Kan du tänka dig att flytta in i en herrgård och bor ihop med den mystiska ägaren?

En thriller som inte blev så spännande.

Titel: Skuggan av Anna (eng. Sweet Damage)
Författare: Rebecca James
Sidantal: 350
Utgivningsår: 2014 (original 2013)

Handling:
Tim är den avslappnade killen som bara vill surfa hela dagen och blir tillsammans med sitt ex Lilla igen. När Lilla till slut hittar ett billigt boende åt honom så trodde han inte på sin tur. Hyran är billig och han kommer att bo i det stora och lyxiga huset Fairview. Det finns bara ett smärre problem. Husägaren är en 20-årig tjej vid namn Anna som lider av panikattacker. För att få bo i huset måste Tim ta hand om alla ärenden eftersom Anna inte ens kan gå ut. Till en början går det utmärkt och Tim börjar nästan lära känna Anna. Men sedan sker det oförklarliga saker i huset. Det är någon som spionerar på Tim när han sover, någon som slår sönder köket mitt i natten, någon som lämnar otrevliga meddelanden. Har de någon psykopat efter sig? Eller är gärningsmannen någon som bor i huset?

Tycke:
Jag har en konstig tendens till att vilja läsa böcker som innehåller mitt namn hihi.

Skuggan av Anna lovar en psykologisk thriller men man kan väl knappast säga att boken gav mig några rysningar. Jag gillar början då Tim flyttar in i det stora huset och visste inte vad han hade att vänta sig. Men ju längre fram i handlingen man kom, desto mer lärde man känna Anna och det ledde till att spänningen försvann. Jag tror faktiskt att det är till berättelsens nackdel att man i vartannat kapitel fick läsa korta stycken från Annas perspektiv. Tror att det skulle ha varit mer spännande om hon förblev den mystiska personen istället för en huvudroll.

När det gäller karaktärerna så gillar jag att Tim är så avslappnad. Samtidigt så förstår jag att alla runt honom tycker att han är lat som inte har några tydliga mål i livet. Jag stör mig fruktansvärt mycket på att han låter sig bli manipulerad av Lilla HELA tiden. Herre gud, klarar inte av personer som aldrig ta lärdom av tidigare erfarenheter. Jag tycker dock om att han är sanningsenlig och att boken innehåller mindre drama än vad det kunde ha gjort tack vare att han faktiskt inte döljer en massa saker. Anna kändes ganska blekt och jag fick ingen riktigt grep om henne.

Själva mysteriet är ganska uppenbart men jag måste erkänna att jag misstänkte fel person i större delen av boken. Alltid kul att bli överraskad av en bok.

En helt okej bok. Lite genomskinligt mysterium samt platta karaktärer men den är okej som tidsfördriv.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag måste erkänna att jag hela tiden trodde att det var Fiona som låg bakom tills Tim hittade fotot i Lillas väska. Jag trodde att Fiona fick reda på att Benjamin var Pauls son och hon känner sig så förrådd att hon dödade Benjamin. Sedan dess har hon slitits mellan ångest och vrede. Är glad över att hon är en sann vän och inte någon psykopat

• Meh, jag som trodde att Paul är blyg. Tydligen går han ju och ligger runt med flera tjejer och låtsas sedan som att det inte har hänt.

Mest intressanta karaktär: Anna
Bästa scen eller del: Slutet

Rekommenderar för:
Om ni vill ha ett mysterium och inte har något emot långsammare takt.

Rekommenderar inte för:
Vill du ha något actionfullt och mind blowing passar inte den här boken dig.

Betyg: 5/10

 

Andra böcker jag har recenserat av författaren: 
Sanningen om Alice (eng. Beautiful Malice)

Advertisement

 

Hur man hanterar ånger och skuldkänslor

Skaffa en psykopat till bästis, på det sättet kommer du att hata henne/honom mer än vad du hatar dig själv. 

Titel: Sanningen om Alice (eng. Beautiful Malice)
Författare: Rebecca James
Sidantal: 301
Utgivningsår: 2011 (original 2010)

Handling:
Sedan lillasystern Rachel dog har Katherine levt med ånger och skuldkänslor. Nu, två år senare, träffar hon Alice och hennes liv förändras igen. Kathering upptäcker hur mycket hon har saknat livet och snart är hon och Alice oskiljaktiga. Alice är underbar och snart består varje dag av lyckliga minnen. Allt är bra tills Alices sämre sidor kommer upp till ytan. Sidor så grymma och känslokalla att Katherine undrar om Alice verkligen är hennes vän.

 

 

Omdöme:
En gastkramande thriller vet jag inte om jag kan säga om boken men spännande var den i alla fall. Man följer tre tidslinjor samtidigt, i den första är Katherine är vuxen och med barn, i den andra träffar hon Alice, och i den sista får man följa händelserna under den kvällen då Rachel dog. James har skött hoppen mellan tidslinjorna väldigt bra och det räckte med ett par meningar för att förstår att man hade hoppat bakåt eller framåt i tiden.

