Bästa kompisar på fem sekunder.
Titel: Du känner mig så väl (eng. You Know Me Well)
Författare: David Levithan & Nina LaCour
Sidantal: 237
Utgivningsår: 2017 (original 2016)
Officiell handling:
Mark och Kate har gått i samma klass i ett helt år, men har ändå aldrig pratat med varandra – tills de en kväll råkar springa på varandra på stan. Det är Pride-festival och Mark har lämnat tryggheten i den lugna förorten för att bege sig ut i den glittrande stadsnatten. Kate har precis missat chansen att träffa den person som hon på avstånd är förälskad i. Och Mark är samtidigt kär i sin bästa vän Ryan.
Mark och Kate vet ännu inte hur nära de ska komma att stå varandra, hur stark deras vänskap ska bli – en vänskap större än någon annan. Du känner mig så väl är en stormande berättelse om glädje och sorg, om den bittra första kärleken och den stora vänskapen, berättad ur Marks och Kates parallella synvinklar. En bok om att bli vuxen och om den stora, okända framtiden.
Tycke:
Den här boken spanade jag in då den kom ut på engelska förra året så gissa om jag blev glad när jag hittade den i brevlådan för ett par veckor sen. Tack så mycket Modernista!
Jag har gillat flera stycken av Levithans tidigare böcker och jag älskar LaCours ”Everything Leads to You”. Med tanke på vilka författarna var så har jag väntat mig en HBTQ-bok vilket är precis vad det är, närmare bestämt en bok om Pridefestivalen i San Francisco.
Boken utspelar sig alltså i min favoritstad på andra sidan Atlanten och handlar om Kate och Mark, två klasskamrater som aldrig har pratat med varandra. Av tillfällighet hamnar de på samma fest och BAM, insta-friendship. Visst var båda i någon form av känslomässig knipa men att de helt plötsligt öppnar upp sig fullständigt för varandra är inte särskilt trovärdig.
Nåja, det är i alla fall inget problem med takten. Hela boken utspelar sig under en vecka (Pridefestivalen) och under den tiden försöker de hjälpa varandra med att få deras respektive kärleksintressen. Mark är olyckligt kär i sin bästa vän och Kate vet inte om hon vågar satsa på tjejen hon har haft kontakt med länge men inte träffat.
Om jag ska vara helt ärlig så är väl handlingen inte bokens starka sida, åtminstone inte Kates del eftersom jag uppfattar henne som alltför velig. Mark däremot gillar jag och tycker synd om. Hoppades så mycket på honom och Ryan. Vad jag gillar riktigt mycket med boken är att den belyser hur viktigt Pride är. Hur många det är som får mod av festivalen och tar sina första steg mot att acceptera den man är.
Sammanfattat så är det en lättläst ungdomsbok med fokus på Pride. Humor blandas med hjärtesorg och sidorna flyger förbi. Tycker ni om Levithans andra böcker så lär ni gilla denna också.
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- I början så hoppades jag på att Ryan skulle inse att Mark var den rätta för honom men jag gillar faktiskt att det inte blev så. Alla slut är inte lyckliga, men däremot så känner jag att Mark kommer över Ryan liiiiite väl fort. Med tanke på hur länge han har varit kär i honom så har jag svårt att tro att han kan vara i samma rum som Ryan och Taylor utan att bli superledsen.
- Skönt att Kate äntligen få lite mod i slutet och få sin Violet. Men ärligt talat så skulle jag aldrig ha orkat med henne om jag var Violet.
+ Språk
+ Budskap
– Trovärdighet
Mest intressanta karaktär: Ryan
Bästa scen eller del: Poesinatten
Rekommenderar för:
Ni som vill läsa en bok om Pride och vad den betyder för ett gäng hbtq-ungdomar.