Gästinlägg: Dö av cancer eller leva för evigt som vampyr?

Det är valet som sextonåriga Poppy ställs inför.

 

Titel: Night World – Att lura döden (original Secret Vampire)
Serie: Night World 1
Författare: L.J Smith
Sidantal: 240
Utgivningsår: 2011 (original 1996)

Handling:
När Poppys magsmärtor visar sig vara cancer i sista stadiet har hon bara några veckor kvar att leva. Den enda som kan rädda henne är bästa kompisen och hemliga kärleken James, men det han erbjuder henne är förbjudet. För James är vampyr och får aldrig bli kär i en människa eller avslöja något om Nattens värld. Den som bryter mot lagarna döms till döden.

 

Omdöme:
Det här är en tunn och lättläst bok som varken sticker ut åt det ena eller det andra hållet. Med tanke på att originalet skrevs för så längesedan hade jag väntat mig att boken skulle kännas omodern, men det tänkte jag inte på när jag väl läste. Snarare önskade jag att den hade varit lite fylligare.

Det som är mest fascinerande är konceptet. Poppy får inte bara reda på att hon har långt framskriden cancer utan även att hon ska dö. Dödsångest, vrede och tårar ryms inte i den korta boken, utan fokus ligger istället på Poppys val och vad som händer därefter. Ska hon lämna sitt gamla liv, sina föräldrar och sin tvillingbror Phillip bakom sig och tillbringa resten av sin existens som vampyr, eller ska hon låta sjukdomen ta hennes liv? Jag tycker att beslutet fattas lite väl lättvindigt, men samtidigt kan jag acceptera det eftersom Poppys tid i stort sett redan har runnit ut och det är bråttom.

Faktum är att det mesta i boken är lättvindigt och går för snabbt fram. Ingenting hinner beröra på djupet.  Men trots det är det vissa detaljer och händelseförlopp som jag gillar och jag tror att många (särskilt yngre) läsare skulle gilla den här boken väldigt mycket!

Koncept: +1
Berättarröst: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ash (James kusin)
Bästa scen eller del: När James och Phillip samarbetar

Betyg: 6,5/10

Denna recension är skriven av Fia Filur.

Advertisement

 

Månadens bok – Vampire Diaries av L. J. Smith

Så var det dags för första omgången av Månadens bok. Detta är en utförlig recension som kan innehålla spoilers så läs på egen risk. Delta gärna i diskussionen om du har läst boken.

Titel: The Awakening (sv. Uppvakandet), The Struggle (sv. Kampen),
The Fury (sv. Vreden), Dark Reunion (sv. Återkomsten)
Serie: Vampire Diaries (sv. Vampyrens Kärlek)
Författare: L. J. Smith
Sidantal: 176, 176, 175, 173
Utgivningsår: 1991-1992 (original)

Handling:
Elena är skolans populäraste flicka och längtar ständigt efter det hon inte kan få. En dag får skolan en ny elev, Stefan Salvatore. Stefan är mystisk, ursnygg och Elena bestämmer sig för att hon måste ha honom till varje pris. Med hjälp av bästisarna Bonnie och Meredith försöker hon vinna hans hjärta – och hon lyckas, men Stefan bär på en fruktansvärd hemlighet. Och snart blir Elena medveten om att ondskan finns i hennes närhet.

Karaktärerna:
Eftersom Elena är huvudrollen i åtminstone ¾ av berättelsen så borde jag tycka om henne, men det gör jag inte. Hon är så självisk och utnyttjar andra för att uppnå sina mål. Hon sätter sig själv i centrum hela tiden vilket jag tycker är störande. Dessutom gillar jag inte hennes ”åh, jag dör utan Stefan” – attityd. Herregud, ni har känt varandra i några veckor liksom, lite måtta får det vara. Haha, nu låter jag så gammal :p

Något bra med Elena är att hon är stark och ger inte upp i första taget. Jag uppskattar hennes självförtroende även om jag inte gillar allt hon gör.

Av killarna så är Damon min självklara favorit. Stark, häftig och farlig, så mycket bättre än Stefan som jag tyckte var rätt mesig. Jag gillar också att Damon egentligen inte är så tuff som han verkar heller, han bryr sig om sin lillebror och räddar honom flera gånger. Stefan uppfattar jag som hetsigare men svagare.

PoV (Point of View):
För det mesta är man i Elenas huvud förutom i den sista boken där man var mest i Bonnies huvud. Böckerna är skrivna i tredje persons limiterade perspektiv men bryter mot regler då och då och man får veta vad andra känner och tänker. Jag hade helst velat se att den var strikt limiterad för nu kändes det lite konstigt att man även visste vad Matt kände fast man var i Elenas huvud.

Världen:
Världen är inte särskilt märkvärdigt. Det är den vanliga världen med lite vampyrer. Vad jag märkte tillförde Smith inget eget påhittat i Vampire Diaries utan använde sig av redan existerande sägner.

Handlingen:
I de två första böckerna var handlingen rak på, snygg tjej försöker få snygg kille som egentligen är en vampyr och har en avundsjuk bror. Men i den tredje och sista boken fanns det även ett mysterium att lösa och det höjde spänningen avsevärt. Eftersom det här är andra eller tredje gången jag läser böckerna så visste jag redan vem den skyldiga var. Men jag minns att när jag läste den för första gången så tyckte jag att det var superspännande och kusligt.

Något jag inte riktigt begriper mig på är blodseden mellan Elena, Bonnie och Meredith. Visserligen är böckerna skrivna på 90-talet men hur vanligt är det att man lovar saker med en blodsed? Har de inte lärt sig att sjukdomar kan överföras via blod? :p

Takten:
Böckerna är korta och takten är snabb. Det är mycket som händer på 170 sidor vilket är toppen. Ibland uppfattar jag att vissa saker är ihopstressad, t.ex. romansen mellan Stefan och Elena.

Inledning:
Inledningen är bra, jag gillar att man läser i Elenas dagbok direkt och handlingen lever upp till titeln.

Upplösning:
Egentligen så tyckte jag att det redan var en bra upplösning i tredje boken. Fjärde boken känns som en bonus, något i stil med att nu kan karaktärerna bli ännu lyckligare. Faktum är att jag gillar slutet i trean bättre än slutet i fyran, mest för att jag inte förstår hur Elena kunde komma tillbaka som en människa. Och hur ska det bli mellan henne och Stefan? Ska de göra henne till en vampyr igen? Eller kommer hon att åldras och dö?

Titel och omslag:
Eftersom jag läser de svenska utgåvorna från 1997 så har de ganska tråkiga omslag. Titlarna är väl okej, de hintar om vad boken handlar om men står inte ut på något sätt.

Sammanfattning:
Det här är första gången jag bedömer en serie som jag redan har läst en gång och jag vet inte om jag kan ge ett rättvist betyg, för mig har ju alla mysterierna redan ett svar. Dessutom har jag läst många nyare böcker inom samma genre så handlingen i VD känns tråkigt. Men, man får inte glömma att denna serie gavs ut för cirka tjugo år sedan och då var ”paranormal romance”-marknaden helt annorlunda. Jag minns att jag gillade denna serie väldigt mycket som tolvåring men nu är det inte mycket mer än ett okej tidsfördriv.

Betyg: 6/10