Erin A. Craig – House of Salt and Sorrows

Tolv systrar som dör en efter en…

Titel: House of Salt and Sorrows
Författare: Erin A. Craig
Sidantal: 403
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Trots att Annaleigh redan har förlorat 4 systrar så tror hon inte att det vilar en förbannelse över familjen, men när märkliga saker händer så börjar hon att tvivla. Är det magi inblandat eller är det bara en klipsk mördare?

Tycke:
Jag visste inget om den här boken när jag började läsa men efter ett tag så fattade jag att det är en retelling av De tolv dansande prinsessorna. Den började helt okej och ett tag så trodde jag nästan att det skulle vara en deckare. Från att vara ganska så realistisk och vardaglig så blev den fram mot slutet mer och mer skruvad (alltså i form av spöken, magi och gudar) vilket jag hade lite svårt för att acceptera. Det kändes inte som att jag var tillräckligt insatt i världen, kulturen eller religionerna.

Stämningen är väl det jag gillar bäst, det är mystiskt och ibland faktiskt väldigt obehaglig (jag hade inte vågat se en filmatisering av den här boken, de sista kapitlen är ju rena rama skräckfilmen). Annars så kände jag varken något för karaktärerna eller för romansen. Förmodligen beror detta på att huvudrollen tvivlade en massa hela tiden och det gjorde även att jag som läsare inte kände att jag kunde lita på någon eller något.

En helt okej bok, men inte så mycket mer än så för min del.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Uh… så Fisher  gick omkring som ett lik hela tiden? Hur mäktig är Kosamara egentligen? Med tanke på att Fisher har gått runt i stan så måste hon ju har manipulerat massor av folks tankar. Och vad gjorde Fisher på fyren? Väntade på Annaleigh och Cassius?
• Jag som trodde att styvmamman för en gångs skull inte är den onda/skyldiga i berättelsen… deras farsa verkar dock inte vara någon helgon heller, alkoholist och ligger runt med tjejer i sina döttrars ålder.

Advertisement

 

Katie Lowe – Vredens gudinnor

Därför bör man inte experimentera med ockulta ritualer

Titel: Vredens gudinnor (original: The Furies)
Författare: Katie Lowe
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Efter sin systers och faders bortgång börjar Violet på en privatskola där hon blir invald i ett hemligt sällskap som studerar kvinnors roll i historien och myter. Snart börjar Violet undra om hon verkligen kan lita på sina nya vänner eller om de bara utnyttjar henne.

Tycke:
Den här har så mycket potential, jag menar: en tjej med tragisk bakgrund som börjar på en berömd privatskola med hemliga sällskap och ockulta ritualer. Dessutom så är en av eleverna spårlöst försvunnen, en tjej som liknar huvudrollen. Det låter som en bok för mig.

Dock så tog det inte lång tid innan jag blev besviken. Istället för systerskap och rättvisa/hämnd så fick jag snarare avundsjuka, droger, besatthet och lögner. Huvudrollen Violet är blek och de spännande delarna räcker inte för att balansera ut de trista historielektionerna. Vänskapen mellan tjejerna är giftig och jag förstår inte ens varför de är kompisar med varandra, känns bara patetisk och desperat.

Så nej, tyvärr ingen ny favorit även om jag gillar mysteriet och det makabra.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Hm, så det var Nicky som dödade Emily via sin ritual pga att hon var avundsjuk… herregud… O Violet råkade döda Robin med Belladonnan? Slutet kändes bara konstigt.  

 

Margaret Rogerson – Sorcery of Thorns

En värld där böckerna lever.

Titel: Sorcery of Thorns
Författare: Margaret Rogerson
Sidantal: 453
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Elisabeth, en juniorväktare på ett magiskt bibliotek blir inblandad i en attack. Tillsammans med magikern Nathaniel och hans omänskliga betjänt Silas blir de insnärjda i en konspiration.

Tycke:
Åh wow, den här boken är så bra! En av de bästa fristående ungdomsfantasyböckerna jag har läst faktiskt. Levande böcker, magi, demoner, mysterium och humör författaren vet verkligen hur man få mig på fall.

