En berättelse om att lösa våld med våld.
Titel: Valkyrie
Författare: Kate O’Hearn
Serie: Valkyrie #1
Sidantal: 352
Utgivningsår: 2014
Handling:
Freya är med sina 600 hundra år den yngsta valkyrian. Till skillnad från sina systrar och mamma så lockar inte stridsfälten henne och hon ser ingen ära i att hämta själar till Valhall. På sitt första uppdrag träffar hon på Tyrone, en död amerikansk soldat som oroar sig för sin familj. För att han ska få ro lovar Freya att hon ska skydda hans familj. För att hålla sitt löfte bryter Freya mot reglerna och lyckas med Lokis hjälp ta sig ner till jorden. Där träffar hon på mobbade Archie som hon räddar och blir vän med. Tillsammans besöker de Tyrons familj och märker att läget är mer allvarligt än vad de tror. Och tiden tickar, för om Odin upptäcker att Freya har kommit till jorden så kommer det att sluta riktigt illa.
Tycke:
Nordisk mytologi är något som ligger mig varmt om hjärtat så därför blev jag väldigt glad när jag blev erbjuden att läsa Valkyrie. En valkyria som huvudroll är inte något som man stöter på så ofta.
Nu har jag inte läst alla myter om asatron och valkyriorna, men Freja är väl ändå en gudinna och inte en valkyria? Vad jag minns från lektionerna i grundskolan så är hon ledaren över valkyriorna. Detta ”faktafel” gjorde att bokens trovärdighet sänktes en aning. Annars så var det trevligt att läsa om livet på Asgård och valkyriornas roll.
Jag gillar att boken tar upp ämnen som orättvisa och mobbning. Däremot så vet jag inte om det är så bra att Freya löser allt med våld. Samtidigt som jag tycker att det hör väldigt bra till hennes roll som valkyria så vet jag inte om det är så passande budskap om att våld ska bekämpas med våld.
Freya är också världens mest envisa karaktär. Hon struntar totalt i vad andra tycker och gör det som hon själv tycker är rätt… även om det innebär att andra får lida. Hon vet om att Odin förmodligen kommer att släppa lös Midgårdsormen på jorden ifall han upptäcker henne, men ändå väljer hon att stanna kvar för att göra livet lättare för sina nyfunna vänner (som ändå kommer att dö ifall Midgårdsormen går lös). Så nej, även om Freya är ganska kick-ass så är hon ingen karaktär som jag sympatiserar med.
Valkyrie är den första boken i serien men har ändå ett riktigt avslut. Hurra för det! Tycker också att slutet var väldigt fint och det höjde boken i mina ögon. Fler författare borde ta lärdom och inte se till att alltid sluta boken i en cliffhanger.
Kort sagt, en bok med fokus på nordisk mytologi. Den är riktad för yngre läsare men jag som vuxen tycker att den är underhållande. Fastnade tyvärr inte för huvudkaraktären men handlingen tillräckligt bra för att man ska fastna för boken.
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- Var ju ganska väntat att Freya skulle ta Archies själ i slutet.
- Alltså… är Loke en idiot? Han fattar väl att hans plan inte kommer att fungerar om Freya tjallar på honom? Så allt han har gjort är helt förgäves…
- Jag fattar inte heller hur Freya och Maya kan dölja sina vingar. De måste ju se ut som värsta puckelrygg.
Handling: +0,5
Berättarröst: +0,5
Faktafel/Freyas envishet: -1
Mest intressanta karaktär: Archie
Bästa scen eller del: I sjukhuset
Rekommenderar för:
Ni som vill läsa om nordisk mytologi.
Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha sympatiska och intelligenta huvudroller.
Andra verk som jag kom att tänka på:
Rör mig inte! av Tahereh Mafi – Huvudrollerna har en dödlig beröring.
Betyg: 5/10
Andra delar i serien:
1. Valkyrie
2. The Runaway
Läsutmaning #15 – Läs en bok där huvudrollen eller kärleksintresset är en dödsängel/reaper
Boktycke 