Att bli kär i killen vars syster har blivit våldtagen av din bror

Vad ska man göra när man både älskar och hatar någon samtidigt? 

Titel: Älskar – Hatar (eng. You Against Me)
Författare: Jenny Downham
Sidantal: 354
Utgivningsår: 2011 (original 2010)

Handling:
Mikeys familj håller på att falla sönder sedan hennes lillasyster Karyn blev våldtagen på en fest. Tom, kräket som skadade hennes syster påstår sig vara oskyldig och allt Mikey vill göra är att klå upp honom. I sin plan efter hämnd infiltrera han deras fest och träffar Ellie, Toms lillasyster. Han närmar sig henne för att ta reda på mer om hennes familj men han räknade inte med att han skulle falla för henne.
Ellie som aldrig har blivit uppvaktad innan kan inte låta bli att känna sig attraherad av den snygga främlingen som visar intresse för henne. Det dröjer inte länge förrän hon är förälskad i honom, men kommer deras kärlek att klara av sanningen?

 

Omdöme:
För mig är Älskar – Hatar ungefär som en” Romeo och Julia”-saga. Två människor som inte borde bli kära i varandra blir det och familjerna ligger i fejd med varandra. Killen är en fattig bad boy och tjejen är en rik good girl. Visst är det stereotyper, men det funkar bra ändå.

Man får både följa Mikeys och Ellies berättarröst vilket är bra eftersom man får ta en del av bådas syn på våldtäkten. Mikey anser att sin syster är offret medan Ellie tycker att sin bror är oskyldigt anklagad. Trots att man som visste att handlingen skulle gå ut på att Mikey och Ellie skulle bli förälskade i varandra så satt man ändå fast vid sidorna för man ville veta hur det skulle sluta.

Karaktärsmässigt så gillar jag Mikey bäst för han var den som kämpade mest av alla. Ellie tycke jag var intressant i början men ju mer jag läste om henne desto svagare tyckte jag att hon var. Ska inte ge exempel för jag vill inte spoila för någon men ibland kunde jag tycka att hon var riktigt irriterande som inte stod upp för sig själv. Jag tänkte först inte att hon var en 16-åring för hon kändes äldre än så.

Jag grät floder till Innan jag dör som är författarens debutbok. Jag trodde att Älskar – Hatar också skulle locka fram tårar men tyvärr så lämnades jag ganska oberörd. Boken är läsvärd och handlingen intressant, men den saknade det där lilla som gör en bok gripande för mig.

Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Mikey
Bästa scen eller del: Ellies minnesglimtar

Betyg: 6,5/10

Andra böcker av författaren som jag har recenserat:
Innan jag dör (eng. Before I Die)

Advertisement

 

Gästinlägg: En bok att älska och hata

Det finns alltid två versioner av en historia, men vilken är den rätta?

Titel: Älskar – hatar (Eng.You against me)
Författare: Jenny Downham
Sidantal: 354
Utgivningsår: 2011 (original 2010)

Handling:
I fattiga bostadsområdet bor ansvarsfulla Mikey som jobbar som diskare och drömmer om att bli kock. Han tar hand om sina två systrar och sin alkoholiserade mamma. I överklassområdet bakom en järngrind bor överbeskyddade Ellie som pluggar hårt till examensproven. Efter en fest polisanmäler Mikeys syster Karyn en kille för våldtäkt. Efter samma fest blir Ellies bror Tom anklagad för våldtäkt. När Mikey och Ellie träffas och blir kära kolliderar deras två olika världar och plötsligt är det mer än bara tilliten till syskonen, sanningar och lögner som står på spel.

 

 

Omdöme:
Till en början gillar jag den här boken riktigt mycket trots att karaktärerna är placerade i typiska miljöer. Fattiga Karyn gillar att festa och klä sig utmanande. Rika Tom är skötsam och omtyckt. Karyns mamma spyr galla över alla män som sårat henne. Toms pappa behandlar kvinnorna i familjen som lägre stående varelser. Men personporträtten är trovärdiga och det är omöjligt att gissa vem som talar sanning och vem som ljuger.

