Jonathan Stroud – The Empty Grave

Sista äventyret med spökjägarna i London.

Titel: The Empty Grave
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #5
Sidantal: 448
Utgivningsår: 2017

Officiell handling:
After the dramatic events of The Creeping Shadow, the Lockwood team (plus Quill Kipps) deserve some well-earned rest.

So naturally they break into the Fittes Mausoleum, on a perilous mission to discover the truth about London’s top ghost-hunting agency, and its sinister leader.

What they discover will change everything.

But there’s little time to ponder. A near-miss at a haunted fairground is only the start – as the Fittes agency closes in on the team, an epic struggle commences.

With the help of some unexpected, and rather ghostly, allies, Lockwood & Co must battle their greatest enemy yet, as they move ever closer to the moment when the earth-shattering secret of ‘the problem’ will finally be revealed.

Tycke:
Så himla mycket jag har sett fram emot denna bok. Lockwood & Co. är min absoluta favoritserie när det kommer till middle grade. Jag har mer eller mindre slukat varje bok och denna är inget undantag.

Och ja, boken är bra. Gillar humorn, karaktärerna, världen, spänningen, stämningen, you name it. Men det finns en sak som drog ner betyget för mig, mer om detta i spoilerdelen.

Det känns så tråkigt att serien är över, inga flera äventyr med Lucy och gänget. En vacker dag (eller en höstruskig kväll) kommer jag säkert att plocka upp dem igen och återigen leva mig in i en spökdrabbad London, men det kommer att vara många år tills dess.

Finns inte så mycket mer spoilerfritt att säga om boken förutom att hela serien som helhet är riktigt bra. Passar såväl för barn som för vuxna, rekommenderas!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• I större delen av serien serien så antyds det att Lockwood kommer att dö, men så gör han inte det. Han var ju inte ens nära döden (inte mer än någon annan). Samtidigt som jag uppskattar att boken inte är förutsägbar så känns det så snopet att allt som har byggts upp, oro och stämning, bara är helt onödigt eftersom Lockwood blir knappt skadad, han är ju i praktiken den som har klarat sig bäst av alla. Istället är det ju Kipps som nästan dog och stackars Skull som så hjältemodigt räddade Lucy och Lockwood.

• På tal om Skull, han är ju lätt min favoritkaraktär. Vill veta så mycket mer om honom!

• Älskar att titeln stämmer in på berättelsen på mer än ett sätt. Innan jag började läsa så trodde jag givetvis att författaren menade Marissa grav, men den syftar ju också på Lockwoods grav.  

+ Miljö
+ Karaktärer
+ Spänning
+ Handling

Mest intressanta karaktär: Skull
Bästa scen eller del: Spoiler [När de var i spökvärlden]

Rekommenderar för:
Om ni vill ha något härligt, kusligt, spännande och roligt på samma gång så plockar genast upp denna serie!

Andra delar i serien:
1. Den skrikande trappan (eng. The Screaming Staircase)
2. Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
3. Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
4. The Creeping Shadow (sv. Den flammande skuggan)
5. The Empty Grave

Advertisement

 

Minirecensioner – Salt i havet och en flammande skugga

Titel: Salt to the Sea (sv. Tårar i havet)
Författare: Ruta Sepetys
Sidantal: 393
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Ett gäng flyktingar, alla med hemligheter, försöker ta sig i säkerhet innan andra världskriget kommer ikapp dem.

Tycke:
Ruta Sepetys är författare som många andra älskar men det är något med hennes böcker som inte passar mig. Jag vet inte om det är språket, takten eller karaktärerna, men något är det som hindra mig från att förälska mig berättelsen.

Salt to the Sea (Tårar i havet på svenska) är en väldigt mörk bok som utspelar sig under andra världskriget och berättas ur flera perspektiv. Möjligen är det just hoppandet mellan berättarrösterna som gör att jag inte fastnar för någon av dem.

Vad jag uppskattar mest med boken är den oväntade historielektionen. Herregud, att något sådant hemskt har hänt och man har inte fått lära sig någonting i skolan om det. Många har hört talats om Titanic, men hur många känner till Wilhelm Gustloff? Jag gjorde i alla fall inte det förrän jag läste denna bok.

Kort sagt, en väldigt sorglig bok som gör skäl för sin titel. Slutet blev rörande även för mig men vägen dit uppfattade jag som lång och tyvärr ganska seg. Allt som allt en helt okej bok.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åh herregud, vilket slut. Blev så ledsen när Emilia skiljdes åt från sin dotter och senare dog. Mammahjärtat i mig bara brast.

