RSS

Category Archives: Jennifer Bosworth

Besatt av att bli träffad av blixten

Något jag lärde mig från den här boken är att man kan få rätt häftiga ärr efter blixten.   

Titel: Struck
Författare: Jennifer Bosworth
Sidantal: 373
Utgivningsår: 2012

Handling:

Mia har ett märkligt beroende, det är varken alkohol eller droger, nej, hon är besatt av att bli träffad av blixten. Efter den stora jordbävningen där Mias mamma nästan blev levande begravd fruktar hela Los Angeles för en ny storm. Inte hjälper det att en sektledare som kallar sig själv för profeten predikar varje dag om att jordens undergång närmar sig och endast de troende kommer att överleva. Mia har snart två sekter som vill rekrytera henne och hon vet inte vem hon kan lita på. Speciellt gäller det den snygga och mystiska Jeremy som verkar vilja varna henne om något som kommer att ske i framtiden…

 

Omdöme:
Usch, ibland så ska man inte välja böcker efter genre. Jag fick veta att den här skulle både vara en urban fantasy och dystopi men jag tyckte faktiskt inte att den stämde in på någon av dem. Det är ingen dystopi för jag uppfattade aldrig att samhället hade blivit strikt eller att invånarnas frihet hade blivit begränsad. Det är ju lite kaos men det är inte så konstigt med tanke på att staden precis har drabbats av en naturkatastrof och maten/hjälpen räcker inte till. Näh, någon dystopi tyckte jag inte att det var, snarare lutar det sig mer mot post-apokalyptisk fast inte riktigt det heller.

Urban fantasy ansåg jag inte heller riktigt att det var med tanke på att de ”övernaturliga” elementen förklarades med hjälp av fysik. Okej, det var ganska så begränsat med förklaringar och man kan väl tolka det som magi om man anstränger sig, men för mig är det så är det mer sci-fi än fantasy.

Så nu har vi rett ut att boken varken är urban fantasy eller dystopi, så ifall ni trodde som jag att man skulle få en häftig mix mellan två av mina favoritgenrer så kan jag säga att ni inte kommer att få det. Nåja, det är inte så att en bok måste tillhöra en viss genre för att jag ska kunna gilla den. En bra bok är ju en bra bok oavsett vilken genre den tillhör, men tyvärr så kom jag inte riktigt överens med karaktärerna i Struck.

Huvudrollen Mia alldeles för envis för sitt eget bästa. Hon vill skydda sin familj och det gör hon genom att skrika åt dem att de inte får göra ditten och datten… vilket effektivt sätt alltså. Saker som var självklara upplevde Mia som värsta chocken och jag visste inte om det var Mia som var dum eller om det var jag som hade missat något. Att hon föll pladask för den supernsygga och mystiska Jeremy så fort hon såg honom kändes ju lagom originell och trovärdigt…

Nu ska vi inte vara helt negativa här, jag gillade faktiskt början av boken ganska mycket. När sekterna först introduceras var de ganska häftiga och de första 100 sidorna var både spännande och bra. Men när allting började falla på plats och handlingen började bli uppenbart så tappade jag intresset. Under de sista 10 sidorna blev det spännande igen så boken hade absolut sina bra stunder.

Istället för flashbacks så innehåller istället boken en del framtidsversioner. Jag vet att en stor del av handlingen kretsade runt dessa visioner men som läsare kan jag tycka att det är lite tråkigt att man får veta så mycket om kommande händelser fast man bara är i början av boken. När det väl hände så blev det ingen chock utan man väntade mest på att få det överstökat.

Något nytt jag lärde mig från boken är vad Lichtenberg-mönster är för något. Folk som har blivit träffad av blixten brukar få ett väldigt speciellt utseende på sina ärr, så kallade Lichtenberg-mönster. Jag blev så nyfiken så jag googlade upp det och så här ser det ut:

Ganska häftigt va? Vill ni läsa mer så kan ni göra det på wikipedia. Där finns även en bild på riktiga Lichtenberg-ärr. Jag kollade sedan på omslaget och såg att tjejen hade dessa ärr:

Hmm, inte riktigt samma sak.

Kort sagt så kan man väl säga att jag förväntade mig alldeles för mycket av Struck, den tillhörde inte ens genrerna jag hade förväntat mig. Konceptet med att bli träffad av blixten är intressant och handlingen stundtals spännande. Men större mittpartiet var ganska segt plus mycket var förutsägbart. En okej bok.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Någon annan som tyckte att det var lite väl lyckligt slut? Morsan överlevde och blev glad, Parker blev glad, Mia räddade världen (från sig själv) och fick sin drömprins. Jag har i och för sig inget emot lyckliga slut men tyckte att det gick emot bokens mörka ton litegrann.

Handling/spänning: +0,5
Karaktärer: -0,5
Takt: -0,5

Mest intressanta karaktär: Gillar ingen, men Parker är väl den jag störde mig minst på.
Bästa scen eller del: Första skoldagen
Minnesvärt citat:
”We’re all brothers and sisters in the eyes of the Lord,” Rachel said.
”Uh-huh.” I preferred a less incestuous worldview, but I kept that thought to myself.

Betyg: 4,5/10

 

 

Tags: , ,