David Levithan & Nina LaCour – Du känner mig så väl

Bästa kompisar på fem sekunder.

Titel: Du känner mig så väl (eng. You Know Me Well)
Författare: David Levithan & Nina LaCour
Sidantal: 237
Utgivningsår: 2017 (original 2016)

Officiell handling:
Mark och Kate har gått i samma klass i ett helt år, men har ändå aldrig pratat med varandra – tills de en kväll råkar springa på varandra på stan. Det är Pride-festival och Mark har lämnat tryggheten i den lugna förorten för att bege sig ut i den glittrande stadsnatten. Kate har precis missat chansen att träffa den person som hon på avstånd är förälskad i. Och Mark är samtidigt kär i sin bästa vän Ryan.

Mark och Kate vet ännu inte hur nära de ska komma att stå varandra, hur stark deras vänskap ska bli – en vänskap större än någon annan. Du känner mig så väl är en stormande berättelse om glädje och sorg, om den bittra första kärleken och den stora vänskapen, berättad ur Marks och Kates parallella synvinklar. En bok om att bli vuxen och om den stora, okända framtiden.

Tycke:
Den här boken spanade jag in då den kom ut på engelska förra året så gissa om jag blev glad när jag hittade den i brevlådan för ett par veckor sen. Tack så mycket Modernista!

Jag har gillat flera stycken av Levithans tidigare böcker och jag älskar LaCours ”Everything Leads to You”. Med tanke på vilka författarna var så har jag väntat mig en HBTQ-bok vilket är precis vad det är, närmare bestämt en bok om Pridefestivalen i San Francisco.

Boken utspelar sig alltså i min favoritstad på andra sidan Atlanten och handlar om Kate och Mark, två klasskamrater som aldrig har pratat med varandra. Av tillfällighet hamnar de på samma fest och BAM, insta-friendship. Visst var båda i någon form av känslomässig knipa men att de helt plötsligt öppnar upp sig fullständigt för varandra är inte särskilt trovärdig.

Nåja, det är i alla fall inget problem med takten. Hela boken utspelar sig under en vecka (Pridefestivalen) och under den tiden försöker de hjälpa varandra med att få deras respektive kärleksintressen. Mark är olyckligt kär i sin bästa vän och Kate vet inte om hon vågar satsa på tjejen hon har haft kontakt med länge men inte träffat.

Om jag ska vara helt ärlig så är väl handlingen inte bokens starka sida, åtminstone inte Kates del eftersom jag uppfattar henne som alltför velig. Mark däremot gillar jag och tycker synd om. Hoppades så mycket på honom och Ryan. Vad jag gillar riktigt mycket med boken är att den belyser hur viktigt Pride är. Hur många det är som får mod av festivalen och tar sina första steg mot att acceptera den man är.

Sammanfattat så är det en lättläst ungdomsbok med fokus på Pride. Humor blandas med hjärtesorg och sidorna flyger förbi. Tycker ni om Levithans andra böcker så lär ni gilla denna också.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• I början så hoppades jag på att Ryan skulle inse att Mark var den rätta för honom men jag gillar faktiskt att det inte blev så. Alla slut är inte lyckliga, men däremot så känner jag att Mark kommer över Ryan liiiiite väl fort. Med tanke på hur länge han har varit kär i honom så har jag svårt att tro att han kan vara i samma rum som Ryan och Taylor utan att bli superledsen.

• Skönt att Kate äntligen få lite mod i slutet och få sin Violet. Men ärligt talat så skulle jag aldrig ha orkat med henne om jag var Violet.

+ Språk
+ Budskap
– Trovärdighet

Mest intressanta karaktär: Ryan
Bästa scen eller del: Poesinatten

Rekommenderar för:
Ni som vill läsa en bok om Pride och vad den betyder för ett gäng hbtq-ungdomar.

Advertisement

 

Två kyssande pojkar

… och döda homosexuella män som tittar på.

