Slutet för Dödens stad

Sista delen för Morwhayle är nu här!

Titel: Dödens stad
Författare: Peter Bergting
Serie: Legenden om Morwhayle #3
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2013

Obs! Spoilers från tidigare böcker kan förekomma i handlingen.

Handling:
Morwhayles framtid är mörkare än någon. Den onda magikern Scurvely Briskit har frammanat malströmmen som nu delar staden i två delar och världen är ur balans. Överallt dyker de odöda upp och sprider skräck och död. Staden är förvrängd och magin är vild och otämjd. För att återställa landet till det en gång var tvingas demonprinssessan Malda, yra Arteil, bargesten Briar, varulven Aldous, bågskytten Lori och draken Gorgo att samarbeta. Men gammalt groll och avvikelser i livsvärderingar gör att det blir mer gnäll än framgång. Kommer de verkligen lyckas med att rädda världen? Eller kommer de att döda varandra innan?

Tycke:
Wohoo, sista boken i Legenden om Morwhayle och författaren har knutit ihop det snyggt. Precis som i de tidigare böckerna är karaktärerna lika knasiga, lustiga, gnälliga och roliga som alltid. Humorn är verkligen något jag uppskattar med boken. På det hela taget är det en ganska mörk och allvarlig berättelse men mitt i dysterhet så går det bara inte att låta bli att flina. Älskar att författaren inte gör skämten tydliga utan det är när läsaren själv upptäcker kontrasten och märker ironin som det först blir roligt. Ett skämt som man måste jobba lite för att förstå är mycket roligare än ett som kommer serverat.

Handlingsmässigt är den okej, de reser runt till olika ställen, spanar in läget och beger sig sedan vidare mot en annan plats. Här är det verkligen bra att Bergting har lagt in illustrationer så att man lätt kan få inblick över miljön. Flera böcker borde verkligen använda sig av illustrationer, det höjer stämningen avsevärt mycket.

När det kommer till karaktärerna så tycker jag att de är lika bra som i de tidigare böckerna. Min favorit är fortfarande Arteil även om denna känns mer som Maldas bok. Av någon anledning har jag fortfarande jättesvårt att föreställa mig Malda som 17-åring utan ser henne som 12 år gammal. Jag skyller det på att hon ser så ung ut i omslaget hos den första boken i serien.

Ska inte säga så mycket om slutet förutom att jag tyckte att det var lite väl för många sammanträffanden, mer om detta i spoilersektionen. Kort sagt så tycker jag att Dödens stad är ett bra avslut på en underhållande serie. Rekommenderar den för såväl unga som gamla.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tyckte att det var lite väl för många sammanträffande i slutet. T.ex. att Briskit har blivit god och kommit på en lösning till problemet. Och sen också att Rignach absorberade Maldas vrede/mörker och återställde solens bana. Kändes som ett typiskt sagoslut där en fe kommer in i bilden och vifta lite med sitt trollspö, vips så är allt lyckligt och bra igen.

• Vilka är Lin och Mey? Speciellt Lin nämndes ju bara jättekort. Är de karaktärer från Bergtings andra böcker?.

 

Humor: +0,5
Karaktärer: +0,5
Charm: +0,5

Mest intressanta karaktär: Arteil
Bästa scen eller del: När Arteil var i värdshuset
Minnesvärt citat: ”… Stoppa den där Curly Biscuit innan Dimskär faller.”

Betyg: 6,5/10

Andra böcker i serien:
1. Häxmästaren
2. Demonprinssessan
3. Dödens stad

Advertisement

 

Hotet från framtiden

Nya äventyr väntar i Morwhayle

Titel: Demonprinsessan
Författare: Peter Bergting
Serie: Legenden om Morwhayle #2
Sidantal: 313
Utgivningsår: 2012

Obs! Spoilers från tidigare böcker kan förekomma i handlingsdelen.

Handling:
Med hjälp av en trollformel reser Malda fram i tiden och upptäcker till sin chock att Morwhayle har blivit en ruin. När hon kommer tillbaka i nutid är hon säker på sin sak, Morwhayles undergång måste stoppas till varje pris. Men frågan är bara hur? Och vem är det egentligen som kommer att förstöra staden i framtiden? En galen magiker? En drake? Eller kanske till och med henne själv? Frågorna är många och svaren betydligt färre. Snart samlas de gamla vännerna och fienderna upp igen för att än en gång avgöra Morwhayles öde.

Omdöme:
En mer charmig svensk ungdomsfantasy blir nog svårt att hitta. Bergtings magiska värld är full med fantasifulla varelser och fina illustrationer. Karaktärerna är lätta att fatta tycke om. Visst innehåller boken en del död och mindre trevliga saker, men handlingen i överlag gör den till en lättsam och mysig bok.

Egentligen så har jag inte så mycket att säga om den här boken. Den är i samma stil som första boken och fortsätter där den slutade. Anledningen till varför den får lägre betyg än Häxmästaren är för att den fräscha känslan har lagt sig och numer a känner jag mig rätt hemmastadd i landet.

Jag gillar världen som författaren har byggt upp men tycker samtidigt att det finns för lite regler för hur magin fungerar. Det känns som att allt är möjligt med magi i den här boken. T.ex kan ett avhugget huvud fortsätta att leva, man kan resa fram i tiden, ibland måste man rita(?) för att använda magi och ibland räcker det med att man säger något. I och med att magin verkar vara allsmäktig i den här boken så är man inte lika rädd om karaktärerna. Även om de skulle dö så känns det som att de kan komma tillbaka till livet med hjälp av magi. Okej, det kanske inte funkar så men det känns så i alla fall.