Elisabeths resa från en naiv bokälskare till en kämpe som inser att gränsen mellan godhet och ondska inte alltid är tydlig är en fröjd att följa. Tillsammans med Nathaniels självgodhet och Silas perfektionism är de en dynamisk och mycket underhållande trio. Romansen är bra, men mitt hjärta bankar lite extra för relationen mellan Nathaniel och Silas (någon mer som tänkte på Kuroshitsuji/Black Butler?).

Handlingen är till min stora glädje inte så förutsägbar (ett återkommande problem när man har läst för många böcker inom samma genre) och var hela tiden spännande. Man fick inte riktigt några djupare detaljer om magisystemet och världen men det behövdes inte heller.

Det är inte ofta jag önskar mig en uppföljare men när det gäller Sorcery of Thorns så gör jag verkligen det. Jag är inte redo att skiljas från karaktärer och världen än! Snälla Rogerson, kan vi få en bok till med Elisabeth, Nathaniel och Silas? Eller skriv åtminstone en annan bok som utspelar sig i samma värld, så länge den innehåller levande bibliotek och böcker så lär jag gilla den.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jaaaaa, Silas kom tillbaka!!! Jag tolkar iaf den sista meningen så. Nathaniel skulle ju inte vara densamma utan honom, jag menar, han gick från att bli en av stadens mäktigaste magiker till en magilös krympling, han behöver Silas!
• Åhh, mina ögon tårades när jag läste om böckerna som offrade sig själva. 

 

Christine Riccio – Again, but Better

Att få en till chans att satsa på sitt livs kärlek.

Titel: Again, but Better
Författare: Christine Riccio
Sidantal: 373
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
20-åriga Shane reser till London för att försöka komma ut ur sin ensamma bubbla.

Tycke:
Denna var tyvärr inte min typ av bok. Den började okej men sen tröttnade jag på det “pratiga” språket och att 90% av innehållet beskriver vardagliga saker (typ vad som finns på hyllorna i affären, vad huvudrollen åt, hennes skol/jobb-uppgifter, vad hon läser, vad hennes vänner läser, vad de spelar för mobilspel, deras spontana resor, etc…). Det var som att läsa en ganska tråkig dagbok tills mitten av boken då en stor konflikt tog plats (som förresten kändes ganska framtvingad). Och sen helt plötsligt kom MAGI in i bilden… wut?

Okej, jag får väl skylla mig själv som inte har läst beskrivningen utan plockade upp denna bok enbart för att den var nominerad i fjolårets Goodreads Choice Award. Efter att ha läst klart boken så fattade jag att författaren är en känd booktuber med många fans, så det kanske inte är så konstigt att den blev nominerad.

Min största problem med berättelsen är väl att jag aldrig fattade varför huvudrollen Shane hade så svårt att skaffa vänner förut. Hon är en tjugoåring som känner ångest för att hon aldrig haft riktiga kompisar eller ens blivit kysst. Jag tänkte att hon skulle vara en introvert med dålig självkänsla men istället är hon supersocial, charmig, rolig, smart och passionerad. Jag får inte ekvationen att gå ihop.

Boken är även full med popkulturreferenser, först var det ganska kul, men sen blev det lite för mycket av det goda.

Jag gillade dock vissa av scenerna mellan Shane och Pilot, de hade bra kemi och var gulliga tillsammans.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag tyckte att tidsresandet ärligt talat var ganska löjlig och både Shane och Pilot verkade ta det så lätt. Och Shane är ju hur taskig mot sin pojkvän som helst, de har ändå varit ihop ett tag. Sen kanske det bara är jag, men om jag hade rest tillbaka i tiden så skulle jag ha satsat pengar på börsen/bitcoin och blivit asrik.

 

Jennifer Donnelly – Stepsister

Sanningen bakom Askungens elaka styvsystrar.

Titel: Stepsister
Författare: Jennifer Donnelly
Sidantal: 352
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Medan Ella har blivit Frankrikes älskade drottning så lever hennes styvsystrar, Isabelle och Tavi i misär. Ett blodigt uppror närmar sig och Isabelle är den enda som kan stoppa det, men bara om Chance lyckas besegra Fate i att manipulera flickan till att våga ta chansen istället för att följa sitt mörka öde.

Tycke:
Denna bok börjar minst sagt lovande och makabert med huvudrollen Isabelle som hugger av sina tår för att passa glasskon. Om ni någonsin har undrat varför Askungens styvsystrar är så elaka så får ni svaret i denna bok. Snarare än retelling så är denna mer “vad händer med Askungens familj efter att Askungen har blivit drottning (av Frankrike).”

