Peregrines besynnerliga barn i tecknad form

Ett inbundet seriealbum

Titel: Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children: The Graphic Novel
Författare: Ransom Riggs
Illustratör: Cassandra Jean
Serie: Miss Peregrine’s Peculiar Children: The Graphic Novel #1
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2013

Handling:
Det här är en seriealbum-version av Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children (på svenska Miss Peregrines hem för besynnerliga barn). Vill ni veta handlingen så gå till recensionen av boken här.

 

 

Tycke:
Om ni har läst min recension av Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children så vet ni att jag älskade upplägget med fotografierna men var inte så imponerad av själva handlingen. Jag har dock varit intresserad av att läsa seriealbum-versionen av boken sen jag fick veta att den skulle komma ut och blev superglad när jag såg den i biblioteket.

Nu när jag har läst seriealbumet så måste jag säga att jag faktiskt gillar den mer än vad jag gillar boken. Jakob i seriealbumet både såg ut och kändes som en tonåring. De kusliga fotografierna från boken finns också med i seriealbumet men har inte lika mycket fokus. Det tycker jag är en klar förbättring eftersom i boken så tar fotografierna så stor plats, i seriealbumet så är de ett komplement till berättelsen istället för tvärtom. Annars så följer seriealbumet bokens handling väldigt bra och man fick även se öppningsscenerna ur uppföljaren The Hollow City.

Ritstilen var jag från början inget fan av men man vande sig snabbt. Tycker att det är så spartanskt ritat, både när det kommer till karaktärerna och bakgrundsdetaljer. Vad jag däremot gillar starkt är att vissa detaljer är färgade mellan andra är svartvita. Det ger en så häftig kontrast! T.ex. så finns det en scen där allt annat är i svartvit förutom ett hjärta som är färgat rött. Sen är “glada scener” färgglada medan de sorgliga scenerna mörka. Vilket suveränt sätt att öka stämningen på. Riktigt coolt!

På det hela ett trevligt seriealbum. Framförallt så kommer man att gilla den om man tycker om boken. Jag tror inte heller att man behöver ha läst originalboken först innan man ger sig på denna då takten är lagom och det ges bra med förklaringar och bakgrundsfakta. Den fick mig även att bli sugen på att läsa The Hollow City vilket jag inte var så intresserad av tidigare. Som sagt, en bra adaptation helt enkelt.

Betyg: 7/10

Och här har ni lite bilder ur seriealbumet:

Advertisement

 

En bok med kusliga bilder

För första gången i mitt liv så var jag nervös för att vända blad. 

Titel: Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children
Författare: Ransom Riggs
Sidantal: 348
Utgivningsår: 2011

Handling:
Jacob älskade sin farfars berättelser om monster och barn med övernaturliga förmågor när han var liten, men nu, 16 år gammal så vet han att de inte är något annat än fantasifulla sagor. Hans farfar börjar bli mer och mer galen och lever i sin egen fantasivärld. Men en kväll så dör farfar, attackerad av ett odjur som inte kunde vara naturligt. Ingen annan såg monstret förutom Jacob, och nu söker han svaret till farfars sagor. Ett gammalt brev leder honom till en ö i Wales, och där upptäcker han något som förändrar hans liv.

 

 

Omdöme:
Innan jag började läsa boken så trodde jag att den skulle vara en blandning mellan mysterier och skräck. Prologen var superb och fotografierna var så läskiga, jag tänkte “Ojoj, här har vi en ny favoritbok”, men tyvärr höll resten av boken inte måttet.

Det känns som att författaren har hittat en massa konstiga fotografier han vill visa så han försöker bygga en berättelse på det. Istället för att låta bilderna vara ett komplement till handlingen så var snarare handlingen ett komplement till bilderna. Jag märkte efter ett tag att jag inte längre brydde mig vad som hände utan läste bara för att komma vidare till nästa foto. Jag tycker att fotografierna i boken är ett fantastiskt koncept och det höjde verkligen den kusliga stämningen enormt. Jag önskar bara att själva handlingen kunde ha varit lika spännande och mystisk.

En av anledningarna till varför berättelsen inte lyckades fånga mig är huvudkaraktären Jacob, han ska föreställa 16 men aldrig någonsin kändes han som en tonåring. I början av boken kändes han som en bortskämd 10-åring och senare in i berättelsen så skiftade han mellan att vara som en vuxen man eller som ett barn, men aldrig som en 16-åring. Karaktärerna är väldigt platta och även om det finns många av dem så kan jag inte säga att jag gillar en enda. Möjligen är väl Enoch min favorit för han är så creepy.

Första halva boken handlade om mysteriet med farfars död och de mystiska fotografierna som Jacob hittade, när det mysteriet blev löst så tappade boken mycket av sin spänning. Den andra halvan av boken var rätt tråkig och jag kom på mig själv att kasta längtande blickar mot de andra olästa böckerna i bokhyllan under läsningen. Slutet är inte så tillfredsställande heller. Det är mycket som lämnas öppet och det känns som att det måste komma en fortsättning. Jag vet dock inte om Riggs tänker skriva en fortsättning på den här boken.Språket flöt bra men det var alldeles för mycket beskrivningar så att takten blev lidande.

Sammanfattningsvis så tycker jag att boken är läsvärd (eller egentligen sevärd) och jag tackar Riggs för att jag fick ta en del av de gamla fotografierna. Tyckte jag att berättelsen är bra? Nja, inte riktigt, men konceptet med fotografierna var lockande nog för att jag skulle läsa ut hela boken.

Kusliga fotografier: +1
Takt: -1

Betyg: 5/10