Minirecensioner – P.S. Jag gillar dig fortfarande och ger dig solen

Titel: P.S. I Still Love You
Författare: Jenny Han
Serie: To All the Boys I’ve Loved Before #2
Sidantal: 337
Utgivningsår: 2015

Minihandling:
Kommer Lara Jean och Peter Kavinsky att få sitt lyckliga slut?

Tycke:
Jag blev helt förälskad i To All the Boys I’ve Loved Before när jag läste den förra året och har sett mycket fram emot att få läsa fortsättningen. Boken tar direkt vid där den förra slutade och trots att det har gått en ganska lång tid så var det inga problem att komma in i handlingen.

Var jag gillar så mycket med serien är karaktärerna, stämningen och alla mysiga känslor den lyckas framkalla hos mig. Visst, Lara Jean är ibland väldigt naiv och för oskuldsfull jämfört med andra tjejer i hennes ålder. Men samtidigt så gör det henne unik och jag gillar hennes gullighet.

Sen måste jag erkänna att jag gillar det nygamla kärleksintresset John. Han är så snäll och söt! Jag tror faktiskt att jag gillar honom mer än Kavinsky i den här boken. Peter hade sina stunder men jag blev sur på honom ganska ofta, t.ex. att han blir utnyttjad av sitt ex trots att Lara Jean tydligt ha sagt att hon inte vill att de ska umgås mer.

Kort sammanfattat en bra fortsättning men inte lika bra som första boken. Men har du läst första boken så är denna ett måste!

Andra böcker i serien:
1. To All the Boys I’ve Loved Before
2. P.S. I Still Love You

 

________________________________________________________________________________

 

Titel: I’ll Give You the Sun (sv. Jag ger dig solen)
Författare: Jandy Nelson
Sidantal: 371
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Två konstnärliga tvillingar som har tappat tron på livet efter en tragisk händelse.

Tycke:
Den här boken har blivit prisad i stort sett överallt och jag hade riktigt höga förväntningar. Det är förmodligen därför jag blev lite besviken på den. Jag gillar den absolut men blev inte lika förtrollad som resten av läsarna verkar ha blivit.

Språket är väldigt speciellt, mycket metaforer och poetiskt skrivet. Det finns många fina citat och beskrivningar men ibland kände jag att det bara blev för mycket och allt blev så utsvävat. Dessutom så består konflikten av kommunikationsproblem vilket inte direkt tilltalar mig. Om bara tvillingarna hade pratat sanning med varandra så skulle allt ha varit mycket enklare!

Nåja, vad jag tycker om riktigt mycket är hur författaren väver samman berättarrösterna samt det förflutna och nuet. Det var även intressant att ta reda på vad som hade hänt och jag måste erkänna att jag blev ganska berörd i slutet.

I’ll Give You the Sun är en bok man bör inte veta så mycket om när man börjar läsa så jag nöjer mig här. Den finns även utgiven på svenska för er som inte vill läsa på originalspråket.

Advertisement

 

Är det normalt att bli kär i sin döda systers kille?

Fast å andra sidan så betyder inte grova hångelstunder alltid kärlek.

Titel: Himlen börjar här (eng. The Sky is Everywhere)
Författare: Jandy Nelson
Sidantal: 266
Utgivningsår: 2010

Handling:
17-åriga Lennie trivdes med att leva i skuggan av sin älskade och populära syster Bailey. Men när Bailey dör av en plötslig hjärtattack vet inte Lennie vad hon ska göra. Hon känner sig vilse och sörjer sin syster dag ut och dag in. Hon tänker på hur orättvist livet är och skriver jämt ner små dikter på lappar som hon sedan gömmer överallt i naturen. Den enda som förstår henne är Toby, Baileys pojkvän och sorgen för dem närmare än vad som är moraliskt korrekt. När den glada och snygga Joe dyker upp befinner sig Lennie plötsligt i en sits som hon aldrig har drömt om.

 

Omdöme
Efter att ha hört så mycket lovord om den här boken så var det omöjligt att inte låna hem den när jag såg den i biblioteket. Eftersom jag har ovanan att döma en bok efter omslaget så hade jag faktiskt inte så höga förhoppning trots allt gott jag har hört. Jag vet att många tycker att omslaget är snyggt men jag tycker att det är lite för rörigt för min smak. Tycker dock om alla detaljer som finns i den. Men nu till själva boken.