Jag gillar verkligen den feministiska andan och jag tycker att författaren har målat upp en bra bild av varför systrarna växte ifrån varandra och blev fiender istället för bästa vänner. Att handlingen utspelar sig i ett historiskt Frankrike, fast med övernaturliga element funkar också väldigt bra.

Saker som å andra sidan fungerar sämre är Chance och Fates tävling om vem som kan manipulera Isabella bäst, den var spännande i början men efter ett tag kändes den ganska onödig. Det blev också lite för tjatigt med fokusen på styvsystrarnas “fulhet” och att de inte passar in på idealen av den rara och söta flickan. Jag förstår att det är en av budskapet med boken, men efter att ha läst att ”flickor ska vara snälla och söta” elva gånger så himlar man mest med ögonen.

Allt som allt en underhållande berättelse om att även starka och intelligenta flickor är älskvärda, inte bara de söta och lydiga.

 

 

Brigid Kemmerer – A Curse So Dark and Lonely

Skönheten och Odjuret i en ny tappning.

Titel: A Curse So Dark and Lonely
Författare: Brigid Kemmerer
Serie: Cursebreakers #1
Sidantal: 484
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Harper blir av misstag bortrövad till en annan värld där hon hålls i fånge av prins Rhen och hans undersåte Grey. För att Rhen inte ska förvandlas till ett monster måste Harper bli kär i honom. Samtidigt så hotar andra krafter kungadömet.

Tycke:
Förmodligen den bästa retellingen på Skönheten och Odjuret jag har läst hittills. Gillar att författaren har skapat en riktig fantasyvärld och har inte bara “ett sagoslott” som miljö. Jag tycker även om karaktärerna, men de saknar den där lilla gnistan som gör att man älskar dem. Handlingen är ju ganska förutsägbar med tanke på att en är baserad på en saga, men vissa delar är spännande.

Att blandar in andra länder och hur förbannelsen faktiskt påverka landets ekonomi och befolkning gillar jag starkt. Det är första gången jag har läst en retelling där världen faktiskt är mycket större än grundsagan.

Jag trodde att det skulle vara mer romans men den är faktiskt ganska tam. Rhens attraktion till Harper är ganska bra beskriven, men Harper verkar faktiskt inte gilla Rhen särskilt mycket, speciellt inte när det nääääästan är ett triangeldrama med Grey, tyckte ärligt talat att det var ganska onödigt.

En annan sak som drar ner betyget är dock att det är så många trådar som hänger lösa. Man märker ju att författaren vill göra berättelsen trovärdig men det finns ändå ganska många logiska luckor. Det ska komma en uppföljare så man kan ju hoppas på att den kommer att kasta ljus över de oklara delarna.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Så Grey är den rätta arvtagaren? Var är oddsen liksom?
• Var överraskande att Harpers brorsa och hans pojkvän också hängde med till andra världen. Oväntat men kul!
• Alltså… hur kass är inte Rhen om han har försökt att få mer än 300 tjejer att bli kära i honom och han har misslyckats varenda gång?

 

Leigh Bardugo – Ninth House

Det du inte visste om Yale.

Titel: Ninth House
Författare: Leigh Bardugo
Serie: Alex Stern #1
Sidantal: 458
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Alex kan se spöken och är en slags övervakare-praktikant över de hemliga och ockulta sällskapen på Yale. Men hennes mentor är försvunnen och det dröjer inte länge innan problemen växer sig stora.

Tycke:
Har läst många YA-böcker av Bardugo tidigare men denna är den första vuxenboken. Språket är hårdare, stämningen mörkare och karaktärerna mer brutala. Det svärs en del och flera scener var faktiskt riktigt jobbiga att läsa. Alexs uppväxt är ungefär så långt ifrån en dans på rosor som man kan komma och man kan inte låta bli att tycka synd om henne.

Idén med magiska sällskap som verkar i det fördolda på universitetet Yale gillar jag väldigt mycket. Tyckte även mycket om språket och hur Bardugo blandar nutid med dåtid. Sen har jag ju förkärlek för namnet ”Dante” också så det var extrakul att se det användas som en titel i berättelsen. Mysteriet var spännande och hade flera lager. Allting knöts ihop snyggt samtidigt som slutet ger en teaser för vad som ska komma i nästa bok (omg, ge mig den nu!)

