… och skratta… och gråta… och skratta och gråta igen.
Titel: The Fault in Our Stars
Författare: John Green
Sidantal: 313
Utgivningsår: 2012
Handling:
Hazel Graze har haft lungcancer så länge att hon inte längre kan minnas hur det är att andas utan hjälp. Hennes nuvarande tillstånd är okej, tumören har inte växt eller spridit sig, men den kommer aldrig att försvinna. På samlingen för cancersjuka tonåringar träffa hon snygga Augustus, en kille som har överlevt cancern. Av någon anledning så attraheras Augustus av henne och de börjar umgås. Hazel upptäcker att hon faktiskt gillar Augustus… riktigt mycket. Frågan är om hon vågar satsar på kärleken när hon inte ens vågar satsar på livet.
Omdöme:
Jag visste vad jag gav mig in på när jag började läsa boken. Jag hade pappersnäsdukarna redo… jag hade dock inte räknat med att jag skulle behöva använda flera paket.
Att läsa The Fault in Our Stars är som att åka en känslomässig berg-och-dalbana. Man skratta högt på vissa sidor och gråter som ett barn på andra. Innan jag ens hade hunnit genom halva boken hade jag redan behövt torka ögonen flera gånger. Behöver jag säga att mina ögon tårades konstant under sista 100 sidorna?
Augustus, åh, så fin, så positiv, så underbar. Han var lite för extrem i början (fast det känns som att alla John Greens karaktärer har en tendens att vara det) men när man väl lärde känna honom så var han den mest sympatiska karaktären i världen. Även om relationen mellan honom och Hazel utvecklades lite för snabbt för att vara trovärdig så gjorde det absolut inget för den var så fin.
Och Hazel, vilken berättarröst! Jag är grymt imponerad över att John Green har lyckats skriva från en tjejs synvinkel så bra. Jag älskar Hazels cyniska berättarröst och kände med henne. Hennes känslor för Augustus och osäkerheten hon kände gestaltades så fint. Jag förstod henne till 100% när hon inte vågade älska honom för att hon inte ville riskera att såra honom. Deras kärlek så är bitterljuv och jag som läsare kände ett tryckt över bröstet hela tiden.
Dialogerna är helt underbara och flera av dem fick mig att brista ut i skratt fast jag höll på att gråta. Både Augustus och Hazel har sin speciella humor och jag önskar att de fanns på riktigt (dock som friska människor) så jag kan bli kompis med dem.
Det enda jag har att klaga på är att slutet kom cirka 30 sidor för sent. Efter berättelsens klimax så hade jag i stort sett tömt alla mina känslor (och tårar) och kände ingenting för slutet.
Det här är en bok som får en att tänka efter och uppskatta livet mer. Det är så mycket vi tar för givet och vi bryr oss alldeles för lite om det som faktiskt är viktigt. The Fault in Our Stars är en jobbig bok för den får en att tänka efter hur bra vi (förhoppningsvis) friska människor har det.
Jag vet inte vad jag ska säga mer förutom att den är den boken som jag har gråtit mest till och berört mig mest i år. Hazel and Augustus, it was a privilege to have my heart broken by you.
Karaktärer:+1
Berättarröst: +1
Handling: +0,5
Humor: +0,5
Språk: +1
Mest intressanta karaktär: Augustus
Bästa scen eller del: Resan
Minnesvärd citat: (Augustus)”Oh, I wouldn’t mind, Hazel Graze. It would be a privilege to have my heart broken by you.”
Betyg: 9/10