Titel: Two Boys Kissing
Författare: David Levithan
Sidantal: 208
Utgivningsår: 2013

Handling:
För att visa hela världen att det är okej för två killar att kyssas ställer Craig och Harry upp i utmaningen med att slå rekord i världens längsta kyss. Deras mål är att kyssa varandra oavbrutet i 36 timmar. Samtidigt som kyssen äger rum får vi träffa Neil och Peter som har varit ihop länge och ställs nu inför valet som alla par gör, är de verkligen perfekta för varandra eller är det dags för ett farväl? Vi får även träffa Avery, en pojke född i en flickas kropp och hans hoppfulla men tafatta möte med blåhåriga Ryan. Sen har vi Tariq som blev misshandlad bara för att han gillar pojkar istället för flickor och som är skälet till varför Craig och Harry kysser varandra. Sist men inte minst är Copper som söker bekräftelse hos andra män på nätet och tappar allt mer grepp om verkligheten. Och de som ser allt och berättar om pojkarna för oss är andarna av män som har dött i AIDS.

Tycke:
David Levithans böcker är alltid tankeväckande och Two Boys Kissing är inget undantag. När jag först började läsa boken var jag ganska avtänd på berättarrösten, allvetande gayspöken som berättare… what? Men så där 50 sidor in i boken vande jag mig och i slutet tyckte jag till och med att det var riktigt bra.

Det är många karaktärer att hålla reda på och det är väl en av anledningarna till varför jag inte var helt såld på boken till en början. Man när man väl lärde känna de 8 pojkarna som boken kretsade runt så känns de både levande och sympatiska. Jag älskar att Levithan lyfter fram så många sidor av hur homosexuella ungdomar har det idag. Det är både lyckligt och olyckligt, accepterat och oaccepterat. Jag blev så ledsen och arg för pojkarnas skull när de mobbades och hånades. Och värst är det när familjen vänder dem ryggen. Åh gud, hur kan man vara så hemsk?

Sen måste jag även nämna bokryggspoesin i boken! Så romantiskt och kul! Det märks även att Levithan har koll på YA-bokavdelningarna. Här är en dikt tagen från boken:

 Just Listen
Stay
You’re the One That I Want
So Much Closer
Where I Want to Be
The Difference Between You and Me
Positively
Matched
Perfect
Wonder
You Are Here
Where I Belong
I’ll Be There
Along for the Ride
The Future of Us
Real Live Boyfriends
Keep Holding On

Det är en kort bok så det får bli en kort recension också. Som sagt så gillar jag boken och tycker att den är mycket läsvärd. Berättarrösten tar ett tag att vänja sig vid och slutet är riktigt gripande. Rekommenderas för alla som är det minsta nyfiken på någon LGBT-bok!

Språk: +0,5
Karaktärer: +0,5
Budskap: +1

Mest intressanta karaktär: Copper
Bästa scen eller del: Slutet
Minnesvärt citat: There are just too many perks to being a wallflower.

Rekommenderar för:
Vill du ha en annorlunda LGBT-bok så läs den här!

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om experimentella allvetande berättarröster och många ”huvudroller” så kanske den här boken inte passar dig.

Betyg: 7/10

Andra böcker av författaren som jag har recenserat:
Jag, En (eng. Every Day)

 

 

Mini-rec: Ibland bara måste man bara fråga Dracula

Titel: Ibland bara måste man (eng. Boy meets boy)
Författare: David Levithan
Sidantal: 246
Utgivningsår: 2007 (original 2003)

Omdöme:
Fia har ju tidigare recenserat den och hon tyckte om den vilket gjorde mig nyfiken. För ett par veckor sedan läste jag Jag, En och gillade den riktigt mycket. Nu efter att jag har läst Ibland bara måste man gillar jag Levithan ännu mer!

