RSS

Category Archives: Episk Fantasy

Böcker med fantasyelement som sker i en fantasivärld. Även kallad High Fantasy.

An Ember in the Ashes – Sabaa Tahir

En rebellisk soldat och en motvillig spion som blir väldigt attraherad av varandra vid första blick.

An Ember in the AshesTitel: An Ember in the Ashes
Författare: Sabaa Tahir
Sidantal: 443
Utgivningsår: 2015

Handling:
Sedan kejsardömet tog över makten så har livet varit hårt i landet. Laia tillhör den gamla befolkningen och lever under ständigt skräck. En dag sker det oundvikliga, vakter kommer till huset, de dödar hennes familj, fångar hennes bror och Laia är den enda som lyckas fly. Hennes enda chans att rädda sin bror är att gå med på rebellernas vilkor: att vara deras spion på Blackwells stridsskola.

Elias går sista året på stridsskolan men klarar inte längre av grymheten och orättsvisorna. Han planerar att fly från kejsardömet så snart han kan men en oväntad event hindrar honom. Motvilligt dras både Laia och Elias in i ett spel som är mycket större än vad de kan föreställa sig. Ett spel där minst felaktiga val kan kosta dem livet.

Tycke:
Här har vi en väldigt hypad bok med (i skrivandets stund) betyget 4.21 på Goodreads! Självklart hade jag skyhöga förväntningar på den här. En stridskola, en spion, en ensamstående episk fantasybok, det låter helt enkelt för bra för att vara sann… vilket tyvärr också visade sig vara så.

Jag vet, jag vet. 80% av min besvikelse kommer från att jag hade så höga förhoppningar. Innan jag börjar med mitt gnällande så ska jag ta upp det som jag tyckte var bra med boken.

Både miljön och stämningen tycker jag att författaren har fått till väldigt bra. Jag kände av råheten i skolan, nervositeten bland slavarna i köket, och den gladlynta feststämningen under festivalen. Gillar även konceptet med masker som är rikets bästa soldater och hur grym och hård deras träning är. Språkmässigt flöt den på bra också, även om det var ett par missar i berättarrösterna.

Och nu till de sakerna som jag tyvärr inte fattade tycke för. Det första är instaloven mellan Elias och Laia. Just den delen känns så kliché. De träffar varandra lite snabbt och sen kan de inte sluta tänka på varandra. Resten av boken är mörk så deras fluffiga tankar om varandra kändes så malplacerad. Något annat som inte föll mig i smaken är Elias bitterhet. Jag föredrar smarta karaktärer och Elias är tyvärr ingen sån. Han har ju varit på skolan i över tio år! Kan han inte låtsas vara lydig de sista dagarna så att han kan fly utan problem? Början upplevde jag som ganska seg och boken blev inte spännande förrän efter 200 sidor.

Sist men inte minst så trodde jag att det skulle vara en fristående bok, men nope. Jag tror i alla fall att det kommer att finnas en fortsättning med tanke på att berättelsen slutar mitt i och har hur många obesvarade frågor som helst. (Det blev officiellt förra veckan att det ska komma en fortsättning).

Måhända så låter jag min besvikelse döma boken för hårt. Jag är en av de ytterst få som inte uppskattade den fullt ut för det finns hur många positiva recensioner av boken som helst. Jag hade hoppats på en fantastisk bok men i slutändan så blev den okej för mig.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Åh gud, shit vad grymt det tredje provet är. Hur kan man klara av att döda kompisar man har känt i mer än halva sitt liv? Jag trodde faktiskt att Elias dödade Helena på riktigt.
  • Hmm… tredje priset känns egentligen helt lamt. De tidigare priserna har ju varit fantastiska vapen och rustning. Och Elias pris är att han får spendera en natt med Laia, vilket han kunde ha gjort vilken natt som helst med tanke på att det är fritt fram att våldta slavar.  

