RSS

Category Archives: Patrick Ness

Monstret som kommer sju minuter över midnatt

En hemsk och underbar berättelse.

sju-minuter-over-midnattTitel: Sju minuter över midnatt (eng. A Monster Calls)
Författare: Patrick Ness
Sidantal: 216
Utgivningsår: 2012 (original 2011)

Handling:
13-åriga Conor är den ensamma killen i skolan. Hans mamma är sjuk och medicinerna verkar inte hjälpa. Till råga på det så drömmer han mardrömmar, mardrömmar som är så hemska att han vaknar upp skrikandes. Snart börjar något märkligt att hända, han vaknar alltid upp 00.07 och märker hur idegranen utanför huset blir ett monster. Monstret säger att det har kommit för att berätta tre berättelser för Conor, och när de var slut skulle Conor berättar den fjärde: Sanningen.

Tycke:
Yikes, vilken bok alltså. Jag hade verkligen inga förväntningar på den här boken och så visar den sig vara helt fantastisk!

Patrick Ness känner jag tidigare igen från Tystnaden i bruset som tyvärr inte blev någon favorit hos mig. Jag klarade inte av språket och tyckte att det var jobbigt att läsa. Men i Sju minuter över midnatt är det en helt annan sak. Här visar författaren att han verkligen kan skriva. Texten flyter fram, det är stämningsfullt, vackert och poetiskt. Tillsammans med de mörka men fina illustrationerna så blir det en mycket speciell läsupplevelse.

Handlingen ska jag inte gå så mycket in på men det är sådär lagom psykologisk och mystisk. Man får inga förklaringar till vad monstret är utan det lämnas till läsarens tolkning. Detta är helt okej då det inte är vad som står i fokus. Vad jag däremot älskar är att boken är så djup och känslofull. Ju mer man lär känna Conor desto mer lider man med honom och förstår att han har problem. Många av scenerna träffade mig rakt i hjärtat och jag grät hejdlöst. Jag tror inte att jag har gråtit så mycket till en bok sedan The Fault in Our stars.

Sju minuter över midnatt är en hemsk bok, inte på grund av monstret men på grund av all sorg, saknad och osäkerhet den framkallar hos läsaren. Samtidigt så kan man inte sluta att läsa för man är helt desperat över att få veta hur berättelsen kommer att sluta. Boken är inte lång och kan läsas klart på under två timmar, men jag kan lova er att det är två timmar som ni inte kommer att glömma på ett långt tag.

Kort sagt, en bok som verkligen överraskade mig. Tror inte att det är någon spökhistoria för barn för det är den verkligen inte. Den är underbart hemsk även för vuxna.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åh gud, vad mina tårar rann när man fick veta Conors hemlighet om att han släppte taget om sin mamma i drömmen. Jag tror att alla som har haft en döende närstående kan känna sig igen i känslan av vemod, frustration och skam för att man inte orkar längre och vill bara ha ett slut. Och de sista två meningarna höll på att ta kål på mig för det var så sorgligt.

Berättarröst: +1
Språk: +1
Illustrationer: +1
Handling: +0,5
Karaktärer: +0,5

Mest intressanta karaktär: Conor och Monstret
Bästa scen eller del: När man fick veta Conors hemlighet
Minnesvärt citat: Det finns inte alltid någon hjälte i en historia. Och det finns inte alltid någon skurk heller. De flesta människor är någonting mitt emellan.

Rekommenderar för:
Ni som vill få en fantastisk läsupplevelse och få ert hjärta krossat.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte vill gråta till böcker.

B9Betyg: 9/10

 Andra versioner av omslaget

A monster calls 1A monster calls 2

 

Tags: , ,

När alla kan läsas allas tankar…

Hur kan man då dölja en hemlighet?

Titel: Tystnaden i bruset (eng. The knife of never letting go)
Författare: Patrick Ness
Serie: Kaostrilogin (eng. Chaos Walking) 1
Sidantal: 412
Utgivningsår: 2010 (Original 2008)

Handling:
Todd Hewitt har bott i Prentiss Town i hela sitt liv och längtar till dagen då han fyller 13 och kommer att bli en man. Alla kvinnor har dött av ett virus och Todd är det sista barnet i staden. Ett mystiskt virus gör även att alla kan läsas tankar, såväl djur som människor. Det är konstant brus men en dag så hittar Todd en tyst plats i träsket. Det är märkligt men han tänker inte så mycket på det och gick hem. Det visar sig att det han har upptäckt är av stor betydelse, och utan förvarning tvingas han att fly och folk från staden är ute efter honom. Han återvänder till träsket och upptäcker vad tystnaden kommer ifrån – en levande flicka.

 

Omdöme:
Den här var en ytterst svår bok att ta sig igenom. Jag försökte börja läsa flera gånger men varje gång så la jag ner boken efter några sidor och gjorde annat istället. Det var inte förrän det blev riktigt spännande som jag lyckades läsa ut den.

Språket är en pina, författaren har medvetet stavat alla orden som det låter vilket generar oräkneliga stavfel genom hela boken. Jag irriterade mig på det som bara den och det är en av anledningarna till varför jag hade så stora problem med att komma in i boken.

Karaktärerna är inget att jubla över heller. Redan från början tyckte jag att Todd var gnällig och han blev ännu värre längre in mot mitten. Varje gång någon säger något som han inte tycker stämma så vägrar han att lyssna och skriker att det är han som har rätt och alla andra har fel. Gång på gång så visar det sig att den bilden han har fått lära sig om verkligheten inte stämmer men ändå så vägrar han att ge sig. Även när folk erbjuder sig att hjälpa honom så snäser han bara av dem. Åh gud, väx upp. Todd blir lite bättre i slutet, men han är lång ifrån att vara en bra karaktär.

Det som fick mig att läsa ut boken var spänningen och jag var nyfiken på vad den stora hemligheten var. Handlingen är okej men för det mesta så tyckte jag att det var väldigt enformigt. Samma saker händer liksom om och om igen. Vissa saker upprepade sig så många gånger att de gick från att vara spännande till bara irriterande.

Jag gillar konceptet med att allas kan läsa allas tankar men det känns motsägelsefullt mot bokens handling. Jag menar, hur kan man hålla en hemlighet när alla vet vad du tänker på? Eller är Todd bara så dum att han aldrig ha märkt att hela staden döljer något för honom? Och de ondas motiv och handlingar, eh ja, låt oss säga att jag inte alls förstår mig på dem.

Om ni inte har märkt det redan nu så har jag inga vidare höga tankar om boken och kan med stor säkerhet säga att jag inte kommer att läsa resten av serien. Det är helt enkelt inte rätt stil för mig. Vet att det är många som gillar den men jag hamnar tyvärr inte i den gruppen.

Karaktärer: -1
Språk: -1
Trovärdighet: -0,5
Spänning: +0,5
Koncept/Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ingen, möjligen hunden.
Bästa scen eller del: Ingen scen stod ut för mig.

Betyg: 3,5/10

 

Tags: , , , , ,