Rainbow Rowell – Wayward Son

Trollkarlar och häxor på roadtrip i USA.

Titel: Wayward Son
Författare: Rainbow Rowell
Serie: Simon Snow #2
Sidantal: 356
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Simon, Baz och Penelope kör en roadtrip i USA för att muntra upp Simon och för att hälsa på Agneta som råkat i knipa.

Tycke:
Jag har fortfarande lite svårt att fatta att Simon Snow/Carry On (som från början var en påhittad fanfiction till en påhittad Harry Potter-inspirerad bokserie i Fangirl) inte bara gavs ut som en egen bok, den har dessutom fått en uppföljare!

Jag gillar idén om vad som händer efter att hjälten har besegrat ondingen och räddat världen. Den här boken är liksom en “hitta dig själv via en roadtrip i USA”-bok, fast med häxor/trollkarlar, vampyrer, drakar och vanliga dödliga. Simon och Baz är så himla jobbiga mot varandra men det finns delar mellan dem som verkligen får mitt hjärta att fladdrar till.

I överlag så tycker jag att boken är lagom underhållande, jag hade gärna velat gilla den mer för berättelsens ursprung är så unik, men det är något med handlingen eller berättarstilen som inte fungerar till 100% för mig.

Och eftersom två böcker aldrig verkar vara tillräckligt för de flesta författare så kommer det ännu en uppföljare som jag förmodligen kommer att plocka upp.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Något säger mig att det kan bli något mellan Penelope och nykomlingen Shepard.
• Hmm, har vampyrerna i England aldrig slutat suga innan de dödar en människa? Känns som att det är något som Baz borde ha tagit reda på.

Advertisement

 

Carry On – Rainbow Rowell

Påhittat på påhittat.

Titel: Carry On
Författare: Rainbow Rowell
Sidantal: 522
Utgivningsår: 2015

Handling:
Simon Snow ska börja på sitt sista år på skolan men inget är som det ska vara. Skolans rektor som är den närmaste personen han kan kalla för pappa har knappt tid med honom. Den mystiska varelsen Humdrum slukar allt mer av magin i världen. Relationen med flickvännen Agatha är mer spänd än någonsin och det kanske det värsta av allt. Simons rumsgranne och fiende Baz är spårlöst försvunnen och ingen vet var han är.

Hela magivärlden är i kaos och profetian säger att Simon är den enda som kan rädda den. Men vad kan en tonårig trollkarl göra när han inte ens kan få i ordning på sitt eget liv?

Tycke:
I Fangirl fick vi stifta bekantskap med Cath och hennes fascination för bokserien om trollkarlen Simon Snow. Carry On är hennes fan fiction av den sista boken i den påhittade serien. Så med andra ord så är denna en fan fiction till en påhittad serie som i sin tur kommer från en påhittad bok, uh…

Hur som helst, om jag ska vara ärlig så tyckte jag att boken var urtrist i början.  Det var faktiskt så illa att jag funderade på att sluta läsa (och jag ger väldigt sällan upp). Fastnade inte för karaktärerna, och även jag har läst Fangirl och har ett hum om vad Simon Snow handlar om så var det ändå svårt att komma in i berättelsen. Kan även säga att det underlättar ifall man har läst Harry Potter också för bakgrunden är rätt så lika.

Magin inträffade först efter sådär 150 sidor då jag äntligen började smått förälska mig i karaktärer (främst Baz). Relationerna och handlingen blev intressant först då och det dröjde inte många sidor förrän jag var helt fast. Resten av boken läste jag i ett svep för den var så beroendeframkallande! Tyckte dock att slutet gick lite väl snabbt och hade velat läsa mer om karaktärerna.

Måste även nämna att jag älskar magisystemet i boken. Den är väl inte den mest logiska men jag gillar att besvärjelserna är kända och populära uttryck. Det blir ganska komiskt flera gånger.

På grund av den långsamma början och att vissa karaktärernas reaktioner inte kände så trovärdiga så dras betyget ner. Det gäller som sagt att ha lite tålamod med den här boken. När man väl kommer in i den är den väldigt bra!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Var det bara jag som tyckte att Simon accepterade sin nya relation med Baz lite väl lätt? Han har ju sett Baz som sin fiende under flera år och helt plötsligt så inser han att han egentligen älskar honom utan att ägna någon större fundering åt det. Jaja, Baz kanske är hans rebound för Agatha.

