En dystopiromans med språket i centrum.
Titel: The Pledge
Författare: Kimberly Derting
Serie: The Pledge #1
Sidantal: 380
Utgivningsår: 2011
Handling:
Charlie (Charlaina) är en 17-årig flicka som har en hemlighet, en hemlighet som kan få henne dödad. I en värld där bara att kunna ett annat språk än sitt eget leder till döden har Charlie mycket att frukta, hon kan nämligen första alla språk, oavsett om hon har hört dem tidigare eller innan. Efter en rad omständigheter möter hon på den mystiska och attraktiva Max som får reda på hennes hemlighet. Han lovar att skydda henne men kan hon lita på honom? Och när en revolution bryter loss i staden får Charlie lära sig att hennes förmåga har en stor betydelse för landets framtid.
Omdöme:
Jag har tidigare läst två böcker ur Bodyfinder-serien och var inte superimponerad av dem men när jag hörde att författaren hade gett ut en dystopi så blev jag nyfiken. Här är vad jag tycker om boken.
The Pledge började riktigt bra. Jag gillade konceptet med att man bara är begränsad till ett visst antal språk och att samhället är uppdelat i kastsystem. Huvudrollen Charlie är sympatisk och jag var väldigt nöjd med att bara lära känna världen och försöka förstå varför samhället har blivit som det är. Allt var bra tills Max dök och boken förvandlades från något lovande till ännu en dystopiromans i mängden. Seriöst, hur kan man bli besatt av någon på det sättet? Charlie träffar honom i kanske fem minuter och under den tiden tyckte hon till och med att han var läskig. Men efteråt så är han allt hon kan tänka på. Detsamma gäller för Max, hur kan han gå så långt för en främmande tjej? Helt skumt.
Allt stycken om hur mycket Charlie inte vet om hon vill ha Max eller inte blev tjatigt efter ett tag. Hon ser honom, vill gå fram till honom men vill ändå inte. I hemlighet vill hon att han ska se henne och gå fram till henne. Och när han gör det så springer hon iväg men hennes hjärta vill att han ska jaga henne. Japp, så där höll det på hela tiden. Det var till och med ett stycke som sa att ”sluta kyssa Max var det svåraste Charlie någonsin har gjort”. Herregud, om det svåraste hon har gjort är att sluta kyssa en kille så kan hon inte ha levt ett särskilt krävande liv.
Okej, nog talat om den sliskiga kärleken mellan Charlie och Max. En av de bra sakerna med boken är att takten var okej och handlingen lagom spännande hela tiden. Vad jag dock hade lite problem med är alla sammanträffande som Charlie råkar ut för. Hon råkar liksom alltid vara på rätt plats och träffar rätt personer. Ibland kändes det rätt krystat, men i och för sig så drev det ju handlingen framåt.
Det har kommit en fortsättning på den här boken och jag vet inte om jag ska läsa den eller inte. Slutet i The Pledge tyckte jag var väldigt tillfredsställande så just nu känner jag inget behov av att läsa uppföljaren. Derting har gjort ett bra jobb med att ge boken ett riktigt slut och inte en jobbig cliffhanger och det uppskattar jag verkligen.
Nu har det varit en väldigt negativ recension och boken förtjänar egentligen inte det för jag läste ju trots allt ut den och början var som sagt riktigt bra. Får väl skylla mig själv som är överkänslig mot just den sortens kärlekstjafs som det finns i överskott av i den här boken. Gillar ni dystopiromanser så kan ni ge den här en chans.
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- Tycker att rebellerna är väldigt stora för att vara så oförsiktiga. Xander verkar ju släppa in vem som helst till deras högkvarter. Och är inte folk misstänksamma när en prins är ledaren för rebellrörelsen? Det är ju hans familj de vill störta liksom…
Handling: +0,5
Koncept: +0,5
Kärlekstjafs: -1
Trovärdighet: -0,5
Mest intressanta karaktär: Xander
Bästa scen eller del: De första 50 sidorna
Andra böcker som jag kom att tänka på:
The Selection av Kiera Cass: Både böckerna har kastsystem och killhuvudrollen heter typ likadant och [de är prinsar bägge två].
Betyg: 4,5/10
Andra delar i serien
1. The Pledge
2. The Essence
3. Titel ej bestämd
Andra versioner av omslaget