Den här boken är bara så himla mysig. Jag skulle väldigt gärna gå på samma skola som Pauls och hans överdrivna kompisar. Den enda karaktären som känns normal är Tony och mitt hjärta lider verkligen med honom, det kan inte vara lätt att ha så religiösa föräldrar när man är homosexuell. Fastnade varken för Pauls kärleksbekymmer eller handlingen men humorn, språket och de härliga karaktärerna fick mig att läsa ut boken i ett enda svep. Början fick mig att brista ut i skratt och slutet fick faktiskt mig att fälla en tår. För mig är det ett bevis på en bra bok.

Läs även Fia Filurs recension.

Betyg: 7/10

__________________________________________________________________________

 Titel: Som om jag frågat
Författare: Johanna Lindbäck
Sidantal: 250
Utgivningsår:2012

Omdöme:
En ganska typisk Lindbäck bok, mys, vardagsproblem och en väldigt bra berättarröst. Kan verkligen förstå varför John känner sig som han gör när hans föräldrar flyttar ifrån varandra samtidigt som hans bästa kompisar blir ihop och han själv vet inte längre var någonstans han passar in. Tror att många kan känna igen sig i hans situation på ett eller annat sätt. Tycker dock att bikarakäterna inte är så minnesvärda och det händer egentligen inte särskilt mycket i boken.

En kort och mysig bok som man läser ut på ett par timmar. Kan vara skönt med lite omväxling bland alla mörka dystopier och ”rädda-världen”-böcker som jag vanligtvist läser.

Betyg: 6/10

__________________________________________________________________________

Titel: Dracula
Författare: Bram Stoker & Micheal Mucci
Illustratör: Ben Caldwell & Bill Halliar
Sidantal: 128
Utgivningsår: 2008

Omdöme:
Gillar verkligen tecknarstilen och färgsättningen men däremot är handlingen lite svår att följa med i. Nu har jag inte läst boken Dracula så jag vet inte hur väl seriealbumet följer originalberättelsen men vad jag har hört så ska de vara väldigt lika. Jag kan tänka mig att man kommer att gilla det här seriealbumet mer ifall man redan har läst boken och kan koncentrera sig på att uppskatta illustrationerna istället för att försöka koppla samman handlingen i huvudet. Är nu i alla fall rätt sugen på att läsa Dracula. 

Betyg: 5,5/10

 

När man vaknar upp i en ny kropp varje dag

… så är det inte så lätt att få till ett fungerande förhållande.

Titel: Jag, En (eng. Every Day)
Författare: David Levithan
Sidantal: 250
Utgivningsår: 2013 (original 2012)

Handling:
En har inget ansikte, hen har inte ens något kön eller kropp. Varje dag vaknar En upp i en ny människas kropp och tar över dennes liv. I över 16 år har En levt med att hoppa runt i olika personers minnen och kroppar. En trodde att livet skulle fortsätta så här i all evighet tills hen möter Rhiannon, flickvännen till kroppen hen för tillfället befinner sig i. Mot sin vilja blev En kär i henne och försöker starta en relation med henne. Men hur kan man ha ett förhållande när man varje dag är en ny människa?

 

Omdöme:
Jag, En eller Every Day som den heter på engelska är den första boken jag läser av David Levithan (om man inte räknar med de han har skrivit ihop med andra författare) och det är minst sagt en annorlunda läsupplevelse. Älskar verkligen konceptet med att En tar över en ny människas liv varje dag. Som läsare får inte bara inblick i Ens liv, man får inblick i mångas liv. Varje kapitel behandlar en ny dag och en ny värd och man vet aldrig vad som kommer att hända. Boken är inte särskilt actionfylld, men det låg mycket spänning i att ta reda på vem En kommer att vakna upp som.

Karaktärsmässigt så tycker jag att den är bra men inte fantastiskt. Det var lite för mycket instalove i början där En blev kär i Rhiannon nästan direkt och bryter mot sina egna regler för att få vara med henne. Däremot så tycker jag att deras förhållande blev riktigt intressant efter halva boken och man är så insjunken i Ens känslor till henne att man glömmer bort att de knappt känner varandra.