Handlingen är spännande och trots att det har gått två veckor sen våldtäktsanklagelsen får jag veta ytterst lite om händelsen. Spänningen ligger istället i det faktum att jag vet att Mikey och Ellie kommer att träffas och bli förälskade, vilket jag ser fram emot. Man skulle kunna tro att det blir lite konstlat när två så pass olika människor träffas och ska bli kära och jag förväntar mig typiska missförstånd. Men författaren lyckas navigera förbi det typiska och skildrar en jättefin kärlekshistoria, faktum är att jag tycker att kärleken mellan Mikey och Ellie är det bästa i hela boken.

Mot mitten och slutet av boken fokuseras det mer på själva våldtäkten, vad var det egentligen som hände? Vem talar sanning och vem ljuger? I takt med att det börjar dyka upp advokater, poliser och förhörsrum svalnar mitt intresse. Jag tycker idén bakom den här boken är intressant och tänkvärd, men allt som har med själva våldtäkten att göra känns mindre trovärdigt. Det finns så många frågor, men inga svar. Det är för luddigt för att jag ska ta till mig det.

Språkligt och berättartekniskt sett tycker jag att boken lämnar en del att önska. Den är berättad ur både Mikeys och Ellies perspektiv, till en början konsekvent och mot slutet mer hoppigt. Något som används väldigt ofta är kolon inför en replik såsom ”Han sa:” och ”Hon sa:”, vilket ger lite filmkänsla istället för bokkänsla. Förstår inte vitsen med det.

En bok som berör och som jag både älskar och hatar. För även om jag vill att rättvisa ska skipas är det tydligt att det inte finns någon vinnare i en rättegång, och det är det som gör mig så kluven.

Koncept: +1
Kärlek: +1

Mest intressanta karaktär: Mikey
Bästa scen eller del: Kärleken mellan Mikey och Ellie
Minnesvärt citat: ”Om du vill att en tjej ska tycka om dig måste du lyssna som en kvinna och älska som en man.”

Betyg: 7/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.

 

Regler betyder ingenting för en döende tonåring

Har man rätt att göra vad som helst när man är döende? 

 

 

Titel: Innan jag dör (eng.Before I Die)
Författare: Jenny Downham
Sidantal: 305
Utgivningsår: 2008 (original 2007)

Handling:
Tessa är 16 år och döende i leukemi. Läkarna har redan gett upp hoppet om henne och detsamma har Tessa själv gjort. Hon har accepterat den bittra sanningen och har skrivit en lista med 10 saker hon vill göra innan hon dör. Med hjälp av bästisen Zoey ska hon förverkliga punkt efter punkt – och den första punkten är sex.

 

 

Omdöme:
Innan jag började läsa så trodde jag att berättelsen skulle vara hjärtskärande vacker, det var den också, fast bara i slutet. Boken är sorglig, det är inget snack om saken. Tessa är en 16-åring som har kämpat mot cancern i 4 år och nu har hon slutligen gett upp. Jag borde tycka synd om henne och visst gör jag det till en viss gräns, men jag stör mig bara så mycket på hennes dumheter. Och ännu mer stör jag mig på Zoey som hjälper henne att göra allt det galna.

Okej, Tessa är döende, men det ger henne knappast rätt att bete sig hur som helst. Vissa av sakerna på listan kan jag förstå, så som sex, bli berömd, bli kär. Men varför droger eller andra saker som hon vet kommer att skada henne själv? Jag tycker att hon är väldigt självisk som struntar i att det finns andra människor som bryr sig och ständigt oroar sig för henne.

Jag tror att det är ett tecken på att jag börjar bli gammal när jag sympatiserar mer med pappan och Adam. Åh, vilken pappa, jag blir tårögd bara jag tänker på vad han måste gå igenom. Att se sin egen dotter bli besegrad av sjukdomen, hur hon tynar bort framför honom och hur hon ger upp hoppet om livet. Han har alltid varit där för henne, följt med på vartenda sjukhusbesök och googlar varje dag på någon mirakelkur om cancer. Det är bara så vackert och starkt hur han vägrar ge upp hoppet om henne.

