En serie som utforskar parallella världar.
Titel: Lasarusfenomenet
Serie: Den 4e Parallellen 1
Författare: Kjetil Johnsen
Sidantal: 236
Utgivningsår: 2011 (original 2009)
Handling:
Emma får en känsla av att något är fel under en utflykt med familjen. Nästa gång hon vaknar upp är hon på sjukhuset med en skadad kropp. Hennes lillebror kan inte prata och hennes föräldrar är döda. Den enda vuxna släktingen hon har kvar i livet är farbror Harry, och det verkar som att han tycker att allt är hennes fel.
Omdöme:
Emma är 17 år, men hon kan lika gärna vara sju. Hon är så barnslig, feg och så sjukt irriterande att jag var tvungen att pausa flera gånger i berättelsen för att inte dö av frustation. Det finns absolut inget beundransvärd hos henne och jag önskade att någon kunde skjuta henne. Hon är bara så jobbig. Hon tror att hela världen är emot henne när folk egentligen bara vill hjälpa till. Hon kräver jämt och ständigt att få veta sanningen men när hon börjar inse att det inte är som hon har föreställt sig så vill hon blunda för verkligheten istället. Åhh, jag står verkligen inte ut med henne. Hon är till och med värre än Zoey i House of Night. Efter den här boken har jag fått en ny etta på min “mest hatade karaktärer”-lista. Nåja, nog om det.
Boken är väldigt filmisk skriven, man kommer inte så djupt ner i karaktärerna och man får följa många olika perspektiv, både från fienden och från Emmas sida. Kapitlen är korta så man hoppar rätt vilt mellan de olika PoV:na som finns. Detta är både bra och dåligt, bra som i att man som läsare har bra koll på vad som händer på båda sidorna men dåligt som att det förstör inlevelsen. Ett kapitel kan sluta mitt i en cliffhanger och i nästa kapitel så läser man om helt andra karaktärer.
Det enda som fick mig att läsa vidare är gåtan om vem eller vad Emma egentligen är. Allting sker i snabba takter och boken är spännande rakt igenom. Jag tycker att serietiteln avslöjar för mycket av svaret, man vet ju att det ska ha något med parallella världar att göra.
Slutet tyckte jag inte riktigt om heller. Det var inget riktigt slut, hela boken känns mer som en enda lång prolog. Jag gillar dock hinten om var de befann sig i slutet, även om det aldrig sas rakt ut så kan man läsa mellan raderna. Idag finns det 3 andra böcker till i serien och jag tror att de kan vara riktigt bra om Emma bara växer till sig mentalt. Möjligen kommer jag att plocka upp bok 2 om/när den släpps i Sverige.
Spänning: +1
Karaktärer: -1
Slut: -0,5
Betyg: 4,5/10
Boktycke 