Precis som i förra boken så gillar jag de små humoristiska inslagen som Bergting har vävt in. Vet inte om det bara är jag som fnissar åt dem men jag tyckte i alla fall att det var kul när Arteil blev kallad för Ariel av tjejen han är kär i. I förra boken var Malda min favoritkaraktär men nu har Arteil tagit över den rollen. Älskar hur virrig och vilse han är, till och med hans gamla hund är mer insatt i vad som händer än vad han är haha.

Författaren håller även på att rita en serie som är en spin-off(?) på böckerna. Det är inte så många sidor upp än men är ni intresserad så kan ni kika in på http://www.morwhayle.se/comic/.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Omslaget är snyggt men ganska missvisande och kan till och med räknas som en spoiler för tredje boken. Malda tar ju inte på sig rustningen och svärdet förrän i sista kapitlet. Känns inte helt rätt att just den bilden ska pryda framsidan.

 

Illustrationer: +0,5
Karaktärer: +0,5
Charm: +0,5

Mest intressanta karaktär: Arteil för han är så härligt borta
Bästa scen eller del: Slutet
Minnesvärt citat:
”Han är oskadd”, sade en av dem. ”Pilen missade precis.”
Hur kan han vara oskadd, han är ett avhugget huvud, tänkte Arteil.

Betyg: 6,5/10

Andra böcker i serien:
1. Häxmästaren
2. Demonprinssessan
3. Dödens stad

 

Kan man lita på en syster som man inte har sett på tio år?

En ungdomsfantasy är allting inte är på svart och vitt.

Titel: Häxmästaren
Författare: Peter Bergting
Serie: Legenden om Morwhayle #1
Sidantal: 302
Utgivningsår: 2011

Handling:
15-åriga Arteil har levt ett relativt lugnt liv med sin far och sin hund sedan modern och systern försvann. I och för sig så tvingar fadern honom att träna svärdskonst dag ut och dag in men annars så händer det inte så mycket i staden Gopnyk där han bor. En dag förändras allt när Arteil upptäcker att de har ett magiskt svärd och helt plötsligt dyker hans försvunna tvillingsyster Malda upp i huset. Utan vidare tar Malda honom med sig genom portalen och vips befinner sig de på andra sidan om havet. Arteil förstår ingenting med glädjen över att se sin syster vid liv gör att han frivilligt följer med henne. Men kan han verkligen lita på Malda? Och vad var det som hade hänt för 10 år sedan?

Omdöme:
Svensk ungdomsfantasy är ju inte direkt något som finns i överflöd så jag har varit nyfiken på den här serien sen den kom ut ifjol. En ung hjälte, ett magiskt svärd, ett mysterium, en ond häxmästare och en mäktig drake. Det låter som en ganska typisk fantasybok och det var vad jag väntade mig också. Därför blev jag glatt överraskad när jag upptäckte att Häxmästaren inte alls följde det välprövade ”godhet mot ondska”-stuket.

Eller ja, att säga att det inte var de goda mot de onda är väl inte helt korrekt för det gjorde boken till en viss del. Det som överraskade mig var att flertalet karaktärer låg någonstans i gråzonen mellan ond och god, t.ex. Malda, draken Gorgobestor och pappan. Boken är skriven i allvetande perspektiv vilket jag personligen inte är någon fan av, men just i det här fallet så tycker jag att det fungerar alldeles utmärkt eftersom man fick ta en del av hur alla upplevde situationen. Alla har sina skäl för att handla så som de gör och det är svårt att säga vad som är rätt eller fel. Det är sånt som jag uppskattar i berättelser.

Favoritkaraktären är utan tvekan Malda. Jag gillar att hon är mystisk och att man aldrig riktigt visste var man hade henne. Jag vet att hon är Arteils tvillingsyster vilket betyder att hon också måste vara 15 år gammal. Men under hela läsningen så såg jag henne som en 11-åring. Vet inte varför, men hon kändes mycket yngre än 15.

Handlingen är okej. Kan tycka att det ibland var för många trådar man behövde ha koll på samtidigt. Dessutom så betedde sig inte alla helt logiskt och det var något som förstörde läsupplevelsen i början. Men så fort jag stängde av den kritiska delen av hjärnan så blev berättelsen mycket bättre. Tyckte mycket om humorn som fanns mellan raderna, t.ex. att Arteil såg tjejig ut med sitt långa hår och att draken fick gå i terapi för sina vredesutbrott. Hihi, det satt jag och fnissade åt. Illustrationerna var trevliga också.

Kort sagt, en helt klart läsvärd bok, speciellt för dig som gillar episk fantasy. Boken slutar lite i en cliffhanger och det är tur att jag redan har den andra boken hemma.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Att Scurvley var ond fattade man ju så fort han var ensam med Arteil i gångarna!

• Tycker att Malda har en för liten roll vid slutet. Man fick ju inte ens veta vart hon hade tagit vägen.

 

Illustrationer: +0,5
Fantasivärld: +0,5
Karaktärer: +0,5
Charm: +0,5

Mest intressanta karaktär: Malda
Bästa scen eller del: Spoiler [När Malda och Arteil kom till Morwhayle]

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. Häxmästaren
2. Demonprinssessan
3. Dödens stad