”Vila i frid” är det sista som döda personer gör.
Titel: Velveteen
Författare: Daniel Marks
Serie: Velveteen #1
Sidantal: 464
Utgivningsår: 2012
Handling:
Hårda och kalla Velvet är ledaren för det spökgäng som håller ordning och reda i Skärselden, landet för de döda som inte kan gå vidare. Allt fler skuggbävningar drabbar staden de lever i och trots att de gör sitt bästa för att stoppa andarna som orsakerna katastroferna så hinner de knappt hämta andan innan nästa börja. Förutom att det är problem i Skärselden så kan Velvet inte heller glömma bort sin mördare. Trots att hon vet att det är strängt förbjudet att spöka för någon så kan hon inte låta bli att hemsöka mannen som har dödat henne. Hon lyckas hålla det hemligt för alla tills hon möter Nick, den långa och snygga spöket som förälskar sig i henne. Kan Nick kasta ljus över det mörker som håller på att sluka både Velvet och av Skärselden?
Omdöme:
Velveteen visade sig vara en helt annan bok än vad jag trodde. Om man läser bokens baksida så kan man lätt tro att boken handlar om hur Velvet hämnas på sin mördare men det är inte alls det som fokuset ligger på. Dessutom så trodde jag att det skulle vara en ensamstående bok men icke, det är början till en serie med oklart antal delar. Så ja, ni kan redan nu ana att jag är lite besviken.
Jag tycker väldigt mycket om konceptet med att vissa döda själar hamnar i Skärselden och har bildat ett eget samhälle där. Det fanns dock alldeles för många frågor som man aldrig fick svar på. Varför får de inte hemsöka människor? Varför blir det skuggbävningar varje gång någon försöker kontakta andevärlden? Kan spöken dö? Ja, det var så mycket som var oklart så man satt för det mesta som ett frågetecken när man försökte förstå hur världen fungerade.
Karaktärsmässigt så tyckte jag om alla i Velvets gäng men inte Velvet själv, hon var alldeles för angsty för min smak. Hon skulle hela tiden hålla sina murar uppe och vara så kall hela tiden. Sen var det även kärlek vid första ögonkast till Nick och ni som har följt min blogg ett tag vet om att jag tycker att det är uttjatat.
Handlingen var som nämnt inte alls som jag trodde och hela hämndbiten tog knappt 10% av bokens handling… om ens det. Istället låg fokusen på hur kaotiskt det var i Skärselden och hur Velvet och hennes gäng försökte ta reda på varför. Eller ja, egentligen så handlade det inte så mycket om det heller för mycket av sidorna gick åt till beskrivningar av omgivningen och hur snygg Nick var. Efter ett tag lärde jag mig att skumläsa detaljerna och bara läsa noga när det verkligen hände något, då blev boken mycket mer spännande och intressant.
Som sagt så var det här ingen ensamstående bok och tur är väl det för det var väldigt många frågor som lämnades obesvarade. Hade det varit en ensamstående bok så skulle jag nog ha blivit väldigt missnöjd men som första boken i en serie så tycker jag att den är helt okej, bra till och med. Kan tänka mig att läsa fortsättningen när den släpps. Dock hoppas jag att de inte har lika missvisande baksidestext nästa gång.
Koncept: +0,5
Mest intressanta karaktär: Logan
Bästa scen eller del: När de räddade Nick
Minnesvärt citat: ”What are you, some sort of guidance counselor?” Velvet asked.
Nick nodded. ”I’m the fucking Geek Whisperer, dude.”
Andra böcker som jag kom att tänka på:
Croak av Gina Damico – Huvudrollerna liknar varandra och större delen av böckerna kretsar runt ett problem i ett samhälle. Dessutom är det många döda människor med i båda böckerna.
Betyg: 5,5/10
Boktycke 