Justina Ireland – Deathless Divide

Zombier i vilda västern.

Titel: Deathless Divide
Författare: Justina Ireland
Serie: Dread Nation #2
Sidantal: 551
Utgivningsår: 2020

Kort beskrivning:
Jane och Katherine fortsätter att både slåss och fly från zombierna, men kommer de någonsin att hitta en stad som är stark nog att stå emot massattackerna?

Tycke:
Första boken Dread Nation var en av mina favoriter förra året så det är med höga förväntningar jag slog upp Deathless Divide. Lyckades den uppnå dem? Ja, till en viss del…

Saken är den att Deathless Divide skiljer sig ganska mycket från sin föregångare. Katherine har fått en egen berättarröst vilket leder till att bara hälften av kapitlen är berättade utifrån Janes perspektiv, och en av sakerna jag älskade mest med Dread Nation var just Janes härliga berättarröst.

Precis som i förra boken är actionscenerna väldigt bra skrivna och min puls höjdes definitivt varje gång zombierna attackerade. Dessvärre så är partierna mellan actionscenerna väldigt långa och ibland ganska tråkiga. Handlingen var spännande fram tills mitten, sen blev den så seg att jag tog paus från läsningen flera gånger.

Det är även mycket mer fokus på rasism, depression och hämndbegär den här gången, inget fel på det, men det är bara inte vad jag känner för just nu.

Nu blir den här recensionen så negativ men det är bara för att jag hade så höga förväntningar! Deathless Divide är långt ifrån dålig, actionscenerna är riktigt bra och flera av scenerna är känslosamma. Har man läst Dread Nation och gillar den så bör man även läsa den, var dock beredd på att den innehåller mindre humor och mer svärta.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag gillar att Gideon inte framställdes helond och galen, hans vaccin funkade ju faktiskt på vissa.
• Aww, så synd om Jane och hennes relation med sin mamma som på nytt sätt har varit hennes hopp under hela berättelsens gång. Känns dock som ett passande slut med att hon och Kath drar sig ut på äventyr. Så fint med deras systerskap!

Advertisement

 

Justina Ireland – Dread Nation

Om det hade funnits zombier i Amerika på 1800-talet…

Titel: Dread Nation
Författare: Justina Ireland
Serie: Dread Nation #1
Sidantal: 455
Utgivningsår: 2018

Baksidestexten:
Jane McKeene was born two days before the dead began to walk the battlefields of Gettysburg and Chancellorsville—derailing the War Between the States and changing America forever. In this new nation, safety for all depends on the work of a few, and laws like the Native and Negro Reeducation Act require certain children attend combat schools to learn to put down the dead. But there are also opportunities—and Jane is studying to become an Attendant, trained in both weaponry and etiquette to protect the well-to-do. It’s a chance for a better life for Negro girls like Jane. After all, not even being the daughter of a wealthy white Southern woman could save her from society’s expectations.

But that’s not a life Jane wants. Almost finished with her education at Miss Preston’s School of Combat in Baltimore, Jane is set on returning to her Kentucky home and doesn’t pay much mind to the politics of the eastern cities, with their talk of returning America to the glory of its days before the dead rose. But when families around Baltimore County begin to go missing, Jane is caught in the middle of a conspiracy, one that finds her in a desperate fight for her life against some powerful enemies. And the restless dead, it would seem, are the least of her problems.

Tycke:
Historiska romaner är inget jag direkt hurrar för men när jag fick veta att Dread Nation skulle handla om zombier  och skolor som utbildade ungdomar till zombiejägare väcktes mitt intresse. Jag började läsa boken med ganska höga förväntningar och till min stora överraskning var den ännu bättre än vad jag hade trött.

Huvudrollen Jane är så himla kickass. Hon är smart och lojal, läser allt hon kommer över och skördar zombier i mängder. Hennes berättarröst är så härligt käck och gladlynt, vilket räddar boken från att bli ett mörkt hål för det händer riktigt hemska saker i den.

Förutom att folk dör till höger och vänster (vad kan man annars förvänta sig av en zombiebok?) så lever Jane dagligen under de vitas förtryck. De blir jämförda med apor, förväntas vara utvecklingsstörda, anklagade för att vara syndare, ja massor med otrevliga saker, och sen förväntas de att riskera sitt liv för att skydda/tjäna den vita överklassen. Jag har aldrig läst en bok med lika mycket uttalad och accepterad rasism tidigare, och tanken på att svarta personer faktiskt behandlades så illa för bara några hundra år sedan får mig att bli så arg och ledsen.

Miljön är bra beskriven och språket flyter på bra. Spänningen är nästintill olidlig och jag kunde knappt lägga ifrån mig boken när jag väl började läsa. Det enda som hindrar boken från att få fullpoäng av mig är att jag inte blev känslosam av den. Trots allt som händer så behåller Jane sin kaxiga berättarröst vilket gör att jag som läsare inte känner förlusterna på allvar. Sen störde jag mig i början på Jane som hatade Katherine bara för att hon var vacker, men det släppte snabbt när handlingen kom igång. Vänskapen mellan dem blev en av anledningarna till varför jag gillar boken så mycket.

Förutom att ha sympatiska karaktärer (framförallt starka tjejer) och väldigt spännande handling, så ger boken även en bra inblick i hur illa de svarta blev handlade för inte så länge sedan. Det är visserligen många månader kvar men jag kan redan nu säga att Dread Nation kommer med stor sannolikhet att vara bland mina topp 5 böcker i år!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åhh, jag hade inte alls tänkt på att Janes mamma är svart i hemlighet. Så Jane dödade sin pappa när hon var tio, snacka om att vara hård.
• Undrar om det kommer att bli någon kärlekstriangel mellan Jane, Jack och Gideon. Jag är på team Gideon i så fall!
• Katherine växte mycket i mina ögon under läsningens gång. Gillar att hon är lika bra på att manipulera folk som Jane är. Älskar också vänskapen som växer fram mellan dem.