Efter att ha vittrat och haft feber är det dags att skära av banden

Slutet för den kemiska trädgården.

Titel: Sever
Författare: Lauren DeStefano
Serie: The Chemical Garden #3
Sidantal: 371
Utgivningsår: 2013

Obs, spoilers för tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Rhine är tillbaka hos Linden, Cecily och Vaughn. Från att nästan ha dött i Vaughns hänsynslösa experiment måste hon nu vara på vakt mot hans lögner och förklaringar. Linden och Cecil tror inte på att henne och tror att hennes minnen bara är febriga drömmar. Dock ordnar de en plats hos Lindens farbrors hus där hon kan återhämta sig. Under tiden måste Rhine klara ut sin relation med Linden och försöka hitta sin tvillingbror. Och ju mer hon letar desto fler rykten upptäcker hon. Rykten om att hennes föräldrar var nära att hitta botmedlet, rykten om att Rhine och hennes bror är frukten av deras experiment…

Tycke:
The Chemical Garden började jag läsa på grund av deras vackra omslag och till min förtjusning så tyckte jag om den första boken väldigt mycket när jag stiftade bekantskap med den i början av förra året. I tredje och sista boken Sever får vi åter följa Rhine i en dystopisk värld där alla kvinnor dör vid tjugoårsåldern.

Precis som sina föregångare är boken väldigt seg. Man läser sidor efter sidor och kommer ingenvart. Men detta gjorde mig faktiskt ingenting i början för jag var så tagen av det vackra språket och den melankoliska stämningen. Gillar verkligen Rhines berättarröst och hur lätt det är att förstå henne. I över 100 sidor var jag helt tillfreds med att bara njuta av texten och insupa stämningen, men sen blev det en aning segt när inget särskilt hände.

Karaktärsmässigt så gillar jag både Rhine, Linden och Cecily. Speciellt Cecily växte riktigt mycket i den här boken. Jag har alltid sett henne som den störiga och fega flickan, det är riktigt förvånande att se henne i mammarollen och som Lindens älsklingsfru. Ibland är det väldigt svårt att tänka sig att hon endast är 14 år gammal. Linden tycker jag också är en intressant och komplex karaktär. Han är så oerhört bortskämd men ändå samtidigt inte. Hans känslor för Rhine är så fina och tragiska. Rhine själv är väldigt passiv och det är egentligen ganska irriterande att hon håller så mycket för sig själv. Men i och med att hennes berättarröst är så bra så känner man mycket sympati för henne.

Under den sista fjärde delen trappades farten upp och det blev ganska spännande. Tyckte att det var väldigt bra tills man kom till en punkt där karaktärerna betedde sig så himla korkade att jag bara blev irriterad på dem. Visst är det bra att vissa drastiska saker händer men inte på det sättet! Det sänkte faktiskt boken i mina ögon.

Så om jag ska sammanfatta vad jag tyckte så var början väldigt bra, mitten ganska seg, sista tredjedelen bra men sen så hände det något jag tyckte vad idiotisk vilket lämnar en sur eftersmak. Det är hur som helst en mycket välskriven bok och jag totaltälskar stämningen. Jag gillar även att DeStefano knöt ihop många lösa trådar från tidigare böcker och gav serien ett riktigt slut. Allt som allt så tycker jag att det är en bra bok, bara inte lika bra som de tidigare böckerna. Jag är väldigt nyfiken på författarens nästa projekt som ska vara en utopi.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

•  Så himla onödigt att Linden dog. Vem fan går och sätter sig i ett hemmasnickrat flygplan som aldrig har blivit provflugen innan bara för nöjes skull? Och Reed är ju inte ens pilot, han har aldrig flugit förr och har bara läst en manual om hur man styr ett flygplan. Det är så korkat att jag blir arg. Åh, Linden *snyft*

• Störde mig även på Rhine som satt helt tyst när Vaughn försökte släta över vad han hade gjort med henne. Åh, varför sa Rhine inget till Rowan? Hon satt ju typ bara där och höll med hans lögner. Och varför berättade hon inte om Gabriel för hennes bror? Jag trodde att hon litade på honom.

