RSS

Category Archives: Fantasy

Moïra Fowley-Doyle – Olyckornas tid

I oktober när olyckorna väntar runt hörnet

Titel: Olyckornas tid
Författare: Moïra Fowley-Doyle
Sidantal: 285
Utgivningsår: 2016 (original 2015)

Officiell handling:
Det händer vid samma tid varje år. Bulor och blåmärken, skärsår och stygn, lungor som fylls av vatten. Så länge sjuttonåriga Cara kan minnas har olyckornas tid varit en del av hennes liv. I oktober varje år drabbas hennes familj av mystiska olyckor: skrubbsår, brutna ben, plötsliga dödsfall. Tragedier som förföljer Cara, systern Alice och styvbrodern Sam, men som ingen vill prata om. Olyckornas tid är här, och varje hemlighet är en möjlig olycka. Men det här året börjar Cara ställa frågor.

 

 

Tycke:
Den här är en av de konstigaste böckerna jag har läst i år. Den är i skumhetsstil med We Were Liars (Kanske är det allt du behöver veta) och The Walls Around Us. Tyvärr så läste jag denna i en period där jag inte var sugen på böcker med konstig handling, så denna blev inte direkt någon favorit.

Handlingen kretsar kring ett mysterium vilket lockade mig till en början. Men sedan märker man snart att det som händer inte är så logisk och en del av spänningen försvinner. Man får vaga ledtrådar som förvirrar mer än vad de förklarar och när sanningen visar sig så kändes det ganska antiklimax.

Karaktärerna i sig är okej, jag gillar faktiskt de komplicerade relationerna i boken. Fastnade inte för huvudrollen men Alice tycker jag är en intressant karaktär.

Är det något författaren har gjort riktigt bra så är det språket. Det flyter väldigt bra och beskriver stämningen suveränt. Karaktärerna får liv och miljön blir levande, speciellt den delen där de dansar i huset är så himla bra skriven.

Jag tror att jag skulle ha gillat denna mycket mer om inte handlingen hade varit så svävande. Allt som allt så tycker jag att boken är okej men hade hoppats på mycket mer.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Det verkar så tabu för två orelaterade ”syskon” att bli kära i varandra men jag förstår inte varför. Så länge de inte har någon biologisk koppling så är det väl fritt fram? Hade de växt upp med varandra så hade det varit lite creepy men nu så träffades de ju som tonåringar om jag minns rätt.
  • Hela mysteriet med styvfarsan som våldtagit Alice och deras döda storasyster som försökte skydda dem kändes så vagt antytt. Eller Alice-delen gissade jag till mig, men att Elsie var deras syster kom som en överraskning. Men det förklarade ju in olyckorna? Var de förbannade på riktigt eller var det bara inbillning från mammans håll?

+ Språk
– Skum

Mest intressanta karaktär: Alice
Bästa scen eller del: Festen

Rekommenderar för:
Gillar du böcker som We were liars så kan du gilla denna.

Advertisements
 

Tags: ,

Nanna Johansson & Kristoffer Svensson – Omänniskor

Människor som kan förvandla sig till djur i Sverige

Titel: Omänniskor
Författare: Nanna Johansson & Kristoffer Svensson
Serie: Omänniskor #1
Sidantal: 339
Utgivningsår: 2015

Officiell handling:
När Sigrid av en slump upptäcker att hon har förmågan att förvandlas till ett djur förändras allt. Men hon är inte ensam. Mitt ibland oss finns omänniskorna, de som kan byta skepnad. Enligt sällskapet Svenska filialen, som arbetar för att bevara hemligheten om omänniskorna, finns det 270 000 omänniskor runt om i världen. Sigrid, vars skepnad är lodjur, engageras i sällskapets jakt på omänniskor som använder sina förmågor på fel sätt.

I Skåne har mystiska vildsvinsatttacker ägt rum, och sällskapet misstänker att det rör sig om en omänniska i vildsvinsskepnad. Sigrid dras in i en kamp som kommer att handla om liv och död. Vem är vän? Vem är fiende? Vem är god? Vem är ond? Vem är människa? Vem är djur?

