En blandning mellan Harry Potter och Narnia

… fast med vuxnare inslag.

Titel: Magikerna (eng. The Magicians)
Författare: Lev Grossman
Serie: The Magicians #1
Sidantal: 437
Utgivningsår: 2013 (original 2009)

Handling:
Quentin har alltid varit den udda och olyckliga killen som gärna drömmer sig bort i favoritbarnsagan Fillorys värld. Han längtar bort så mycket från verkligheten att när han slutligen hamnar i en annan dimension så tror han att det bara är en dröm. Han får reda att han tillsammans med över hundra tonåringar ska göra ett inträdesprov till magikerskolan Brakeville. Quentin har alltid varit bra på att plugga men provet liknade inget annat han hade sett tidigare. Som tur är visar det sig att han har fallenhet för magi och blir antagen. Quentin tror knappt att det är sant, men snart visar det sig att magi är mycket verkligt, och att det även är farligt.

Tycke:
Fia fick mig att bli intresserad av den här boken när hon beskrev den som en blandning mellan Harry Potter och Narnia. Nu efter att ha läst den kan jag inte annat än att instämma, det är dock en mycket mörkare version än vad jag hade väntat mig.

Det märks tydligt att Magikerna är en vuxenbok. Det är svordomar, sex, alkohol och svek. Karaktärerna är olyckliga allihopa och man (eller i alla fall jag) blir deppig genom att läsa boken. Med tanke på att 90% av alla böcker jag läser är ungdomsböcker så har jag förmodligen blivit alldeles för van vid kärlek och vänskap som överlever döden. I Magikerna är detta en bristvara och samtidigt som det är en frisk fläkt så tycker jag att karaktärerna är så elaka mot varandra. Det är ständigt konflikter mellan Quentin och hans vänner och ibland så förstår jag inte ens om de är vänner eller fiender. Det känns som att de grälar hela tiden och det är alltid någon som hatar någon. Hur står man ut med en sådan vänskapskrets egentligen? Det är ju värre än relationerna  i Gossip Girl!

När vi kommer till handlingen så tyckte jag att början av boken var helt fantastiskt. Att få följa med Quentin när han upptäcker en ny värld och vara med honom när han gör inträdesprovet är en upplevelse som jag kommer att minnas en lång tid framöver. Mittendelen är en aning seg men den kom igång sen vid slutet då den blev riktigt spännande igen. Hade verkligen inte väntat mig att berättelsen skulle utvecklas på det sättet. Gillar hela konceptet och jag tycker att Grossman har gjort ett väldigt bra jobb med att bygga upp både spänningen och stämningen.

På det hela taget så känns berättelsen abstrakt och drömlik. Istället för att sugas in i berättelsen och känna mig som Quentin så förblev jag en betraktare. Det påminner om andra berättelser men ändå liknar det inget annat som jag har läst förut. En mycket märklig känsla det där. Jag gillar ju när författaren får mig att känna att huvudrollen är min bästa kompis eller rent av mig själv. Här kände jag ett stort avstånd till Quentin trots att jag var i hans tankar men det var ändå helt okej.

Magikerna är utan tvekan den mest unika boken jag har läst på länge. Även om jag inte älskar den lika fullt ut som många andra gör så tycker jag definitivt att det är en mycket läsvärd bok. Språket, handlingen och karaktärerna tillsammans gör det verkligen till en annorlunda läsupplevelse. Är du trött på böcker med stereotypiska karaktärer och förutsägbara handlingar så kan jag rekommendera att du spana in den här.

Edit (2012-04-14)
När jag skrev recensionen hade jag precis läst ut boken, nu nästan en månad senare tänker jag fortfarande ibland på Quentin och hans olycklighet. Tycker verkligen att författaren har gestaltat hans drömmar och känslor bra.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Woah, hade inte alls räknat med att de skulle åka till Fillory. Trots att jag visste att fanns andra världar så tänkte jag att Fillory var ett sagoland som inte fanns på riktigt. Blev verkligen superöverraskad när de reste dit i slutet.

• Gillar verkligen hela tanken med att Quentin är så olycklig. Han drömmer jämt bort om en plats där han är lycklig men även när han når dit så upptäcker han att han fortfarande är olycklig. Först Brakeville och sen Fillory, så himla tragiskt. Detta fick mig att tänka på att man är bara så lycklig som man tillåter sig själv vara. Istället för att längta efter något omöjligt (fast i Quentins fall blev det möjligt) så kan uppskatta det som man redan har istället.

 

Koncept: +1
Oförutsägbarhet: +0,5
Handling: +0,5
Minnesvärd: +0,5

Mest intressanta karaktär: Eliot
Bästa scen eller del: Spoiler [När de kom till Fillory]
Minnesvärt citat:
”Förr brukade man kunna säga ’vän’ på alviska och då blev man insläppt”, sa Josh. ”Nuförtiden har alldeles för många läst Tolkienböckerna.”

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en unik läsupplevelse och inte har något emot bitvis sega partier.

Rekommenderar inte för:
Gillar du inte deppiga karaktärer så bör du inte plocka upp den här.

Betyg: 7,5/10

Andra delar i serien:
1. Magikerna (eng. The Magicians)
2. The Magician King

 

 

Advertisement