+ Miljö
+ Stämning
+ Prövningarna
– Instalove
– Långsam början
– Elias bitterhet
– För öppet slut för att vara fristående

Mest intressanta karaktär: Helena
Bästa scen eller del: Tredje provet

Rekommenderar för:
Om du vill ha en till en långsam episk berättelse om förtryck och våld.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om instalove och vill ha en ensamstående bok.

etikett-heltokej

goodreads add

 

Tags: ,

Odinsbarn – Siri Pettersen

Norsk fantasy som imponerar

OdinsbarnTitel: Odinsbarn
Författare: Siri Pettersen
Serie: Korpringarna #1
Sidantal: 662
Utgivningsår: 2015 (original 2013)

Handling:
Hirka har alltid känt sig som en utböling, dels för att hon inte har någon svans, dels för att hon kan inte famna och dels för att hennes far inte vill att hon umgås med andra. Nu när hon ska fylla sexton förväntas hon genomgå riten vilket hon fasar över eftersom hon inte kan frammana Kraften. Det hela blir ännu värre när hennes far avslöjar att hon egentligen är ett odinsbarn, en vederstyggelse som inte hör hemma i denna värld. Tyngd av de mörka hemligheterna söker hon hjälp hos barndomsvännen Rime som numera känns kall och avlägsen. Utan att avslöja vad hon egentligen är försöker de komma på en plan för henne att dölja sin identitet under riten. Men något ännu mörkare och hemskare är i planering, och Hirka har en betydande roll i den även om hon inte vet om det.

Tycke:
Odinsbarn är en norsk fantasyroman som sägs ha tagit hemlandet med storm. Nu finns den äntligen tillgänglig på svenska och jag förstår varför den är så populär.

Bland alla myriader av böcker som finns ute på marknaden idag är det minsann inte lätt att hitta en unik bok. Odinsbarn lyckas med det stora konststycket att faktiskt skilja sig från mängden. Blandningen mellan nordisk mytologi, medeltidsmiljö, ninjor (eller skuggor som det heter i boken), magi och det utomordentligt passande språket gör läsningen till en mycket speciell upplevelse.

Det finns flera saker som gör boken så bra och en av dem är karaktärerna. Handlingen berättas av Hirka, Rime och Urd, och alla tre har distinkta personligheter och mål. Jag brukar i vanliga fall inte tänka på yttre/inre konflikter hos karaktärerna när jag läser men här märktes det så tydligt på ett väldigt bra sätt. Det var aldrig några tvivel om vad de kämpade mot och hur de kände sig.

Språket är något som jag hade svårt för i början men 50 sidor senare var jag helt förälskad i författarens sätt att skriva. Det passar så himla bra ihop med miljön och stämningen. Handlingen är också väldigt bra med en del tvister samt oväntade händelser. Sen måste jag även berömma romansen också. Tycker att den passar in i berättelsen bra, det är inte heller någon himlastormande instalove där karaktärernas IQ plötsligt blir noll utan här är karaktärerna fortfarande sig själva. Gillar!

Om jag nu ska lyfta fram något negativt så är det väl att det nästan är för mycket action i boken, i alla fall vid slutet. Det händer så många spännande saker att man till slut blir lite avtrubbad. Sen att den slutar lite mitt i är ju också något som är mindre bra. Som tur så är uppföljaren redan släppt på norska så jag hoppas bara på att B. Wahlströms kommer att vara snabba med översättningen!

Ja, kort sagt. En mycket bra bok, speciellt för dig som vill ha en fantasybok med inslag av nordisk mytologi. Rekommenderas!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Så himla coolt när man fick reda på Rime var en skugga. Tyckte så synd om honom när han upptäckte att siaren som var hans gud bara var en lögn.
  • Åh Rime, så slutar det med att han blir ledaren ändå fast han tycker inte om politik. Så både tragiskt och starkt att han till slut hamnar i den rollen som han ville undvika.
  • Undrar vad Hirkas kraft är. Är det att hon kan kontrollera de blinda?

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +1
Språk: +1

Mest intressanta karaktär: Rime
Bästa scen eller del: Spoiler [När Hirka och Rime flydde till Korphem]

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en fantasyroman med influenser av nordisk mytologi.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte tycker om tegelstenar och annorlunda språk.

Betyg: 9/10

Andra delar i serien:
1. Odinsbarn
2. Röta
3. Kraften

goodreads add

 

Tags: , ,

Vem är tidsålderns hjälte?

Ett episkt slut till en episk serie!

The Hero of AgesTitel: The Hero of Ages
Författare: Brandon Sanderson
Serie: Mistborn #3
Sidantal: 748
Utgivningsår: 2008

Obs! Spoiler från tidigare delar kan förekomma.

