I framtiden är det ett brott att vara född

När alla lever för evigt blir det verkligen problem med överbefolkning.

Titel: The Declaration
Författare: Gemma Malley
Serie: The Declaration #1
Sidantal: 320
Utgivningsår: 2007

Handling:
Tonåriga Anna lever i en framtidsvärld där hennes blotta existens är ett brott. Sedan människorna uppfann medicinen som hindrar en från att dö och åldras så är det strängt förbjudet att föda nya barn. Så länge som hon kan minnas tillbaka har Anna varit på ett barnhem där man lär upp de olagliga barnen till att bli lydiga tjänare så att de kan sona för sitt brott mot naturen och mänskligheten. Anna trodde att detta var sanningen tills hon möter Peter, en ny kille i skolan som säger att Anna har ett efternamn och föräldrar som älskar henne. Men talar han verkligen sanningen? Finns det ett annat liv bortom skolans väggar?

Tycke:
The Declaration är en bok som jag förmodligen skulle ha störtgillat om jag hade läst den för tre år sedan. Nu har det kommit så mängder av andra böcker med ett liknande dystopisk tema och man visste i stort sett hur boken skulle sluta efter 30 sidor. Inte heller hjälper det att handlingen går väldigt långsamt framåt.

Idén i boken är intressant. Medicinforskningen har gått så långt framåt att numera så dör ingen av sjukdom eller ålderdom. Detta leder givetvis till överbefolkning så därför kommer staten med den enkla lösningen att helt enkelt förbjuda förökning. Ganska vettigt tycker jag, det kan låta grymt men det är ju egentligen den enda lösningen. Däremot så tycker jag att det hela blir överdrivet när i stort sett alla gamlingar hatar barnen för de tycker att de är parasiter och utnyttjar jordens resurser. Uh… ni har liksom inte tänkt på att det är ni som är parasiterna som vägrar dö fast ni redan har levt så länge?

Karaktärsmässigt så fastnade jag varken för Anna eller Peter. Det är liksom de där stereotypiska karaktärerna: lydig tjej möter rebellisk kille och upptäcker att hennes liv är en lögn. Man fick även läsa från andra karaktärers perspektiv men jag tyckte inte att det gav så mycket och berättarrösterna var väldigt lika. Tvisten i slutet kändes påtvingat och inte helt realistiskt.

Nu har det blivit en väldigt negativ recension men det beror som sagt på att jag har läst alldeles för många dystopier med liknande koncept. På det hela taget okej och lite seg bok. Just nu är jag osäker på om jag kommer att plocka upp fortsättningen men om jag ser den i biblioteket så finns det en chans till det.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Störde mig ganska mycket på Sheila, trodde först att hon skulle ställa till med stora problem för Anna men i slutändan gjorde ju hennes handlingar bara så att Peter fick leva. Kändes som att hennes berättarröst var onödigt.

• Tycker inte heller att det var helt trovärdigt att Anna ändrade hela sin åsikt om skolan efter att ha tjuvlyssnat på ett samtal där Margaret inte ens sa särskilt mycket. Och då ska ändå Peter har försökt övertyga henne i flera månader om det. Nope, jag köper inte riktigt den snabba helomvändningen i attityd.

• Så fort man fick veta att Margaret hade en förlorad son var det ju supertydligt att det var Peter. Hur stor är chansen liksom?

• Måste erkänna att jag brast ut i gapskratt när Peter sa “I love you Anna Covey” till Anna. Haha, de har liksom känt varandra i någon enstaka månad och har knappt umgåtts med varandra. Och 90% av den tiden de umgicks så var Anna en idiot. Så nej, det är inte det minsta trovärdigt.

Takt: -1
Koncept: +0,5
Förutsägbarhet: -0,5
Trovärdighet: -0,5

Mest intressanta karaktär: Margaret
Bästa scen eller del: Spoiler [När Margaret sköt Stephen]

Rekommenderar för:
Ni som inte har läst så många dystopier.

Rekommenderar inte för:
Är ni som jag och har tröttnat på liknande idéer så undvik den här.

Betyg: 3,5/10

Andra böcker i serien:
1. The Declaration
2. The Resistance
3. The Legacy

Seriöst, man kan gissa händelseförloppet i serien genom att bara läsa boktitlarna 🙂

Advertisement