• Tyckte om tvisten att Madame var Roses mamma samt att Cecily dödade Vaughn i slutet.

• Fattar fortfarande inte vad Rhine ser i Gabriel, han har ju typ ingen personlighet. Det är i alla fall bra att han knappt var med i boken. Hade mycket hellre sett Rhine ihop med Linden.

• Kul att man fick veta att seriens namn “The Chemical Garden” syftar på föräldrarnas projekt. Men däremot så tycker jag att det är synd att man aldrig fick reda på varför de döpte projektet till det.

 

Berättarröst: +1
Språk: +1
Karaktärer: +0,5
Takt: -0,5
Vissa saker i slutet: -0,5

Mest intressanta karaktär: Linden
Bästa scen eller del: Spoiler [När Linden tog tillbaka sin ring från Rhine]
Minnesvärt citat: Maybe hope isn’t the most dangerous thing aperson can have. Maybe love is worse.

Rekommenderar för:
Ni som gillar de tidigare böckerna och vill ha ett avslut på serien.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om sega böcker med ett vackert språk så ska du nog inte ge dig in på den här serien.

Betyg: 6.5/10

Andra böcker i serien:
1. Wither
2. Fever
3. Sever

Advertisement

 

Vad föredrar du: En fångenskap i lyx eller en frihet i elände?

I en värld där kvinnorna bara lever tills de blir 20 år gamla är tiden mycket dyrbar. 

Titel: Fever
Författare: Lauren DeStefano
Serie: The Chemical Garden #2
Sidantal: 341
Utgivningsår: 2012

(Obs, handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Rhine och Gabriel har lyckats fly men deras frihet varar bara i en kort stund. Nästan direkt togs de till fånga av en bordellrörelse. Gabriel hålls neddrogad och Rhine tvingas ställa upp som en av Madames showflickor för att behålla sitt liv. Lyckligtvist behöver hon inte sälja sin kropp men hon vet att tiden är knapp. De måste ta sig till Manhattan för att hitta hennes bror Rowen, och de måste göra det snart.

 

Omdöme:
The Chemical Garden har en av de hemskaste framtidsvärldarna jag har läst om, speciellt om man är en tjej. Som om att dö vid 20 års ålder inte är illa nog så är det även stor risk att man blir kidnappad och säljs som sexslav eller fru till någon äcklig gubbe. Man får verkligen obehagliga rysningar under läsningens gång.

I likhet med förra boken så är takten långsam men det vackra språket väger upp det. Jag tyckte att andra halvan av boken var ganska händelselös förutom de sista 30 sidorna som var rätt spännande. Jag fattade aldrig riktigt heller vad Rhine verkligen gjorde i bordellshowen, är hon fortfarande oskuld? Vad säger ni som har läst boken?

När det kommer till karaktärer så är Rhine min favorit. Jag gillar att hon är manipulativ och inte drar sig för att ljuga för att skydda sig själv och andra. Istället för att slåss och bita ifrån så spelar hon snällt med så att hon får sin vilja igenom. Gillar den sortens lömska karaktärer 🙂 Gabriel tyckte inte något särskilt om i första boken och han imponerade inte heller på mig i den här. Vaughn var ett riktigt kräk, åh Gud vilka vidriga saker han gjorde. Mådde lite illa när jag läste om det.

För att sammanfatta det hela så gillar jag Fever men den är inte lika bra som Wither, mest för att dystopivärlden inte känns lika wow och fräsch längre. Att andra boken är sämre än den första, speciellt i trilogier, är för mig mer en regel än ett undantag så jag är inte så förvånad. Sista boken Sever kommer ut i början av år 2013 och den kommer jag att köpa så fort den kommer ut i rätt format.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Var inte helt oväntat att hon skulle få syn på Rowen i slutet, men däremot så blev jag lite förvånad över att hon fick träffa Linden igen. Åh, tycker faktiskt synd om Linden trots att han är ganska creepy. Han älskade verkligen Rhine men hon krossade hans hjärta totalt.

