Vad döljer din pojkvän för dig?

Antingen något du inte vill veta…

Titel: What my girlfriend doesn’t know (sv. Vad min flickvän inte vet)
Serie: What my mother doesn’t know #2
Författare: Sonya Sones
Sidantal: 291
Utgivningsår: 2007

(Obs, handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar)

Handling:
Robin Murphy är överlycklig och ledsen på samma gång. Han kan inte tro att Sophie väljer honom före sina vänner, före popularitet, före allt! Varje stund med henne är lycka… när de inte är i skolan vill säga. Att umgås med honom har gjort Sophie till en utböling, hennes vänner undviker henne och killar ropar glåpord efter henne. Robin vet att allt är hans fel men Sophie säger att deras kärlek är starkare än all hat de får utstå. Och Robin tror på henne, men är det verkligen sant? Kan en spirande tonårig kärlek verkligen överleva mobbning och svek?

Omdöme:
För en gångs skull så tycker jag att uppföljaren är bättre än föregångaren. What my mother doesn’t know tycker jag är bra men den här är snäppet bättre när det kommer till karaktärer, vilket är rätt lustigt eftersom båda böckerna handlar om samma personer. Men att byta berättare kan göra mycket.

I förra boken så följde vi Sophies PoV och i denna så följer vi Robins. Jag måste dock säga att Sophie i den här boken kändes inte alls som Sophie i den första boken. Möjligen så beror det på att allt filtreras genom Robins ögon och han tycker att hon är fantastisk vacker, härlig och rolig. Det känns nästan som att det är två olika tjejer för Sophie är verkligen modig i den här som vågar bli ihop med den mest mobbade killen i skolan och struntar i alla de taskiga kommentarerna.

Robins berättarröst tycker jag är toppen. Den känns verkligen som en killes, eller den bilden jag har av en 14-årig killens berättarröst i alla fall. Han fantisera om tjejer, oftast nakna, och låter bara så härlig yr och borta att man inte kan låta bli att gilla honom. Tyckte att han var lite jobbig i slutet men annars så gillar jag honom starkt.

Och på tal om slutet, vad är det med mig och abrupta slut? Känns som att varenda bok jag har läst på sistone har haft ett abrupt slut, buhh.

En av anledningarna till varför jag gillar den här boken mer är för att Sones gav ut den 6 år efter den första boken. Hon har utvecklats under tiden och man märker verkligen skillnad i kvalitén. Tycker ni att Vad mina vänner inte vet så måste ni läsa den här!

Språk: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer: +0,5
Slut: -0,5

Mest intressanta karaktär: Sophie
Bästa scen eller del: Konstlektionerna

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. What my mother doesn’t know (sv. Vad mina vänner inte vet)
2. What my girlfriend doesn’t know (sv. Vad min flickvän inte vet)

Advertisement

 

Det som mamma inte känner till

Och tydligen inte vännerna heller om de är svenska

Titel: What my mother doesn’t know (sv. Vad mina vänner inte vet)
Serie: What my mother doesn’t know #1
Författare: Sonya Sones
Sidantal: 259
Utgivningsår: 2001

Handling:
Sophie gillar inte hur kalla hennes föräldrar är mot varandra och framförallt så gillar hon inte att hennes mamma bara sitter i soffan och tittar på teve dag ut och dag in. Det är tur att hon har sina bästisar Rachel och Grace att vända sig till. Hon blir ihop med drömprinsen Dylan och livet är perfekt, men ändå kan hon inte låta bli att fantisera om att kyssa skolans fulaste kille Murphy och chattar varje dag med sin cybersjälsfrände Chaz. Detta är en bok om hur livet kan vara hos en tonårig flicka.

 

Omdöme:
What my mother doesn’t know är min andra bok av Sonya Sones och även den andra boken jag har läst som är skriven på vers. Jag tror att jag börjar bli förälskad i böcker på vers, de är så lättlästa samtidigt som de förmedlar så mycket. Det tog nog mindre en timme att läsa ut boken och man märkte verkligen inte att tiden gick. Jag tror nästan att skriva den här recensionen tar ungefär lika lång tid som att läsa ut boken 🙂

Jag blev inte så imponerad av varken karaktärerna eller handlingen men det underbara språket väger upp det. Sophie känns som en ganska vardaglig tjej som blir kär och lever i en trasig familj. Hennes berättarröst är dock väldigt bra och de små korta styckena gör så att det känns som att man läser direkt ur hennes tankar. Man förstår vad hon går igenom och vet vad hon känner. Handlingen tyckte jag var ganska så uppenbart men det gör ingenting eftersom boken är så kort.

Har ni inte läst några böcker på vers än så rekommenderar jag starkt att ni testar det. Den här boken finns även på svenska fast med namnet Vad mina vänner inte vet. Tycker att det är rätt lustigt att de bytte ut ”min mamma” till ”mina vänner” när de översatte titeln. Men efter att ha läst boken så tycker jag nästan att den svenska titeln stämmer bättre. Vad tycker ni som läst boken?

Språk: +1
Berättarröst: +1

Mest intressanta karaktär: Sophie
Bästa scen eller del: Spoiler [När hon gjorde slut med Dylan]

Betyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. What my mother doesn’t know (sv. Vad mina vänner inte vet)
2. What my girlfriend doesn’t know (sv. Vad min flickvän inte vet)

 

En sån där vidrig bok där språket är helt fantastiskt!

Har du inte testat att läsa en bok i diktform så rekommenderar jag dig att göra det nu!

Titel: En sån där vidrig bok där mamman dör (eng. One of Those Hideous Books Where the Mother Dies)
Författare: Sonya Sones
Sidantal: 319
Utgivningsår: 2012 (eng. 2004)

Handling:
Rubys liv är allt annat än lyckligt när hennes mamma dör och hon tvingas flytta till Los Angeles för att bo hos sin superkända pappa Whip, mannen som har övergivit henne i 15 år. I det nya hemmet väntar en inställsam pappa, kändisar till grannar och ett liv i överflödigt lyx men vad Ruby vill ha är sin pojkvän Ray, sin bästis Lizzie och mest av allt… sin döda mamma.

 

 

Omdöme:
Det här är den första boken jag läser som är skriven i diktform. Förutom några e-postmeddelanden så består all text i boken av korta diktstycken. Jag var först lite skeptisk men det tog inte mer än ett par sidor förrän Sones fick en ny fan.

Jag visste inte ens att jag tyckte om dikter förrän jag läste den här boken. Språket är underbart och jag fullständigt avgudar det. Rubys berättarröst är ibland så ironisk att man inte kan låta bli att dra på läpparna och ibland är den så känslosam att tårarna bara rinner ner. Det här är en bok som både fick mig att skratta och att gråta. Bara det gör att den är värd en plats i mitt hjärta.

319 sidor kan låta mycket men eftersom boken är skriven i diktform så tog det inte mer än ett par timmar att läsa ut den. Handlingen var väl lite väl lätt att förutspå men det var inget som störde mig, det här är en bok man läser för språkets och stämningens skull.

Det blir en relativ kort recension idag. Kort sagt så gillar jag den här boken mycket mer än vad jag trodde att jag skulle göra och nu måste jag ha mer av Sonya Sones! Ska dock försöka få tag på hennes böcker på originalspråket.

Språk: +1
Berättarröst: +1
Karaktärer:+0,5
Stämning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Ruby
Bästa scen eller del: Slutet
Minnesvärd citat:
Inte visste jag
att jag var så beroende
av att hon var beroende

av mig.

Betyg: 8/10