Kan du tänka dig att offra en syster för att rädda en bror?
Titel: Blodröd väg (eng. Blood Red Road)
Författare: Moira Young
Serie: Dustlands 1
Sidantal: 526
Utgivningsår: 2011
Handling:
Saba har i hela sitt liv bott i ett kargt och hårt ökenlandskap med sin tvillingbror Lugh, lillasyster Emmi och deras far som fortfarande sörjer deras mor. När Lugh blir bortrövad och fadern dör tvingas Saba att lämna hemmet med Emmi. Även om hon hatar sin lillasyster så klarar hon inte av att lämna henne på grund av pliktkänsla till Lugh. Hon är fast besluten om att rädda sin bror, till vilket pris det än kostar.
Omdöme:
Den här boken innehåller spänning med stort S. Hade jag inte behövt jobba skulle jag ha läst boken i ett enda svep. Nu blev det istället att jag läste till ett på natten, var som en zombie på jobbet och kastade mig över boken direkt när jag kom hem. En varning till er som tänker läsa den här, ser till att ni har flera timmar lediga i sträck för det är verkligen svårt att lägga den ifrån sig.
Handlingen och världen går hand i hand eftersom mycket av handlingen går ut på att utforska fantasivärlden. Det är mycket resande och det är roligt att upptäcka världen tillsammans med Saba. Större delen av miljön är ogästvänlig men kemin mellan karaktärerna ljusnar upp stämningen. Den mest intressanta relationen tycker jag är den mellan Saba och Emmi. Saba hatar sin lillasyster och önskar till och med att hon aldrig har blivit född. Hon tar bara hand om henne för att hon vet att Lugh kommer att bli arg ifall hon inte gör det. Hur jag kan gilla en sådan karaktär begriper jag inte själv. Jag har sett en del personerna jämföra Blodröd väg med Hungerspelen och Saba med Katniss. Visst, det finns lite likheter, men det kan man hitta mellan de flesta böckerna. Jag tycker att Saba är mycket mer hänsynslös och känslokall än Katniss. Å andra sidan gillar jag att hon skjuter en gång till på sina döda fiender för att verkligen ser till att de är döda. Här har du någon att lära dig av, Voldemort.
Som sagt så gillar jag handlingen, världen och karaktärerna, men däremot så avskyr jag språket. Har det blivit fel i översättningen eller är det meningen att boken ska verka vara skriven av en 10-åring? Varför är de tvungna att stava orden så som de låter? T.ex. så stavas alla är som e, både och och att blir å, istället för de/dem blir det dom. Och ja, det är så genom HELA boken. Brrr… ryser bara jag tänker på det. Det är även väldigt korthuggna meningar och ibland känns det mer som att jag läser direkta tankar istället för berättande text.
Mitten tycker jag är den bästa delen av boken. Efter halva boken hände några saker som gjorde att boken tappade trovärdighet. Jag kommer inte att avslöja särskilt mycket men ni som absolut inte vill ha spoiler kan fortsätta till nästa stycke, NU. Ja, det är givetvis den superologiska förälskelsen jag pratar om. Varför måste alla förälskelser komma så plötsligt? Hur troligt är det att Saba riskerar sitt liv för att rädda en kille hon knappt känner? Speciellt när hennes mål i livet är att söka upp Lugh och befria honom. Hon har inte råd att riskera sitt liv.
En annan sak jag inte förstår är hur Saba kan vara så duktig på att slåss. I stort sett har hon ju levt med familjen hela livet, helt avskiljd från omvärlden. Hon och Lugh måste bråka en hel del 🙂
Det lämnas en del olösta trådar i slutet men dessa är inte störiga utan lockar mest till mer läsning. Spänningen är konstant och jag ville inte lägga ifrån mig den. Trots att jag störde mig på språket och orimliga händelser så tycker jag ändå att denna är en mycket bra bok.
Spänning: +1
Karaktärer: +1
Handling: +1
Berättarröst: +0,5
Fantasivärld: +0,5
Språk: -1
Orimliga händelser: -0,5
Betyg: 7,5/10
Boktycke 