Tycke:
En svensk ungdomsfantasy om skepnadsskiftare där huvudrollen är en tjej som kan förvandla sig till ett lodjur? Jatack! Den här boken har jag varit intresserad sedan jag fick veta att den skulle komma ut. Det låter som något som skulle passa mig…

… jag hade fel.

Jag och denna bok klickar inte alls. Karaktärerna, handlingen, relationerna, jag upplever inte dem som trovärdiga. En stor del beror förmodligen på att det är så många karaktärer och så många berättarröster, man hinner ju inte lära känna någon bra. Inte ens Sigrid som är huvudpersonen förstår man sig på. Varför är hon ihop med idiot-Adrian? Varför är Adrian så hemsk? Var har hänt mellan honom och Viktor? Det är visserligen första delen i en serie men den lämnar så många frågor när det kommer till karaktärernas bakgrund och relationer.

Handlingen är mörk och det uppskattar jag. Ibland kan jag tycka att boken är rå bara för att författarna vill chockera läsarna. Jag medger att spänningen är bra och det är vad som gjorde att jag läste ut boken, men för mig är trovärdigheten i en bok superviktig och här fallerar den helt.

Det här är ett klassiskt fall av det är inte bokens fel, jag är bara fel läsare för den. Kommer med stor sannolikhet inte att plocka upp fortsättningen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Organisationen är så dålig skött att det är skrattretande. Varför skickar de inte hjälp till Skåne? Känns helt galet att en ensam omänniska kan ställa till så mycket skada utan att elitstyrkan sätts in.
  • Viktors död känns så onödig just nu, antar att den har betydelse för Adrian senare? Och har jag missat något eller hur kände Adrian till om begravningen?  

– Karaktärer
– Handling
– Trovärdighet
+ Spänning

Mest intressanta karaktär: Viktor
Bästa scen eller del: Början

Rekommenderar för:
Om man bara vill ha spänning utan att bry sig om trovärdighet och karaktärer.

Andra delar i serien:
1. Omänniskor
2. Titel ej bestämd
3. Titel ej bestämd

 

Tags: , ,

Jonathan Stroud – The Empty Grave

Sista äventyret med spökjägarna i London.

Titel: The Empty Grave
Författare: Jonathan Stroud
Serie: Lockwood & Co. #5
Sidantal: 448
Utgivningsår: 2017

Officiell handling:
After the dramatic events of The Creeping Shadow, the Lockwood team (plus Quill Kipps) deserve some well-earned rest.

So naturally they break into the Fittes Mausoleum, on a perilous mission to discover the truth about London’s top ghost-hunting agency, and its sinister leader.

What they discover will change everything.

But there’s little time to ponder. A near-miss at a haunted fairground is only the start – as the Fittes agency closes in on the team, an epic struggle commences.

With the help of some unexpected, and rather ghostly, allies, Lockwood & Co must battle their greatest enemy yet, as they move ever closer to the moment when the earth-shattering secret of ‘the problem’ will finally be revealed.

Tycke:
Så himla mycket jag har sett fram emot denna bok. Lockwood & Co. är min absoluta favoritserie när det kommer till middle grade. Jag har mer eller mindre slukat varje bok och denna är inget undantag.

Och ja, boken är bra. Gillar humorn, karaktärerna, världen, spänningen, stämningen, you name it. Men det finns en sak som drog ner betyget för mig, mer om detta i spoilerdelen.

Det känns så tråkigt att serien är över, inga flera äventyr med Lucy och gänget. En vacker dag (eller en höstruskig kväll) kommer jag säkert att plocka upp dem igen och återigen leva mig in i en spökdrabbad London, men det kommer att vara många år tills dess.

Finns inte så mycket mer spoilerfritt att säga om boken förutom att hela serien som helhet är riktigt bra. Passar såväl för barn som för vuxna, rekommenderas!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • I större delen av serien serien så antyds det att Lockwood kommer att dö, men så gör han inte det. Han var ju inte ens nära döden (inte mer än någon annan). Samtidigt som jag uppskattar att boken inte är förutsägbar så känns det så snopet att allt som har byggts upp, oro och stämning, bara är helt onödigt eftersom Lockwood blir knappt skadad, han är ju i praktiken den som har klarat sig bäst av alla. Istället är det ju Kipps som nästan dog och stackars Skull som så hjältemodigt räddade Lucy och Lockwood.
  • På tal om Skull, han är ju lätt min favoritkaraktär. Vill veta så mycket mer om honom!
  • Älskar att titeln stämmer in på berättelsen på mer än ett sätt. Innan jag började läsa så trodde jag givetvis att författaren menade Marissa grav, men den syftar ju också på Lockwoods grav.  