• Tror ni att de kommer att hitta ett bodmedel innan Rhine blir 20? Det känns ju som att de borde göra det för annars är det ju en väldigt tragisk berättelse. Vaughn kanske äntligen gör lite nytta och upptäcker boten med hjälp av testerna han gjorde på Rhine.

 

Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Språk: +1

Mest intressanta karaktär: Rhine
Bästa scen eller del: Spoiler [När Linden upptäckte henne]

Betyg: 7,5/10

Andra böcker i serien:
1. Wither
2. Fever
3. Sever

 

När man bara får leva i tjugo år…

I jakten på att förlänga människans livstid förstörde vi våra gener. 

Titel: Wither
Författare: Lauren DeStefano
Serie: The Chemical Garden Trilogy 1
Sidantal: 358
Utgivningsår: 2011

Handling:
Forskarna trodde att de hade lyckats skapa den första generationen av den perfekta människan, men de räknade inte med att avkommorna från den första generationen skulle alla dö unga, kvinnor vid 20 och män vid 25. Rika män kidnappar unga flickor för att bli deras fruar så att deras ätt kan leva vidare. 16-åriga Rhine fångas och tvingas gifta sig med Linden. Ett liv i lyx väntar henne men hon lever hellre fattigt i frihet än fångad i ett vackert rum. Kommer hon att kunna fly innan den dödliga sjukdomen tar hennes liv?

 

Omdöme:
Tänker börja omdömet med att berättar att jag fullständigt älskar omslaget. Ju mer jag tittar på det desto snyggare blir det. Att hålla i boken och se alla glänsande detaljer och känna skillnaderna mellan materialen på framsidan är bara så läckert. Bara en bild på omslaget gör boken ingen rättvisa, man måste hålla i den på riktigt för att se hur fin den verkligen är.

Vad tyckte jag om boken då? Den var väldigt bra men girig som jag är så hade jag väntat mig mer. Ingen 10:a tyvärr men inte så långt därifrån.

Det som jag tyckte bra med boken var själva världen och konceptet med att alla (förutom de från första genimanipulerade generationen som fortfarande levde) skulle dö unga. För att hindra mänskligheten från att gå under är det inte ovanligt att 12-åriga flickor blir gravida. Det tyckte jag var ganska vidrigt faktiskt. Linden är runt 21 och han har sex med en tjej som knappt har kommit ut ur puberteten, eww.

Jaja, trots Lindens sexuella preferenser så gillar jag honom. Han är min favoritkaraktär näst efter huvudrollen Rhine. Karaktärerna är lite bleka i den här boken. Jag gillar Rhines berättarröst och språket i allmänhet men jag vet inte om det är vad som gör så att man aldrig riktigt lär känna någon. Rhine tänker så mycket, och istället för att känna mig som henne så känns det mest som att hon bara berättar saker för mig. De andra fruarna tyckte jag först inte om men i och med att vänskapen mellan dem och Rhine växte så fäste jag mig vid dem också. Hmm, så jag antar att Rhines känslor smittade av sig till mig ändå, men inte tillräckligt mycket.

Det är ingen spänning som får en att bita på naglarna men boken är intressant rakt igenom. Jag läste ut den på några timmar och hade inte tråkigt en enda gång. Man ville hela tiden veta vad som skulle hända, skulle Rhine stanna kvar? Skulle hon rymma? Skulle hon bli kär i Linden för han är ganska gullig ändå? Alla dessa frågor fick mig att läsa vidare och glömma bort tiden.

Kort sagt, mycket intressant bok och jag kommer absolut att läsa nästa bok i serien!

Språk: +0,5
Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +1
Handling: +0,5
Fantasivärld/Koncept: +1

Mest intressanta karaktär: Rhine
Bästa scen eller del: Slutet av nyårsfesten

Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien:
1. Wither
2. Fever
3. Sever