Lair of Dreams – Libba Bray

Välkommen till ett magiskt Manhattan år 1922.

Titel: Lair of Dreams
Författare: Libba Bray
Serie: The Diviners #2
Sidantal: 613
Utgivningsår: 2015

Obs, handlingen kan innehålla spoiler för tidigare delar i serien.

Handling:
Invånarna i staden har knappt återhämtat sig från den grymma seriemördaren förrän nästa kris slår till, sömnsjukan. Allt fler personer vaknar inte upp från sina drömmar och läkarna står maktlösa.

När Lings bästa kompis George blev drabbad försöker hon göra allt i sin makt för att hjälpa honom, även om det innebär att hon använder sig av sin hemliga förmåga att kontakta döda andar i drömvärlden. Av en slump möter hon Henry på en av sina drömvandringar och tillsammans blir de bundsförvanter.

De övriga Diviners bråkar med sina egna bekymmer. Den enda som är öppen med sin förmåga är Evie som numera är en känd radioprofil. Men snart inser dem att den onda kraften i staden påverkar även dem…

Tycke:
Det är minsann tur att bloggen Recaptains finns för det var nästan 3 år sen jag läste första delen i serien. Libba Bray är verkligen inte snabb med att ge ut böcker alltså, men den som väntar på något gott…

Lever Lair of Dreams upp till förväntningarna då? Jo, det skulle jag vilja påstå. Jag som i vanliga fall inte är så förtjust i historiska böcker blir helt uppslukad av Brays 1920-tal. Modet, kulturen, språket, allting beskrivs så levande att man bara ser scenerna framför sig. Att författaren skriver från flera etniciteter känns också väldigt rätt då berättelsen utspelar sig i Manhattan. Visst, boken handlar om spöken och människor med övernaturliga förmågor, men själva miljön känns superrealistisk och historiskt korrekt.

Karaktärerna är också sympatiska. Alla har sina brister och ingen är perfekt. Favoriten är nykomlingen Ling och jag är även glad över att Nemphis vävs in i handlingen mer. Enda klagomålet angående karaktärerna jag har är att det finns så många av dem och vissa har en väldigt liten roll, så liten att de faktiskt inte tillförde handlingen något. Nåja, jag antar att de får större fokus i framtida böcker.

Romansen måste jag också nämna! Okej, det är ett kärlekskvadrat men jag tycker att författaren har skött det på ett bra sätt. Just nu shippar jag Evie och Sam väldigt mycket men jag gillar även Jericho. Bara det att jag hejar på båda killkaraktärerna säger ju hur bra Bray har fått ihop det.

Skräckmässigt så tycker jag väl att denna är mindre kuslig än sin föregångare, men å andra sidan blir jag väldigt sällan rädd av böcker. Jag gillar som sagt de ockulta elementen i boken. Det mest skrämmande med boken är väl egentligen dess sidantal. Det är inte heller världens mest actionfyllda bok så visst finns det stunder då den är lite seg. Men bara man har lite tålamod så har man en bra bok att avnjuta.

Det värsta med att ha läst Lair of Dreams är att man får vänta på att tredje boken ska komma ut. Som sagt så verkar ju författaren inte ha bråttom och i skrivandets stund så finns det ingen utgivningsdatum än. Jag hoppas bara att det inte återigen dröjer 3 år innan uppföljaren släpps.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Oj, så Wae-Mai var spöket. Det hade jag inte räknat med.

• Åh, stackars Henry när han fick veta att Louise var död. Vilken känslosam scen när de tog farväl av varandra snyft.  

• Undrar om Mabel kommer att bli lite småond nu för hon är svartsjuk på Evie. Är också väldigt nyfiken på vad Blind John kommer att göra för att tvinga Nemphis att bota honom.  

• Det känns ju lite typiskt att det ska finnas någon hemlig och ondskefull organisation i bakgrunden som plockar åt sig Diviners. Antar att de kommande böckerna kommer att handla mer om den.

+ Språk
+ Karaktärer
+ Miljö
– Takt

Mest intressanta karaktär: Ling
Bästa scen eller del: Delarna med Evie och Sam.

Rekommenderar för:
Tycker du om stämningsfulla historiska böcker med övernaturliga inslag så lär du älska denna serie.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte gillar långsamma böcker.

