Dream a Little Dream – Kerstin Gier

Skolkamrater som besöker varandras drömmar. 

Titel: Dream a Little Dream
Författare: Kerstin Gier
Serie: Silber #1
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2015 (original 2013)

Handling:
Systrarna Silver (eller Silber som de egentligen heter på tyska) tror att de äntligen kommer att få ett lugnt liv hos sin mamma i London. Men väl framme visar det sig att planerna har ändrats. Mamman har träffat en ny man, och istället för en fin stuga ska de allihopa flytta in i mannens stora hus och bo med hans två barn. Varken Liv eller Mia är särskilt sugna på det och det är inte heller Florence och Grayson som är deras blivande styvsyskon. Men Liv får snart nya bekymmer. Hon börjar få väldigt verkliga drömmar, drömmar som innehåller hennes nya skolkamrater. Är de verkligen vanliga drömmar eller pågår det något övernaturligt i staden?

Tycke:
Efter att ha läst Ädelstenstrilogin av författaren så har jag längtat efter hennes trilogi om drömmar. Karaktärerna i boken är bara så himla mysiga och charmiga! Livs berättarröst är rolig och fick mig att le flera gånger. Jag älskar också syskonkärleken mellan henne och lillasystern Mia, efter att precis har läst Vanishing Girls så var det väldigt uppfriskande.

Resten och bikaraktärerna är väldigt bra de med. Alla är utmärkande på sitt sätt och även om man inte fick lära känna dem så väl så är de ändå minnesvärda. Kärleksbiten kom dock en aning för snabbt i mitt tycke. Visst kan man bli attraherad av en främmande person men jag tyckte ändå att Henrys och Livs relation snuddade på gränsen till instalove.

Jag har själv ett halvfärdigt manus om en tjej som kan gå in i folks drömmar så givetvis tycker jag om konceptet. Gillar författarens idé med en korridor och att vissa personer har lås på sina dörrar.

Om jag ska lyfta upp något som jag tyckte mindre om med boken så är det att det hände inte särskilt mycket. För mig kändes det som att större delen fokuserades på Livs relation med sin familj och nya vänner, handlingen kom i andra hand. Även om det var väldigt trevligt att läsa om Livs vardag så hade jag gärna sett lite mer action. Man var inte heller särskilt rädd om karaktärerna eftersom tonen är så humoristisk.

På det hela taget en väldigt underhållande bok. Jag gillar hur vimsiga karaktärerna är och ser absolut fram emot att läsa nästa bok i serien!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åh, gillade tvisten med Anabel som den onda. Jag var först rädd för att slutet skulle vara tråkig för det var knappt 20 sidor kvar och ännu hade inget dramatiskt hänt. Men jag tycker att den tvisten räddar slutet.

• Åh, vad gulligt att Henry trodde att hans önskning var att få träffa Liv.

• Haha, och så visar det sig att ingen av dem var oskulder. 

• Grayson är ju hur gullig som helst. Han tar verkligen sin roll som styvbror på allvar.

+ Berättarröst
+ Karaktärer
+ Koncept
+ Slutet
– Snabb förälskelse
– Lite seg

Mest intressanta karaktär: Liv
Bästa scen eller del: Slutet

Andra verk som jag kom att tänka på:
The Raven Cycle av Maggie Stiefvater – Arthurs gäng påminner mig lite om Gansey och gänget.

Gossip Girl av Cecily von Ziegesar – En hemlig bloggare som verkar veta allt om alla.

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en underhållande bok med härliga karaktärer som kan gå in i varandras drömmar.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha en seriös berättelse.

Andra delar i serien:
1. Dream a Little Dream
2. Titel ej bestämd
3. Titel ej bestämd

Advertisement

 

Slutet på tidsresan

Allting gott har ett slut, även tidsresor. 

Titel: Smaragdgrön (original Smaragdgrün)
Författare: Kerstin Gier
Serie: Serie: Edelstein Trilogie #3
Sidantal: 480
Utgivningsår: 2013 (original 2010)

Obs! Spoilers för tidigare delar kan förekomma.