Handling:
Världens ände är nära. Kraften som Vin släppte loss håller på att förgöra mänskligheten och i en desperat kamp reser Elend och Vin runt i riket för att samla på sig ledtrådar om hur den kan stoppas. Vin har accepterat sitt öde som ett vapen men Elends nya roll som tyrann tynger honom mer än vad han medger. Samtidigt har Sazed tappat tron och vet inte hur han någonsin ska kunna hitta meningen med livet. Alla kämpar mot egna problem och mot jordens undergång. Men kommer deras krafter och hårda arbete att räcka? Hur kan människor vinna mot en gud som vill förgöra en?

Tycke:
Så var den episka sagan slut. Mistborn-serien har sannerligen bjudit på en minst sagt oförglömlig resa och det känns så tråkigt att man inte längre kommer att få åka på nya äventyr med Vin, Kelsier, Elend, Sazed och Tensonn.

Vin och Kelsier har jag alltid tyckt är de starkaste karaktärerna sedan bok 1 men både Elend och Spook växte rejält i mina ögon i den här boken. Speciellt Elends karaktärsutveckling är både mäktigt och hjärtekrossande på samma gång. Han har insett att han inte längre kan vara den naiva pojken som vill ha ett lyckligt slut för alla, nu är han snarare en tyrann som tvingar till sig makt, precis det som han alltid har avskytt. Åhh, vill bara krama och trösta honom.

Stämningen är betydligt mörkare än i de andra böckerna och man är verkligen rädd om karaktärerna. Det är omöjligt att förutspå hur boken kommer att sluta och trots det höga sidantalet så slukade jag boken på två dagar för det var så spännande. Speciellt de 150 sista sidorna, trodde att jag skulle få andnöd vid vissa scener.

Brandon Sanderson har knutit ihop säcken väldigt snyggt, man får svar på alla sina frågor och mer därtill. Nu i efterhand inser man hur mycket ledtrådar han redan har lagt ut i första boken och det är verkligen imponerande hur ihopvävt böckerna är.

Det enda negativa jag har att säga är väl att jag trots allt är lite besviken över slutet. Missförstå mig inte, det var himla mäktigt. Men jag har knutit så många känslomässiga band till karaktärerna att jag tyckte att fleras slut inte var tillräckligt. De fick inte vad de förtjänade och det är så orättvist, men det är väl så det är i verkliga livet också.

Allt som allt, ett hejdundrandes avslut till en alldeles fantastisk serie. Om ni är den minsta intresserad av episk fantasy så rekommenderar jag starkt att ni plockar upp denna. Och ifall ni inte vill läsa på engelska så är det inga problem för första boken kommer snart ut på svenska!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Slutet känns både onödigt sorgligt och överlyckligt på samma gång. Vin och Elend dog utan att få se den nya världen. Och deras död kändes ärligt talat inte särskilt känslosamt då det hände, men efteråt när man såg dem ligga på ängen hand i hand var det hjärtekrossande. Däremot så tyckte jag att det var så bra att Sazed blev den nya guden.
  • Älskar Spooks delar och han blev en av mina favoritkaraktärer i den här boken, men nu när jag tänker efter så påverkar han ju knappt huvudberättelsen (hans meddelande kom ju inte ens fram).
  • Åh, jag hade ju hoppats på att det var Kelsier som hade kommit tillbaka som en ande/gud när han uppenbarade sig för Spook.

Karaktärer: +1
Språk: +0.5
Spänning: +1
Handling: +1
Berättarröst: +1

Mest intressanta karaktär: Vin och Elend
Bästa scen eller del: De sista 150 sidorna
Minnesvärt citat:“Lately, I feel like my life is a book written in a language I don’t know how to read.”

Rekommenderar för:
Alla

Rekommenderar inte för:
Ni som verkligen inte tycker om tegelstenar.

B9.5Betyg: 9,5/10

Andra delar i serien: 
1. Mistborn: The Final Empire
2. The Well of Ascension
3. The Hero of Ages

Extraböcker: 
4. The Alloy of Law
5. Shadows of Self
6. Titel ej bestämd

 

Andra versioner av omslaget

The Hero of Ages 2The Hero of Ages 3

 

Tags: , ,

En prinsessa som trivs som servitris

Och en prins och en lönnmördare som blir kära i henne vid första blick.