• Haha, “Simon Says” måste ju vara den ultimata förtrollningen om man heter Simon.  Brast faktiskt ut i skratt när den användes i slutet.

+ Språk
+ Karaktärer
+ Roligt magisystem
– Trovärdighet
– Superlångsamt i början

Mest intressanta karaktär: Baz
Bästa scen eller del: Spoiler [När Baz kom tillbaka och man fick reda på att han var kär i Simon]

Rekommenderar för:
Ni som har läst Fangirl och gillade Carry On.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om Harry Potter-liknande fanfiction och inte har läst Fangirl så ska du förmodligen inte plocka upp denna.

 

Minirecensioner – En kuslig docka och en magisk telefon.

Titel: Doll Bones (sv. Dockskelettet)
Författare: Holly Black
Sidantal: 247
Utgivningsår: 2013

Minihandling:
Tre kompisar måste begrava en docka gjord av ben för att inte bli hemsökta.

Tycke:
Den här är den första ”middle grade”-boken jag har läst av Black och jag har kommit fram till att jag föredrar hennes böcker för unga vuxna. Den här är absolut inte dålig, den är bara inte riktig i min smak.

Bokens huvudsakliga tema är tre vänner som håller på att växa upp och ifrån varandra. Detta tycker jag att författaren har fångat helt perfekt och karaktärerna känns verkligen som tolvåringar som slits mellan att vara barn och tonåring. Egentligen så tycker jag inte att deras lekar med dockar är barnsliga. De kör ju bara rollspel och det gör ju många vuxna också, fast istället för dockor kör man bara med tärning och kort istället. Poppy verkar dessutom vara en häftig spelledare.

Men till själva skräckdelen, alltså, vem vill ha docka gjord av riktiga människoben? Det är ju hur osmakligt som helst! Bara tanken får mig att rysa. Under läsningens gång så kände jag mig väl inte särskilt rädd men jag kan tänka mig att jag nog skulle ha blundat ett par gånger ifall det hade varit på film.

Kort sagt, helt okej bok. Kan rekommendera den till yngre läsare som vill ha något läskigt.

________________________________________________________________________________

 

Titel: Landline (sv. Komma fram)
Författare: Rainbow Rowell
Sidantal: 308
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Georgie McCool är kvinnan som gör valet att stanna kvar i staden och jobba istället för att fira jul med sin man och sina döttrar. Men allt eftersom julafton närmar sig börjar hon ångrar sig och undrar om hon har tagit allting för givet.

Tycke:
Har läst så många fina recensioner av den här boken att jag tyvärr måste säga att jag blev besviken. Det kanske är så att jag bör hålla mig till ungdomsböcker ändå för att läsa om äktenskapsproblem är inte min grej.

Rainbow Rowells språk och förmåga att få till levande personer är lika imponerande som alltid, problemet är bara att jag inte tycker om Georgie. Visst, hon bestämmer sig för att satsa på sitt jobb och låter familjen fira jul utan henne. Men det verkar ju inte som att hon jobbar särskilt mycket ändå utan sitter mest hos sin mamma och deppar. I så fall kan hon väl lika gärna åka och fira med sin familj tycker jag. Så egentligen så satsar hon ju varken på jobbet eller familjen vilket känns helt onödigt.

Det övernaturliga elementet i boken förstår jag mig inte heller på och det lämnar fler frågor än svar.

Vad jag däremot gillar är karaktärerna och hur Georgie och Neal träffades. Och så fina dialoger! Jag tycker också om att författaren belyser att kärlek är något man får vårda om och inget man ska ta för givet.

Föredrar författarens andra böcker men ifall ni är intresserade av att läsa om hur en kvinna både ifrågasätter och försöker rädda sitt äktenskap så plockar gärna upp den här.

 

Fangirlar för Fangirl!

En bok som definitivt gör dig sugen på att läsa eller skriva Fan Fiction!

Titel: Fangirl
Författare: Rainbow Rowell
Sidantal: 438
Utgivningsår: 2013

Handling:
Bokserien Simon Snow har tagit världen med storm och Cath och hennes tvillingsyster Wren är så förälskade i karaktärerna att de skriver fan fiction om dem. Men nu när de inte längre är barn föredrar Wren att festa och dricka framför Simon Snow. Cath skriver numera helt själv och har gjort sig känd bland fansen som en av de mest populäraste fan fiction-författare. När Cath flyttar hemifrån och börjar i högskolan blir det svårt att klara av både skolan och skrivandet. Inte heller hjälper det att hon ständigt oroar sig för sin pappa, glider allt längre bort från sin syster, har en rumskamrater som ogillar henne och rumkamratens kille som alltid är i vägen. Vad innebär det att växa upp på riktigt? Betyder att man måste ge upp det man älskar mest för att få plats med nya saker i livet?