Handling:
Gwendolyn är förkrossad över Gideons svek. Trots att hon vet att han bara har lekt med hennes känslor så kan hon inte låta bli att bete sig som en idiot varje gång han är i närheten. Och med tanke på att de jämt samarbetar så händer det ofta. Inte nog med det så vet hon fortfarande inte varför hennes morfar har lämnat ifrån sig koordinater som leder till huset de bor i. Och vad är det egentligen Lucy och Paul håller på med? Är grevens avsikter goda eller är de själviska? Frågorna är många och svaren obefintliga. På jakt efter sanningen reser Gwendolyn tillbaka i tiden för att fråga ut de personer som vet… hon hoppas bara att Väktarna inte kommer på henne.

Tycke:
Ädelstenstrilogin är min absoluta favorit när det kommer till serier som handlar om tidsresor. Gwendolyn är en sån härlig karaktär att man inte kan låta bli att ryckas med in i handlingen. Jag är både glad och ledsen över att serien nu är utläst.

Boken börjar direkt där föregångaren lämnade och eftersom jag läste Safirblå för några månader sen så har jag allting i relativt färskt minne. Jag kan nog tänka mig att det kan vara svårt att komma in i boken ifall man inte kommer ihåg så mycket av vad som har hänt i de tidigare böckerna. Gier ödslar inte mycket tid på att förklara utan kör på direkt vilket jag uppskattar väldigt mycket.

Karaktärsmässigt så fortsätter Gwendolyn och Xemerius att vara favoriterna. Det är helt omöjligt att inte tycka om dem! Sen tycker jag verkligen om vänskapen mellan Gwendolyn och Leslie, de känns som bästisar till 100%. Har läst så många ungdomsböcker där huvudrollen sägs ha en bästis men allt de gör är att vara sur på varandra. Här delar Gwen och Leslie på allt och litar på varandra, precis så som vänskap ska vara.

Helt ärligt talat så tyckte jag att handlingen var ganska seg i mitten. Det hände inte så mycket och det var störande hur Gwendolyn hela tiden tänkte på förhållandet med Gideon. De sista 150 sidorna var dock hiskeligt spännande och vägde upp för den långsamma takten i mitten. Själva tidsresandet är väl inte det mest logiska men i och med att stämningen är mysig och humoristisk så analyserade man inte så mycket utan godkände det som påstods.

På det hela taget har Ädelstenstrilogin varit en mycket underhållande bokserie och jag är definitivt nyfiken på andra av Giers böcker. Håller tummarna för att fler ska översättas till svenska eller engelska.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Misstänkte från bok två att Gwendolyn är Lucys och Pauls dotter och fick dessutom misstanken bekräftad innan jag läste den här boken. Lite synd att bli spoilad men den här tvisten var iofs rätt tydlig redan i Safirblå.

• Hade gärna haft mer epilog. Nu slutade det så snabbt tycker jag. Tyckte även att det var fiffigt att Gideon drack odödlighetspulvret. Men även riskabelt för de visste ju faktiskt inte med 100% säkerhet att han skulle bli odödlig.

• Saknar förklaringar till varför Gwen är odödlig. Sen är jag inte helt med på hur mycket man får ändra i det förflutna. De lyckades tillsammans rädda James från att bli ett spöke. Blev ganska förvirrad av alla tidsresor. Var ganska svårt att hålla reda på vad för saker som redan har hänt och i vilken ordning de “egentligen” hände. Men som sagt så gjorde det inte så mycket eftersom bokens ton inte är allvarlig.

 

Berättarröst: +1
Karaktärer: +1
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Lika mellan Gwendolyn och Xemerius
Bästa scen eller del: Scenerna med morfar, så himla roliga och mysiga. Älskar den delen där han blir så nervös för Gwens skull.
Minnesvärt citat:
(Gideon) “Varför faller alltid tjejer för killar som behandlar dem som skit? Sjysta killar är tydligen inte ens hälften så intressanta. Ibland är det faktiskt lite svårt att känna respekt för tjejer.”

Rekommenderar för:
Vill ni ha humor, härliga karaktärer och veta svaret till mysteriet så rekommenderar jag att ni plocka upp boken på direkten.