+ Miljö
+ Karaktärer
+ Spänning
+ Handling

Mest intressanta karaktär: Skull
Bästa scen eller del: Spoiler [När de var i spökvärlden]

Rekommenderar för:
Om ni vill ha något härligt, kusligt, spännande och roligt på samma gång så plockar genast upp denna serie!

Andra delar i serien:
1. Den skrikande trappan (eng. The Screaming Staircase)
2. Den viskande dödsskallen (eng. The Whispering Skull)
3. Den ihåliga vålnaden (eng. The Hollow Boy)
4. The Creeping Shadow (sv. Den flammande skuggan)
5. The Empty Grave

 

Tags: , ,

Elin Säfström – Visheten vaknar

Nya äventyr med Tilda!
Titel: Visheten vaknar
Författare: Elin Säfström
Serie: En väktares bekännelser #2
Sidantal: 320
Utgivningsår: 201

Officiell handling:
Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte – tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra. Det är svårt nog i vanliga fall, utan att trollen springer omkring på stan och beter sig som huliganer. Det visar sig att deras stora högtid, Vishetens dag, närmar sig och det går rykten om att den innefattar en förfärlig rit. Tilda måste se till att ingen skadas samtidigt som hon försöker få ordning på känslorna för Hakim och rädda sin vänskap med Imane. Ingenting blir lättare av att en attraktiv vittra behöver Tildas hjälp och att relationen till Natta börjar bli oväntat komplicerad.

 

Tycke:
För lite mer än ett år sedan var jag på bokmässan och blev tipsad av en författare att jag skulle läsa En väktares bekännelser om jag tycker om fantasy. Givetvis så blev jag intresserad och ett ex av boken fick följa med mig hem. Det var den första bekantskapen med Elin Säfströms urban fantasy som utspelar sig i Stockholm, och jag blev helt fast.

Visheten vaknar är alltså uppföljaren och mellanboken i en planerad trilogi. För min del får Säfström gärna skriva tio böcker till om Tilda och hennes äventyr med troll, tomtar, älvor och vittror. I min recension av första boken så skrev jag att detta är den sortens berättelse som jag saknar i svenska ungdomsböcker, den ståndpunkten håller jag fortfarande. Humor, äventyr, vardag och härliga karaktärer, det är en blandning som är perfekt för mig.

Tilda är en karaktär som är lätt att tycka om och heja på. Dessutom gillar jag många av bikaraktärerna som Vide (han är så gullig mot Tilda haha), Natta och Grumpe. Mysteriet är spännande och givetvis gissade jag rätt, fast det beror på att jag under berättelsens gång har typ misstänkt varenda karaktär för att vara boven/offret. Handlingen är med andra ord inte förutsägbar vilket är ett stort plus.

Under läsningens gång satte sig min man ner bredvid mig och konstaterade “Du gillar boken du läser.”
Jag: “Ja… hur vet du det?”
Han: “Du sitter och flinar hela tiden.”

Japp, den här boken fick mig att le nästan konstant. Om man läser den här boken utan att dra på läpparna en enda gång så måste det vara något fel på ens humor.

Finns egentligen inte så mycket mer att säga. Elin Säfström har blivit en av mina favoriter när det kommer till svenska författare. Har du inte läst böckerna i denna serie än så rekommenderar jag starkt att du plockar upp dem på direkten!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Jag trodde ganska länge att Kåre skulle vara offret och jag tänkte ju på att hans “gömställen” stämde in med dikten. Men däremot så tänkte jag inte alls på att Tilda blev utsatt för samma sak, himla snyggt gjort tycker jag!
  • Åh, men vad synd att Tilda inte känner samma sak för Natta. Och det är också lite synd att Vide blev kär i Natta och inte längre i Tilda. Shippade Vile och Tilda ett tag för han var sååååå gullig mot henne. Hakim är den typiskt snälla killen så han känns lite tråkig för Tilda.

