The Girl on the Train – Paula Hawkins

En bok som tack vare min egen förvirring gjorde att jag listade ut den skyldiga i förtid.

Titel: The Girl on the Train (sv. Flickan på tåget)
Författare: Paula Hawkins
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2015

Officiell beskrivning:
Rachel har inget jobb och ingenstans hon behöver vara. Ändå tar hon tåget samma tid, varje dag. Varje dag ser hon ett ungt par i huset intill spåret. Jason och Jess kallar hon dem. I Rachels ögon är deras liv lika perfekt som hennes eget en gång var. Men en dag ser hon något från tågfönstret som skakar om henne. Nu ska hon visa alla att hon är så mycket mer än bara kvinnan på tåget.

Tycke:
Även om jag har sett mycket reklam på den här boken så har jag inte förstått vad den handlar om förutom att det är en thriller om en tjej som åker tåg. Tjejen är i det här fallet en alkoholist och ganska misslyckad person som lever på lögner och sin kompis godhet.

Passande nog så började jag läsa boken när jag satt på tåget på väg mot jobbet efter semestern. Från början tyckte jag var oerhört förvirrande med en huvudroll som inbillade sig en massa saker, dessutom så hoppade handlingen fram och tillbaka i tiden. Det var inte förrän nästa dag som jag insåg att boken faktiskt var skriven ur två olika berättarperspektiv och inte bara en. Haha, det förklarade ju en del.

Jaja, jag skyller på morgontröttheten men detta tyder ju också på att berättarrösterna var väldigt lika varandra att jag inte ens reagerade förrän nästan en sjättedel in på handlingen. Och detta bidrog även att jag började misstänka en person som sedan visade sig vara boven.

När det kommer till handlingen så tycker jag att den är spännande och jag kände mig väldigt nyfiken på vad som hade hänt. Slutet gillade jag också.

Det som drar ner betyget är tyvärr huvudrollerna. Allt som allt är det tre kvinnliga berättare och jag gillade ingen av dem. Alla lider av problem och är olyckliga, men det känns inte som att någon av dem gör något åt saken utan bara gräver sig djupare ner i gropen. Jag är medveten om att det inte alltid är så lätt att se ljuset men det var bara så deprimerande att läsa om dem.

En okej bok helt enkelt. Jag hade hoppats på mer eftersom så har den här boken legat på topplistorna. Men deckare/thrillers där huvudrollen har alkohol- eller relationsproblem har aldrig riktigt gått hem hos mig. Kan tänka mig att många andra uppskattar den mer än vad jag gör.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tycker att det är rätt konstigt att Tom kan ha kommit undan så många gånger med sina lögner. Tänker speciellt på alla de gånger han har ljugit för Rachel om vad som har hänt. Någon gång måste hon väl ändå minnas?

+ Spänning
+ Handling
+ Slut
– Väldigt lika berättarröster
– Inte så sympatiska karaktärer

Mest intressanta karaktär: Megan
Bästa scen eller del: Spoiler [När man fick veta att Megan var gravid]

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en thriller med olyckliga kvinnor i huvudrollen.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha starka och handlingskraftiga karaktärer.

 

Advertisement

 

Unga flickor som mördas i en idyllisk småstad

Mörkt och hemskt spännande!

Titel: Vassa föremål (engelska Sharp Objects)
Författare: Gillian Flynn
Sidantal: 279
Utgivningsår: 2014 (original 2006)

Handling:
För att behålla sitt jobb reser Camille tillbaka till sin avskyvärda hemort för att göra ett reportage om två unga flickor som har blivit brutalt mördade inom loppet av 9 månader. Hon tvingas bo hemma hos sin vackra och kalla mamma, sin trevliga men avståndstagande styvfar och sin manipulativa och elaka lillasyster. Hennes före detta vänner har alla blivit mammor och viskar om henne bakom hennes rygg. Camille känner sig som en utböling och får en oväntad vänskap i polisen Richard som också är en utböling. På jakt efter material att skriva lär hon känna stadens invånare och ser dem snart i ett annat ljus. Vad som döljer sig bakom de vackra fasaderna ligger något ont och ruttet. Något som inte drar sig från att döda småbarn, något som kanske inte drar sig från att döda Camille heller…

Tycke:
Eftersom jag var väldigt imponerad av Gone Girl så blev jag givetvis intresserad av Gillian Flynns debutbok: Vassa föremål (eller Sharp Objects som den heter på engelska). Vad jag både halvt avskyr och älskar med Flynn är att hon verkligen inte skyggar undan från att skriva om det fula och onda i människor. Allting i boken filtreras via Camilles ögon och med tanke på att hon är en väldigt bitter person så framställs alla i staden som vidriga. Det är vuxna personer som är falska, avundsjuka, instabila och dricker för mycket. Det är barn som har knarkar, har sex och misshandlar jämnåriga men beter sig som änglar i föräldrarnas sällskap.

Näh, Vassa föremål är knappast mysläsning, det är snarare en bok som får en att tappa hoppet om mänskligheten. Men det är även den råa och grymma tonen som gör boken så lockande och läsvärd. Jag måste erkänna att jag faktiskt inte fastnade så mycket för själva mysteriet med vem som var mördaren. För mig var det karaktärernas utveckling som var drivkraften i boken. Jag både hejade på och ville skrika åt Camille flera gånger i boken. Hon gör så många saker som jag tycker är väldigt omoraliskt inkorrekta men samtidigt så tycker jag synd om henne. Det finns inga helgoda karaktärer utan alla är komplexa.

Det är svårt att välja vilken som är den bästa delen av boken men jag skulle nog ändå säga slutet. Tvisten är riktigt bra och det höjde verkligen boken i mina ögon. Älskar böcker som kan överraska mig.

Efter den här boken är jag definitivt sugen på att läsa mer av Gillian Flynn. Det är synd att hon bara har skrivit 3 böcker hittills så jag har bara en bok kvar.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Gahhh, min första misstänkta var Amma för hon satt helt orädd utanför begravningen. Men sen kom det så mycket sidospår och då blev jag misstänksam på morsan istället. Men tvisten i slutet om att det ändå var Amma lyckades överraska mig ändå för jag trodde att mördaren redan var hittad. Alla ledtrådar fanns där ju hela tiden när man tänker efter! Så snyggt gjort!

• Vilken sjuk familj alltså. Alla är ju mentalt rubbade. Och shit vad hemskt att Camille skär in ord i sig själv. Får rysningar och fantomsmärtor bara jag tänker på hur ont det måste ha gjort.  

• Blev väldigt äcklad när Camille låg med John. Herregud, det är nästan pedofili tycker jag. Hon är typ 30 och han är 18. Plus det kändes som att hon utnyttjade honom eftersom han var deprimerad och full. Richard visste man ju typ direkt från början skulle vara ett eventuellt kärleksintresse. Jag hade gärna sett lite mer relation mellan dem, tyckte att de passade bra ihop.

Karaktärer: +0,5
Stämning/Miljö: +0.5
Berättarröst: +1

Mest intressanta karaktär: Amma
Bästa scen eller del: Slutet

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en riktigt mörk, otrevlig men ändå väldigt bra deckare.

Rekommenderar inte för:
Vill du läsa något mysigt så ska du definitivt inte plocka upp den här.

Betyg: 7/10