Rekommenderar inte för:
Gillar du inte första boken så är den här inte något för dig.

Betyg: 7,5/10

Andra böcker i serien:
1. Rubinröd
2. Safirblå
3. Smaragdgrön

Andra versioner av omslaget

 

Aldrig förr har tidsresor varit så härliga

Letar du efter spänning, humor, tidsresor och kärlek har du hittat rätt!

Titel: Safirblå (original Saphirblau)
Författare: Kerstin Gier
Serie: Serie: Edelstein Trilogie #2
Sidantal: 392
Utgivningsår: 2013 (original 2009)

Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingsbiten.

Handling:
Ingenting är sig likt för Gwendolyn längre. För bara ett par dagar sen fick hon reda på att det var hon hon bar på familjens tidsresegen istället för sin elaka kusin och numera är hon invigd i Väktarnas hemliga sällskap… trots att hon inte alls vet vad hon håller på med. Som om tidsresor inte är nog så får hon en efterhängsen och gnällig stendemon efter sig. Dessutom finns ju mysteriet med Lucy och Paul, varför vill de hindra Väktarna från att fullborda profetian? Sist men inte minst finns Gideon, arroganta, elaka, snygga, kysser-som-en-gud Gideon som sätter Gwendolyns hjärta i brand varje gång de är tillsammans. Men vad känner han egentligen för henne?

Tycke:
Jag är så glad över att Bonnier Carlsen bestämde sig för att översätta den här serien för annars skulle jag ha missat en helt underbar läsupplevelse. Jag brukar i vanliga fall vara skeptisk mot tidsreseböcker men Rubinröd imponerade stort på mig och efterföljaren Safirblå är minst lika bra, om inte ännu bättre.

Karaktärerna är bara så underbara. Gwendolyn är så sympatisk och med hennes humoristiska berättarröst blir det aldrig tråkigt. Nykomlingen Xemerius är min nya favorit och hans kommentarer fick mig att brista ut i skratt flera gånger. Gwens bästis Leslie är också en härlig karaktär, gillar verkligen vänskapen mellan tjejerna. Som läsare känner man att de verkligen är bästa kompisar och har inga hemligheter för varandra. Så okomplicerat och starkt! Gillar det väldigt mycket! Kärleksintresset Gideon är också intressant på det sättet att man aldrig riktigt visste vart man hade honom. Han driver verkligen både mig och Gwen till vansinne. Det enda jag störde mig på var väl att Gwen lät sig köras av Gideon. I princip så lät hon ju Gideon bestämma över deras förhållande, ibland kysste han henne, ibland var han arg och tog avstånd utan att man fick veta varför. Önskar att Gwen kunde sätta ner foten och klargöra att hans beteende inte var okej!

Jag vet inte riktigt om jag kan påstå att det händer mycket i boken men det finns en underliggande spänning genom hela berättelsen som gjorde att jag inte kunde sluta läsa. Hela mysteriet med Lucy, Paul, greven och profetian är så lockande. Hade bara tänkt läsa en liten stund men innan jag visste ordet av så hade jag suttit i ett par timmar och sträckläst klart boken. Kan knappt vänta tills jag får sätta tänderna i fortsättningen. Är supertaggad inför Smaragdgrön. Ahh, kan det inte bli september nu?

PS. Tyckte att det var häftigt att Geocaching nämndes. Ralphael höjdes i mina ögon bara för att han kände till det 🙂

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag tänkte inte så mycket på det innan men efter lite mailväxling med min kompis Fia så börjar jag också undra om Gwen inte är Lucys och Pauls barn.  

 

Berättarröst: +1
Karaktärer: +1
Handling: +0,5
Spänning: +0,5
Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär: Xemerius
Bästa scen eller del: Första samtalet med Gwens morfar. Höll på att skratta ihjäl mig när de kom in på p-piller.
Minnesvärt citat:
(Gwen) ”Va? Nej, vad jag vill, är att du respekterar mitt privatliv. Jag vill vara ensam på nätterna och i badrummet, och om någon skulle kyssa mig igen” – och här var jag tvungen att svälja – ”så vill jag inte ha någon åskådare, är det klart?”
(Xemerius) ”Tss”, lät gargoylen. ”Och det ska komma från någon som drar in mig på en toa!”