The Kiss of DeceptionTitel: The Kiss of Deception
Författare: Mary E. Pearson
Serie: The Remnant Chronicles #1
Sidantal: 482
Utgivningsår: 2014

Handling:
Lia är prinsessan som flyr undan ett politiskt arrangerat äktenskap. Tillsammans med sin kammarjungfru Pauline tar de sig till en liten stad där båda får jobb som servitörer hos ett värdshus. Lia stortrivs i den nya friheten och möter äntligen kärleken i två av värdshusets mystiska gäster, Rafe och Kaden. Vad hon inte vet är att en av dem är prinsen hon skulle ha gift sig med, och den andra är en lönnmördare som är ute efter hennes liv. När Lia förälskar sig i en av dem har tiden runnit ut. Vem är vem av Lias kärleksintressen? Och kommer deras kärlek att överleva när hon får veta sanningen om dem?

Tycke:
The Kiss of Deception var jag inte särskilt nyfiken på då den gavs ut. Men efter att ha läst ett par väldigt fina omdömen om den så bestämde jag mig ändå för att ge den en chans.

Tja… vad ska man säga. Jag skulle knappast ha kallat den för en episk fantasy i alla fall. Det är snarare en cheesy och ganska överdriven kärlekssaga som sker i en påhittad värld. Det lilla man fick läsa om magi och världshistorien/kulturer är för otillräckligt för min inre fantasynörd. Istället hamnar allt fokus på Lia och hur attraherad hon är av två främlingar. Man får även läsa från både prinsens och lönnmördarens perspektiv så man vet hur kärlekskranka de är också.

Förutom att det knappt hände något i de första ⅔ av boken så tycker jag även att trovärdigheten är lite sisådär. Möjligen så saknar jag bakgrundsinformation men jag finner det en aning lustigt att en prinsessa som aldrig ha behövt jobba i hela kan falla in i servitörrollen så lätt. Eller att hon är så skicklig på att sopa igen sina spår så att inte ens landets skickligaste spårare hittar henne. Eller att hon vet hur man gör upp eld i en skog och sen sätter sig där och hobbyöversätter böcker när hennes liv svävar i fara. Stör mig också på att båda killarna förälskar sig i Lia efter att ha vistats i samma rum som henne i fem minuter. Speciellt så tycker jag att det är konstigt att lönnmördaren också blir kär i henne, han vet ju att hon är ett byte. Hur kass är inte han som låter sig bli manipulerad så lätt?

Det som jag tycker att författaren har gjort riktigt bra är att dölja Kadens och Rafes identitet. Det var inte förrän det avslöjades som jag var säker på vem som var vem. Den sista tredjedelen var också riktigt bra då det började hända lite mer saker. Där kände jag verkligen hur tuff Lia var och att hon faktiskt är rätt så klipsk.

För tillfället så är jag osäker på om jag kommer att läsa fortsättningen eller inte. Som sagt så gillar jag den sista tredjedelen riktigt mycket men den sega takten och instaloven i början förstörde boken för mig. Det finns dock väldigt många som älskar den här boken så ifall ni inte har något emot fantasyböckerna som nästan enbart fokuserar på kärlek så kan det nog hända att ni gillar den här.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Trodde hela tiden att Mikael skulle dyka upp så att Pauline kommer på att Lia har ljugit. Jag antar att det kommer att hända i nästa bok.
  • Det är så många sammanträffanden i boken. Just att prinsen och lönnmördaren anländer tillsammans. Att hon ser Walter dödas. Att den där karavanen är så snäll och att hon stöter på någon som kan magi där. Tycker förövrigt att det är lite trögt av Lia att inte inse att hon faktiskt har en gåva. Och varför är Walter med och patrullerar? Vem är kronprinsen egentligen?

Takt: -0,5
Instalove: -1
Miljö: +0,5
Tvist: +0,5

Mest intressanta karaktär: Så svårt! Det får bli Lia fast jag gillar henne bara i den sista tredjedelen.
Bästa scen eller del: Spoiler [När Lia begravde Walter]

Rekommenderar för:
Ni som vill ha MYCKET kärlek, gärna instalove och kärlekstriangel i fantasymiljö.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha karaktärer som känns trovärdiga mycket action.