Berättarrösten är riktigt bra. Nu vet jag inte om det beror på att jag är fördomsfull för jag uppfattade En mer som en kille än som en tjej trots att hen säger att hen är könslös. Tror att det bero på att jag undermedvetet vet om att författaren är en man samt att En blir kär i Rhiannon som är en tjej. Annars så tycker jag att boken tar upp ett intressant ämne om att det är insidan som räknas och kroppen är bara ett skal för själen.

Man fick inte veta så mycket om vad eller En egentligen är och det tycker jag är lite synd. Å andra sidan är jag helt införstådd med att det inte är vad boken fokuserar på. Slutet tycker jag är alldeles för cliffhanger-aktig för att tillhöra en ensamstående bok. Den slutar väldigt mitt i tycker jag.

Kort sagt, en bok med intressant koncept och bra språk.  Slutet föll mig inte riktigt i smaken men annars så tyckte jag mycket om den.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Eh… kul att En bara ger Rhiannon en ny pojkvän. ”Sorry, jag måste dra, men jag har fixat en annan bra kille åt dig. Ha det så bra!”

• Helt ärligt talat så skulle jag inte heller ha klarat av att förhållande med En. Jag vill gärna vara romantisk och intala mig själv att det är själen inuti kroppen som är viktigt. Men rent praktiskt så skulle det vara väldigt jobbigt att ha en relation med någon som man aldrig kan vakna upp på morgonen med. Man kan inte gifta sig, skaffa barn och bo ihop, man kan inte ens planera en framtid tillsammans. Så jag förstår verkligen Rhiannon när hon säger att hon inte klarar av det trots att hon älskar En.

 

Koncept: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Språk: +0,5
Slut: -0,5

Mest intressanta karaktär: En
Bästa scen eller del: Varje nytt kapitel, tyckte att det var superintressant att se hur den nya kroppen var
Minnesvärt citat:
”Är du säker på att han är bög?”
”Jag kan sjunga musikallåtar för dig om du vill att jag ska bevisa det”, erbjuder jag.

Andra verk som jag kom att tänka på:
Mercy av Rebecca Lim – Huvudrollerna vaknar upp i andra människors kroppar.

Betyg: 7,5/10

 

Jag vill också hitta en utmaningsbok!

Tredje boken av succéförfattarduon.

Titel: Dash & Lilys Utmaningsbok
Författare: Rachel Cohn & David Levithan
Sidantal: 252
Utgivningsår: 2011 (original 2010)

Handling:
Dash är den snäsiga killen som tycker att julen är en jobbig högtid och alla som firar den är dumma. Lily är den naiva flickan som älskar julen och låter sig övertalas av sin bror att söka kärleken med hjälp av ett utmaningsbok. Ödet leder till att Dash hittar utmaningsboken och svarar på utmaningarna, och sedan utmanar han Lily själv. Fram och tillbaka skickar de boken mellan varandra och trots att de aldrig har träffar varandra så lär de känna varandra genom boken. Men den stora frågan är om de kommer att tycka om varandra om de träffas i verkligheten?

 

Omdöme:
Eftersom jag tyckte om Naomi och Elys kyssförbudslista så trodde jag verkligen att jag skulle gilla den här, men nja… den levde inte riktigt upp till förväntningarna.

Vi kan börja med vad jag gillar med boken. Själva konceptet med två udda tonåringar som lär känna varandra via en anteckningsbok och alla utmaningarna som de ordnar åt varandra. Humorn gillar jag också, vissa konversationer och tankar är bara så konstiga att de blir hysteriskt roliga.

Och nu till de delar som jag tyckte mindre om. Både Dash och Lily tänker alldeles för mycket. Deras tankar bara svävar runt som kometer och ibland så tappar jag bort var i berättelsen jag (eller de) befinner sig för de tänker så mycket. Tycker att takten blev lidande på grund av detta.