Leigh Bardugo börjar helt klart bli en auto-läs författare hos mig. Boken vann förresten Goodreads Choice Award 2019 i genren Fantasy och det är en absolut värdig vinnare.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Omg, så Darlington har blivit en demon? Antar att det var hans farfar som han ”nåd”-dödade. Hoppas på att de lyckas få tillbaka honom i nästa bok.  
• Alltså den våldtäktsscenen när Alex var liten, mådde så illa av att läsa den.
• Jag hade på känn att Belbalm var inblandad på ett eller annat sätt. Jag trodde dock inte att det var hon som var slutskurken, trodde faktiskt att hon var godhjärtad och satt med i ledningen för Lethe eller något i stil med det. Nåja, rätt åt henne, Sandow och Blake att de alla dog.

 

Holly Black – Queen of Nothing

En drottning i bara namnet

Titel: Queen of Nothing
Författare: Holly Black
Serie: The Folk of the Air #3
Sidantal: 300
Utgivningsår: 2019

Baksidestexten:
Power is much easier to acquire than it is to hold onto. Jude learned this lesson when she released her control over the wicked king, Cardan, in exchange for immeasurable power.

Now as the exiled mortal Queen of Faerie, Jude is powerless and left reeling from Cardan’s betrayal. She bides her time determined to reclaim everything he took from her. Opportunity arrives in the form of her deceptive twin sister, Taryn, whose mortal life is in peril.

Jude must risk venturing back into the treacherous Faerie Court, and confront her lingering feelings for Cardan, if she wishes to save her sister. But Elfhame is not as she left it. War is brewing. As Jude slips deep within enemy lines she becomes ensnared in the conflict’s bloody politics.

And, when a dormant yet powerful curse is unleashed, panic spreads throughout the land, forcing her to choose between her ambition and her humanity…

Tycke:
Så har snabbt har jag inte läst klart en bok på länge. Här var det action direkt och handlingen tog så många oväntade vändningar att det verkligen var svårt att sluta läsa. Jude fortsätter att vara en komplex karaktär, så stark samtidigt som hon är på gränsen till att förlora allt. Just karaktärerna har varit berättelsens starka sida redan från första boken, alla är tredimensionella och man vet aldrig riktigt var man har dem eftersom de har egna agendor.

Älskar att syskonskapet blev mycket tydligare i denna bok och att de faktiskt visar kärlek och stöd för varandra. Jude och Cardan är helt klart årets bokpar för mig, här har vi verkligen en hat/kärleksrelation som är övertygande.

Eftersom det är sista boken i en trilogi så blir det mer tankar i spoilersektionen, men allt som allt är det en värdig avslutning på en väldigt underhållande serie.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Ahh, äntligen fick Jude och Cardan varandra!!! Så stolt över Jude som följde sitt hjärta och högg huvudet av Orm-Cardan. Misstänkte dock redan att det skulle vara tvisten i profetian att han kom tillbaka som en mäktig kung.
• Taryn höjdes riktigt i mina ögon i denna bok. Inte nog med att hon äntligen stod upp för sig själv, nu var hon på Judes sida genom hela boken och jag känner äntligen av deras djupa systerskap.
• Haha, slutet när de käkar pizza på deras ”bröllopsfest”. Känns så bisarrt och gulligt på samma gång.

 

Maggie Stiefvater – Call Down the Hawk

En ny början för drömmarna

Titel: Call Down the Hawk
Författare: Maggie Stiefvater
Serie: Dreamer Trilogy #1
Sidantal: 472
Utgivningsår: 2019

Baksidestexten:
Ronan Lynch is a dreamer. He can pull both curiosities and catastrophes out of his dreams and into his compromised reality.

Jordan Hennessy is a thief. The closer she comes to the dream object she is after, the more inextricably she becomes tied to it.

Carmen Farooq-Lane is a hunter. Her brother was a dreamer . . . and a killer. She has seen what dreaming can do to a person. And she has seen the damage that dreamers can do. But that is nothing compared to the destruction that is about to be unleashed…

Tycke:
Maggie Stiefvater är en av mina favoritförfattare och jag har i stort sett älskat allt jag har läst av henne under de senaste åren. Call Down the Hawk är inget undantag. Det tog dock lång tid att läsa klart boken, mest beror det på att jag inte har fått sova ordentligt på en månad (eller ja, snarare ett år) och dels beror det på att denna, liksom Stiefvaters andra böcker, är långsam i början.