Tycke:
Rainbow Rowell fortsätter verkligen att imponera! Eleanor & Park som jag läste för ett par månader sen är en av de bästa kärlekshistorierna jag har läst i år och Fangirl är definitivt en av de mysigaste. Måste verkligen läsa mer av författaren!

Det är svårt att beskriva om vad Fangirl handlar om för den handlar både om så mycket och om så lite. Den fokuserar inte bara på en tydlig sak utan har med allt som kretsar kring Caths liv. Jag gillar verkligen att det inte är någon renodlad kärleksbok utan man får även läsa mycket om familjeförhållanden och vänskap. Oroa dig dock inte för att boken inte är romantisk för gulliga kärleksscener finns det gott om!

Karaktärerna är väldigt bra och sympatiska. Speciellt så älskar jag Caths berättarröst. Den är både negativ och skoj på samma gång. Det enda som hindrar karaktärerna från att få full pott är väl att man inte lärde känna dem till 100%. Precis som jag nämnde tidigare så fokuserar inte berättelsen på någon enskild bikaraktär vilket gör att man känner alla bra, men man känner ingen superbra (förutom Cath då).

Måste även nämna att jag störtgillar faktumet att Cath skriver gay fan fiction. Så himla kul! Älskar att man fick små glimtar av hennes verk (och den riktiga). Jag vill läsa hennes fan fiction!!! Simon Snow är motsvarigheten till Harry Potter förmodar jag. Känner mig helt plötsligt väldigt sugen på att läsa fan fiction efter att ha läst Fangirl.

Mitt enda kritik mot Fangirl är att den är segstartad. Det tog säkert över 150 sidor innan jag kom in i berättelsen. Visserligen så kan det nog beror på att jag läste Gone Girl samtidigt (som var sjukt spännande) så min fokus var lite delad. Och inte för att spoila något, men slutet kunde ha varit mycket längre. Saknar den dramatiska kurvan litegrann för nu tycker jag att berättelsen bara tog slut helt plötsligt. Nåja, det är väl ett bevis på att boken är bra när man inte vill att den ska ta slut.

Har du inte läst något av Rainbow Rowell innan så tycker jag att du absolut ska ge hennes böcker en chans.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Är så glad över att Cath avslutade Carry On. Jag är så himla sugen på att läsa den gahhhh! Vill ju också läsa mer om vad fansen tyckte om hennes verk! Himla kul att det var lite spänning mellan Baz och Simon i den sista riktiga boken också haha. Och kul att Cath vann bästa pris i skrivklassen!

• Himla kul när pappan sa att han hade blivit så påverkad av Wrens och Caths snack om Baz och Simon så att han trodde att Xavier och Magneto i X-men var kära i varandra.

Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +1
Språk: +0,5
Handling: +0,5
Humor: +0,5
Takt/Otillräckligt slut: -0,5

Mest intressanta karaktär: Baz!!!
Bästa scen eller del: Finns så många! Snuttarna från Carry On. Spoiler [När Cath och Wren grät när den sista Simon Snow-boken kom ut. Sen gillar jag även första kyssen mellan Cath och Levi.]
Minnesvärt citat: ”It’s bad enough that you have homemade Simon Snow posters,” Reagan had said last night while she was getting ready for bed. “Do you have to have gay homemade Simon Snow posters?”

Rekommenderar för:
Vill du ha en mysig contemporary med intressanta inslag av fan fiction så är den här boken helt perfekt!

Rekommenderar inte för:
Om du vill ha mycket spänning och en tydlig dramatisk kurva så finns det andra böcker att läsa.

Betyg: 7,5/10

 

Kärlek till Eleanor och Park

En bok om romantisk och tragisk kärlek som fångade mitt hjärta.