Något roligt är att man återigen hamnar i klubbtoaletten och fick läsa meddelanden från både Norah och Bruce från författarduons tidigare böcker. Tycker att det är så himla skoj att man få se spår av gamla karaktärer.

För mig så tycker jag att boken är bra men jag hade hoppats på mer. Den här är bättre än Nick och Norah men sämre än Naomi och Ely.

Handling: +0,5
Humor: +0,5

Mest intressanta karaktär: Dash
Bästa scen eller del: Spoiler [När Dash blev beskylld för att vara barnmisshandlare]
Minnesvärd citat:
Hon sträckte sig efter anteckningsboken, men Boris hann före. ”Stygg flicka!” tillrättsvisade hon honom.
”Jag är ganska säker på att Boris är en pojke”, sa jag.
”Ja, jag vet”, försäkrade fru Basil E. ”Jag gillar bara att hålla honom förvirrad.”

Betyg: 6/10

Läsa även Fia Filurs recension av boken. 

 

Gästinlägg: Antar du utmaningen?

Och följer mystiska ledtrådar som någon har lämnat i en anteckningsbok?

 

Titel: Dash och Lilys utmaningsbok (eng. Dash & Lily´s book of dares)
Författare: Rachel Cohn & David Levithan
Sidantal: 305
Utgivningsår: 2011 (2010)

Handling:
Inne i sin favoritbokhandel hittar Dash en röd anteckningsbok med instruktioner skrivna av en tjej som heter Lily. Han antar genast utmaningen och följer ledtrådarna. När han är klar lämnar han egen ledtråd till Lily och så fortsätter det.

 

 

Omdöme:
Eftersom David Levithan är inblandad och på grund av bokens annorlunda och roliga koncept hade jag rätt höga förväntningar. Inte för att jag blev besviken, men jag blev heller inte särskilt imponerad. Idén om att två okända tonåringar lär känna varandra via en anteckningsbok tycker jag är kul, men det blir aldrig så bra som jag önskar.

Händelseutvecklingen känns överdriven och alltför orealistisk. Utmaningarna är roliga, men väldigt avancerade och det känns föga troligt att någon skulle orka genomföra dem, samt att allt skulle klaffa. Okej, det är fiktion, men det blir ändå lite för overkligt för mig.

Jag brukar gilla språket i Levithans och Cohns böcker, men den här gången tycker jag att det blir för högtravande och babbligt istället för den vanliga humorn. Men det kanske ska vara så för Dash verkar vara en pretentiös ordsnobb medan Lily är ovanligt barnslig, så egentligen kanske det är karaktärerna som stör mig.

Största plusset är att konceptet är annorlunda och tilltalande och att boken i sina stunder har en härlig julstämning. Ett tips är att läsa den när den utspelar sig, nämligen runt jul och nyår.

Koncept: +1

Mest intressanta karaktär: Boomer
Bästa scen eller del: Nyårsafton
Minnesvärda citat:
”Den enda ljusglimten i denna dunkla tid var att skolan var igenbommad (förmodligen för att alla skulle kunna shoppa tills det stod dem upp i halsen och upptäcka att släkt, precis som arsenik, är bäst i små doser … om man inte längtar efter att dö).”

”Om det på något sätt hade gått att köpa presentkort på sprit och kvinnor var jag säker på att han skulle ha sagt åt sin sekreterare att springa ut och köpa ett sånt till mig på sin lunchrast.”

Betyg: 6/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.

 

Gästinlägg: Ibland bara måste man älska Levithan

Härligt språk och fin stämning, det är David Levithan när han är som bäst!