 

________________________________________________________________________________

Titel: The Creeping shadow (sv. Den flammande skuggan)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #4
Sidantal: 464
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Lucy och gänget tar sig an ett uppdrag och som visar sig vara långt farligare än vad de har trott.

Tycke:
Jonathan Stroud gör det igen! Än en gång levererar han en bok som precis faller mig I smaken. Kuslig spänning, hemliga konspirationer, skrämmande spöken, härlig humor, fina illustrationer och älskvärda karaktärer. Det finns bara så mycket att tycka om i denna bok.

The Creeping shadow är ganska tjock för att riktar sig mot yngre ungdomar, men helt ärligt talat så flyger sidorna förbi och innan man vet ordet av så är boken slut. Eftersom detta är den fjärde boken så vill jag inte avslöja så mycket mer om den. Näh, hörni, har ni inte läst denna serie så är det hög tid att börja nu!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag misstänker att Lockwood försöker dölja att han börjar förlora sin spöksyn. Han är väl redan i övre tonåren? Konstigt att de andra inte har tänkt på det.

• Åhhh, de fick se hur dödskallen såg ut då han levde. Hade ju hoppats på att Luce skulle hinna prata med honom i den andra världen.

 

Andra delar i serien:
1. Den skrikande trappan (eng. The Screaming Staircase)
2. Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
3. Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
4. The Creeping Shadow (sv. Den flammande skuggan)
5. The Empty Grave

 

 

 

Minirecensioner – Lockwood med dödskallen och vålnaden

Titel: Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #2
Sidantal: 462
Utgivningsår: 2015 (original 2014)

Minihandling:
Ett farligt spöke släpps lös och Lockwood  tävlar med en annan agentur om vem som kan stoppa faran först.

Tycke:
Den enda anledningen till varför jag har dröjt så länge med att plocka upp den här serien är för att jag vill sluka flera böcker i rad. Hade så mycket absintens efter första boken så jag bestämde mig för att vänta tills både tvåan och trean var ute. Tydligen så var det ingen trilogi ändå men nåja, jag vill ju inte att serien ska sluta så det är väl lika bra.

Nåja, tillbaka till boken. Action, humor, spänning, skräck och dessutom så utspelar den sig i en historisk version av favoritstaden London, det kan liksom inte bli så mycket bättre. Karaktärerna är så härliga och jag gillar speciellt Lucy och Anthony. Deras käbbel sinsemellan  kunde ibland gå mig på nerverna men det är för jag bryr mig så mycket om dem och vill att de ska komma överens.

Trots att det är ungdomsbok så är den stundtals riktigt kuslig, jag skulle aldrig klara av att vara en agent kan jag säga.

Kort sagt, en mycket bra uppföljare och slutet var ju bara för spännande!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Snyft på Anthonys systers tragiska slut.

Andra delar i serien:
1. Den skrikande trappan (eng. The Screaming Staircase)
2. Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
3. Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
4. The Creeping Shadow
5. Ej bestämd

Extraböcker:
1.5 The Dagger in the Desk

________________________________________________________________________________

 

Titel: Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #3
Sidantal: 414
Utgivningsår: 2016 (original 2015)

Minihandling:
En spökepedmi bryter ut i staden och Lucy försöker kommunicera med andarna.

Tycke:
Ännu en klockren bok i serien. Älskar verkligen att alla böcker hittills har hållit väldigt högt kvalité. Humor och spänning är givet och jag älskar karaktärerna bara mer och mer. Vill inte avslöja för mycket men slutet gjorde mig ganska ledsen.

Tycker också att Stroud har lyckats väldigt bra med Lucys perspektiv, jag kände verkligen med henne och det tog faktiskt ett bra tag innan jag insåg att världen faktiskt var annorlunda från hennes bild.

Kommer att läsa fjärde boken på engelska för jag har inte tålamodet att vänta på den svenska översättningen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhh, kommer Anthony att dö under seriens gång? Hoppas verkligen inte!

• Jag trodde faktiskt att den nya tjejen var otrevlig på riktigt tills jag insåg att det faktiskt var Lucy som var bitsk.

• Är väldigt nyfiken på det där hemliga sällskapet, har de något med spökproblemet att göra?

Andra delar i serien:
Se ovan

 

Tre tonåriga spökjägare i London

En bok man bör läsa med taklampan tänd.

