Behöver man be om ursäkt för att man vill bli lite älskad?

Vill inte alla människor bli älskad av andra?

 

Titel: Ursäkta att man vill bli lite älskad
Författare: Johanna Thydell
Sidantal: 245
Utgivningsår: 2010

Handling:
Livet är orättvist, speciellt om man heter Nora Johansson. Nora, är alldeles för lång, för rödhårig, för tråkig, ja för allt. Inga killar är intresserade av henne. Hennes bästis, världens snyggaste Lisa, får däremot alla killar hon pekar på, och även de som hon inte pekar på. Livet är som sagt orättvist, men Nora och Lisa kommer i alla fall att vara vänner för alltid, eller?

 

 

Omdöme:
Boken börjar riktigt bra. Älskar Noras sarkastiska berättarröst och även hennes bittra karaktär. Haha, hon ser verkligen det dåliga i allt och det gör henne alldeles underbar. Men längre in i boken började man att tröttna, och från att ha älskat Nora så börjar jag störa mig på hennes eviga gnällande istället. Hon blir aldrig nöjd och det kanske inte är så konstigt med tanke på att hon inte verkar veta vad det är hon egentligen vill. Och visst, det är en ungdomsbok och det är säkert många unga flickor som känner igen sig. Det kanske bara är jag som stör mig på det.

Humorn i boken är bra och fick mig att le flera gånger. Speciellt gillar jag de Noriska ordspråken som finns utspridda över hela boken. T.ex. ”Ibland är saker enkelt men oftast inte.” Hihi, måste säga att jag håller med henne i väldigt många fall 🙂

Jag gillar hur vänskapen mellan Nora och Lisa gestaltas via tillbakablickar. Från början så tyckte jag att Lisa var en taskig bimbo men så småningom så växte hon i mina ögon och till slut så blev hon min favorit.

Tvisten, eller vad man nu ska kalla det för, kom faktiskt som en överraskning för mig. Det var här som jag började ogilla Nora. Jag kände att jag inte kunde lita på henne längre och tog avstånd. Och när jag inte längre gillade henne så förvandlades hennes ironi till gnäll, vilket fick mig att ogilla henne ännu mer.

Slutet var jag också lite besviken på. Det kändes inte alls som ett riktigt slut utan rätt mycket lämnades öppet.

Sammanfattningsvis så tycker jag att den här är en lagom underhållande bok som lockar till skratt. Det är min första bok av Johanna Thydell och jag kan absolut tänka mig att läsa fler böcker av henne.

Humor: +1
Språk: +0,5
Berättarröst: +0,5

Betyg: 7/10

Advertisement

 

Gästinlägg: Ursäkta att man blir lite kluven

Ingen har sagt att det är lätt att vara tonåring. Svårast är det om man heter Nora Jonasson och inte är speciell alls överhuvudtaget.

 

Titel: Ursäkta att man vill bli lite älskad
Författare: Johanna Thydell
Sidantal: 245
Utgivningsår: 2010

Handling:
Nora Jonasson är ung och har hela livet framför sig. Hon har det så fruktansvärt bra att det mesta faktiskt känns dåligt. Hennes bästa kompis är Lisa, och även om Lisa är den alla tittar på, så är Nora hennes allra bästa kompis och ingenting kan skilja dem åt, eller?

 

 

 

Omdöme:
Första halvan av boken är som en konstant skrattfest. Trovärdiga karaktärer, träffsäkra dialoger, härliga tankar och underbara citat levereras med ett språk som bara går att avundas. Det allra mest skrattframkallande är Noras egna Noriska ordspråk. Några exempel: Alla goda ting är någon annans, Den som lever är det synd om, Ingen har allt men det känns så.

Någonstans i mitten stannar takten av och jag börjar längta till slutet. Även härliga böcker måste ju faktiskt ta slut. Det som från början var asroligt blir lite halvdeppigt och även om allt inte måste paketeras i en fin ask med en glittrig rosett på, så vill jag gärna knyta ihop påsen. Kom igen nu, wrap it up, tänker jag. Men trådarna som fladdrar i vinden fångas inte upp och jag förstår att det inte heller är meningen.

Nora som från början kändes så klockren i mitt huvud, dalar lite och hon tar sig inte riktigt upp till samma nivå som innan. Jag känner mig lurad för att jag trodde att jag förstod henne, att jag visste vem hon var, när jag inte alls gjorde det. Dessutom känner jag mig lite ledsen, vemodig, fast på ett bra sätt, för den här boken är lite som livet. Sällan helt perfekt, men det går vidare ändå. Eller som Nora säger i sitt Noriska ordspråk: Slutet gott, men fortsättning följer.

Citat:

Mänskligheten imponerar inte på mig.
Jag kastar en osynlig bomb i röven på honom.
Väldigt få har alltså en röv såsom min.

Språk +1
Karaktärer +1

Slutbetyg: 7/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.

 

Om mamma dör, vill inte Jenna leva längre

När man är fjorton ska man väl bara oroa sig för de där brösten som inte växer, eller hur?

 

Titel: I taket lyser stjärnorna
Författare: Johanna Thydell
Sidantal: 222
Utgivningsår: 2003

Handling:
Jenna är tretton år och har precis börjat sjuan. Den enda hon borde oroa sig för är de där brösten som inte växer, att Sakke ska lägga märke till henne och Ullis Knullis som hon hatar. Men så blir det inte, hemma hos Jenna finns rullatorer, duschstolar och en cancersjuk mamma.
I taket har mamma och hon klistrat upp stjärnor och under en av dem har hon gömt en papperslapp. På den står det: ”Om du dör mamma, tar jag livet av mig.”

 

Omdöme: 
Thydell skriver gripande, med lätta obesvärade dialoger och på ett sätt som lämnar mig gissandes vad som sker härnäst. Författaren visar prov på bra dramaturgi eftersom hon hela tiden får mig att vilja vända blad. Hur ska det gå för Jenna om mamma dör? Kommer hon dö? Jag bara måste få reda på hur det går och kan inte lägga ifrån mig boken.

Handligen berättas utifrån Jennas perspektiv (3e person) och trots att hon är fjorton lyckas Thydell få mig att relatera till henne. Jag blir arg, ledsen och sur samtidigt som Jenna. Dessvärre blir jag också arg på henne. Hon beter sig hänsynslöst och tanklöst. Tyvärr ska det väl kanske spegla hur en tonåring fungerar, men det går till överdrift och gör mig trött.

Karaktärer är något klyschiga speciellt Sakke, Ullis Knullis och Jenna. Det är något highschool-aktigt över det hela, men till min förvåning fungerar det. Klyschkaraktärerna skapar drama och ibland skratt. Det behövs för att en bok där en mamma är döende i cancer inte ska bli för tung.

Efter att ha läst I taket lyser stjärnorna blev jag intresserad av att läsa fler böcker av Johanna Thydell – för att skriva gripande böcker, det kan hon.

Dramaturgi +1
Karaktärerna -0,5
Språk +1
Trovärdighet +1
Förutsägbarhet +1

Betyg: 8,5/10

Denna recension är skriven av Eldtunga