Tror det eller ej, men den jag gillar bäst i hela boken är Alice. För mig är hon den mest intressanta karaktären och även den jag sympatiserar med mest. Perfekt utsida och bruten insida lockar mig, fastnar alltid för det i manga och anime också. Hon är en manipulerande häxa och precis som resten av karaktärerna i boken så dras jag mot henne. Katherine är rätt blekt i jämförelse, faktiskt så blek att jag glömde bort hennes namn knappt en timme efter att jag har läst ut boken. Personligen tycker jag att Katherine är en feg och dum usling och förtjänar att lida för det som har hänt.

Jag vet inte om det beror på översättningen men vissa av dialoger kändes väldigt utdaterad. Alice och Katherine är tonåringar men pratar ibland som om de vore 80 år gamla. Det förstörde en del av läsupplevelsen.

Att man redan vet slutet på ett ungefär direkt från början är både bra och dåligt. Bra för att det skapar spänning, och dåligt för att man redan vet vad som kommer att ske i slutändan. Man vet vad som kommer att hända, men inte hur eller varför. Ärligt talat så väntade jag mig en tvist, allt pekade mot ett visst slut och jag tänkte att det var för uppenbart så det måste vara något annat. Men men, man kan inte ha rätt alltid.

Sammanfattningsvis är Sanningen om Alice en spännande bok med en intressant berättarteknik. Är den skrämmande? Nej. Är den en bladvändare? Absolut!

Spänning: +1
Karaktärer: +0,5
Berättarteknik: +0,5
Dialoger: -0,5

Betyg: 6,5/10

Läs även Fia Filurs recension av boken!

Andra versioner av omslaget

 

Gästinlägg: När bästa kompisen visar sig vara en psykopatisk bitch…

…då springer man åt andra hållet, eller?

 

Titel: Sanningen om Alice (eng. Beautiful Malice)
Författare: Rebecca James
Sidantal: 301

*Spoiler kan förekomma*

Handling:
Katherine är en utåtriktad partytjej, men när hennes lillasyster Rachel mördas, byter hon namn och flyttar. På den nya skolan trivs hon med sin ensamhet, men när Alice blir hennes kompis förändras allt. Alice är populär och oemotståndlig och snart är de två bästisar. Men Alice börjar bete sig underligt och snart förstår Katherine att Alice har dolda motiv till att vara hennes vän.

 

Omdöme:
Sanningen om Alice är en psykologisk thriller och trots att boken handlar om ungdomar, så känns den inte särskilt ungdomlig. Snarare gammaldags och lite stereotypisk. Språket är vuxet och ungdomarna slänger sig med ord som inmundiga, adekvata och katarsiskt. Det jag gillar är att det är spännande sträckläsning. Det jag ogillar är att det är förutsägbart. Det fiffiga med boken är att den redan från första början redogör vad som har hänt, så läsningen är egentligen inte direkt spännande och bjuder inte på någon överraskning, men bitarna är pusslade på ett sådant sätt att man bara måste fortsätta läsa. Det är tre tidslinjer som stundtals är lite jobbiga att pendla mellan – det förflutna med händelserna kring Rachel, nuet när Katherine lär känna Alice, och Katherines tillvaro fyra år senare. Jag kan inte påminna mig att jag har läst någon bok som liknar den här, ändå är det så lätt att räkna ut vad som ska hända och alla scener kan man utantill eftersom de är så typiska.

Karaktären Alice påminner mig om den manipulerande bitchen i olika amerikanska tevefilmer, hon som är så snäll till en början men som sedan nästlar sig in i familjen, vänder vännerna emot en och snor pojkvännen typ. Spriten flödar och redan första gången Alice är hemma hos Katherine häver hon i sig en halv flaska whisky, trots att det bara är de två som har en mysig tjejkväll ihop. Får inte riktigt grepp om Katherine som till en början är tillbakadragen och mån om att hålla sina hemligheter för sig själv, men samtidigt kastar sig in i nya bekantskaper. Människor hon aldrig har träffat får sova över och helt plötsligt berättar hon sin hemlighet för alla. Långsamt börjar också Alice förvandlas till psykopatisk bitch, men Katherine verkar inte ta signalerna på allvar. Jag undrar varför hon inte är mer nyfiken på vem Alice är och varför hon beter sig så destruktivt. Katherine kunde åtminstone googla eller försöka leta upp bakgrundsinfo om henne, för det är tydligt att det är något som är fel.

Det finns så många frågor i den här boken, men inga svar. Jag saknar detaljer som bidrar till att beröra och höja trovärdigheten.
Den här boken handlar om mod, men jag tror även att den handlar om mänsklighet. Mot slutet kan jag inte låta bli att undra om Katherine är mänskligt svag eller övermänskligt stark.

Gillade den här liknelsen:

Men smärtan pågår i två dygn och är till slut så oerhörd och ofantlig att jag ber till Gud att den ska ta slut och jag vrålar och skriker till barnmorskorna att hjälpa mig, men de bara ler och nickar och säger åt mig att krysta och äntligen pressar, pressar, pressar jag ut universum mellan benen och sedan är hon här.

Slipper gärna fler sådana här meningar:

Jag är inte direkt ful, men jämfört med Alice känner jag mig helt oansenlig.

Koncept: +1
Dramaturgi: +1
Förutsägbarhet: -1
Trovärdighet: -1

Slutbetyg: 5/10

Denna recension är skriven av Fia Filur. Läs Boktyckes recension här.