…något man tar för givet idag kan vara sällsynt om hundra år.
Titel: Breathe
Författare: Sarah Crossan
Serie: Breathe #1
Sidantal: 374
Utgivningsår: 2012
Handling:
Alina är en rebell som har vakterna efter sig och måste lämna staden. Bea är den fattiga men intelligenta flickan som är kär i sin rika kompis Quinn. Quinn är rikemanspojken som är kär i Alina efter att träffat henne en gång. När han och Bea var på väg ut till vildmarken på en utflykt stöter de på Alina igen och trots att hon uppenbarligen är en rebell så hjälper han henne att ta sig ut ur staden. Väl ute i den syrefattiga luften råkar de utför en hemskheter som får dem att inse att världen de har levt i har varit en lögn. Men vad ska de ta vägen om de inte längre kan gå hem? Och hur länge kommer syret i deras tuber att räcka innan de kommer att kvävas ihjäl i vildmarken?
Omdöme:
Ibland så kan man verkligen inte komma överens med karaktärerna i en bok och det var vad som hände mig och Breathe. En dystopi om en framtidsvärld där jorden har fått slut på luft och befolkningen lever i en kupad stad låter ju bara så himla lockande. Men tyvärr, ett intressant koncept kan falla platt om karaktärerna inte kan bära upp handlingen.
Jag skojar inte när boken börjar med att Bea är hemligt kär i Quinn som insta-love:ade Alina som i sin tur är hemligt kär i rebellkompisen Abel. Varför ha en kärlekstriangel när man kan ha en kvadrat? Som tur så drev faktiskt inte författaren detta vidare så det visade sig inte vara så farligt ändå. Men Quinns attraktion till Alina gör honom verkligen till en idiot, han träffar henne en gång i knappt fem minuter och när de träffas nästa gång så bryter han mot lagen för hennes skull. Och Bea hjälper ofrivilligt till för att hon vill vara snäll mot Alina så att hon inte ska ta Quinn ifrån henne. Jag vet inte om man ska kalla henne för uppoffrande eller för patetisk?
När jag inte kan sympatisera med karaktärerna så är det extra viktigt att bokens handling är tillräckligt intressant. Tyvärr så utmärker den sig inte särskilt mycket där heller. Ett gäng ungdomar som upptäcker att regeringen har ljugit för dem och kommer i kontakt med en rebellgrupp känns ju inte direkt som något nyskapande. Det var även en hel drös med ologiska saker, krystade sammanträffanden och lösa trådar som gjorde att jag aldrig kom in i handlingen.
Det som räddar boken från att bli en riktig bottennapp är grundtemat att människor behandlar naturen dåligt. Idag så skövlas det massor av skogar och fortsätter vi i den här takten så kan det faktiskt sluta riktigt illa. Jag tror dock att inte att vi någonsin kommer att gå lika långt som scenariot i den här boken men det får en i alla fall att ägna en tanke till vår hotade natur.
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- Jag förstår verkligen inte hur Alina kan förlora i närstrid mot Maude. Alina ska ju föreställa vältränad och var dessutom beväpnad, hur kan hon förlora mot en skröplig gammal tant?
- Alltså, what’s up med Abel. De kan ju inte göra honom till värsta gåtfulla figuren och sedan lämna hela mysteriet oläst.
- Tyckte att det var rätt krystat med att Quinns pappa visade sig vara generalen och i slutet så verkade han vara lite rebellisk också.
Karaktärer: -1
Trovärdighet: -1
Lösa trådar: -0,5
Koncept: +0,5
Mest intressanta karaktär: Eh… Inger och Silas tror jag, möjligen Abel också.
Bästa scen eller del: Slutet
Betyg: 3/10
Andra böcker i serien:
1. Breathe
2. Resist
Boktycke 