Steampunk och magi leder inte alltid till något bra.
Titel: The Iron Wyrm Affair
Författare: Lilith Saintcrow
Serie: Bannon & Clare #1
Sidantal: 323
Utgivningsår: 2012
Handling:
När en av landets mäktigaste besvärjerskor Emma Bannon och hennes shield Mikal kliver igenom dörren till mentathen Archibald Clares kontor så förstår han att något är på tok. Det visar sig att många av landets mentather har blivit mördade och Emma har fått order om att skydda Archibald. Tillsammans försöker de ta reda på varför någon skulle vilja döda oskyldiga logiska forskare och kommer fram till en hissnande upptäckt. En upptäckt som visar sig vara mycket farligare och allvarligare än vad de hade räknat med.
Tycke:
The Iron Wyrm Affair är utan tvekan den bok som jag har kämpat mest med i år. I vanliga fall så brukar jag ge upp efter cirka 50-100 sidor men eftersom den här ingick i steampunk-temat och jag ville gärna skriva om den så tvingade jag mig själv igenom det. Och med det sagt så varnar jag nu för en väldigt negativ recension.
Jag och författarens språk klaffar inte alls. Det är alldeles för mycket beskrivningar och spretar liksom åt alla håll. Jag vet inte riktigt vad, kanske beror det på att meningarna är så långa, men jag kunde verkligen inte koncentrera mig på texten. Här är ett godtyckligt utvalt stycke av texten:
“The driver, his own battered stuff hat set at a rakish angle and his body wrapped against the chill, cracked his whip over the heaving, coppery back of his clockwork horse, and hooves clattered away down the dark street.“
Förutom att den meningen är lång samt innehåller väldigt många beskrivningar så fungerar den ju alldeles utmärkt. Problemet är dock att det är sidor efter sidor med sådana meningar och min hjärna vägrar helt enkelt att bli kompis med författarens berättarstil. Plus längre fram i boken så blandade författaren även in tyska och italienska med i dialogerna så det blev ännu jobbigare att läsa.
Handlingsmässigt så börjar den rätt intressant men blev snabbt väldigt repetitivt. I överlag så åker de runt i stan och träffar olika personer, slåss mot monster/mekaniska grejer, får en ny ledtråd, leta up nästa person, slåss mot dess hejdukar och så vidare. Det var inte ens särskilt mycket steampunk med i bilden utan berättelsen fokuserade rejält på magin. Sen tyckte jag inte heller att Archibald Clare bidrog särskilt mycket utan det var Bannon som gjorde det mesta. Archibald ska väl föreställa någon slags vetenskapsman/forskare, förstod aldrig riktigt vad en mentath var för något. Jag läste i efterordet att han var inspirerad av Sherlock Holmes men jag har verkligen svårt att se Holmes detektivsinne hos honom.
Jag slutade att försöka förstå handlingen efter 100 sidor och läste bara för att avsluta boken. Helt ärligt talat så fattade jag inte allt som hände men jag brydde mig inte heller. Jag hade hoppats att den på något magiskt sätt skulle bli bättre men allting fortsatte i samma stil och jag kom aldrig in i berättelsen.
Så näh, en klar besvikelse. Klarar ni av språket så lär ni vill gilla den här mer än vad jag gör. Jag kan med säkerhet säga att jag inte kommer att plocka upp fortsättningen.
Språk/Förvirrad handling: -4
Mest intressanta karaktär: Eh… drottningen?
Bästa scen eller del: När första draken dök upp, annars slutet.
Rekommenderar för:
Ingen
Rekommenderar inte för:
Ni som har samma boksmak som mig.
Betyg: 1/10
Andra delar i serien:
1. The Iron Wyrm Affair
2. The Red Plague Affair
Boktycke 