+ Humor
+ Karaktärer
+ Spänning

Mest intressanta karaktär: Vide
Bästa scen eller del: Finns mycket jag gillar men allas scener med Vide värmer mitt hjärta lite extra.

Rekommenderar för:
Vill du ha något roligt, lättsam och spännande med övernaturliga element så har du hittat alldeles rätt.

 

Andra delar i serien:
1. En väktares bekännelser
2. Visheten vaknar
3. Titel ej bestämd

 

Tags: , ,

Minirecensioner – Alltid och för evigt tills världarna kolliderar

Titel: Always and Forever, Lara Jean
Författare: Jenny Han
Serie: To All the Boys I’ve Loved Before #3
Sidantal: 325
Utgivningsår: 2017

Minihandling:
Lara Jeans slutar snart i gymnasiet och framtiden väntar runt hörnet.

Tycke:
Jag visste inte ens om att det skulle komma en tredje bok i serien men helt plötsligt såg jag en massa recensioner på den och nu har jag äntligen också läst den.

Alltså, vilken serie, jag var inte vidare förtjust i Sommaren jag blev vackerserien men jag ÄLSKAR böckerna om Lara Jean. Eller… jag tycker att böckerna är väldigt bra, men serien som helhet är fantastisk.

Lara Jean är i särklass den mest naiva och gulliga huvudrollen jag har läst om. Hon har ett bra liv, många vänner, en supergullig pojkvän och en familj som älskar henne. Alla problem hon stöter på är så vardagliga och helt ärligt talat väldigt minimala jämfört med alla andra fantasy och dystopier som jag i vanliga fall läser. Och det är bokens största styrka, att det är så lätt att känna igen sig i hennes bekymmer! Visserligen så hade jag ingen pojkvän i gymnasiet men mycket annat känner jag igen, som osäkerheten inför framtiden, stressen av att välja utbildning och att flytta hemifrån för första gången. Att läsa om Lara Jean är som att se tillbaka på sitt liv och minnas många nostalgiska stunder.

Om du vill känna dig alldeles varm inombords av kärlek och fluff så är den här serien helt perfekt. Rekommenderas!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Peter är riktig gullig i denna bok, han gör liksom allt för Lara Jean. När han överraskade henne med födelsedagsfesten… mitt hjärta bara smälte.
  • Känns som att båda Peters föräldrar är ganska själviska. Blev så sur på mamman som bad Lara Jean göra slut med Peter, och sur på Lara för att hon faktiskt gjorde det.

goodreads add

Andra delar i serien:
1. To All the Boys I’ve Loved Before
2. PS. I Still Love You
3. Always and Forever, Lara Jean

________________________________________________________________________________

Titel: Worlds Collide
Författare: Chris Colfer
Serie: The Land of Stories #6
Sidantal: 480
Utgivningsår: 2017

Minihandling:
Alexs och Connors kamp för att stoppa de onda karaktärernas samt häxornas plan om att ta över världen.

Tycke:
I likhet med serien ovan så tycker jag också mer om denna hexalogi som serie än vad jag tycker om de individuella böckerna (även om jag gillar dem väldigt mycket).

Humor, spänning, magi och färgstarka karaktärer, den här boken är en värdig avslutning till serien och i överlag så tycker jag att Colfer har knutit ihop säcken snyggt. Nu i efterhand kan jag väl se några logiska luckor men under tiden jag läste så var jag så uppslukad att jag inte analyserade så mycket.

Jag är fortfarande lite skeptisk till både prologen och epilogen då jag tycker att de ger berättelsen en annan ton (mer om det i spoilerdelen) men annars så tycker jag att boken är väldigt underhållande.