Titel: Den skrikande trappan (eng. The Screaming Staircase)
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #1
Sidantal: 386
Utgivningsår: 2014 (original 2013)

Handling:
För femtio år sedan spred sig en spökepidemi över England. Farliga vålnader och andar dyker upp till höger och vänster under natten och ingen vet varför. Unga Lucy är en skicklig spökjägare med förmågan att kunna höra spöken. På jakt efter ett nytt jobb i London hamnar hon hos den lilla agenturen Lockwood & Company. Tillsammans med sin excentriska chef Lockwood och buttra George tävlar de med de andra agenturerna om att lösa fall. Olyckligtvist råkar de utför en olycka och för att kunna betala skadeståndet måste de ta sig an deras farligaste uppdrag hittills – att övernatta i Englands kanske mest hemsökta hus.

Tycke:
Jag har varit intresserad av den här boken sen jag läste om den och nu när jag har läst den så kan jag säga att den överträffade förväntningarna! Jag fullkomligt älskar miljön och den fantasifulla spökvärlden. Att handlingen dessutom utspelar sig i favoritstaden London gör den ju bara ännu mer fantastisk!

Den skrikande trappan klassas som en middle grade men jag lovar att man även kommer att älska den som vuxen. Vissa av de kusliga scenerna är så bra beskrivna att man själv känner att man börjar få panik. Karaktärerna är få men jag gillar hur speciella alla var. Här finns minsann inga tråkigheter. Tycker väl ibland att de är en aning gnälliga under uppdragen men annars så tycker jag om dem riktigt mycket. Lucys berättarröst är så härligt sarkastisk och det är ett rent nöje att få följa med på hennes äventyr.

Författaren har vävt ihop berättelsen riktigt snyggt och även om jag inte kollade upp termerna i ordlistan längst bak i boken så var det inga problem att följa med i handlingen. Sidantalet kan tyckas vara lång för en ungdomsbok men den är så spännande att tiden bara flyger förbi när man läser.

Kort sagt, en superbra bok och en mycket lovande början på en ny serie. Det är utan tvekan en favorit när det kommer till spökböcker. Stort plus för att omslaget är snyggt också. Nu ser jag väldigt mycket fram emot nästa bok som kommer ut på engelska i september i år.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Misstänkte att Fairfaxs fall hängde ihop med Anne Wards fall men däremot så misstänkte jag faktiskt aldrig att han var mördaren förrän de insåg att någon hade låst in dem i det röda rummet.

• Men duh, varför ska Lucy hålla det hemligt att hon kan kommunicera med spökburken? Det är ju en superstor upptäckt! Jag hoppas på att hon kommer att avslöja för de andra i nästa bok.

• Haha, himla kul och tragisk att de ALLTID ska både lyckas och misslyckas med sina fall. Som att bränna ner hus eller att få sin arbetsgivare död 🙂

Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Miljö: +1

Mest intressanta karaktär: Lockwood
Bästa scen eller del: Spoiler [När de var fast i det röda rummet]

Rekommenderar för:
Vill du ha en spännande och humoristisk bok om spökjägare i London är den här boken perfekt!

Rekommenderar inte för:
Vill du ha seriösa karaktärer och passionerad kärlek så är den här inte rätt bok för dig.

Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien
1. Den skrikande trappan (eng. The Screaming Staircase)
2. The Whispering Skull

Läsutmaning #20 – Läs en bok där huvudrollen är eller kan integrera med ett spöke

 

Minirecensioner – Casters, demoner och rekryten

Titel: Beautiful Creatures: The Graphic Novel
Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl
Illustratör: Cassandra Jean
Serie: Caster Chronicles: The Graphic Novel #1
Sidantal: 240
Utgivningsår: 2013

Tycke:
Fastnade inte för originalboken men gillar mangaversionen mer. Nu är allting mycket mer kompakt så handlingen är mycket mer spännande. Jag tror dock att man kan bli förvirrad om man inte har läst boken innan för allt händer väldigt snabbt. Dessutom så är det en del karaktärer att hålla reda på och de flesta ser tyvärr ganska likadana ut så risken finns att man blandar ihop dem.

Själva ritstilen är okej. Jag gillar hur Ethan är ritad men ingen av tjejerna ser ut så som jag har föreställt mig. Tycker även att tecknarstilen blir för ”skissigt” emellanåt men annars så tycker jag om den. Lyxigt att de första sidorna är i färg också.

