Efter vampyrer, varulvar och änglar kommer drakar.

Hur kan en bok om drakar bli så fel?

Titel: Firelight
Författare: Sophie Jordan
Serie: Firelight
Sidantal: 272
Utgivningsår: 2010

Handling:
Jacinda är en draki, en ättling till drakarna som kan anta människoform, och inte nog med det så är hon även den första eldsprutande draken som har fötts på många generationer. Tråkigt nog så vill stammen använda henne som en avelshona och Jacinda avskyr alfadraken Cassie som kommer att bli hennes gemål. Under en förbjuden flygtur blir hon jagad men en ung jägare släpper henne fri. Tillbaka hos stammen så vill de straffa henne men på natten flyr Jacinda tillsammans med sin mamma och tvillingsyster. Mamman vill att de ska börja om på nytt som människor och trots att Jacinda inte uppskattar idén så går hon med på den. De börjar i skolan och där finns även Will, den unga jägaren som räddade Lucinda då hon var i sin drakform.

Omdöme:
Varnar redan nu att detta kommer att bli ett gnällinlägg.

Förbjuden kärlek, drakar och en fantastisk omslagsbild, på ytan ser Firelight så lovande ut, men ack, man kan verkligen inte döma en bok efter baksidestexten och omslaget.

Boken började mycket bra och lovade spänning, konflikter och attraktion, men sedan gick det tyvärr bara utför. För det första så är jag väldigt trött på oförklarlig kärlek vid första ögonkastet. Nej, det funkar inte så.  Attraktion när man ser en snygg kille/tjej? Javisst! Men jag är ytterst tveksam till att man kan älska en helt okänd person bara genom att titta på honom/henne. Det märks att Jordan verkligen har försökt att få kärleken mellan Jacinda och Will att framstå som speciellt men det funkar inte för mig. T.ex. alla de gånger Jacinda kan känna av Will innan hon ens ser honom, är hon en blodhund eller?

En av de absolut största anledningarna till varför jag inte tycker om berättelsen är Jacinda. Gahh, vilken irriterande huvudroll! Hon gnäller hela tiden om att hon vill vara en drake och anklagar sin mor för att döda hennes själ. Men varför sticker hon inte bara tillbaka till stammen då? Hon är en drake, mamman och systern är människor. Det är inte så att de kan hindra henne. Sluta gnälla och gör något åt saken istället liksom.

Jacinda är även väldigt självisk och jag förstår inte hur hon kan hålla sanningen om Will hemligt för sin familj. Seriöst, Wills och hans släkt är kallblodiga jägare som dödar alla drakar de kommer åt. Hur kan Jacinda sätta sin egen familj i livsfara?

Och allt velande fram och tillbaka, det höll på att göra mig tokig. Ena sekunden är hon besatt av Will, när han ignorerar henne blir hon arg och lovar sig själv att strunta i honom. Men så fort Will flashar ett leende mot henne blir hon alldeles vild och vill inget annat än att vara nära honom. Så höll det på hela tiden!

Språket är bra och jag tycker att det är så synd att Jacinda ska förstöra hela berättelsen. Drakar är en av mina absoluta favoriter när det kommer till mytologiska djur och jag hade höga förväntningar på Jordans drakar. Tyvärr så måste jag säga att jag aldrig fick någon klar bild av vad en draki är, hur de ser ut och vad de kan göra i människoform. Från början så hade jag förställt mig dem som stora typiska drakar, men under läsningen så kom det fram att de hade fingrar och långt hår… och rymdes dessutom i ett toalettbås. Öhh… det stämmer nog inte riktigt mot vad jag har föreställt mig. Dessutom så verkar Jacinda vara hur vek som helst i människoform, trodde att hon skulle ha lite övermänskliga krafter även som människa.

En ytterligare sak som jag inte förstår är varför man tappar drakkraften efter ett tag om man inte förvandlar sig till drake. Det nämns ju hela tiden att drakformen är deras sanna form och människoskepnaden bara var ett skinn. Det känns inte helt logiskt att de kan fastna i människoform.

Slutet är inget riktigt slut utan en irriterande cliffhanger. Näh, det krävs nog rätt mycket för att jag ska plocka upp nästa bok i serien. Slutordet är att den här är ingen bok för mig, jag har redan hunnit tröttna på böcker som bara består av massa kärleksvelande. Men gillar du böcker som drar ut på förbjuden kärlek i all evighet så bör du plocka upp den här.

Och ja, jag är med i Team Cassie, bara så ni vet 🙂

Karaktärer: -1
Takt: -0,5
Språk: +0,5
Slut: -0,5

Betyg: 3,5/10

Läs även Fia Filurs recension av boken!

Advertisement

 

Gästinlägg: Brännhet åtrå som är på gränsen till plågsam

Vackra drakar, våldsamma jägare och fysisk attraktion i Firelight.

 

Titel: Firelight
Serie: Firelight 1
Författare: Sophie Jordan
Sidantal: 326
Utgivningsår: 2010

Handling:
Jacinda är en drake som kan förvandla sig till människa. När hon bryter mot reglerna och räddas av Will, en jägare som borde vara hennes värsta fiende, förändras hennes liv. Övertygelsen om att undvika Will och hans farliga familj, vacklar av den starka attraktionen hon känner för honom.

 

 

Omdöme:
Det börjar med omslaget. Näst efter Nightshade är Firelight bland det snyggaste jag har sett. Sen är det baksidestexten som utlovar magiska drakar, jägare och kärlek. Precis min smak. Första kapitlet är superspännande och jag älskar världen, mytologin, drakarna. Det är en ny favorit på gång tänker jag. Men det är det inte. För sedan sjunker tempot och jag förstår att Jacinda är en Bella, och Will är en Edward, och mitt intresse avtar i takt med att jag känner att jag har läst det här förut. Jag brukar inte dra paralleller mellan böcker för jag tycker att man kan hitta likheter i alla om man verkligen vill, istället tycker jag att varje bok har något unikt (precis som människor). Men Firelight blir lite för lik Twilight, och det är synd för författaren har annars ett väldigt fint språk. Det är romantiskt, vackert och den där spänningen mellan Jacinda och Will är rysligt påtaglig. Det är pirrigt, det är hett, förbjudet men ack så underbart.

Det som sänker betyget är att det inte händer så mycket mer. Jacinda velar mellan att hålla sig undan från Will eller kasta sig i hans famn och till slut räcker inte det där pirret för att underhålla. I slutet drar boken igång igen och då är det precis lika spännande som i början. Men tyvärr lämnas jag med en frustrerande cliffhanger och inser att det är en hårfin skillnad mellan att bli lockad till fortsatt läsning eller att bara bli irriterad. Ändå tycker jag att Firelight är klart läsvärd, för en häftig fantasivärld, oemotståndlig attraktion och kärlek är trots allt svårt att motstå.

Fantasivärld: +1
Språk: +1
Handling: -0,5

Slutbetyg: 6,5/10

Denna recension är skriven av Fia Filur. Läs även Boktyckes recension.