När flickan från dina drömmar visar sig finnas på riktigt.
Titel: Let the Sky Fall
Författare: Shannon Messenger
Serie: Sky Fall #1
Sidantal: 320
Utgivningsår: 2013
Handling:
I samband med olyckan blev Vane föräldralös och drabbades av minnesförlust. Nu flera år senare lever han lyckligt hos sin adoptivfamilj men trauman från barndomen har gjort att han av någon anledning drömmer om samma flicka jämt.
Audra är flickan som gjorde ett misstag som ledde till att hennes far och deras uppdrag dödades. För att gottgöra sin skuld ägnar hon hela sitt liv åt att vaka över Vane i hemlighet och försöker väcka hans krafter. Men något går snett och fienden är dem på spåren. Nu har hon bara några dagar på sig att berätta sanningen för Vane, sanningen om att han är deras sista hopp…
Tycke:
Det är helt omöjligt att läsa den här boken utan att tänka på låten Skyfall av Adele. Tycker även att låttexten stämmer in så himla bra med bokens handling.
Let the sky fall
When it crumbles
We will stand tall
Face it all together
Och nu till omdömet då. Let the Sky Fall är den första boken jag har läst av Shannon Messenger. Mina känslor för den är lite blandade. Första delen är intressant, mittendelen är seg och de sista 50 sidorna är väldigt spännande. Takten är både snabb och långsam på samma gång. Snabb för att Vane lär sig så himla mycket på bara ett par dagar och långsam för att hela mittendelen består av samma saker, de övar, Vane tänker på hur het Audra är, Audra försöker neka sina känslor för Vane. Så höll de på om och om igen i hur många kapitel som helst. För min del så kunde boken ha varit 100 sidor kortare och ändå varit lika bra… om inte bättre.
När det kommer till karaktärerna så är det både gilla och ogilla. Haha, känns som allt med den här boken är tvetydligt för mig. Audra och Vane är så olika som två personer kan bli och eftersom man läser från bådas perspektiv så förstår man deras frustation med varandra. Jag gillar att Audra är lojal mot sina principer men inte att hon lägger all skuld på sig själv. Jag gillar att Vane är positiv men inte att han hela tiden underskattar allvaret i situationen. Egentligen borde jag väl berömma författaren för att ha fått till komplexa karaktärer, men det är något som saknades för att jag skulle falla för dem.
Den oemotståndliga attraktionen mellan Audra och Vane är det som fick mig att himla med ögonen mest. Visst, de har ett gemensamt förflutet men det känns så fånigt att de håller typ på att svimma av glädje så fort de rör vid varandra. Det gäller inte just för den här boken utan för fantasy/sci-fi YA i allmänhet. Kan inte kärlek få växa fram på ett normalt sätt? Vad hände med vänskap innan relation?
På det hela taget en ganska bra bok om varelser jag inte har stött som huvudroller i bokväg tidigare. Älskar även titel och omslaget. Kommer att plocka upp nästa bok om jag hittar den i bibblan.
Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)
- Tyckte att det var rätt tydligt att morsan hade något med attacken att göra när Vane såg henne i drömmen. Jag trodde dock att hon var någon slags spion åt Raiden
- Jag trodde (var nästan hela säker) på att attraktionen mellan Vane och Audra beror på att de redan var bundna till varandra, tänkte att de kanske hade råkat kyssa varandra när de var små eller något. Det skulle i alla fall förklara deras insta-love. Men nähe, det verkar ju som att de blev bundna för första gången i slutet? Eller?
- På tal om slutet… vad schysst av Audra att lämna Vane åt sitt öde haha. Visst, hon får äntligen vara fri men jag trodde faktiskt att hon värdesatte Vane före sin nyvunna frihet. Även om Vane inte direkt var i någon fara så kanske han behövde moraliskt stöd.
Slutet: +0,5
Karaktärer/Berättarröst: +0,5
Mest intressanta karaktär: Raiden
Bästa scen eller del: Slutet
Rekommenderar för:
Ni som vill testa på att läsa om nya varelser och läsa rim.
Rekommenderar inte för:
Tycker ni inte om överdriven attraktion och seg mittendel så kan ni plocka upp en annan bok.
Betyg: 6/10
Andra böcker i serien:
1. Let the Sky Fall
2. Let the Storm Break
3. Titel ej bestämd
Boktycke 