All the Rage – Courtney Summers

När ingen tror på den våldtagna tjejen…

Titel: All the Rage
Författare: Courtney Summers
Sidantal: 321
Utgivningsår: 2015

Handling:
Romy levde ett bra liv, hon hade en populär och rik bästis och skulle på samma fest som killen hon var kär i. Det hela var underbart… tills hon blev våldtagen.

Nu, ett år senare är allting annorlunda. I skolan haglar hatet över henne, lögnare, slyna, hora. Tjejerna snackar skit om henne, killarna fäller och knuffar henne. Men Romy biter ihop och bygger bara en starkare mur mot omvärlden. Hennes enda chans till att vara sig själv är på restaurangen i grannstaden som hon jobbar i. Så länge hon håller tyst så kunde livet kanske bli bättre ändå. Men när en klasskamrat försvinner efter en fest vet inte Romy längre om att hålla tyst är det rätta att göra? Skulle samhället tro henne den här gången fast de redan har svikit henne en gång redan?

Tycke:
Boken har en väldigt passande titel. Under läsningens gång kände jag så mycket ilska mot samhället och karaktärerna i boken. Det hemska är ju att det faktiskt är så ibland i verkligheten också. Jag är medveten om att det är väldigt svårt att döma våldtäktsfall ifall det bara är ord mot ord. Men i Romys fall fick hon inte en enda chans. Bara för att den som våldtog henne är en populär kille och dessutom sheriffens son så blev hon automatiskt stämplad som lögnare och lössläppt.

Jag kan inte ens föreställa mig hur vidrigt det är. Att berätta att man har blivit våldtagen kräver redan mod, men sen att ingen tror på en. Herregud alltså.

Romy är så stark. Hon har inga vänner, blir dagligen mobbad och har tappat förtroendet för de vuxna. Även om hennes mamma och blivande styvpappa försöker hjälpa och nå fram till henne så vet hon att de inte kan göra något åt situationen. Ändå går hon till skolan varje dag och utstår kamraternas skällsord, beundrar verkligen hennes mod och styrka.

Courtney Summers böcker är mörka och den här är inget undantag. Alltså hur kan man vara så vidrig och våldta en annan person? Det spelar ingen roll hur himla full och påverkad tjejen/killen är, man gör helt enkelt inte så mot någon annan. Och jag förstår verkligen inte hur någon kan fortsätta att ha sex när den andra försöker kämpa emot och till och med spyr under akten. Det om något annat bör ju vara rätt avtändande.

Grät så mycket vid slutet, det var som att all ilska, frustration och sorg som hade byggts inom mig under läsningens gång bara brast.

All the Rage är en bok som väcker tankar och ilska mot all orättvisa mot Romy och många fler tjejer fått utstå. Vare sig du är tjej eller kille så är det en bok med viktigt budskap. Läs den!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Så fruktansvärt när de skyllde Pennys död på Romy. Och att de önskar att det hade varit Romy som dog. Herregud, hur kan man ens säga något sådant?

• Åh gud, så lättad jag var när Romy hittade tampongen i sig och fick veta att hon inte hade blivit våldtagen.

• Förstår att hon inte vill att Leon ska känna till hennes förflutna men han har ju varit hur snäll och tålmodig som helst. Romy gav inte ens honom en chans.

• Lite dåligt att man inte fick veta om hur det gick för Kellan och Brooke. Hoppas, hoppas, hoppas på att de fick sitt straff.

+ Trovärdighet
+ Stark huvudroll
+ Att den fick mig att känna så mycket
+ Budskap
– Att huvudrollen undanhöll information
– Slutade för fort

Mest intressanta karaktär: Romy
Bästa scen eller del: Spoiler [När Tina bad om förlåtelse]
Minnesvärt citat:
“His hands are everywhere and he’s a vicious weight on top of her that she can’t breathe against so she cries instead, and how do you get a girl to stop crying?

You cover her mouth.”

Rekommenderar för:
Letar du efter en mörk bok med ett starkt och bra budskap om våldtäkt så plockar upp den här!

Rekommenderar inte för:
Vill du ha något lättsmält så ska du verkligen inte plocka upp den här.

Advertisement

 

Minirecensioner – Den lille prinsen, håll dig lugn

Titel: Den lille prinsen
Författare: Antoine de Saint-Exupéry
Sidantal: 94
Utgivningsår: 2015 (original 1940)

Minihandling:
En vuxen träffar på Den lille prinsen i öknen och får ta en del av hans resa till planeten jorden.

Tycke:
Den lille prinsen är en älskad barnbok och efter att ha läst den förstår jag varför. Illustrationerna är fina och språket är enkelt men vackert. Dessutom har den ett budskap som får mig som vuxen att tänka efter. Hur många barn har gett upp sina drömmar på grund av att de vuxna tycker att de är trams? Hur upptagna är vi inte av att tjäna pengar och hitta vår plats i samhället så att vi faktiskt glömmer bort att leva?

Första halvan av boken gillar jag jättemycket, älskar att läsa om prinsens besök hos de olika planeten. Sen blev nog boken lite väl för filosofiskt för mig och jag hängde liksom inte helt med. Känner att jag borde läsa om den någon gång i framtiden för att se om jag förstår den bättre då.

