Åttonde boken om en sjunde son till en sjunde son

När ska kampen mot ondskan ta slut?

Titel: The Spook’s Destiny (alt. Rage of the Fallen)
Författare: Joseph Delaney
Serie: The Wardstone Chronicles #8
Sidantal: 370
Utgivningsår: 2011

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Tom, Väktaren, Alice och hundarna har tagit sig till en annan ö och även om folk inte direkt välkomnade dem så var det i alla fall mycket bättre jämfört med det förra stället. De lyckas även tjäna lite pengar genom att jaga bort spöken åt befolkningen. Dock är dåliga nyheter inte långt ifrån. Strax får de besök av en man som säger att ett gäng trollkarlar i närheten håller på att frammana en farlig gud och de vill samarbeta för att stoppa ritualen. Väkten går med på att hjälpa dem men Tom inser snart att han har mer problem än så. Hans skydd mot Djävulen håller på att ta slut, och om han inte gör något snart så kommer han att få spendera resten av sitt liv i Djävulens våld.

Omdöme:
Jag vet inte varför men jag tycker att den här serien är riktigt charmerande trots att den innehåller mycket hemskheter. Även om handlingen går ganska långsamt framåt så har jag inget emot att tillbringa mer tid i den annorlunda versionen av England som Delaney har målat upp.

Karaktärsmässigt är den okej, störde mig lite på att Tom verkade så dum i den här. Han gick ju liksom in i varenda fälla som fanns och jag trodde att han var smartare än så. Min nya favorit måste nog vara Grimalkin fast hon är ett otrevligt monster. Tror att nästa bok i serien kommer enbart att vara dedikerad till henne så det ska bli kul att läsa.

Handlingsmässigt så händer det äntligen lite saker, fast det är fortfarande ganska mycket status quo. Det känns som att Delaney gillar sin egen serie så mycket så att han inte vill avsluta den utan bara gör den längre och längre. Jag gillar böckerna men vill gärna ha ett slut snart.

Vet inte hur populära dessa böcker är i Sverige, de flesta av dem finns i alla fall översatta till svenska. I USA så heter serien och alla böcker något annat så det är rätt förvirrande att hålla ordning på dem, tur att Goodreads finns 🙂

Känner att det blir en ganska svävande recension den här gången men ärligt talat så har jag inte så mycket att ta upp. Alla böcker i serien är ganska lika och de har en viss charm. Har ni inte läst dem så tycker jag att ni ska ge första boken en chans för som sagt, trots att de är mörka så är de mysiga.

Handling: +0,5
Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Grimalkin
Bästa scen eller del: Slutet

Betyg: 6/10

Andra böcker i serien:
1. The Spooks’s Apprentice (Väktarens Lärling)
2. The Spook’s Curse (Väktarens Förbannelse)
3. The Spook’s Secret (Väktarens Hemlighet)
4. The Spook’s Battle (Väktarens Strid)
5. The Spook’s Mistake  (Väktarens Misstag)
6. The Spook’s Sacrifice (Väktarens Offer)
7. The Spook’s Nightmare (Väktarens Mardröm)
8. The Spook’s Destiny

Andra versioner av omslaget
 

Advertisement

 

Hur man upptäcker en häxa…

… enkelt, det är bara att titta på skorna. Är de spetsiga? Grattis, du har hittat en häxa. Jag undrar om Delaney finner någon logik i varför häxor alltid måste ha spetsiga skor, för det gör sannerligen inte jag.

Titel: The Spook’s Nightmare (sv. Väktarens Mardröm)
Serie: The Wardstone Chronicles 7
Författare: Joseph Delaney
Sidantal: 401

(Obs! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Kriget är i gång och även Väktaren, Tom och Alice måste fly. De tar sig till en ö där lokalbefolkningen är allt annat än vänlig och snart anklagas både Tom och Alice för att tillhöra mörkret. Inte nog med att de båda måste kämpa för sina liv, det går dessutom rykten om att Alices mor, den onda häxan Beniga Lizzy, också befinner sig på ön.

Omdöme:
Jag började läsa den här serien för två år sedan och tyckte då att den var väldigt bra. Men precis som Percy Jackson bok 4 (The Battle of the Labyrinth) så känns handlingen upprepande och tillför inte mycket nytt. I varje bok råkar Tom i kläm och Alice använder lite hokus pokus för att rädda honom. Väktaren gör egentligen inte särskilt mycket förutom att bli sur. Det är rätt komiskt eftersom alla boktitlar i serien handlar om honom.

Just den här boken känns verkligen som en transportsträcka, handlingsmässigt händer inget (nu menar jag den stora handlingen som sträcker sig över hela serien, d.v.s. kampen mot djävulen), på karaktärfronten sker det lite utveckling, men långt ifrån tillräckligt mycket för att det ska bli intressant.

Stämningen är något som Delaney lyckats måla upp bra, kanske lite för bra, allt är mörkt och glädjestunderna nästintill obefintliga. Det finns inga utrymmen för skratt, allt är bara eländigt och de hinner knappt ta sig ut ur en knipa innan de hamnar i nästa. Som nämnt i en tidigare post så tycker jag att en bra bok måste antagligen ha bra karaktärer eller en spännande handling. The Spook’s Nightmare är bara medelmåttig i båda avseenden. Dock har jag följt Tom och Alice genom sex böcker, så fastän jag inte direkt gillar dem så hejar jag ändå på dem. Jag vet inte hur många böcker i serien Delaney tänker skriva men jag hoppas verkligen att det händer mer i nästa bok.