Rekommenderar för:
Vill ni ha humor, härliga karaktärer och ett mysterium så måste ni plocka upp den här serien!

Rekommenderar inte för:
Gillar du inte första boken så är den här inte något för dig.

Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien:
1. Rubinröd
2. Safirblå
3. Smaragdgrön

Andra versioner av omslaget

 

Tidsresenärernas hemliga sekt

Gillar du hemligheter, konspirationer och tidsresor så är Rubinröd den rätta boken för dig.  

 

Titel: Rubinröd (original Rubinrot)
Författare: Kerstin Gier
Serie: Edelstein Trilogie #1
Sidantal: 366
Utgivningsår: 2009

Handling:
Gwendolyns (Gwens) familj har många hemligheter, hennes malliga kusin Charlotte ska tydligen vara en tidsresenär vars förmåga inte har uppenbarat sig än och själv kan Gwen kommunicera med spöken. Men efter flera yrselattacker upptäcker hon att även hon kan resa tillbaka i tiden. Det visar sig att Gwen är Rubinen som alla har väntat på och hon är den sista personen att fullborda cirkeln av tidsresenärer. Men talar alla verkligen sanning? Och har Gwen verkligen sällat sig till den goda sida?

 

Omdöme:
Jag är inte överdrivet förtjust i böcker som handlar om tidsresor för jag tycker oftast att de är ologiska och flummiga. Men det var något med Rubinröds handling och omslag som lockade mig och jag bestämde mig för att ge den en chans. Och vilken tur att jag gjorde, för Rubinröd har nu blivit min favorit när det kommer till tidsreseböcker.

Det finns mycket att gilla med boken. Gwens roliga berättaröst är helt underbar och jag älskar faktumet att det inte är instalove mellan henne och den manliga huvudrollen Gideon. Näh, istället så ogillar de varandra vilket jag tycker är både fräscht och trovärdigt. Och boken utspelar sig i London, en av mina favoritstäder i världen! Bara det gör ju den läsvärd 🙂

Handlingen gillade jag också väldigt mycket. Jag kan inte säga att det händer så mycket för det gör det inte, men det är alla små händelser och pusselbitar som konstant håller mitt intresse på plats. Älskar idén med en sekt som består av tidsresenärer och deras medhjälpare. Tycker också om att det finns en profetia och ett uppdrag. Alla mysterier och hemligheter som vävs in, åhh, längtar verkligen tills nästa bok släpps på svenska.

Och nu kommer det som jag gillade mindre med boken, Gwendolyn gjorde något som jag inte alls begrepp mig på i början. Vill inte spoila så jag tänker inte berätta om vad det är men det var ganska störande och gjorde att jag uppfattade berättelsen som mindre trovärdig. Sen är släktrelationerna ganska komplicerade också. I början så hängde jag inte med alls, och även efter att ha läst ut boken så har jag nog fortfarande inte full koll på vilka som är släkt med vem osv.

Är ni som jag och brukar undvika tidsreseböcker för de är flummiga så kan ni tryggt läsa denna. Personligen så tycker jag inte riktigt att tidsresandet är i fokus. Tycker att karaktärerna och mysterierna kring släkten tog mer plats än själva resandet så jag störde mig inte det minsta på att jag inte hängde med i hur tidsresorna fungerade. Jag ska försöka vänta på den svenska översättningen, men det finns nog risk att jag läser den på engelska istället för jag är väldigt sugen på att läsa nästa del i serien!

Språk: +0,5
Handling: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer: +1
Trovärdighet: -0,5

Mest intressanta karaktär: Lika mellan Gideon och Gwendolyn
Bästa scen eller del: Tidsresorna

Betyg: 8/10

Andra böcker som jag kom att tänka på under läsningens gång:
Tidsresenärens hustru – motvilliga tidsresor på grund av en gen

Andra delar i serien:
1. Rubinröd
2. Safirblå
3. Smaragdgrön