Och Adam, vilken kille. Jag kan inte ens föreställa mig hur mycket mod och styrka det krävs för att man ska tillåta sig själv bli kär i en döende person. Han vet att de inte kommer att ha någon framtid tillsammans. Trots att han är medveten om det så blottar han fullständigt hjärtat för Tessa och låter det bli krossat. Även om jag inte köper den snabba kärleken som uppstår mellan dem så tycker jag att deras relation är fin.

Under den sista ¼ delen av boken grät jag konstant. Vi det laget hade Tessa blivit en mycket bättre person och någon jag kunde sympatisera med. Det gjorde ont att läsa om hur hennes önskningar blir enklare och enklare och hur mycket hon längtade efter små saker i livet som vi varje dag tar för givet. Jag önskar att hon kunde ha uppskattat livet mer i början, förmodligen skulle jag ha gillat mycket mer om Tessa inte var så idiotisk i starten. Man kan säga så här, jag tyckte synd om Tessa, men det var Adam och pappan som mitt hjärta blödde för.

Den här är en bok som väcker känslor och får en att uppskatta livet mer. Jag kommer att minnas denna berättelse en lång tid framöver, om inget annat så kommer jag att börja gråta bara jag tänker på hur sorgligt det var när lillabrodern skrek att han inte ville låta Tessa gå. Boken kommer även att bli en film.

Koncept/Handling: +1
Karaktärer:+0,5
Berättarröst: +0,5
Språk: +0,5

Betyg: 7,5/10

Läs även Fia Filurs recension!

Andra versioner av omslaget

 

Gästinlägg: Tiopoängare som går rakt in i hjärtat

Den här boken berör både på ytan och djupet och jag blev glad, ledsen och tankfull samtidigt.

 

 

Titel: Innan jag dör (eng. Before I Die)
Författare: Jenny Downham
Sidantal: 305
Utgivningsår: 2008 (original 2007)

Handling:
Tessa är sexton år och döende i leukemi. Hon har precis fått sin dödsdom och sätter ihop en lista på tio saker som hon vill göra innan hon dör.

 

 

 
Omdöme:
Den här boken är så mycket mer än vad jag trodde att den skulle vara. Baksidestexten utlovar en döende flickas sista önskningar och överst på önskelistan står att hon vill ha sex. Listan fortsätter med droger, bryta mot lagen, köra bil, bli berömd och så vidare, men själva listan är bara en liten del i allt det andra. Och det är det som är så bra.

Det är hennes familj, den underbara pappan som alltid stöttar henne, absorberar sig i sjukhusbesök och googlar efter alternativ medicin. Mamman som lämnade familjen och är totalt okunnig om det Tessa går igenom, brodern som stundtals skojretas och stundtals bråkar, och bästa kompisen Zoey som ger helhjärtat stöd nästan hela tiden. Och så är det grannkillen Adam som blir Tessas pojkvän.

Som väntat är den här boken smärtsamt och plågsamt sorglig, men det finns också humor, lycka och hopp. Språket är vuxet och trots att Tessa känns äldre än sexton stör det mig inte eftersom jag faktiskt betraktar henne som äldre än hon är. Hon var bara ett barn när hon fick leukemi och därför är det troligt att hon tvingats växa upp fortare än vanliga tonåringar.

Jag älskar att boken börjar med en ytlig lista och att jag går från att känna mig lite vuxet överseende till att bli totalt hängiven i takt med att boken fördjupas. I början är det tydligt att Tessa fortfarande lever i förnekelse, och när det övergår i ilska gör det ont i mig. Den där oresonliga ilskan över allt som är orättvist och hur Tessa tacklar det är kanske för vissa personer provocerande och typiskt tonårsaktigt, men för mig är det helt logiskt. För någon som har haft döden nära inpå sig och kanske till och med sett en älskad anhörig tyna bort finns det många stunder av igenkännelse, annars tror jag att det är tillräckligt bra skrivet för att de som inte har gjort det ska känna precis hur det är.

Den här boken gick rakt in i hjärtat och berörde mig inifrån och ut.

Språk: +1
Handling: +1
Karaktärer: +1
Trovärdighet: +1
Eftertanke: +1

Betyg: 10/10

Denna recension är skriven av Fia Filur. Läs även Boktyckes recension!