En bok om att misslyckas om och om igen
Titel: All Our Yesterdays
Författare: Cristin Terrill
Sidantal: 362
Utgivningsår: 2013
Handling:
Em och Finn är inlåsta i varsin cell och torteras av Doktorn som vill komma åt deras information. Em trodde att hoppet var ute när hon en dag hittar ett gömt brev i hennes cell, ett brev från hennes framtida jag. Brevet berättar att hon måste resa tillbaka i tiden och döda en viss person för att få slut på kaoset i världen… och att de redan har misslyckats 14 gånger. Sagt och gjort lyckas Em och Finn fly från fängelset och ta sig till tidsmaskinen. Det var den lätta delen, för nu har de åkt fyra år tillbaka i tiden och ska döda personen som en gång var deras bästa vän… och det utan att springa in i de gamla versionerna av dem själva.
Tycke:
Jag har alltid haft svårt för tidsresor så det är inte bokens fel. Personligen så tycker jag att tidsparadoxer och tidsloopar är svåra att begripa samt att de känns väldigt ologiska. Utan att spoila något om handlingen så förstår jag inte hur vissa saker skedde kronologisk, mer om det i spoilersektionen. Jag gillar faktiskt författarens vaga förklaring om att tiden har ett eget medvetande men det förklarar långt ifrån alla saker.
I övrigt så tycker jag att boken är spännande och jag älskar konceptet med de olika berättarrösterna. Det dröjde ett tag innan jag förstod var någonstans Em och Marina befann sig i tiden men när jag väl gjorde det så tyckte jag att det var riktigt häftigt. Spänningen är också riktigt bra, speciellt nära slutet satt man och kunde inte bläddra snabbt nog.
Karaktärsmässigt så börjar den väldigt lovande och jag hade höga förhoppningar på Em som tycktes verka vara en målmedveten tjej som har gått igenom svåra prövningar. Men det hela blev så löjligt när hon misslyckas med att döda sitt mål gång på gång. Hon lovar hela tiden sig själv (och läsaren) att hon ska göra det nästa gång men det är alltid något som kommer i vägen. Helt seriöst så kunde den här boken ha tagit slut efter 50 sidor om hon bara hade lite mer stake. Och inte hjälper det när killhuvudrollen säger saker som ”Men åh, jag älskar dig ju för att du är så godhjärtad innerst inne.” Duhhh, det handlar om att rädda hela världens framtid och de har redan misslyckats och dött 14 gånger. Kanske dags att verkligen skjuta skurken?
Så tyvärr, en höjdare blev det inte men däremot så tycker jag att den är helt okej som tidsfördrivning. Är man inte så kritisk så tror jag att den här är utmärkt läsning eftersom den är så spännande.
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- Jag förstår verkligen inte hur det hela började. James byggde tidsmaskinen för att han ville rädda sin bror. Men det är ju hans framtidsversion som gav order om att brorsan skulle dö. Så vem dödade brorsan från början? Och samma sak med Connor, hur övertalade de honom att hjälpa dem första gången?
- Lappen i fängelset var ju inte logiskt någonstans. Em lämnar ju kvar lappen där så fort hon hade rest tillbaka i tiden. Så lappens innehåll var detsamma som när hon fick den. Har de andra versionerna försökt utföra sitt uppdrag, misslyckats, och sen smugit sig tillbaka till fängelset för att lägga i lappen? När kan de annars ha skrivit ner sina erfarenheter?
Spänning: +0.5
Berättarteknik: +0.5
Logiska luckor: -1
Karaktärer: -0.5
Mest intressanta karaktär: James
Bästa scen eller del: Slutet
Rekommenderar för:
Ni som inte har något emot orimliga tidsparadoxer.
Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha något logiskt.
Betyg: 4.5/10
Extraböcker:
1.5. Tomorrow and Tomorrow
Andra versioner av omslaget