… så går ingen man säker.
Titel: Siren
Författare: Tricia Rayburn
Serie: Siren 1
Sidantal: 377
Utgivningsår: 2010
Handling:
Vanessa har alltid levt i skuggan av sin populära storasyster Justine. När Justine hittats drunknad efter att ha hoppat ner från en klippa slåss hennes liv i spillror. Hon känner sig tvungen att ta reda på varför det hände och försöker hitta Justines försvunna pojkvän Caleb. Hon får hjälp av Simon, Calebs storebror som hon börjar hysa känslor för. Under tiden som hon letar så spolas allt fler likar upp på kusten, alla är män som har dött med ett leende på läpparna…
Omdöme:
Siren är förmodligen den första ungdomsboken om havsfolk som jag har läst. Jag hoppas verkligen inte att den är en bra representant för sin genre.
Det är mycket som inte fungerar och framförallt är det takten och bristen på spänning. Det händer praktiskt ingenting på nästan 300 sidor och när det väl händer något så är sakerna för det mesta så orimliga att man inte kunde ta dem på allvar. Detta kan i och för sig bero på att jag inte kände något för karaktärerna alls. Den enda jag fastnade någorlunda för var Justine och hon var bara med i det första kapitlet.
Berättartekniken tycker jag är lite sådär. Det är supermycket hoppande mellan kapitlen. T.ex. så handlar första kapitlet om Vanessas, Justines och killarnas utflykt, men i andra kapitlet så är Vanessa helt plötsligt på Justines begravning. Ena kapitlet kan sluta i en cliffhanger och nästa kan handla om något helt annat. Personligen så tyckte jag att det var en utmaning att lokalisera var någonstans man befann sig varje gång ett nytt kapitel började.
Det blir en relativ kort recension idag för jag har inte så mycket att säga om boken. Den gick inte hem hos mig och jag lär förmodligen inte läsa nästa bok i serien.
Takt: -1
Berättarteknik: -0,5
Orimliga händelser: -0,5
Karaktärer: -0,5
Mest intressanta karaktär: Justine
Bästa scen eller del: Spoiler [När man fick reda på att Paige var gravid]
Betyg: 2,5/10
Andra versioner av omslaget
Boktycke 