Vill du ha en djup barnbok så testa gärna på den här.

Betyg: 6/10

________________________________________________________________________________

 

Titel: Please Keep Calm
Författare: Courtney Summers
Serie: This is Not a Test #2
Sidantal: 74
Utgivningsår: 2015

Minihandling:
Fortsättningen på This is Not a Test.

Tycke:
När jag läste This is not a test för ett par år sedan så gillade jag den väldigt mycket. Idén med en självmordsbenägen huvudroll i en zombiebok är bara så intressant. Däremot så var slutet riktigt frustrerande för det fanns inget slut. Boken tog slut lite mitt i, jahopp…

Men nu har det kommit en fortsättning! Det är dock ingen helbok utan en längre novell som berättas ur Rhys synvinkel. Om jag ska vara helt ärlig så föredrar jag Sloanes berättarröst för hon se världen ur ett annorlunda perspektiv. Med Rhys så var det mer den vanliga zombieapokalyps-stuket, springa, överleva, springa, överleva. Boken är väldigt välskriven och brutal på sina ställen vilket jag uppskattar, men den är för kort och återigen så slutar den ganska abrupt igen (fast lite bättre den här gången).

Beroende på hur tillfreds man är med slutet i This is Not a Test så kan Please Keep Calm vara ett måste eller något onödigt. Jag är i alla fall glad över att jag läste den och håller tummarna på att Summers kommer att ge ut en till fortsättning.

Andra böcker i serien:
1. This is Not a Test
2. Please Keep Calm

Betyg: 6,5/10

 

Kan en självmordsbenägen flicka överleva en zombieinvasion?

Är det någon skillnad på att vara en levande död och en död levande? 

Titel: This is Not a Test
Författare: Courtney Summers
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2012

Handling:
Dagen då Sloane bestämde sig för att begå självmord var dagen då världen utsattes för zombieinvasion. Grannar och skolkramrater blir uppätna och kommer tillbaka som levande döda. Samlingslokalerna klarar inte av trycket och tillsammans med 5 skolkamrater barrikerar sig Sloane i skolans lokaler. Det ständiga hotet från zombierna och hat mellan de överlevande tonåringarna gör knappast livet säkert. Men vad har Sloane för roll i det hela? För en flicka som redan har bestämt sig för att avsluta sitt liv så kanske jordens undergång inte har någon betydelse.

 

Omdöme:
Wohoo, en till zombiebok! Jag har inte läst något av Courtney Summers tidigare men har hört mycket lovord om hennes böcker. Konceptet med en låta en flicka som redan har gett upp sitt eget liv vara en av de få överlevande vid en zombieattack var så lockande så jag skaffade hem boken utan att ha läst några recensioner om den.

Jag gillar Sloanes berättarröst väldigt mycket, den är sorglig och mörk men samtidigt så rar och ljuv. Älskar alla de stunder då hon frivilligt offrar sig själv för farliga uppdrag och tar död på alla bråken. Hennes handlingar är både själviska och modiga på samma gång och man vet inte om man ska tycka synd om henne eller älska henne. Just nu lutar det sig mot det sistnämnda.

Av de andra karaktärerna i gänget så var Cary och Rhys de enda jag gillade. Trace och Harrison ville jag döda flera gånger och även Grace var jobbig vid flera tillfällen. Men Trace, arghh, har inte varit så irriterad på en karaktär på länge. Samtidigt så kan jag förstå varför han beter sig som han gör men det är bara så himla omoget. Blir upprörd bara jag tänker på honom.

Man fick i stort inte några förklaringar till varför folk blev zombier men tycker att det är helt okej. Sloanes intressanta berättarröst och handlingen gjorde att man brydde sig mer om ”vad som kommer att hända nu” än ”hur det kunde bli så”. Var också lite konstigt att de aldrig försökte ta reda på information via internet. Man fick ju läsa om att de lyssnade på radio varje dag men var det ingen som försöka surfa från skolans datorer?

Slutet… jag säger bara en sak: WTF?!!!!

This is Not a Test är en zombiebok med en annorlunda huvudroll. Hade inte slutet varit som det är så skulle jag ha gillat boken mycket mer än vad jag gör nu. Tycker att den är läsvärd och bra men ja… vissa saker kan verkligen bli bättre. Svårt att säga något utan att spoila men läs den så förstår ni nog vad jag menar.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Som sagt, slutet WTF?!! Hur kan det sluta så?!! Puh, måste lugna ner mig lite. Hur tolkar ni slutet? Lät Sloane flickan bita henne? För mig så känns det som det, boken tar slut eftersom Sloanes liv gör det. Vad tror ni?

• Att Trace skulle begå självmord kom inte som en jättestor chock och jag gillade honom ändå inte. Men jag blev ganska paff när Grace dog, hon var ju ändå okej som karaktär. Åh, jag hoppas verkligen att Cary och Rhys klarar sig.

 

Berättarröst: +1
Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Språk: +0,5
Slut: -1

Mest intressanta karaktär: Sloane
Bästa scen eller del: Spoiler [När Baxter bet Cary]
Minnesvärt citat:
“But you didn’t die,” He says.
“I did,” I say. “I’m just waiting for the rest of me to catch up.

Betyg: 6,5/10