Lying Out Loud – Kody Keplinger

När lögnerna samlas för att hålla sanningen borta.

Titel: Lying Out Loud
Författare: Kody Keplinger
Sidantal: 304
Utgivningsår: 2015

Handling:
Sonny är bra på att ljuga. Folk tror på det hon hittar på och lögner lämnar hennes mun lika ofta som sanningar. Den enda personen hon är ärlig mot är bästisen Amy. Efter att ha blivit utkastad från sitt hem så bor hon för tillfället hos Amy, utan att Amys föräldrar vet om det. När Sonny börjar chattar med Ryder, skolans mest otrevliga student, så finner hon till sin förvåning att hon kan vara ärlig mot honom. Motvilligt börjar hon få känslor för Ryder men det finns bara ett stort problem, Ryder tror att det är Amy han har chattat med. Sonny lovar sig själv att hon ska reda ut det men efter att ha levt ett liv full av lögner så är sanningen något som inte kommer enkelt.

Tycke:
En kompanjonsbok till The D.U.F.F. som jag tyckte om väldigt mycket! Jublade alla de gånger som Wesley och Bianca dök upp. Så härligt det är att få träffa dem igen. Tycker också att det är lite skoj att författaren försökte väva in karaktären Madison. Hon finns ju egentligen bara i filmen, men nu finns hon i bokvärlden också. Tror även att karaktärer från andra av författarens böcker dök upp i denna men de var inga jag kände igen.

Nåja, det är ju inte The D.U.F.F. vi ska prata om utan L.O.L. Jag tycker om karaktärerna och jag gillar verkligen Sonnys humoristiska berättarröst. Hon är så ironisk, smart och rolig. Att hon även utnyttjar sin förmåga att leverera trovärdiga lögner är ett plus. Gillar även hur snäll Amy är och hur nära de står varandra.

Så ja, jag gillade början riktigt mycket, men sen när problematiken med Ryder dök upp så blev det tyvärr sämre. Som nämnt i hur många recensioner som helst så avskyr jag kommunikationsproblem och personer som medvetet gör dumma val. Det var bara så plågsamt att läsa om hur Sonny gjorde misstag efter misstag. Hon ska ju vara smart! Hur kunde hon tro att hon kunde ljuga för både Ryder och Amy samtidigt? Tycker att hon är oerhört självisk. Amy har varit hennes bästis så länge hon kan minnas och hon förråder henne för en killes skull, en kille som hon dessutom ljuger för.

Det blev väl bättre i slutet men det kändes lite stereotypiskt. Jag gillar i alla fall budskapet om att man kommer längst med sanningen, hur hemsk och förnedrande den än är. Om inget annat så slipper man känna dåligt samvete.

Allt som allt så älskade jag början med huvudrollens upprepande misstag var så frustrerande att läsa om. Den är underhållande och lättläst, och har ni inget emot karaktärer som väldigt tydligt gräver en grop för sig själva så lär ni älska den här boken.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Fattar egentligen inte vad Sonny ser i Ryder. Han är ganska otrevlig enligt mig.  Synd att man inte får reda på om Sonny kommer att plugga vidare och hur deras relation kommer att bli.

• Varför var det så hemskt att berätta om att morsan har lämnat henne? Det är ju inte Sonnys eget fel! Och hon vet ju att Amys familj kommer att ta hand om henne i alla fall. Och borde hon inte ha kontaktat polisen? Tänk så har morsan råkat ut för något.

+ Berättarröst
+ Karaktärer (i början)
+ Koncept
– Sonnys frustrerande lögner/kommunikationsproblem
– Kände inte så mycket av romansen

Mest intressanta karaktär: Wesley
Bästa scen eller del: När de besökte Biancas stuga

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en lättsam bok om en tjej som ljuger för mycket.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om kommunikationsproblem eller när huvudrollen medvetet gör dumma val.

Advertisement

 

Att vara den fulaste kompisen i gänget

När något som inte borde spela någon roll blir viktigt…

Titel: The DUFF: Designated Ugly Fat Friend
Författare: Kody Keplinger
Sidantal: 280
Utgivningsår: 2010

Handling:
17-åriga Bianca är en väldigt cynisk och intelligent flicka. Hon vet att hon inte är den sötaste i hennes kompisgäng men det är inget hon bryr sig om… tills hon en dag stöter ihop med lösaktiga och snygga Wesley. Wesley kallar henne för en DUFF (utpekad ful tjock kompis) och med de orden gör han Bianca argare än någonsin. Bianca vet att hon inte borde bry sig men när problemen därhemma ökar blir märkligt nog Wesley personen hon flyr till. Hon utnyttjar honom samtidigt som han utnyttjar henne och för Bianca är de hemliga stunderna tillsammans med Wesley det enda som håller henne uppe. Men hur länge kan hon stänga av sina känslor och flyr undan omvärlden?

Tycke:
The DUFF är en bok jag har hört mycket gott om och det visar sig vara ännu bättre än vad jag trodde. Trots att det är en ganska mörk bok så tycker jag flera scener är så mysiga att man får fjärilar i magen.

Rent karaktärsmässigt tycker jag att Bianca är för deppig men jag gillar faktiskt hur ironisk och snäsig hon kan vara. Stör mig supermycket på att hon inte pratar med sina kompisar när de är hur snälla och omtänksamma som helst. Jag kan dock förstå att Bianca tycker att hon är fulare och på så sätt känner sig avskiljd från sina bästa vänner. Jag gillar även Wesley riktigt mycket när man väl lär känna honom.

Grejen med The DUFF är att karaktärerna känns både verkliga och sympatiska. Alla har sina brister och styrkor, man både gillar dem och hatar dem. Dialogerna låter naturliga och jag uppskattar att författaren inte är rädd för att låta sina karaktärer ha sex. Jag gillar visserligen oskuldsfulla karaktärer men här tycker jag att Keplinger ger en bra bild av hur livet hos en destruktiv tonåring kan se ut.

Jag vill inte avslöja för mycket men den här boken överraskade mig verkligen och den fick även mig att fälla ett par tårar. Har aldrig läst något av Kody Keplinger tidigare men den här är definitivt inte den sista boken jag läser av henne. Vill ni ha en bra contemporary så kan jag varmt rekommendera denna!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Aww, så himla sött Wesleys kärleksbrev var. Det är liiiiite klyschigt att Bianca ska lyckas ”omvända” skolans kvinnokarl men jag gillar det 🙂

• Vilken hemsk farsa som slår sin dotter, men det är bra att han verkar bättra sig. Och vilken morsa som bara lämnar sin familj så där. Jag vet faktiskt inte om jag skulle ha förlåtit henne ifall det hade varit min mamma.

Handling: +0,5
Trovärdighet: +0,5
Karaktärer: +1
Berättarröst: +1

Mest intressanta karaktär: Wesley
Bästa scen eller del: Wesleys brev

Rekommenderar för:
Är du sugen på en lite mörkare contemporary och realistiska karaktärer så plocka gärna upp den här.

Rekommenderar inte för:
Vill du ha något ljust och fluffigt så kanske den här inte passar dig.

Betyg: 8/10

Läsutmaning #33 – Läs en bok ur genren contemporary