Vet inte om det kommer ut en mangaversion av andra boken också men man kan ju hoppas det. Den här var i alla fall helt perfekt för att friska upp minnet av vad som har hänt i den första boken. Rekommenderas ifall du gillar Beautiful Creatures och manga.

Min recension av originalboken har ni här.

Betyg: 6,5/10

________________________________________________________________________________

Titel: The Amulet of Samarkand
Författare: Jonathan Stroud
Illustratör: Nicolas Chapuis
Serie: The Bartimaeus Trilogy: Graphic Novel #1
Sidantal: 144
Utgivningsår: 2010

Tycke:
Den här var ingen höjdare tyvärr, gillar inte alls ritstilen och Nathaniel ser inte ut att vara en 10-12åring. Dessutom så tycker jag att handlingen är förvirrande trots att jag har läst boken (var dock ett bra tag sen). Bra att alla sidor var i färg men det var väl det enda som var positivt med boken.

Läste bara ut den för att den var kort och gick snabbt att läsa klart. Texten är dock väldigt liten så man fick anstränga ögonen. Vet inte om det kommer en fortsättning men jag kommer inte att läsa mer av den grafiska roman, ska hellre satsa på att läsa de riktiga böckerna.

Min recension av originalboken har ni här.

Betyg: 2/10

________________________________________________________________________________

Titel: The Recruit: The Graphic Novel
Författare: Robert Muchamore
Illustratör: John Aggs
Serie: CHERUB The Graphic Novel #1(?)
Sidantal: 176
Utgivningsår: 2013

Tycke:
När jag tittade på framsidan så gillade jag verkligen inte tecknarstilen… och James ser snarare ut som en tjugoåring än en tolvåring. Men när jag väl började läsa så vande jag mig vid tecknarstilen och handlingen var riktigt bra. Jag minns att när jag läste originalboken så tyckte jag att den var väldigt ”hoppig” men i tecknad form så funkar det galant. Skulle nog vilja påstå att den grafiska romanen är bättre än den riktiga boken… men det kan i och för sig beror på att jag redan kände till handlingen och hade lätt för att följa med.

På det hela taget en bra grafisk roman. Blev väldigt sugen på att fortsätta med bokserien efter att ha läst den 🙂

Min recension av originalboken har ni här.

Betyg: 6,5/10

 

 

12-årig trollkarl i London frammanar en demon

Nej, det är inte Harry Potter utan Nathaniel. Intressant bok med en trollkarlslärling och demon som huvudroll.

Titel: Amuletten från Samarkand
Serie: Bartimaeus trilogy 1
Författare: Jonathan Stroud
Sidantal: 444

Handling:
Den märktiga djinnen Bartimeus blir frammanad och till sin förvåning upptäcker han att hans nya mästare bara är en liten unge, Nathaniel. Bartimeus blir tvungen att lyda ordern om att stjäla en amulett från en annan magiker men planerar i smyg att bryta sig loss från pojkens kontroll. Nathaniel å andra sidan är begåvad för sin ålder och låter sig inte luras så lätt. Men snart visar sig stölden får helt andra konsekvenser…

Omdöme:
Under det senaste året har jag lärt mig berättartekniska regler som man helst bör följa, dessa innefattar: välj och håll dig till en sorts PoV, hoppa inte fram och tillbaka i tiden och gör inget som stör läsrytmen hos läsaren. Amuletten från Samarkand bröt mot alla dessa regler… och ändå gillade jag den.
Det var en märklig läsupplevelse, under de första fem kapitlen satt jag och undrade varför författaren gjorde så, kände han inte till ”reglerna” eller bröt han mot dem med vilje. Efter att ha läst ut boken så vet jag fortfarande inte svaret.

Idén med att följa en demon är kul, jag har själv funderingar på att skriva något liknande (och jag som trodde att jag var ensam om det). Vad som gjorde den så läsvärd var just att se hur boken bröt mot reglerna men ändå lyckades hålla kvar mitt intresse. Okej, i början var det lite störigt men några kapitel senare grep berättelsen i mig och jag läste texten istället för att analysera den. Det får mig att undra om det verkligen är så viktigt att hålla på dessa regler, tydligen så funkar det ju ändå. En lärdom jag har tagit från boken är att inte använda fotnoter Det förstör verkligen läsrytmen när man är tvungen att låta blicken fara upp och ner över sidorna.

Sammanfattningsvis var den här en underhållande och lärorik bok. Jag tror fortfarande att det är bäst att hålla sig till reglerna, i alla fall om man vill öka sina chanser för att bli utgiven.