Andra delar i serien:
1. The Diviners
2. Lair of Dreams
3. Titel ej bestämd
4. Titel ej bestämd

Advertisement

 

Framtiden för en dåtida Manhattan

Här har du en tjock bok som är alldels för kort 

Titel: The Diviners
Författare: Libba Bray
Serie: The Diviners #1
Sidantal: 578
Utgivningsår: 2012

Handling:
Evie är den vilda rikemansflickan med en hemlig magisk förmåga. På en fest får hennes gåva och frispråkighet henne i trubbel och föräldrarna skicka iväg henne till Manhattan för att leva med morbror Will tills ryktena lugnat ner sig. För Evie är det snarare ett pris istället för bestraffning för hon älskar storstaden. Hon får äntligen träffa brevkompisen Mabel och även den snikna bedragaren Sam samt tystlåtna Jerico. Men allt är inte glitter och glamor, en uråldrig kraft har vaknat i staden och den skördar offer efter offer. Snart befinner sig Evie och hennes bekanta mitt uppe i en mordutredning och de måste stoppa mördaren innan det är försent…

Omdöme:
The Diviners är en bok jag har hört mycket gott om och nu vet jag varför så många tycker om den. Jag har tidigare läst två böcker av Libba Bray och jag har tyckt att de var bra, men den här boken överträffade verkligen mina förväntningar.

Intressanta karaktärer, lockande koncept, spännande handling och framförallt den fantastiska miljön gör att de 500+ sidorna bara flyger förbi. Jag älskar verkligen att berättelsen utspelar sig i Manhattan vid 1920-talet och det märks verkligen att Bray har gjort mycket research. Allt från frisyren, modet, kulturen och samhällsuppbyggnad kändes mycket autentisk. Visserligen så är jag ingen expert men det var verkligen lätt att se och leva in sig i miljön. Vill börjar gå runt och säga ordet ”Swell” och “pos-i-tute-ly”, till allt och alla 🙂

Nu har jag inte räknat så noga men jag skulle säga att det åtminstone var minst 15 olika berättarröster i den här serien, och vissa förekommer bara en gång. I vanliga fall så tycker jag inte om när man hoppar runt i så många huvuden men här tyckte jag att Bray har fått till en riktig bra dramaturgi. Det är nästan som att se på en film, scenerna och berättarrösterna växlas snabbt och smärtfritt och trots bokens imponerande tjockhet så blir det inte tråkigt en enda gång!

Själva konceptet med en mördare som dödar folk efter en profetia är så himla bra. Älskar den sortens deckare. Visserligen så fick man redan i första kapitlet veta vem mördaren var men det var ändå olidligt spännande. Varje karaktär är också ett mysterium i sig för förutom Evie som är huvudrollen så lär man först bara känna de andra på ytan. Man vet att de döljer något men inte vad, och inte förrän efter halva boken börjar man smått fatta vilka alla egentligen är. Evie tycker jag är en väldigt bra huvudkaraktär. Hon känns väldigt uppfriskande med sin vassa tunga, mod och envishet. Gillar även att hon inte är perfekt utan gör ofta taktlösa val och ställer till trubbel för både sig själv och andra.

Det sämsta med boken tycker jag onekligen är slutet. Vill ni veta varför jag tycker det så får ni läsa spoilerrutan, vill ju inte avslöja för mycket för er som inte har läst den än.

Kort sagt så är The Diviners riktigt bra. Låt er inte bli förskräckta av det höga sidantalet, när ni väl är inne i berättelsen så vill ni inte att den ska ta slut.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag är missnöjd med slutstriden, trodde ju att det skulle bli mycket större än så. Det tog ju slut alldeles för snabbt! Sen tyckte jag inte heller om att Memphis inte var så involverad i mordutredningen. Kändes som att han och hans brorsa är en helt annan parallell historia och hade inget med Evies del att göra. Tycker i allmänhet att boken kändes mest som en prolog.

• Trodde att Evie skulle fastna för Sam, undrar vad Mabel tycker om att Evie blev ihop med Jericho. Är även väldigt förvånad över att Jericho är en cyborg!

 

Karaktärer: +1
Handling: +1
Spänning: +0,5
Berättarteknik: +0,5
Miljö: +1
Slut: -0,5

Mest intressanta karaktär: Evie
Bästa scen eller del: När Will berättade om kannibalism och käkade korv samtidigt. Haha, den scenen var så rolig.
Minnesvärt citat:
Evie replied with an eye-roll. “Do you think you can manage to not steal anything while I’m gone?”
“The only thing I’m trying to steal is your heart, doll.” Sam smirked.
“You’re not that talented a thief, Sam Lloyd.”

Andra verk som jag tänkte på:
Chanslös av Gail Carriger – I flera scener så påminde Evie mig jättemycket om Alexia och Mabel som Ivy Hisselpenny.

Clockwork Prince av Cassandra Clare – De är inte så lika men ibland så påminner Sam mig om Will och Jericho om Jem.

Rekommenderar för:
Ni som gillar mystik, deckare och övernaturliga berättelser som utspelar sig i historisk miljö.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte gilla tjocka böcker, otillräckliga slut och många berättarröster.

Betyg: 8,5/10

Andra böcker i serien:
1. The Diviners
2. Titel ej bestämd

 

Litegrann som Flugornas Herre fast med skönhetsdrottningar

Letar du efter en bok som driver med skönhetstävlingar, dåliga låtar och dokusåpor? Grattis! Du har hittat den perfekta boken.