Titel: Ibland bara måste man (orig. Boy meets boy)
Författare: David Levithan
Sidantal: 245
Utgivningsår: 2003

Handling:
Pauls liv är en enda röra. Bästa tjejkompisen Joni ignorerar honom och gänget för en kille och bästa killkompisen Tonys religiösa föräldrar försöker omvända honom. Inte nog med det, Paul råkar dessutom kyssa sitt ex Kyle vilket gör att snyggingen Noah, som kanske kan vara den rätte, nu inte längre vill träffa honom.

 

 

Omdöme:
Det här är den första boken jag läser som är skriven enbart av David Levithan, och det är en härlig upplevelse! Hans språk är bara så underbart! Det flyter på, helt naturligt och okonstlat och jag imponeras av hans fantasi och av de roliga detaljerna. Som att Pauls mamma gör pannkakor som ser ut som länder eller stater, som att paret Steven och Kate kallas Seven och Eight, som att filmerna i videobutiken står sorterade efter ägarens tycke och smak istället för i deras rätta genre osv.

Levithan är väldigt skicklig på att bygga upp en naturlig high school-atmosfär trots att skolan Paul går på knappast låter som en vanlig amerikansk skola. För inte brukar väl skollagets fotbollsstjärna även vara balens drottning? De flesta karaktärerna är lite extrema åt ett eller annat håll, men för mig funkar det ändå. Paul är en kille som verkar glida fram i tillvaron. Han vet vem han är, hans föräldrar är helt okej och han verkar inte ha några problem med att hitta killar att dejta. Kanske är det därför som jag inte riktigt grips tag av hans kärleksbekymmer. Känner att jag varken bryr mig om exet Kyle eller nya killen Noah, och inte om Paul får någon av dem eller inte. Betydligt mer intressant är vänskapen som skildras, både mellan honom och Tony och mellan honom och Joni. Stundtals påminns jag om ”Den andre Will Grayson”, för det är lika mysigt, fint och ibland sockersött, men jag gillar det!

Språk: +1
Stämning: +1
Karaktärer: +1

Mest intressanta karaktär: Infinite Darlene (kvartsback och balens drottning)
Bästa scen eller del: Vänskapen mellan Paul och Tony
Minnesvärt citat: ”Jag hade aldrig fattat att äktenskap hade något med kärlek att göra. Jag antog att det här man-kvinna-arrangemanget bara var ytterligare ett vuxenpåhitt, ungefär som tandborstning.”

Betyg: 8/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.

 

Vad gör man när man som tjej är kär i sin bästa bögkompis?

Ska man låta (den ensidiga) kärleken förstöra vänskapen?

Titel: Naomi & Elys Kyssförbudslista
Författare: Rachel Cohn & David Levithan
Sidantal: 252
Utgivningsår: 2010 (original 2007)

Handling:
Naomi är den superheta tjejen som kan få alla killar hon vill ha, alla utom bästisen Ely som hon har varit hemligt kär i så länge hon kan minnas. Varför är de inte ihop? Jo, för att Ely är en kille som gillar andra killar. För att inte förstöra deras vänskap har de en gemensam kyssförbudslista där de listar alla killar ingen av dem får kyssa. Men en dag sker det otroliga, Ely kysser Naomis nuvarande pojkvän, Bruce den Andre. Naomi känner sig fruktansvärt sviken. Inte för att Bruce den Andre svek henne (hon gillade ändå inte honom på riktigt) utan att Ely gjorde det. Kommer detta att innebära slutet för Naomi och Ely?

 

Omdöme:
Det här är den andra boken jag läser av författarduon David Levithan och Rachel Cohn, den första boken jag läste (Nick och Norahs oändliga spellista), tyckte jag var okej och jag väntade mig något i samma stil. Till min glädje så är Naomi och Ely bättre än vad jag trodde.

Humorn i boken är helt underbar. Älskar replikerna, älskar de konstiga men ytterst trovärdiga tankarna, älskar alla udda och komplicerade relationer mellan karaktärerna. Man kan bara inte låta bli att skratta åt vissa saker.