Med det sagt så blev den riktigt bra när man väl kom in i berättelsen. Som vanligt är språket magiskt vackert och karaktärerna fängslande. Jag älskar sättet författaren skriver på och hur starka men samtidigt trasiga hennes karaktärer är. Jag hade gärna velat se mer av The Raven Boys-gänget men förstår att denna är Ronans serie och inte en uppföljare i samma stuk.

Nykomlingarna Jordan och Carmen är båda väldigt komplexa. Istället för en intressant huvudroll så får vi istället tre stycken! Jag gillar också att man får läsa mer om bröderna Lynch och deras broderskap. De sista 50 sidorna var riktiga bladvändare och när boken tog slut ville jag direkt har mer. Suck, ibland så vet jag inte varför jag plågar mig själv genom att inte vänta med att läsa tills hela serien är utgiven.

Och just ja, det sägs att man kan läsa Call Down the Hawk UTAN att ha läst de fyra böckerna i The Raven Cycle men det är verkligen inget jag rekommenderar. Boken utspelar sig efter händelserna i TRC och man kan bli ganska så mycket spoilad/förvirrad om man inte har läst den föregående tetralogin.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag fattar inte riktigt det där med Niall Lynchs kopia. Så deras pappa är inte ”orginalet” utan en kopia som kan drömma? Och jag antar att Aurora är baserad på Mór Ó Corra. Hoppas att man får svar på detta i nästa bok.
• Åh, hade velat se mer av Adam! Det känns lite konstigt att han prioritera skolan före Ronan, fast på ett sätt så känns det logiskt ändå. Ronan skulle hata att vara i vägen för Adams framtid och Adam vet det.
• Vem är Bryde? Jag trodde att han skulle vara någon man kände igen men det verkade inte så. Gah, vill verkligen ha fortsättningen nu på en gång!
• Så synd om Matthew när han fick veta att han är Ronans dröm. Och så häftigt att Lindenmere/Ronan skapade mardrömshundarna för att skydda bröderna.

 

Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson – Pax (bokserie)

Tio anledningar till att inte flytta till Mariefred

Serietitel: Pax
Författare: Åsa Larsson & Ingela Korsell
Illustratör: Henrik Jonsson
Antal böcker: 10
Utgivningsår: 2014-2018

Tycke:
Pax är bokserien för ungdomar som syntes överallt för ett par år sedan. I år har jag maratonläst nästan hela serien och jag förstår verkligen varför den är så populär.

Ärligt talat så är jag både lite chockad och förtjust över hur mörk serien är. Jag är liksom van vid amerikanska ”middle grade”-böcker där allting ska vara så fluffigt. Här sparar författarna och illustratören minsann inte på krutet och bryr sig inte om vilka traumatiska upplevelser de utsätter sina karaktärer och läsare för.

För er som inte vet så utspelar sig hela serien i Mariefred och i stort sett varje bok handlar om ett nytt hot mot staden, oftast i form av ett monster. Det finns en röd tråd genom böckerna som blir tydligare ju längre in i serien man kommer. Huvudrollerna är bröderna Alrik och Viggo och deras relation är trovärdig och fin. Förutom övernaturliga delar så innehåller boken även många realistiska problem, t.ex. mobbning, föräldrar med alkoholism, vuxna som sviker barn osv. Det är dock inte bara elände i oändlighet utan det finns fina stunder om gemenskap och vänskap också. Vissa böcker är mer spännande än andra men alla håller hög kvalité. De tre sista böckerna är nästan som en enda bok i sig, jag sträckläste i alla fall dem efter varandra.

Pax är utan tvekan den mest spännande och kanske den bästa svenska serien för mellanstadieelever. Jag som vuxen tyckte om den och nu ser jag fram emot att få läsa den med Dante när han blir äldre.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Alltså Viggo dog!!! Kunde inte fatta det! Visserligen kom han tillbaka som en korp, men ändå… det är ju inte samma sak.  
• Jag önskade att träslöjd-Tomas och hans elaka son Simon skulle få ett sämre slut. Störde mig så himla mycket på dem under seriens gång.