Det är knappast någon som tycker att mobbning är bra och ändå förekommer det så ofta. Varför?
Titel: Keep Holding On
Författare: Susane Colasanti
Sidantal: 224
Utgivningsår: 2012
Handling:
För Noelle är livet ett helvete. Som om att vara den enda fattiga tonåringen i skolan inte är nog, hon måste även utstå när hennes plågoandar gör narr av hennes gamla kläder, lunchmat, frisyr, ja, allt de kan komma på. Den enda ljuspunkten är hennes generösa kompis Sherae, hångelkompisen/pojkvännen Matt och skolans snyggaste kille Julian som Noelle gärna spanar in på avstånd. Hemma skäller mamman jämt på henne trots att hon inte har gjort något fel och Noelle vet sedan länge att hon inte kan lita på sin närmaste släkting. Hur mycket kan en ung flicka tåla innan mobbningen blir för mycket?
Omdöme:
Genom hela grundskolan, från årskurs ett till nio har jag blivit kallad för olika taskiga saker på grund av min etnicitet. Värst vad det i högstadiet när jag började i en ny klass och fick en klasskamrat som av någon okänd anledning inte gillade invandrare. Även om jag var född och hade bott i Sverige i hela mitt liv och behärskade det svenska språket bättre än de flesta i klassen så hindrade det inte henne från att vid upprepade tillfällen bete sig riktigt taskigt mot mig. Detta pågick i ett par månader och sedan blev det bättre. Jag antog att det berodde att jag fick kompisar i den nya klassen samt att hon växte upp.
Vad jag vill säga med ovanstående stycke är att jag vet hur det är att vara utanför och hur mycket ord kan såra, speciellt i tonåren. Därför trodde jag att jag lätt skulle kunna känna igen mig i den mobbade huvudrollen Noelle, men nej, ärligt talat så gillar jag henne inte alls.
Jag vet att det är synd om Noelle, men saken är den att hon är så himla gnällig. Jag kan förstå att alla hennes klagomål på hur ful hon är hänger ihop med hennes låga självkänsla så det ska jag inte klaga på. Vad jag dock störde mig på är hur ytlig och bortskämd hon är, t.ex. så är hon sur för att hon inte fick en bil som födelsedagspresent och att hon ”bara” får duscha på kvällen och inte på morgonen (för att duscha på kvällen gör ju bara onormala människor). Det som jag tycker är värst är att hon tycker att morsan är oansvarig som inte köper tamponger åt henne utan Noelle får köpa dem själv. Alltså seriöst, den tjejen är beredd på att sex men hon tycker att köpa tamponger är så pinsamt att hon klagar över detta i ett helt stycke. Hon svälter hellre än att utnyttja lunchkupongerna i skolan för hon tycker att det är förnedrande att ha matstöd. Efter att nyligen har läst två överlevnadsböcker där huvudrollen blir glad över av att det kommer vatten ur kranen så känns Noelle verkligen som en arrogant barnunge.
Och sen har vi handlingen, ofta att den snyggaste killen i skolan blir kär i den mobbade tjejen. Och ofta att den mobbade tjejen redan har en ultrahet hångelkompis samt en rik och generös tjejkompis. Trovärdigheten i boken är lite sisådär.
Brukar förresten inte mobbning avtar när man går i gymnasiet? Så var det för mig i alla fall. Jag kanske hade tur som inte stötte på någon form av mobbning i gymnasiet, varken mot mig eller mot någon annan. Men även om det skulle ha förekommit så skulle jag aldrig ha skrattat åt den mobbade. Är det verkligen någon som tycker att det är kul att se på när någon motvilligt blir förnedrad framför andra? Men vem vet, ungdomar i amerikanska gymnasieskolor kanske är mycket mer omogna än vad jag föreställer mig dem.
Usch, känner mig så hemsk som klankar ner på en bok som behandlar ett så viktigt ämne. Det Noelle går igenom är verkligen hemsk och jag lider med alla som har det som henne. Mobbning är fruktansvärt men ändå så förekommer det så ofta. Det kanske är det allra hemskaste, att vi tillåter det att hända. Jag älskar budskapet men story-mässigt så har den tyvärr inte så mycket att komma med, speciellt när det gäller trovärdigheten fram mot slutet. Som helhet så tycker jag att boken lutar sig mer mot okej än bra. Jag tycker att den läsvärd på grund av att den tar upp ett viktigt ämne, men annars så finns det bättre böcker att läsa.
- Någon annan som tycker att boken slutar lite väl lyckligt. Noelle får drömkillen, morsan bryr sig plötsligt om henne, hon ska starta tidning och ”besegrar” hennes plågoande bara så där. Visst är det bra att hon inte behöver lida mer men det här var lite för mycket av det goda.
Budskap: +1
Karaktärer: -1
Trovärdighet: -0,5
Mest intressanta karaktär: Simon
Bästa scen eller del: Slutet, även om det inte var så trovärdigt.
Betyg: 4,5/10