När det är dags att sluta vara snäll och ge igen

Fjolårets mest obehagliga bok

Titel: The Retribution of Mara Dyer
Författare: Michelle Hodkin
Serie: Mara Dyer #3
Sidantal: 470
Utgivningsår: 2014

Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Allting är över, Jude har dödat alla och Mara vet inte var hon är, vem hon är. Hon vet inte hur lång tid det går innan hon börjar återfå medvetandet och märker hur forskarna gör tester på henne, något som de verkar ha gjort många gånger förr utan att hon minns. När hon får sin chans att fly så tar hon den, oavsett vilka grymma saker hon måste göra. Tillsammans med Jamie och Stellar lyckas de komma ut från forskningslabbet och finner sig fast på en ö. För Mara finns det inget viktigare än att hitta hennes älskade Noah, vad de andra än säger så är hon säker på att han fortfarande lever. De har tagit så mycket ifrån henne, nu är det dags för Mara att ge igen. Och den här gången tänker hon inte visa något hänsyn.

Tycke:
Mara Dyer är för mig serien där man inte fattar särskilt mycket men ändå är sjukt fängslande. Första boken känns lite grann som en typisk paranormal romance fast en välskriven sådan, i andra boken börjar riktigt skumma saker hända när boken tog slut så satt man med ett desperat frågetecken. Och nu efter att ha läst den efterlängtade avslutande delen så kan jag säga att det är den mest störda och obehagligaste boken i år 2014.

Jag älskar verkligen att boken är oförutsägbar och skiljer rejält från andra ungdomsböcker. Mara är inte längre den veka flickan i första boken. Jag är ganska trött på alla helgoda och förlåtande huvudroller så hon är verkligen en frisk fläkt. Samtidigt är hon inte helond utan egentligen bara väldigt mänsklig och ge efter för sina känslor. Jag gillar faktiskt henne mycket mer nu än innan.

Det passar nog med en varning till känsliga läsare. Flera scener är riktigt obehagliga och gav mig rysningar. Speciellt en scen fick mina händer att darra så mycket att jag höll på att tappa läsplattan. Samtidigt är det inga beskrivningar på äckliga scener, det är mest tanken på vad som sker som är obehaglig. Hodkin är verkligen bra på att få till stämningen.

Sen så tycker jag även om alla popkulturreferenser. Haha, Jamie är så rolig. Hittar bland annat referenser till Hungerspelen, Sagan om Ringen, Harry Potter och Buffy, det kan säkert finnas fler som jag har missat.

Det som drar ner betyget en aning är slutet. För min del så tycker jag att den slutade så abrupt. Mer om detta i spoilersektionen.

Eftersom det är sista boken i serien så nöjer jag mig här och ta upp resten av funderingarna i spoilersektionen. Kort sagt så gillar jag den här boken väldigt mycket för den utmärker sig bland dagens ungdomsböcker genom att inte ha en ”god” huvudroll. Rekommenderas!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• I början var jag helt säker på att Noah levde, men efter ett tag så tänkte jag att han faktiskt kunde vara död. Riktigt bra gjort av författaren tycker jag.

• Urk, scenen när Mara skar sig själv och beskriver blodet som skimrande pärlor. Eeeeek! Klarar inte av att läsa om folk som skadar sig själva.  

• De försökte ge en vetenskaplig förklaring men jag fattar det inte helt ändå. Vad är det som gör att genen inte manifestas hos nästa person i släkten ifall Noah dödar Mara? Varför måste det vara Noah och inte vem som helst? Känns inte så vetenskapligt utan mer magiskt.

• Tycker först att sexscenen mellan Noah och Mara var fint beskrivet men sen blev det ganska löjligt med alla metaforer om tonarter och färger.  

• Slutet kändes inte alls tillräckligt. Vad hände sen? Vad händer med Jude? Noahs pappa? Professorn? Och Mara och Noah! Kommer Mara att döda Noah? Så mycket som lämnas öppet!

Handling: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer: +1
Språk: +1
Spänning: +0,5
Otillräckliga förklaringar: -0,5

Mest intressanta karaktär: Mara
Bästa scen eller del: De första 100 sidorna.
Minnesvärt citat: “Do not find peace. Find passion. Find something you want to die for more than something you want to live for.”

Rekommenderar för:
Om du letar efter en blodigare ungdomsbok med en halvgalen huvudroll så är den här perfekt.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte har läst de andra böckerna i serien och är känslig mot obehagliga scener.

Betyg: 8/10

 

Andra delar i serien:
1. The Unbecoming of Mara Dyer
2. The Evolution of Mara Dyer
3. The Retribution of Mara Dyer

Advertisement

 

Vem kan man lita på när man inte ens kan lita på sig själv?

En mer förvirrande bok får man anstränga sig för att hitta. 

Titel: The Evolution of Mara Dyer
Författare: Michelle Hodkin
Serie: Mara Dyer #2
Sidantal: 544
Utgivningsår: 2012

Obs, spoilers från tidigare delar kan förekomma i handlingsdelen

Handlingen på tre meningar:
Alla tror att Mara är galen som säger att Jude är levande och den enda som tror på henne är pojkvännen Noah. För att inte hamna på ett psykhus låtsas hon att hon mår bra. Konstiga saker händer och Mara är säker på att det är Jude som ligger bakom… men händer sakerna på riktigt eller finns dem bara i Maras huvud?

 

 

Omdöme:
Här har vi nog årets mest förvirrande bok. Mara är en opålitlig berättare så man vet aldrig om saker och ting är verkligen så som hon upplever det. Det är väldigt många frågor och väldigt få svar. Nu låter det som att jag ogillar boken men tvärtom, sanningen är att jag tycker om den bra mycket!

