RSS

Category Archives: E. Lockhart

Minirecensioner – Kungadottern Frankie Landrau-Banks

 

kungadotternTitel: Kungadottern
Författare: Elisabeth Östnäs
Serie: Sagan om Turid #1
Sidantal: 260
Utgivningsår: 2015 (original 2013)

Minihandling:
Turid är kungadottern för en vikingaby och här är berättelsen om hennes liv.

Tycke:
Har sett den här boken dyka upp lite överallt då den gavs ut men inte förrän nu har jag fått chansen att läsa den (av någon anledning var den alltid utlånad på bibblan så nu har jag skaffat mig ett eget exemplar).

Om jag ska vara helt ärlig så känns boken mer som en historielektion än som en spännande ungdomsbok. Missförstå mig inte nu, jag gillar boken! Det märks verkligen att författaren har lagt ner tid på research för allting låter supertrovärdigt och man kan nästan tro att man läser en bevarad dagbok av en tjej som levde på vikingatiden. Gillar även de mystiska elementen och att världen är ganska så rå. Med tanke på hur den slutade så ser jag väldigt mycket fram emot att läsa fortsättningen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åhh, stackars Njord. Jag hoppades hela tiden på att han skulle klara sig men det gjorde han inte. *snyft* 
  • Verkar ju hur farligt som helst att leva på vikingatiden. Dör man inte av svält så dör man av sjukdom/räder/skeppsbrott känns det som.

etikett-denhärgillarjag

goodreads add

Andra delar i serien:
1. Kungadottern
2. Krigstid
3. Korpgudinnan

________________________________________________________________________________

den-okanda-historien-om-frankie-landau-banksTitel: Den ökända historien om Frankie Landau-Banks
Författare: E. Lockhart
Sidantal: 290
Utgivningsår: 2015 (original 2008)

Minihandling:
Frankie blir avundsjuk på pojkvännens hemliga klubb och bestämmer sig för att utpressa ledaren.

Tycke:
Jag är en av de få som inte blev störtförälskad i We Were Liars (sv. Kanske är det allt du behöver veta) så därför var jag lite skeptisk till att läsa denna. Men efter att ha sett den på bibblan flera gånger så fick den till slut följa med mig hem. Vet inte om det beror på mina låga förväntningar men boken överraskade mig totalt!

Jag gillar verkligen Frankie som karaktär. Hon är smart, modig, analytisk och vågar ta för sig. Den tar även upp jämställdhet och problemen i skolan kan lika gärna jämföras med problemen i samhället. Killarna är broderliga och har hemliga klubbar, tjejerna tävlar om killarnas uppmärksamhet och trycker ner varandra. Nu är det ju som tur är inte alla som är så, men av min egen erfarenhet så är det en ganska vanligt förekommande att man som tjej ser andra tjejer som rivaler istället för systrar. Det är så dumt! Det finns redan så många orättvisor mot kvinnor i världen så varför ska vi gå och hacka på oss själva?

Okej, nu fokuserar vi på boken igen. Jag förstår Frankie och även om jag ibland kan tycka att hon faktiskt blir för besatt så hejar jag på henne till 100%. Det är även uppfriskande att romansen inte tar så stor plats.

Kort sagt, en väldigt bra bok som jag rekommenderar vare sig du är tjej eller kille, man eller kvinna.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag trodde ett tag att Frankie skulle bli ihop med Alfa.
  • Åhh, basset är ju min favorithundras så jag blev extraglad av klubbens symbol.
  • Jag önskar att Frankie skulle ha startat en egen hemlig klubb istället för att vara så fokuserad på att få tillträde till killarnas klubb.

etikett-riktigtbra

goodreads add

 

 

Tags: , ,

När sanningen är värre än lögnen

Ibland vill man inte veta svaret på frågan…

We Were LiarsTitel: We Were Liars (sv. Kanske är det allt du behöver veta)
Författare: E. Lockhart
Sidantal: 240
Utgivningsår: 2014

Handling:
Cadence har alltid spenderat sommarlovet på sin morfars ö tillsammans med sin släkt. Tillsammans med hennes kusiner och kompisen Gat utgör de ”The Liars” och håller alltid samman i vårt och torrt, i alla fall så länge de är på ön. Sommaren då Cadence är 15 år råkar hon utför en olycka. En olycka som gjorde att hon tappade minnet och minns bara bråkdelar av vad som har hänt. Året efter reste hon runt med sin pappa i Europa och fick inte chansen att åka tillbaka till ön. Nu 17 år gammal, ska hon spendera sommaren på ön igen men det dröjer inte länge förrän Cadence märker att något är förändrat. Ingen av hennes släktingar eller The Liars vill tala om olyckan med henne. Inte nog med det så verkar alla har hemligheter…

Tycke:
Har hört så mycket lovord om den här boken så jag bestämde mig för att läsa den. Nu i efterhand så kan jag väl säga att jag är ganska kluven till den.

Jag gillar språket och gillar Cadence berättarröst. Ibland kunde jag väl tycka att hon är väldigt bortskämd och tycker alldeles för synd om sig själv. Hon är rik, snygg, populär och har en familj som älskar henne, det är mer än vad många andra har. Men bortsett från Cadences självömkan så tycker jag att hon känns trovärdig och jag delar hennes frustration över att ingen vill tala med henne om olyckan.

Egentligen så förstår jag inte varför de kallade sig själva för ”The Liars”. Det var ju inte så att de ljög mycket, i alla fall inte under bokens gång. Kändes mest som att författaren ville få till en lockande titel.

Vad jag gillade bäst med boken är konstigt nog familjedramat. Vuxna människor som bråkar om arv och använder sina egna barn för att vinna morfaderns gunst. Det är så fult och realistiskt på samma gång. Girighet kan verkligen förstöra familjförhållanden. Och det är så sjukt att morfadern själv uppmuntrar till det. Vadå av att vara i behov av kontroll och uppmärksamhet? Det är så osmakligt men ändå så mänskligt.

Själva ”mysteriet” är lockande och precis som Cadence så ville jag veta vad som verkligen hände. Takten är rätt långsam men boken är inte så tjock så det funkar ändå. Vad som sänkte boken i mina ögon är dock slutet. Mer om detta i spoilersektionen.

Sammanfattat så gillade jag boken i början men slutet förstörde det för mig. Jag gillar familjedramat och till en viss mån karaktärerna. En helt okej bok.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Mehh, The Liars var döda alltså. Trodde faktiskt att svaret var att Cadence hade blivit utsatt för våldtäkt och sen dödat förövaren i självförsvar. Jag misstänkte dock att Johnny hade dött när man fick läsa om att hans morsa hade på sig hans jacka och grät, men jag slog bort den tanken för den var för knäpp. Men tydligen så var Cadence så knäpp… det som jag inte tyckte om är att man inte får veta mer om vad som händer efter att Cadence minns igen. Man spenderar hela boken med att försöka lista ut mysteriet och sen när det avslöjas så får man inte läsa om vad huvudrollen gör med den vetskapen.

Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +0,5
Slut: -1

Mest intressanta karaktär: Gat
Bästa scen eller del: Mailen

Rekommenderar för:
Ni som inte har något emot en långsammare bok med mycket familjedrama.

Rekommenderar inte för:
Vill du ha en spännande med mycket action så kan du leta vidare.

B5Betyg: 5/10

 

 

Tags: , ,