För ju mindre man är, desto finare är man
Titel: Wintergirls
Författare: Laurie Halse Anderson
Sidantal: 278
Utgivningsår: 2009
Handling:
Lia och Cassie har varit bästisar i många år. Men deras vänskap tog slut när Lia lades in på behandlingshem och Cassies började ett sundare liv. Trots att Lia numera anses vara tillräckligt frisk för att skrivas ut så ignorerar Cassie henne. Det går flera månader och plötsligt händer det otroliga: Cassie hittas död i ett motellrum. Och innan hon dog försökte hon ringa Lia 33 gånger. Den före-detta-bästisens död blir startskottet för en ny depression för Lia. Ju mindre man blir desto mindre känner man, och om man lyckas blir tillräckligt liten så kanske man kan försvinna helt och hållet…
Omdöme:
Jag visste praktiskt taget ingenting om boken när jag började läsa den och jag var fast efter bara några sidor. Lias berättarröst är så mörk och fascinerande att man inte kunde låta bli läsa vidare.
Den enda boken jag har läst tidigare som handlade om ätstörningar är Hunger. Jag har även läst andra böcker där huvudrollen har mer eller mindre besvärliga psykiska problem men jag kan ärligt säga att det är mer obehagligt att läsa en anorektikers tankar än att läsa en psykopats tankar. Maten och själva ätandet beskrivs som något vidrigt, ungefär som en hemsk drog. De tänker på mat och räknar kalorier hela tiden och blir inte nöjda med sig själv hur mycket de än går ner i vikt. I deras ögon väger de alltid för mycket. Och för mig som älskar mat är det absurt men samtidigt så förstår jag deras önskan efter att bli smalare.
Självsvält, bulimi och att skada sin kropp på diverse sätt är tyvärr något som alldeles för många tjejer kommer i kontakt med idag. Själva handlingen i sig är inget märkvärdigt men jag tycker att det behandlar ett aktuellt och viktigt ämne. Hur mycket av felen ligger hos föräldrarna? Hos kompisarna? Hos personen själv i fråga?
Både Lia och Cassie tyckte jag var intressanta karaktärer. De kändes trovärdiga och jag tyckte att Lias förhållande till hennes mamma, pappa, styvmamma och styvsyster gestaltades mycket bra. Boken var väl egentligen inte särskilt spännande men det var riktigt intressant att läsa klura ut relationerna och försöka förstå varför Lia hade blivit den som hon är.
Kort sagt så är Wintergirls en tankeväckande och obehaglig bok. Jag tycker helt klart att den är läsvärd. Man känner sig både ledsen för alla de flickor som lider av ätstörningar och tacksam för att man själv inte gör det. Dock så kanske man inte är så sugen på att klämma i sig en fet hamburgare med extra dressing och ost efter att ha läst den här.
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Språk: +0,5
Ämne/Handling: +0,5
Mest intressanta karaktär: Lia
Bästa scen eller del: Spoiler [När Lia frågade Cassie vad hon saknade mest]
Betyg: 7,5/10
Boktycke 