Innan jag läste så trodde jag att boken skulle bara berättas från Elys och Naomis PoV (Point of View), men jag hade fel, för boken innehåller inte mindre än 8 PoV. Jag tycker att det är kul att författarna experimenterar med berättarröster, t.ex. Naomi har en massa ikoner, Gabriel tänker alltid i låtar och Robin (hane) tänker utan styckeindelningar (vilket var superjobbigt att läsa), men i längden var det jobbigt att hoppa runt bland alla huvuden. För mig så skulle det ha räckt med Elys och Naomis (och möjligtvist båda Bruce:arna) för det är dem jag gillar bäst.

Ely och Naomi är väldigt bra karaktärer. Båda har sina styrkor och sina svagheter, och eftersom man läser från bådas PoV så får man verkligen grepp om hur djup deras vänskap är.

Jag tyckte att det var superkul när en av karaktärerna såg meddelandet som Norah (från Nick och Norahs Oändliga låtlista) hade lämnat på klubbtoaletten. Älskar när författarna låter gamla karaktärer (eller spår av dem) dyker upp i andra böcker.

Det är inte mycket handling i boken utan allt kretsar runt känslor och tankar hos väldigt många personer. Jag är en person som både vill ha bra handling och bra karaktärer så här tog väl boken lite stryk.

Kort sagt så är detta en väldigt mysig bok med mycket humor och härliga karaktär. Det verkar som att Rachel Cohn & David Levithan blir bara bättre och bättre som författarduo och jag är väldigt sugen på att läsa deras senaste bok: Dash and Lilys utmaningsbok.

Humor: +1
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ely och Naomi på delad förstaplats.
Bästa scen eller del: Spoiler [Ely gömmer Bruce i garderoben]
Minnesvärd citat: Naomis tankar om Bruce den Andra: För det är faktiskt roligare att stryka hans kläder än att hångla med honom.

Betyg: 6,5/10

 

Vem har sagt att man inte kan hitta kärleken på en pub?

5 minuter kan bli en oändlighet om det är med rätt person.

Titel: Nick & Norahs oändliga låtlista (eng. Nick & Norah’s Infinite Playlist)
Författare: Rachel Cohn & David Levithan
Sidantal: 198
Utgivningsår: 2009 (original 2006)

Handling:
Nick är den enda straighta killen i sitt band och misstas ofta för att vara gay, efter en spelning ser han sitt ex (som han fortfarande inte kan släppa) med en ny kille. I panik och svartsjuka vänder han sig till den okända tjejen bredvid honom och fråga om hon kan bli hans flickvän i 5 min. Den tjejen visar sig hetta Norah, och som av en slump känner hon också Nicks ex. Norah har också ett olyckligt förhållande bakom sig.
Detta är början på deras 5-minuters förhållande som varar en hel kväll och kanske längre än så.

Omdöme:
Håll i hatten, här rusar tankarna åt alla håll samtidigt. Kapitlen växlas mellan Nicks och Norahs PoV och bådas röster är så virriga, roliga och tokiga att det känns som att jag missar något bara jag blinkar. De tänker dessutom på allt möjligt och glider ofta in på saker som inte ens rör den pågående scenen, och det är så kul för det är precis så jag gör också. Dock är det svårt att följa med och ibland är det bara för mycket. Man hinner knappt hämta andan innan man dyker ner i nästa tanke.

Många av dialogerna är klockrena och har absolut hög igenkänningsfaktor. De säger det som dyker upp i deras huvud och det är en sån grej jag ibland gör med mina kompisar. För någon utomstående lär det bli ett helt förvirrat och knäppt samtal men för de deltagande är det hysteriskt roligt. Och jag känner mig som en deltagare i Nich och Norahs samtal fast jag inte säger något.

Tyvärr tycker jag varken att Nick eller Norah är minnesvärda karaktärer. Det är en snäll kille och en hård (men egentligen ganska snäll) tjej som möter varandra och blir kära på ett klick. Båda bär på inre sår och boken handlar egentligen om att våga chansa. Jag är glad att boken är så kort som den är, vissa partier tyckte jag var sega och jag tror knappast att jag skulle ha tyckt bättre om boken om den hade varit längre.