B4.5Betyg: 4,5/10

 

Andra delar av serien:
1, The Kiss of Deception
2. The Heart of Betrayal

 

Tags: , ,

Minirecensioner –  I en värld med mördare, syndätare och strategier i kärlek och krig

The Fear Trials (The Murder Complex #0.5) av Lindsay CummingsTitel: The Fear Trials
Författare: Lindsay Cummings
Serie: The Murder Complex #0.5
Sidantal: 100
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Prologboken till The Murder Complex där man får läsa om Meadows familj.

Tycke:
The Fear Trials är prologboken till The Murder Complex som jag är oerhört nyfiken på. Meningen med den här boken är ju att folk ska bli ännu mer sugna på serien, men för mig så blev det tyvärr motsatt effekt.

Novellen innehåller inga förklaringar alls. Det enda man vet är att familjerna bor i båthus och på natten så mördas det folk till höger och vänster. Och huvudrollen Meadow håller på att tränas upp till en mördare av sin far eftersom hennes bror inte klarade av testet och därmed så får de minimalt med mat. För mig är det oerhört svårt att sätta mig in i huvudrollens situation när jag inte ens vet varför de gör som de gör. Jag antar (och hoppas) på att förklaringarna kommer i den riktiga boken men den här novellen var tyvärr ingen höjdare för mig.

Andra böcker i serien:
1. The Murder Complex
2. The Death Code

Extraböcker:
0.5. The Fear Trials

B4Betyg: 4/10

________________________________________________________________________________

The Sin Eater’s DaughterTitel: The Sin Eater’s Daughter
Författare: Melinda Salisbury
Serie: The Sin Eater’s Daughter #1
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2015

Minihandling:
En tjej med dödlig beröring upplever en förbjuden romans.

Tycke:
Jag läste en förhandskopia av den här boken.

Från början gillade jag den riktigt mycket. Den påminde mig ganska mycket om ”Rör mig inte!” om en tjej som dödar alla hon rör vid och hon får en ny vakt som hon blir förälskad i. Älskade mytologin, fantasy-elementen samt hela idén med Sin Eater.

Tyvärr blev boken snabbt en kliché med insta-love och onödig kärlekstriangel. Dessutom så lades det mycket fokus på huvudrollens bakgrund som syndätarens dotter fast det hade ingenting med handlingen att göra. Det var liksom bara en superdetaljerad och väldigt intressant sidospår som sedan inte alls knöts ihop med huvudhandlingen.

Slutet lyckades dock överraska mig och boken visade sig inte vara så stereotypisk ändå. Men då var skadan redan skett och även om vissa saker ologiska saker fick sin förklaring så ändrade det inte faktumet att större delen av boken känns väldigt förutsägbar. Sedan kom epilogen och jag tyckte att den var uppfriskande, men så fick man läsa de sista meningarna och jag kände återigen att boken sjönk i mina ögon.

På det hela taget en berg och dalbana när det gäller kvalité. Början är som sagt helt fenomenalt och jag trodde att jag hade hittat en ny favoritbok. Jag är väldigt säker på att andra som inte är så kräsen med trovärdighet kommer att älska boken. För mig som har läst många liknande böcker så kände jag bara hur mycket den påminde om andra berättelser. Jag ser mycket potential, speciellt när det gäller mytologin, men problemet är bara att det aldrig riktigt vävdes in i berättelsen på ett bra sätt.

Jag har som sagt bara läst en förhandskopia och det är mycket möjligt att innehållet har ändrats när boken trycks. Är lite överraskad över att det är en serie för jag tyckte att boken kändes avslutat.

B5Betyg: 5/10

________________________________________________________________________________

The Art of Lainey  av Paula StokesTitel: The Art of Lainey
Författare: Paula Stokes
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2014

Minihandling:
Lainey blir dumpad av sin kille och tillsammans med sin bästis Bianca försöker de använda filosofin från krigsboken The Art of War för att vinna tillbaka pojkvännen.

