn rövas bort och läget ser mörkt ut. Men mitt i hopplösheten kommer hoppet, en nyhet om att i Buckingham Palace finns ett organiserat gäng som välkomnar alla friska ungdomar. Det är säkert där och det finns gott om mat. Gänget bestämmer sig för att söka lyckan där, men vägen dit kantas av vuxna, och de är mycket hungriga.

 

Omdöme:
Fienden kan nog vara bland de mest obehagligaste böckerna jag har läst. Inte för att jag blev rädd, men för att kannibalism är äcklig och för att jag påmindes om att även barn är kapabla till ondska.

Som med många zombiefilmer så är det inte vad zombier gör mot människorna som är det hemska, det är vad människor gör mot andra människor. Zombier är monster, de har inget samvete och även om det inte precis är trevligt att läsa om hur de tuggar ihjäl barnen så är det ändå acceptabelt, de äter barn, det är vad de gör. Man vet var man har dem och man vet att de är fiender. Med andra barn är det en annan femma, vilka är på samma sida som en själv? Hur långt vågar de gå för att få sina viljor igenom? Hur ska de veta vad som är “okej” när det inte finns några vuxna som lär dem? Blodbad alá Flugornas Herre blev det inte men jag tyckte ändå att stridigheterna mellan barnen var det läskigaste med boken.

Det är action rakt igenom hela boken och man hinner knappt dra efter andan innan nästa attack kommer. Lugna stunder är intill obefintliga och jag ljuger inte när jag säger att jag kände mig tvingad att läsa ut boken i ett enda svep. Det finns inga ställen där man kunde pausa och känna att det är okej att lägga boken i från sig. Näh, här var det stressigt sträckläsning som gällde.

Karaktärerna var lite av en besvikelse, det fanns många av dem och det hände flera gånger att jag inte visste vem som vem. Jag hade koll på de fyra-fem “huvudkaraktärena” men resten var bara en namnsoppa. Att berättelsen är skriven i allvetande-form gjorde det ju inte lättare att skilja personerna åt. Man fick bara lära känna alla ganska ytligt och det tycker jag är väldigt synd. Nu kunde folk dö till höger och vänster utan att jag brydde mig.

Någon gång under boken så vaknade även lite av min feministiska sida upp och jag la märke till att det var ganska dåligt med starka kvinnliga ledare i boken. De är bara ställföreträdare, ungefär som “kvinnan bakom mannen”. I stort sett så finns det två tjejer i fokus, tjej A är cool men lider av dåligt samvete och tjej B är avundsjuk för att tjej A är snyggare än henne. Men kom igen liksom, har man inget viktigare att tänka på? Alla hjältar i boken är manliga, var är de starka tjejerna?

Slutet är okej, det lämnas rätt öppet för en fortsättning och jag kommer att plocka upp andra boken i serien nästa gång jag är i biblioteket.

Handling: +1
Spänning: +1

Betyg: 7/10

Andra delar i serien:
1. Fienden (eng. The Enemy)
2. Farsot (eng. The Dead)