Ja, jag gillar den, mycket mer än vad jag trodde faktiskt, fast ändå inte lika mycket som de flesta verkar göra. Lennies berättarröst är helt underbar och detsamma är språket. Det är rart, det är rappt och det är humoristiskt. Samtidigt finns det alltid en underliggande sorgsen ton och kontrasten mellan det ljusa språket och den mörka stämningen är så välgjord att man bara ryser.  Man sitter och skrattar åt Lennies tankar samtidigt som man lider med henne. Tycker att Nelsons upplägg är genialtiskt. Hade boken haft en ljus handling så skulle den förmodligen vara rolig men oseriös och ytlig. Hade språket varit mörkt skulle boken bli alldeles för deppig. Nu balanserar språket och handlingen varandra helt perfekt och bara det är egentligen ett skäl till att läsa boken.

Jag gillar i stort sett alla karaktärerna i boken. Joe, mormor och Big är alla superhärliga och jag önskar att de finns på riktigt och att jag känner dem. Den enda jag egentligen inte gillar är Lennie. Det är så jobbigt att hon strular runt med Toby fast hon vet om att det är fel. Hur lite självkontroll har hon egentligen? Samma sak gäller Toby. Förutom det så tycker jag att Lennie är en bra huvudroll. Har ju en tendens att gilla musikaliska karaktärer 🙂

En annan sak jag gillar är alla Lennies dikter som man får ta del av. Genom dem lär man känna Bailey samt förstå hur mycket Lennie saknar och sörjer sin storasyster. Gillade även slutet.

Så tack till alla ni som har skrivit recensioner om den här boken för annars skulle jag med stor sannolikhet inte ha plockat upp den. Nu kan jag sälla mig till skaran som gillar den.

Karaktärer: +0,5
Berättarröst:+1
Språk: +1

Mest intressanta karaktär: Joe
Bästa scen eller del: Spoiler [När Lennie besökte graven]
Minnesvärt citat:
Sorg är ett hus där ingen kan skydda dig
där den yngre systern
kommer att bli äldre än den äldre
och där dörrarna
varken släpper in dig
eller ut

Betyg: 7,5/10

Läs även Fia Filurs recension.

 

Gästinlägg: En ljuvlig kompott av sorg, lycka, humor och passion

Den här boken innehåller lite av allt.

 

Titel: Himlen börjar här (eng. The Sky is Everywhere)
Författare: Jandy Nelson
Sidantal: 266
Utgivningsår: 2010

Handling:
Lennies utåtriktade syster Bailey har dött och lämnat henne ensam med mormor och morbror Big. För att hantera sorgen drar sig Lennie undan och skriver små dikter och meddelanden på lappar som hon lämnar var som helst. Den enda som tycks förstå hennes sorg är Baileys pojkvän Toby. Men så börjar en ny kille på skolan, Joe, och när Lennie kysser honom är det som om himlen börjar här.

 

Omdöme:
Eftersom den här boken handlar om en tjej som sörjer sin syster trodde jag att den skulle vara mörkare och mer tragisk, men det är den verkligen inte. Det är visserligen sorgligt, ibland på ett hjärtskärande sätt, men det är också roligt och romantiskt. Och den handlar om så mycket mer än bara sorg. En frånvarande mamma, en omhändertagande mormor, självinsikt, vänskap, kärlek, sex och musik, alltihop vävs samman på ett oemotståndligt vis.

Språket är helt fantastiskt, både humoristiskt och vackert på samma gång. Vissa formuleringar är så roliga att jag vill skratta högt, samtidigt finns sorgen alltid där och jag växlar mellan att ha en klump i halsen till ett leende på läpparna.

Jag gillar särskilt Lennies handskrivna lappar som hon lämnar under stenar, nedgrävt i jorden eller i en biblioteksbok. Hon skriver ner ett minne eller ett samtal med Bailey, och på det sättet får man lära känna systern trots att hon redan är död. Lapparna känns som Lennies sätt att sörja, och för varje lapp hon lämnar efter sig frigörs en del av sorgen.

Karaktärerna är lite egensinniga och även om trovärdigheten ibland känns sådär, så köper jag det för att de är så underbara. Lennie går en svår balansgång mellan att sörja systern, känna samhörighet med Baileys pojkvän och samtidigt falla för den nye killen på skolan, Joe. Får hon verkligen vara kär när Bailey aldrig mer får samma möjlighet?

En underbar bok som verkligen speglar sitt omslag!

Språk: +1
Berättarröst: +1
Handling: +1
Karaktärer: +0,5
Mysighetsfaktor: +0,5

Mest intressanta karaktär: Lennie
Bästa scen eller del: Lennies handskrivna lappar
Minnesvärt citat: ”Och när vi kysser varandra ser jag att på andra sidan dörren finns himlen.”

Betyg: 9/10

Andra versioner av omslaget

Denna recension är skriven av Fia Filur.