Tycke:
En väldigt charmig om än förutsägbar bok. Karaktärerna är både mysiga och intressanta på samma gång. Laineys berättarröst är rolig och trovärdig. Jag gillar dessutom att hon har bra självförtroende när det kommer till hennes kropp och att hon är en fotbollsatlet. Däremot är hennes självkänsla ganska låg och jag himlade flera gånger åt att hon är helt förskräckt över att hon kommer att tappa all popularitet om hon inte blir tillsammans med Jason igen. Sen försvarar hon honom alltid när de andra påpekar vilken skitstövel han egentligen är, suck på det.

Förutom Laineys vägran att inse vad som är bäst för henne så tycker jag i övrigt mycket om boken. Jag älskar verkligen att känslorna mellan Micah och Lainey växte fram i lagom takt och båda upptäcker sidor hos varandra som de inte kände till. Tycker även om krigstemat och att författaren tolkade om de uråldriga råden till strategi som fungerar i kärlek.

Gillar boken som sagt. Perfekt för er som vill ha något romantiskt och mysigt.

B7Betyg: 7/10

Extraböcker
0.5. Infinite Repeat

 

Tags: , , , , , ,

Under belägring av tre arméer

Att äta metaller har aldrig varit häftigare!

The Well of AscensionTitel: The Well of Ascension
Författare: Brandon Sanderson
Serie: Mistborn #2
Sidantal: 796
Utgivningsår: 2007

Obs! Spoiler från tidigare delar kan förekomma.

Handling:
De har lyckats med det omöjliga! Vin är numera en skicklig mistborn och Elend har blivit vald till kung. Vad som skulle ha slutat som en lycklig saga är bara början på problemen. För det första är inte Elends position på tronen något som är säkert då det finns många inom staden som hellre själva vill komma till makten. Och de är inte ensamma, för inom kort tågar flera arméer mot staden, alla med målet att attackera och ta över Luthadel. Medan Elend brottas med politiken så slåss Vin med alla lönnmördare som är ute efter Elends liv. Samtidigt så kan hon inte glömma bort Lord Rules sista varning. Varningen om att han egentligen skyddade dem, att det finns något långt hemskare där ute… något som börjar vakna till liv igen…

Tycke:
Efter att ha läst fantastiska Mistborn – The Final Empire så var jag absolut tvungen att plocka upp fortsättningen.

Vad jag älskar med den här serien är att författaren tvistar till de stereotypiska handlingarna och gör något nytt av det. Vad händer om hjälten inte klarar av att besegra ondskan? Och hur ska de får i ordning ett samhälle där härskaren har styrt med terror i över tusen år? Det är tankeväckande och man undrar verkligen vad som är rätt och vad som är fel.

Karaktärerna är fantastiska som alltid. Jag saknar verkligen Kelsier men gillar att OreSeur fick en större roll. Åh, älskar verkligen scenerna mellan honom och Vin. På tal om Vin, shiiiiit, så himla kickass hon har blivit! Hennes karaktärsutveckling är verkligen enorm. Samtidigt så har hon ändå kvar sin osäkerhet innerst inne när det gäller Elend. Även fast jag störde mig väldigt mycket på hennes velanden så tycker jag att det är trovärdigt att Vin känner sig så.

Vad som stoppar boken från att få toppbetyg är att den är faktiskt lite seg i mitten. I stort sett så handlar hela boken om belägringen och det är även en del snack om politik. Dessutom så är boken betydligt mörkare och jag saknar den humorn som jag tyckte så mycket om i första boken.

Tvisten i slutet var för min del ganska oväntat. Jag hade förväntat mig en tvist, men när det kom så kände jag mig ändå väldigt oförberedd. Detta är bara ytterligare ett bevis på vilken skicklig författare Brandon Sanderson är.

