Till nordligare breddgrader

Hur långt får en huvudroll sjunka?

 

Titel: The Icebound Land (sv. Krigarkungens sal)
Författare: John Flanagan
Serie: The Ranger’s Apprentice (sv. Spejarens lärling) 3
Sidantal: 305
Utgivningsår: 2005

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Will och Evelyn har tagits till fånga av vikingarna, ähum, skandierna och sitter på båten till det främmande kalla landet. Halt har lovat att rädda sin lärling men kungadömet behöver honom och han kan inte ge sig iväg. Kommer spejaren att hålla sitt löfte även om det innebär att han förråder sitt rike?

 

Omdöme:
Förra boken slutade i en spännande cliff hanger och jag kunde inte kasta mig över den här boken snabbt nog. Och gud, så många gånger jag höll på att ge upp för det var så tråkigt. Med tanke på att denna är en fantasy-äventyrs-ungdomsroman så förväntade jag mig att den skulle vara i alla fall lite spännande. Men näh, det hände praktiskt taget ingenting i första halvan av boken.

Denna är lite annorlunda från sina föregångare eftersom man får följa två separata grupper samtidigt, Will och Evelyn i Skandia, och Halt och Horace som löjlar sig i Gallica. Jag är riktigt, riktigt besviken på Will i denna bok. Nu har han hamnat längst ner på karaktärslistan och ändå är han huvudrollen. Kan inte båda gott för de kommande böckerna. Får hoppas att han rycker upp sig själv snart.

Boken blir bättre längre in och den sista fjärde delen tyckte jag till och med var bra. Men det märks tydligt att denna bara är en transportsträcka och det finns ingen klimax. Vidare så börjar jag tvivlar på trovärdigheten i serien. Spoilervarning för föregående bok, markera för att läsa [I förra boken så dödade Horace Morgarath, även om Morgarath var en fiende så bör väl Horace känna liiiite dåligt samvete över att ha släckt en annan människas liv? Jag har svårt att tro att en tonåring kan döda någon och sen vara helt opåverkad.]

Som sagt så tyckte jag att slutet av denna bok var bra och tro det eller ej, men jag är väldigt sugen på att läsa nästa del av serien.

Handling: +0,5
Berättarröst: -1
Takt: -0,5

Mest intressanta karaktär: Evelyn
Bästa scen eller del: spoiler, markera för att läsa [Evelyn och Will i stugan]
Minnesvärd citat: ”I said you were Sir Horace of the Order of the Oakleaf,” Halt told him, then added uncertainly, ”At least, I think that’s what I told him. I may have said you were the of the Order of the Oak Pancake.”

Betyg: 4/10

Andra delar i serien:
1. The Ruins of Gorlan (sv. Gorlans Ruiner)
2. The Burning Bridge (sv. Det övergivna landet)
3. The Icebound Land (sv. Krigarkungens sal)

Advertisement

 

Att vara lärling åt en spejare…

… innebär att man ska sätta broar i brand. 

Titel: The Burning Bridge (sv. Det övergivna landet)
Författare: John Flanagan
Serie: The Ranger’s Apprentice (sv. Spejarens lärling) 2
Sidantal: 263
Utgivningsår: 2005

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Morgarath håller på att verkställa sina onda planer mot kungadömet. Gilan, Will och Horace skickas ut för att söka bundsförvanter men till deras chock upptäcker de att by efter by är plundrade och övergivna. Till slut kommer de på att Morgarath ligger bakom illdåden men vad ska han med så många fångar till? Medveten om att kungadömet svävar i fara ger sig Will, Horace och den hemlighetsfulla flickan Evelyn ut på sitt livs farligaste resa. Kungadömets öde ligger i deras händer, kan de rädda riket eller kommer Morgarath att segra?

Omdöme:
Andra boken fortsätter i stort sett där den första slutade och kungadömet förbereder sig för Morgaraths attack. Jag gillar att äventyret börjar nästan direkt och att Wills och Horaces vänskap fördjupas. Jag antar att Evelyn ska tjäna som kärleksintresse åt antingen Will eller Horace, just nu lutar det sig mer åt Wills håll men jag är inte säker.