Ifall ni älskar sagor och äventyr är denna serie helt perfekt!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tycker att boken blir så tung och mörk när man läser om Connors glömska (han har ju glömt bort allt och så gammal är han ju inte) och att Bree har dött. Plus att ingen av deras (adopterade barn) tror på sagor. Det är ju så sorgligt och det skiljer sig så markant från bokens lättsamma ton.
  • Alltså… hur kan man smyga, klättra, springa med ett nyfött barn? Som mamma till en 1åring så kan jag ju säga att boken förlorade många trovärdighetspoäng här. Nyfödda bebisar behöver äta och ha blöjombyten stup i kvarten. Det blir svårt att hinna med att rädda världen då. Och Goldilocks måste ha världens mest vältränade knipmuskler när hon kan göra alla dessa akrobatiska rörelser så kort tid efter förlossningen.
  • Jag trodde att det skulle bli lite mer konsekvenser av att världarna har krockat mot varandra. Men ev epilogen att döma så har det inte påverkat den verkliga världen något alls.
  • Alltså Arthur, så himla swoonig. Skrattade så mycket åt den delen när han samlade ihop alla riddarna när de var tonåringar och planerar att hitta grailen på ett par år haha.

goodreads add

Andra delar i serien:
1. The Wishing Spell
2. The Enchantress Returns
3. A Grimm Warning
4. Beyond the Kingdoms
5. An Author’s Odyssey
6.  Worlds Collide

 

Tags: , , , , , , ,

Minirecensioner – Naondel och Maresi

Titel: Naondel
Författare: Maria Turtschaninoff
Serie: The Red Abbey Chronicles #2
Sidantal: 361
Utgivningsår: 2016

Minihandling:
Berättelsen om hur det Röda klostret grundades.

Tycke:
Jag läste den här boken utan att veta att det var en fristående fortsättning, himla tur att det är en prolog så man slipper bli spoilad i alla fall.

Älskar miljön i boken. Tycker också väldigt mycket om de olika kvinnorna och att de faktiskt får åldras. Jag tyckte dock att det blev för många berättarperspektiv och till slut så blandade jag ihop namnen och karaktärerna.

Sen är ju kvinnomisshandeln verkligen hemsk att läsa om, och allt kommer från en och samma man. Det är väl det som drar ner betyget litegrann, Iskan känns så personlighetslös och verkar gå på viagra dygnet runt. Jag blev arg på hur kvinnorna blev utnyttjade och hur lite de stöttade varandra. Det är inte förrän i slutet jag kände av systerskapet och hur mycket kvinnor faktiskt kan åstadkomma även om världen förtrycker dem.

Allt som allt en så gillade jag boken, speciellt den exotiska miljön. Kommer absolut att plocka upp första boken om jag hittar den i biblioteket.

goodreads add

Andra delar i serien:
1. Maresi
2. Naondel

________________________________________________________________________________

Titel: Maresi
Författare: Maria Turtschaninoff
Serie: The Red Abbey Chronicles #1
Sidantal: 205
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Maresi lever fridfullt på ön tillsammans med de andra systrarna tills en dag då det kommer män till ön.

Tycke:
Sådär ett år efter att jag har läst Naondel (yepp, jag har haft Naondel-recensionen liggandes på hårddisken i mååånga månader) så fick jag chansen att läsa Maresi. Till skillnad från Naondel så följer man bara ett perspektiv, Maresis.

Om jag ska vara helt ärlig så gillar jag Naondel mer, det är mer action och mycket färgstarkare karaktärer i uppföljare-prologen. Maresi lever ett lugnt liv på klostret och mer än halva boken gick ut på att introducera ön, alla olika avdelningar de hade, alla traditioner, maträtter, säsongsarbeten, alla systrar… ja, det kändes nästan som en dokumentär.

När stillheten väl tog slut gick boken i rasande fart framåt. Jag älskar epilogen men slutet kändes inte så episk för mig. Jag älskar också idén med en fristad för kvinnor i en brutal värld som är styrd av män. Jag kan dock tycka att det är lite synd att kvinnornas kraft kommer från magin och inte från dem själva, t.ex. från kunskap, list och styrka.

En lite annorlunda fantasyberättelse som fokuserar på kvinnor, kommer det fler böcker i serien kan jag absolut tänka mig att plocka upp dem

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Tyckte att det var rätt segt i slutet när haggan vill att Maresi ska släppa loss henne och Maresi bara ”neeeeej, jag vågar inte”. Man fattar ju att det är vad hon kommer att göra i slutet ändå så det kändes bara utdraget.

goodreads add

Andra delar i serien:
Se ovan

 

Tags: , ,

Jessica Schiefauer – Pojkarna

En blomma som omvandlar flickor till pojkar

Titel: Pojkarna
Författare: Jessica Schiefauer
Sidantal: 188
Utgivningsår: 2011

Officiell handling:
På dagarna utstår Kim tillsammans med sina tjejkompisar Bella och Momo killarnas kränkningar, men på nätterna dricker de av nektarn från en fantastisk blomma som förvandlar dem till pojkar.