Titel: Eleanor & Park
Författare: Rainbow Rowell
Sidantal: 325
Utgivningsår: 2013

Handling:
Första gången Park ser Eleanor tycker han att hon är konstig och pinsam. Men han tycker synd om henne och erbjuder en av platserna i bussätet till henne. Första gången Eleanor ser Park är när han ryter åt henne att sätta sig ner. Sedan den dagen har de varit bussplatsgrannar, helt tysta och sitter så långt ifrån varandra de kan. Men något ändras när Park märker att Eleanor smygläser hans serietidningar. Fortfarande utan ett ord till varandra lånar Park ut sina tidningar till henne. Och sen blir det musik, och sen blir det åsiktsutbyten. Eleanor är den konstigaste flickan Park känner och Park är den mest perfekta killen som Eleanor känner. Både är på något sätt utstötta, men tillsammans kan de vara sig själva.

 

Tycke:
När den här boken gavs ut i början av året var jag inte alls intresserad. Det var inte förrän Maria från Unga Vuxna frågade mig varför jag inte skrev om den i mina Veckans YA-boksläpp som jag fick upp ögonen för den. Så tusen tack Maria för det här suveräna tipset!

Eleanor & Park är en väldigt söt och gripande kärlekshistoria. Två ungdomar vars relation börjar med att de sitter tysta bredvid varandra på bussen. Vad som gör den så bra är att författaren har gjort ett fantastiskt jobb med berättarrösterna samt karaktärerna. Både Eleanor och Park var så trovärdiga och sympatiska att det inte dröjde länge förrän de blev mina bästa vänner.

Jag älskar faktumet att det inte är instalove utan deras förhållande gick från främlingar till kompisar för att slutligen bli ett kärlekspar. Hela idén med att de knappt pratade med varandra i början är så himla romantiskt. Det kanske inte låter så logiskt men det känns fullständigt trovärdigt. Jag förstår Parks känslor när han egentligen vill prata med henne men att det skulle kännas underligt att börja nu när de hade ignorerat varandra så länge redan.

Och på tal om Park, åhh, vilken underbar karaktär. Älskar hans nördighet, älskar hans gentlemannahet och älskar att han inte är rädd för att stå upp för sig själv och Eleanor. Det bästa är att han inte är den där coola typen som struntar i vad folk tycker. Nej, Park tänker på det och vill inte bli utfryst. Men han väljer Eleanor framför sitt rykte vilket höjer honom riktigt mycket i mina ögon. Han slår inte riktigt St. Clair i pojkvänspotential men det är inte långt ifrån. Eleanor är också väldigt lätt att sympatisera med och även om jag ibland tyckte att hennes låga självförtroende var jobbigt så förstår jag henne absolut. Fru Rowell har verkligen fått till fantastiskt levande karaktärer! Det är inte bara huvudrollerna utan deras familjemedlemmar är också väldigt välgjorda.

Författarens språk är också mycket utmärkande. Det är många korta meningar och stundtals snabba växlingar mellan berättarrösterna. I vanliga fall så vill jag helst ha följa samma berättarröst en längre stund men här fungerade det alldeles utmärkt. Texten är humoristiskt, poetiskt men framförallt medryckande.

Jag skulle kunna fortsätta prisa den här boken ett bra tag till men jag nöjer mig här. Vill ni ha en mysig men ändå stundtals mörk bok med underbara karaktärer så ska ni plocka upp Eleanor & Park på direkten!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Åh, vad jag ville ruska om Eleanor i slutet när hon ignorerade Parks alla försök att kontakta henne. Skärp dig tjejen! Du måste ju ge förhållandet en chans! Vad tror ni att hon skrev i vykortet till honom i slutet? Kan det vara “I miss you” eller “I love you”?

• Misstänkte faktiskt att det var farsan som hade skrivit orden för de kändes alldeles för grabbiga för att vara Tina. Men däremot så förstår jag inte riktigt varför Tina och Steve var så schyssta mot Eleanor när hon bestämde sig för att rymma hemifrån. Det var väl Tina som hade stoppat in hennes kläder i toaletten?

 

Karaktärer: +1
Berättarröst: 1
Språk: +1
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Park
Bästa scen eller del: Finns så många! Men jag älskar den scenen då Park satte sina hörlurar på Eleanor för första gången.
Minnesvärt citat: “I don’t like you, Park. Sometimes I think I live for you”

Rekommenderar för:
Vill du ha en romantisk och välskriven kärlekshistoria med lite mörka drag så är den här boken perfekt för dig.

Rekommenderar inte för:
Gillar du inte snabba växlingar mellan berättarröster samt karaktärer med familjeproblem bör du leta vidare.

Betyg: 8,5/10