Jag är glad att författarna inte drog sig för att beskriva hångelscener, både straighta och gay(iga). Jag fick aldrig något grepp på hur gamla Nich och Norah är men jag gissar att de är mellan 17-19. De är ju lite äldre än genomsnittet i ungdomsböcker så jag antar det är därför det är okej att det finns massor av svärord och intimare scener i boken.

En mer inbiten musikälskare skulle säkert ha uppskattat alla referenser till kända låter genom boken (och det fanns många av dem!). Själv hade jag inte ens hört talats om 1/3 av dem och fattade inte alls vad de menade. De påhittade bandnamn tyckte jag var superroliga också. Kom igen liksom, vilka döper sitt band till ”Hunter does Hunter”, där sångaren heter Hunter, eller ”Are you Randy, där sångaren heter Randy. Hihi, det var superkul när Nick också blandade ihop namnen.

På sin höjd tycker jag att boken är okej och läsvärd. Den stod inte ut tillräckligt mycket och berättarrösterna var en aning för stirriga för min smak. Den har sina ljusa stunder men dessa var för få. Boken finns även som film.

Dialoger: +0,5

Betyg: 5,5/10

Andra versioner av omslaget

 

Gästinlägg: Två helt olika killar – ett namn

Vad händer när Will Grayson träffar Will Grayson i en porraffär en kylig Chicagonatt?

 

Titel: Den andre Will Grayson (eng. Will Grayson, Will Grayson)
Författare: John Green och David Levithan
Sidantal: 314
Utgivningsår: 2011

Handling:
Will Grayson är sexton och lever efter två enkla regler, att hålla käften och att inte bry sig. Hans bäste vän är Tiny Cooper. Tiny är en jättestor kille som är jättebögig och jätteengagerad i ett musikalprojekt som handlar om honom själv. Den andre Will Grayson är sexton år, deprimerad och försöker uthärda livet. Av en rad olika slumpar träffas de båda Will Grayson-arna.

 

Omdöme:
Jag har aldrig läst något av John Greene, men David Levithans stil vet jag att jag gillar, så jag är riktigt nyfiken när jag börjar läsa. Till en början är det trögt att läsa, jag blir varken fängslad eller bländad, istället härdar jag ut, tänker att det nog blir bättre snart. Stilarna är väldigt olika och det känns som att växla mellan två helt olika böcker. Vartannat kapitel glider lätt och ledigt, refererar till band och låtar och känns väldigt amerikanskt. Nästan lite sötsliskigt emellanåt. Medan vartannat kapitel är renare och rakare och andas mörker. Nästan så hopplöst dystert att det blir irriterande. Men så möts de båda killarna och i övergången känns det som att språket och kapitlen glider samman, blir en helhet, blir en bok. Och då är jag fast. Det blir spännande och det handlar om vänskap, kärlek och känslor på ett djupare plan.

Handlingen spinner hela tiden kring Tiny Cooper och hans musikal. Jag tycker att idén med musikalen fungerar och att det är en rolig idé, men jag kan ändå inte låta bli att undra varför. Varför just en musikal? Det blir liksom lite väl mycket där i slutet och jag tycker att boken hade vunnit på att tona ner lite av det där kletet. Det känns som att de djupa budskapen försvinner i och med att det blir Hollywood happy ending istället. Men jag skulle nog gärna se den här boken filmad, för den där musikalen skulle vara spännande att se.

Det som störde min läsning allra mest var kapitlen som inte använde några stora bokstäver. Så här: vartannat kapitel använde bara gemener. även efter punkt. fruktansvärt irriterande. och svårt att läsa. all text flöt ihop. gillade inte det. alls.

Budskap: +1
Egenhet: +1

Betyg: 7/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.