Kim kan inte få nog av friheten i en annan kropp och blir som pojke också kär i Tony. Tillsammans upplever de både spänning och attraktion, men som tjej är inte Kim intressant för Tony.

Pojkarna är en tonårsskildring som ingen annan. Den kombinerar det plågsamt vardagliga med det vackert magiska i en berättelse om uppväxt, förvandling, kärlek och systerskap.

Tycke:
Äntligen har jag tagit mig tid att läsa denna hyllade bok som vann Augustpriset för barn och ungdomar år 2011.

Trots att boken är så omtalad så kände jag knappt till handlingen, det jag visste var att tre flickor kunde förvandla sig till pojkar med hjälp av en blomma. Jag hade inte alls förväntat mig att den skulle vara så här mörk och full av jobbiga känslor.

Pojkarna är verkligen ingen bok man läser för att bli glad. Redan från början målas en väldigt skrämmande värld upp, en värld där flickor redan från grundskolan lär sig att deras kropp är ett objekt och fritt fram för skrattande pojkar att tafsa på. Det kanske beror på det målande språket, men jag hade väldigt svårt att se att detta skulle utspela sig i dagens samhälle i Sverige. Så var det i alla fall inte när jag gick i skolan, visst förekom det tafsningar, men skolan satte stopp för det och det var kanske ett par pojkar som inte kunde hålla styr på sina händer, inte en hel mobb som det var i boken. De flesta av pojkarna är faktiskt snälla och respektfulla.

Nåja, vi går vidare i handlingen och jag även om jag inte riktigt känner det som Kim gör så fascineras jag av hennes besatthet av sin pojkkropp samt det destruktiva förhållandet med Tony. Ett tag så shippade jag dem och väntade bara på att hon ska berätta för honom som sanningen.

Språket är väldigt fint, beskrivande och stämningsfullt. Jag hade dock väldigt svårt för alla ”sensuella” beskrivningar av blomman. Urk, för mig är en blomma ungefär lika sexuellt som ett barn, med andra ord inte alls. Det är faktiskt så att jag mådde lite illa av texten. Fast det i sig säger väl hur inlevelsefullt berättelsen är.

Trots att det är en kort bok så hinner det hända mycket som väcker funderingar. Hur samhället delar in oss i fack efter vilket kön vi har. Varför pojkar tillåts göra saker som inte flickor får och vice versa? Jag känner väl att det inte är lika så illa som det är i boken men visst finns det skillnader på hur män och kvinnor förväntas uppföra sig.

Oj, jag som hade tänkt att det skulle bli en kort recension. Pojkarna är helt enkelt en bok som är skriven för att väcka diskussioner. Den är inte vad jag förväntade mig men den här helt klart läsvärd. Mer om vad jag tycker ser ni i spoilerdelen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Förstår inte hur föräldrarna inte kan märka att Kim smyger ut varje natt. Och ringer Tony aldrig till Kim?
  • Ehh… sexscenen mellan Momo och Kim. Bara whaaaat? Och sen pratar de aldrig om det igen…
  • Oj jäkla, så Kim dödade Tony? Efter våldtäcktsscenen så förlorade jag visserligen all sympati för honom, men det var lite väl hårt av Kim. Och att hon klarar sig så länge helt ensam.
  • Tycker faktiskt att tjejernas lekar är kusliga och sektliknande. Visst är det kul med rollspel, men till den graden som de kör? Nja…. Tycker mest att det är obehagligt.

+ Koncept
+ Språk
+ Tänkvärdhet

Mest intressanta karaktär: Tony
Bästa scen eller del: Början på Kims och Tonys relation.

Rekommenderar för:
Vill du ha något annorlunda som väcker mycket funderingar så kan denna passa dig.

goodreads add

 

Tags: ,