Att man som läsare hela tiden var osäker på Maras psyke gjorde att boken blev olidligt spännande. Trots det höga sidantalet så gick det väldigt smidigt och lätt att läsa ut den. Det var inte tråkigt en enda gång och jag beundrar verkligen Hodkins för att hon lyckades trollbinda mig hela vägen fram till sista sidan. Det är en del saker som är inte är helt logiska när man tänker på det i efterhand men under läsningens gång så pågick det så många saker samtidigt så man funderade inte särskilt mycket på dem.

Karaktärsmässigt så gillar jag inte Mara och Noah lika mycket som jag gjorde i första boken. Mara för att hon gör mig så förvirrad och Noah för att han har blivit för perfekt. I första boken gick han från en typisk bad boy till en person med djup, i den här kändes det som att författaren ville ge honom ännu mer djup och bakgrund men resultatet blev bara att han kändes överdriven och onaturlig. Svinrik, kaxig, sexig, snygg, atletisk, intelligent, beskyddande, magiska krafter, tragisk bakgrund, fotografiskt minne (?), älskar tjejhuvudrollen över allt annat… är det tillräckligt med egenskaper eller? Detsamma gäller Maras storebror Daniel, vilken helgon han är! Han är så genomgod och snäll att han inte känns trovärdig.

Handlingen tycker jag är bra men jag hade velat få fler svar. Nu vet jag att det kommer en tredje bok så jag sätter mina förhoppningar på den. Tyckte även att vissa scener var lite svåra att hänga med i då jag inte alltid hade koll på om de hände på riktigt eller inte.  Det ska hur som helst bli väldigt spännande att se hur författaren knyter ihop säcken.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Slår vad om att Noah inte är död. Han är ju killhuvudrollen så han kan ju inte dö.

 

Spänning: +1
Handling: +0,5
Berättarröst: +0,5
Karaktärer: +0,5
Förvirring: -0,5

Mest intressanta karaktär: Oavgjort mellan Mara och Noah.
Bästa scen eller del: Slutet

Andra böcker som jag kom att tänka på:
The Awakening av Kelley Armstrong – Ni som har läst båda böckerna vet vad jag menar.

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. The Unbecoming of Mara Dyer
2. The Evolution of Mara Dyer
3. The Retribution of Mara Dyer

 

Var det jag som dödade min bästis?

Den frågan ställer Mara till sig själv. 

Titel: The Unbecoming of Mara Dyer
Författare: Michelle Hodkin
Serie: Mara Dyer 1
Sidantal: 452
Utgivningsår: 2011

Handling:
Mara Dyer är den 16-åriga flickan som vaknar upp på sjukhuset utan några minnen av hur hon har hamnat där. Hon får veta att hennes bästis och pojkvän har dött men att hon själv har överlevt olyckan. För att kunna börja på ett nytt liv flyttar hela familjen till en ny stad. Mara börjar i en privatskola och får den stöddiga men heta Noah i hälarna. Varför är skolans mest omtalade bad boy intresserad av just henne när det finns hur många andra tjejer som helst? Mara får snart nya problem, hon börjar se sina döda vänner. Är hon galen eller finns dem på riktigt?

Omdöme:
Ännu en bok som jag har hört mycket gott om och som lyckades leva upp till mina förväntningar till en viss del.

The Unbecoming of Mara Dyer började riktigt bra och jag sögs in i handlingen direkt. Den stora frågan: ”Vad hände egentligen den dagen då byggnaden rasade?” var mycket lockande och jag kände på mig att det skulle bli ny favorit. Tyvärr så avtog spänningen avsevärt längre in i boken och handlingen fokuserades istället på relationen mellan Mara och Noah.

Noah är en kille som jag himlade i ögonen åt i början. Han är den stereotypiska stygga pojken som helst plötsligt intresserar sig för tjejhuvudrollen. Och givetvis ska Mara vara attraherad av honom fast hon inte vill, sånt hör ju till liksom och man har sett det så många gånger förut. Jag måste dock säga att Noah växte enormt i mina ögon. Från att vara den förutsägbara killhuvudrollen så blev han faktiskt en mycket intressant karaktär som jag ville se mer av. I samma sekund som han fångade Maras hjärta så fångade han även mitt. Hans personlighet påminner mig om Jace i The Mortal Instruments 🙂

Maras berättarröst är bra och för det mesta så kände jag med henne. Jag gillar verkligen hennes ironiska tankar och inre dialoger. Hennes humörsvängningar är dock lite extrema och det är oftast där som jag brukar ta avstånd från henne. Ju närmare slutet jag kom desto mer förvirrad blev jag. Vet inte om det är meningen men jag började ifrågasätta Maras psyke och undrade om allting bara utspelade sig i hennes hjärna. Det var då hela berättelsen började kännas luddigt och spänningen försvann.

Sammanfattat så är The Unbecoming of Mara Dyer en väldigt bra och intressant bok. Början är helt fantastiskt men spänningen höll tyvärr inte hela vägen. Jag kommer med säkerhet att plocka upp nästa bok när den kommer ut.

Karaktärer: +1
Berättarröst: +0,5
Spänning: +0,5
Handling: +0,5
Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär: Noah
Bästa scen eller del: Konstlektionen med Noah
Minnesvärd citat: En av Maras inre tankar som beskriver hennes hatkärlek mot Noah:
What could I say? Noah, despite you being an asshole, or maybe because of it, I’d like to rip off your clothes and have your babies. Don’t tell.

Betyg: 8/10

Andra delar i serien:
1. The Unbecoming of Mara Dyer
2. The Evolution of Mara Dyer
3. The Retribution of Mara Dyer