Själlös i mangaformat

Graphical adaption är något som är väldigt hett inom framförallt YA-bokvärlden. Nu har jag fått smak på min första manga-adaptation.

Titel: Soulless (manga)
Författare: Gail Carriger
Illustratör: Rem
Serie: The Parasol Protectorate Manga #1
Sidantal: 228
Utgivningsår: 2012

 

 

 

 

Omdöme:
Eftersom det här är en recension av en manga-adaption så kommer upplägget att skilja sig lite från de vanliga recensionerna. Vill ni läsa om vad boken handlar om så kan ni kika på min recension av originalboken Soulless (sv. Själlös).

Jag går väl rakt på sak och säger att jag gillar mangan skarpt! Tecknarstilen är otroligt fin och jag kan tänka mig att illustratören har lagt ner mycket tid och arbete för att få till kläderna och bakgrundsbilderna. Jag gillar Själlös som bok väldigt mycket och det är oerhört kul att se hur den gör sig i manga. Den följer bokens handling väldigt bra och Alexia ser ut så som jag hade föreställt mig henne. Superb!

Om jag ska ta upp de saker jag är mindre förtjust med så är det karaktärsdesignen. Jag gillar som sagt Alexia och jag tycker även om Lord Alkedama. Men resten av karaktärerna, speciellt Lord Maccon är rätt så uhm… alldagliga? Jag hade i alla fall föreställt mig Maccon som snyggare och sexigare. Lyall tycker jag är snyggare än honom. Och Mr Macdougall är inte så vidare attraktiv heller :p

Har man inte läst boken innan så tror jag även att man kan bli lite förvirrad av handlingen. Allt är ihoptryckt och det är mycket som händer på 228 sidor. Jag tycker dock att mangan har sammanfattat det hela väldigt bra. Tycker att det går alldeles utmärkt att läsa mangan om man vill bli påmind om vad som hände i första boken och har inte tid att läsa om den. Är riktigt sugen på att läsa Chanslös nu, både som bok och som manga.

Och har ni lite bilder från mangan och skisser av karaktärerna.

De första sidorna är i färg. Älskar speciellt stämningen och ljuset i den sista rutan.

En av de första sidorna i mangan. Ni som har läst boken känner säkert igen scenen.

Och här har ni lite bättre bilder på Alexia, Lord Maccon och Lyall.

Skisser på Lord Maccon. Tycker att han ser snyggare ut här än vad han gör i mangan :p

Skisser på Alexias systrar. ÄLSKAR KLÄNNINGARNA!

Karaktärsdesign: 6
Miljö/bakgrund: 9
Kläder: 10
Handling: 7

Betyg: 8/10

Andra delar i serien:
1. Soulless Vol.1
2. Soulless Vol.2
3. Soulless Vol.3

 

Att vara själlös…

… är något man kan vara stolt över.

Titel: Soulless (sv. Själlös)
Författare: Gail Carriger
Serie: Parasol Protectorate 1
Sidantal: 357
Utgivningsår: 2009

Handling:
Med sitt exotiska utseende och skarpa tunga är det svårt för Alexia att hitta en make. Trots hennes familjs höga ställning och hennes välformade kropp är Alexia, vid 26-års ålder, fortfarande ogift. Alla har redan gett upp hoppet om henne och för Alexia spelar det ingen roll, hon klarar sig alldels utmärkt på egen hand.

Under en fest blir hon attackerad av en vampyr, vilket inte borde ha hänt eftersom de övernaturliga varelserna i London känner till hennes hemlighet, Alexia är själlös, och hennes beröring kan upphäva alla magiska förmågor. Något farligt och förbjudet pågår, laglydiga varulvar och vampyrer rövas bort. Mot sin vilja blir Alexia indrageni det hela, och den största frågan är: Kommer det att finnas te och kakor?

Omdöme:
Låt oss börja säga med att den här boken överträffade mina förväntningar. Allt jag visste om den var att den skulle vara en kombination av steampunk och paranormal romance. Och wow, vilken mix. Har inte läst så mycket steampunk (bara Infernal Devices och Leviathan) men jag gillar det mer och mer, älskar den viktorianska tiden, modet, kulturen, ja allt 🙂

Förutom världen så imponerade även karaktärerna på mig. Huvudrollen Alexia är så underbart skön, hon är 26 år, d.v.s. alldeles för gammal för att bli gift. Älskar hur hon tänker på mat och te hela tiden, även när hon håller på att bli överfallen av en vampyr. Lord Macoon gillar jag väldigt mycket också, till skillnad från Jacob, Sam, Ren och resten av varulvspojkarna från diverse serier så känns Macoon som en riktig alfahane. Han är ingen vekling han inte, i alla fall när han inte är med Alexia.

Boken är skriven i allvetande form och för en gångs skull har jag inga invändningar mot det. Jag tycker till och med om det. Carriger har en så skojig och mysig berättarröst att det bara känns rätt att hon skriver i allvetande form. Jag tror faktiskt att jag skulle uppskatta berättelsen mindre om den var skriven i limiterad 3:e personsform, mycket av humorn skulle gå förlorad då.

Jag läser ju jämt böcker på engelska och nu för tiden så brukar jag inte ha några problem med språket. Visst dyker det upp några enstaka ord jag inte känner till då och då men man kan ju gissa vad det betyder. Men med Soulless var det annorlunda, det dök upp okända ord jämt! Ibland tre stycken på raken. Det var helt omöjligt att lista ut vad vissa meningar betydde, fick besöka tyda.se flera gånger. Tack vare Soulless vet jag bl.a. vad curmudgeon (snåljopp), cogent (övertygande) och desultory (osammanhängande) betyder 🙂

Boken kommer ut (enl. Bokus) på svenska den 20:e mars under namnet Själlös. Den får ni inte missa!

Karaktärer: +1
Handling: +1
Berättarröst: +0,5
Fantasivärld: +1

Mest intressanta karaktär: Alexia
Bästa scen eller del: Alla scener med Alexia och Lord Macoon

Betyg: 8,5/10

Andra delar i serien
1. Soulless  (sv. Själlös)
2. Changeless (sv. Chanslös)
3. Blameless (sv. Hemlös)
4. Heartless
5. Timeless