Kort sagt, ännu en väldigt bra bok. Lite seg på sina ställen men karaktärerna och magisystemet är helt fantastisk. Älskar dessutom tvisterna och kommer absolut att läsa fortsättningen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Oj, så nu är Elend också en Mistborn. Jag trodde först att han skulle dö på riktigt. Kelsier dog ju, så jag tänkte att Elends död skulle göra Vin bittrare och starkare. Men shit, vilken tvist att det var fel att inte ta hela kraften för sig själv. Vin som kämpade så hårt emot sitt habegär, och så visar det sig vara fel. Gahhhh!
  • Åhh, OreSeur var förrädaren! Eller ja, egentligen Tensonn. Det var ju egentligen ganska tydligt eftersom det var då han började bonda med Vin. Hoppas att han kommer tillbaka och blir Vins vän/tjänare på riktigt sen.
  • Så Zane är typ en inkvistador? Tyckte att det var så bra gjort med att han kunde höra ”Guds” order och att Vin var den enda som han inte behövde döda. Så nu fick man ju en förklaring till Marschs beteende utan att det blev övertydligt. Gillar det verkligen!
  • Vin är så himla cool när hon i slutet bara dödade Straff utan att ge honom en chans att försvara sig. Yes! Äntligen en hjälte som inte låter de onda får en chans att slingra sig undan!

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +0,5
Magisystem: +0,5
Tvister: +0,5

Mest intressanta karaktär: Oreseur
Bästa scen eller del: Sista 200 sidorna!
Minnesvärt citat:
“Good men don’t become legends,” he said quietly.
“Good men don’t need to become legends.” She opened her eyes, looking up at him. “They just do what’s right anyway.”

Rekommenderar för:
Tyckte du om första boken så lär du älskar den här med.

Rekommenderar inte för:
Ni som tycker om bra böcker eller tegelstenar.

B8.5Betyg: 8,5/10

Andra delar i serien: 
1. Mistborn: The Final Empire
2. The Well of Ascension
3. The Hero of Ages

Extraböcker: 
4. The Alloy of Law
5. Shadows of Self
6. Titel ej bestämd

 Andra versioner av omslaget

The Well of Ascension 2 The Well of Ascension 3

 

Tags: , ,

Ät lite metall och lär dig att trolla!

Episk fantasy när den är som bäst.

MistbornTitel: Mistborn: The Final Empire
Författare: Brandon Sanderson
Serie: Mistborn #1
Sidantal: 672
Utgivningsår: 2006

Handling:
Det stora kungadömet The Final Empire är ett orättvist rike där den onda och allsmäktiga Lord Ruler härskar. Medan adelsmännen lever i lyx så behandlas resten av befolkningen som djur. Vin är en 16-årig gatuflicka som har blivit förrådd av sin bror och tvingas jobbar för en tjuvliga för att betala av skulden. Hon har överlevt genom att alltid hålla sig i utkanten och att aldrig dra till sig uppmärksamhet. Men när en grupp märkliga personer tar kontakt med henne och den karismatiska ledaren Kelsier berättar för henne om att hon är en mistborn – en person som kan använda magi tar Vins liv en ny vändning. Från att vara ett misshandlat gatubarn är hon nu med i gänget som planerar att störta den odödliga Lord Ruler.

Tycke:
Såååååååå bra! Det är väl vad man kan säga om den här boken. Brandon Sanderson gör en verkligen inte besviken och denna bok bevisar bara vilken fantastisk förmåga han har när det kommer till att skapa magisystem. Jag kommer inte att gå inte på det i detalj men magin här är som en strategi istället för något hokuspokus. I många andra fantasyböcker tenderar ju magi att vara något allsmäktigt vapen utan några begränsningar. Här blir det mycket mer intressant när det finns tydliga regler för vad man kan och inte kan göra!

Karaktärerna är väldigt bra också. Huvudrollerna Vin och Kelsier är komplexa båda två och jag gillar bådas karaktärsutveckling. Jag tycker också mycket om lärling/vän-relationen mellan dem. Resten av bikaraktärerna är också färgstarka. Till en början kan det kännas en aning överväldigande när en massa namn introduceras men när man väl fortsätter att läsa så är det inga problem att komma ihåg vem som är vem. Dialogerna är smarta, roliga och personliga. Älskar alla de gånger tjuvligan hade möte. Det finns så många karaktärer att gilla, till och med Lord Ruler är rätt intressant när man väl får veta mer om honom.

När det kommer till handlingen så är det ett stort gillande också! En tjuvliga som ska bryta sig in hos The Dark Lord. Hahah, vilken idé! Även om det inte är superspännande hela tiden så lyckas boken hålla mig trollbunden från början till slutet. Och slutet gahhhh, de sista 100 sidorna både krossade mitt hjärta och gav mig andnöd för det var konstant action. Och alla tvisterna!!! Längesen jag läste en bok som gav mig ett så tillfredsställande slut trots att det är FÖRSTA boken i en serie!