I överlag så tycker jag att denna är bättre än föregångaren, men jag stör mig fortfarande på den allvetande berättarrösten. Det är så himla svårt att känna med Will eller Horace när man är i allas huvud samtidigt. Texten är dessutom alldeles för beskrivande för min smak, man får allt förklarat och behöver aldrig tänka själv. Känner mig nästan lite dumförklarad.

Karaktärsmässigt så börjar jag gillar Horace mer och mer. Tyckte inte om honom i ettan men i denna var han mer hjälte än Will. Hans superskicklighet med svärdet är väl ganska cheesy (liksom Wills superskicklighet med bågen) och det är svårt att tro att 15-åringar kan slå vuxna människor som har tränat i flera år. Tycker att Flanagan gör det lite lätt för sig genom att förklara att de är naturbegåvningar.

Tycker hursomhelst om hur boken slutade och det är minsann tur att jag redan har den tredje boken hemma så jag kan läsa den direkt.

Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Berättarröst: -1

Betyg: 5,5/10

Andra delar i serien:
1. The Ruins of Gorlan (sv. Gorlans Ruiner)
2. The Burning Bridge (sv. Det övergivna landet)
3. The Icebound Land (sv. Krigarkungens sal)

Andra versioner av omslaget

 

Lyssna, speja, trippa fram på tårna

Nej, det är inga tomtar men däremot spejare.

Titel: The Ruins of Gorlan (sv. Gorlans Ruiner)
Författare: John Flanagan
Serie: The Ranger’s Apprentice (sv. Spejarens lärling) 1
Sidantal: 280
Utgivningsår: 2004

Handling:
Föräldralösa Will har alltid drömt om att bli en mäktig riddare som sin far. Men trots att han är snabb och smidig så är han för liten till växten för att passa som en krigare, till skillnad från sin jämnåriga rival/kompis Horace. På dagen de ska välja yrke besannades Wills mardröm. Riddarna vill inte ta emot honom, och det vill ingen annan mästare heller. Mot sin vilja hamnar Will som lärling hos den mystiska spejaren Halt. Samtidigt som Will går i lära hos Halt så närmar sig ett hot mot kungadömet.

 

Omdöme:
Först och främst så vill jag säga att jag fastnade för omslaget, den versionen jag hittade hade guldkanterna och det är så himla snyggt tillsammans med den gröna färgen.

Efter en supertråkig prolog vars syfte bara bestod av informationsdumpning samt att lägga in en hook så att läsaren ska förstå att det kommer att bli action längre fram, så tar historien om Will sin början. Jag gillade Will nästan med detsamma. Han är smidig och använder hjärnan istället för muskler vilket uppskattas väldigt mycket hos mig. Jag tycker även om att han har ett tydligt mål och vet vad han vill.

Boken är skriven i allvetande-form som jag inte är någon fan av, och personligen så tror jag att jag skulle ha gillat den mycket bättre om den hade varit 3:e persons limiterad istället. Nu hoppade man vilt i allas tankar och kände även till saker som ingen annan av karaktärerna gjorde. Det var svårt att komma nära någon och fastän jag gillar Will så kände jag mig inte som honom.

Handlingen är okej, jag tyckte att det var rätt seg emellanåt och i slutet när det hände saker så tyckte jag att det blev rätt rörigt. Den här är första boken i en lång serie och jag hoppas att det blir mer spännande i de följande böckerna.

En sak som jag tycker är härlig är att Flanagan skrev berättelserna för att uppmuntra sin son till läsning. De började som noveller och efter ett flertals år skrev han om dem till romaner. Liksom Will är hans son också liten till växten och Flanagan ville berätta att det har sina fördelar med att vara småväxt. Åh, vilken mysig pappa 🙂

Det var ett tag sen jag läste episk fantasy och även om boken inte direkt var nyskapande så var den ändå underhållande. Jag ser fram emot att få läsa mer om Wills äventyr i de andra böckerna.

Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5
Berättarröst: -1

Betyg: 5/10

Andra delar i serien:
1. The Ruins of Gorlan (sv. Gorlans Ruiner)
2. The Burning Bridge (sv. Det övergivna landet)
3. The Icebound Land (sv. Krigarkungens sal)

Andra versioner av omslaget