 

Titel: Beauty Queens
Författare: Libba Bray
Sidantal: 390
Utgivningsår: 2011

Handling:
Ett plan med tonåriga skönhetsdrottningar kraschlandar på en ö och bara ett tiotals av de unga flickorna klarar sig. Utan mat och utan hjälp tvingas de till att samarbeta för att överleva på den obebodda ön. Men är ön verkligen obebodd? Och är alla tjejer verkligen den de utger sig för att vara?

 

 

Omdöme:
Jag trodde från början att den här var en seriös bok men så fel jag hade. Mina förväntningar på den här boken var att det skulle vara som Flugornas herre där de söta och oskyldiga tjejerna blir superbrutala och mördar varandra i bråk om mat och andra saker. Men istället var det satir rakt igenom och boken driver vilt med skönhetstävlingar, blåsta tjejer, tonårspojkband och dåliga men populära tv-serier. För det mesta så uppskattar jag humorn men ibland så var det bara för mycket. Det gick inte att knyta sig någon karaktär överhuvudtaget för alla var så extrema och väldigt stereotypiska. Den jag gillade bäst är Taylor även om jag till en början tyckte att hon var rätt irriterande.

En av anledningarna till varför det var svårt att känna med karaktärerna var för att boken är skriven i allvetandeform. Man hoppade hejvilt mellan olika karaktäreras tankar och i början var det svårt att hålla reda på vem som var vem. Adina är väl den som ska föreställa huvudrollen men boken fokuserade även väldigt mycket på de andra karaktärerna. Jag har inget emot det men som sagt så var det förvirrande i början.

Jag gillar konceptet och handlingen, och även till en viss del budskapet med boken. Den var spännande nog för att jag skulle vilja läsa ut boken men vissa händelser tycker jag är rätt onödiga och bidrog bara till bokens längd utan att påverka handlingen.

Något jag tyckte var väldigt kul är “reklampauserna” genom hela boken. Haha, de är så himla dåliga och roliga. Tycker nästan att de var det bästa med hela boken.

Slutordet är att den är en läsvärd bok med många karaktärer att hålla reda på. Den är underhållande men inget man kan ta på allvar. Trevlig slöläsning skulle jag säga.

Berättarröst: -0,5
Humor: +1
Koncept/Handling: +0,5

Betyg: 6/10

 

Vem har sagt att det är lugnt på flickskolor?

Nej, här dricker de sprit och springer nakna i månskenet. 

Titel: Ögat över månskäran (eng. A Great and Terrible Beauty)
Författare: Libba Bray
Serie: Gemma Doyle 1
Sidantal: 418
Utgivningsår: 2007 (original 2003)

Handling:
De mystiska händelserna började när Gemma fick en syn om mammans död. Konstiga drömmar och visioner förföljer henne till England där hon börjar på en flickskola. Hennes nya klasskamrater är allt annat än trevliga och hon blir snart fiende med skolans värsta bitch och hennes rumskamrat är en ful och bitter mönsterelev. Inte nog med det så får hon en stalkern Kartnik som lämnar hotfulla lappar till henne. Långsamt lär sig Gemma att hon bär på väldiga krafter, och det finns folk som vill henne illa.

 

Omdöme:
Jag måste verkligen börja läsa mer historiska romaner för jag gillar verkligen den miljön. Vackra klänningar, (på ytan) oskuldsfulla flickor, uppvaktningar, åhh, så romantiskt

Handlingen i boken påminner till en viss del om filmen Heavenly Creatures och ett tag trodde jag nästan att hela gänget var lesbiska. Jag kunde inte heller sluta på Hex Hall med tanke på att Gemma också får den mest opopulära tjejen som rumskamrat och blir vän-fiende med den populära/elaka flickan. Ja, så handlingen var inte unik på något sätt men den var ändå lockande och jag tog mig igenom hela boken utan att ha tråkig en enda gång.

Tjejerna i boken är ganska stereotypiska men Bray har lyckats ge dem bra bakgrundshistorier och det dröjde inte länge förrän de kändes levande. Den enda jag har lite svårt för är Felicity som får mig att tänka på Alice i Sanningen om Alice. Oj, vad många jämförelser med andra böcker det blir.

Det finns ett mysterium genom hela boken men jag fastnade aldrig för den. Sanningen var ju bara så uppenbart att man jag tyckte att Gemma var trög som inte insåg det tidigare. Störde mig även på andra oundvikliga händelseutvecklingar, man visste på långa vägar att det skulle hända. Men boken är tillräckligt bra skriven för att man ska ha överseende med det och det är svårt att slita sig loss från sidorna.

Vill du ha en historisk roman med övernaturliga inslag är den här boken för dig. Jag gillar den väldigt mycket och kommer absolut att plocka upp andra boken.

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +0,5
Miljö: +1

Betyg: 8,5/10