Eftersom jag inte vill avslöja för mycket av boken och vill låter er själva upptäcka hur fantastisk den är så nöjer jag med den spoilerfria recensionen här. Säger bra en sak, har ni inte läst något av Brandon Sanderson så har ni verkligen missat något!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Trodde inte mina ögon när jag läste om Kelsiers död. Nooooooooo! Och så var det hans plan hela tiden, att han skulle bli en odödlig symbol för revolutionen. Åhhh, Kelsier, du krossade mitt hjärta!
  • Älskar verkligen Vins karaktärsutveckling, från en superskraj gatuflicka till en kickass mistborn. Så himla coolt när hon bestämde sig för att döda Lord Ruler. Och Rend! Hatade honom i början men när man fick veta att han aldrig förrådde Vin så gillade jag honom nästan, men ändå… han hade väl inte behövt misshandla henne. Enda negativa jag kan komma på är att Vin föll för Elend så himla lätt och snabbt. Hon litar ju inte på någon! Sen får hon syn på honom en gång och tycker att han är speciell… instalove varning där…
  • Shit, hade verkligen inte väntat mig att Lord Ruler egentligen var Rashek. Den där loggboken var intressant!
  • Känns lite konstigt att Elend blev kung, han är ju superung! Ahh, är supernyfiken på hur hans och Vins förhållane kommer att utvecklas.

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Handling: +1
Miljö/magisystem: +1
Tvister: +1

Mest intressanta karaktär: Vin men Kelsier kommer på en stark 2:a!
Bästa scen eller del: Sista 100 sidorna!
Minnesvärt citat:
“What? Is that boy crazy?”
“Most young men his age are somewhat crazy, I think,” Sazed said with a smile. “However, this is hardly unexpected. Haven’t you noticed how he stares at you when you enter a room?”
“I thought he was just creepy.”

Rekommenderar för:
Vill du läsa en riktigt bra episk fantasy med ett superintressant magisystem samt oväntade tvister så måste du plocka upp den här boken!

Rekommenderar inte för:
Ni som tycker om bra böcker eller tegelstenar.

B10Betyg: 10/10

Läsutmaning #38 – Läs en bok ur genren episk fantasy

Andra delar i serien: 
1. Mistborn: The Final Empire
2. The Well of Ascension
3.The Hero of Ages

Extraböcker: 
4. The Alloy of Law
5. Shadows of Self
6. Titel ej bestämd

Andra versioner av omslaget

Mistborn alt 1Mistborn alt 2Mistborn alt 3

 

Tags: , ,

Crazy catgirl löser mordgåta

För att heta City of a Thousands Dolls så finns det förvånansvärt lite dockor i boken.

City of a Thousand DollsTitel: City of a Thousands Dolls
Författare: Miriam Foster
Serie: Bhinian Empire #1
Sidantal: 359
Utgivningsår: 2013

Handling:
Nisha är en av de många flickorna som bor och tränas upp i The City of Thousands Dolls, platsen där rika människor kan köpa sig en tjänare, en fru eller en älskarinna. På grund av att hon kom till staden så sent vill ingen av de olika husen tar emot henne och hon jobbar istället som husmors assistent. Med sina katter och vackra Tanaya som sin bästa vän så trivs hon väldigt bra i staden… tills flickorna börja dö en efter en. För att rädda sin egen framtid beslutar sig Nisha att hon måste lista ut vem mördaren är och ta fast denna innan fler liv går till spillo.

 

Tycke:
City of a Thousands Dolls börjar så lovande. Vi har en livlig huvudroll, ett mordmysterium, gulliga katter och en riktigt intressant miljö. Det märks att författaren har många spännande idéer, men att skriva en engagerande mysterium är tyvärr inte hennes starka sida.

Ledtrådarna i boken är så uppenbara att det inte är sant. Ändå så förstår Nisha ingenting och misstänker helt fel personer (och nej, det är ingen spoiler för det är så himla uppenbart!). Jag tyckte från början att hon var en intressant karaktär men efter 100 sidor så tyckte jag mest att hon var trög. Många av Nishas handlingar är riktig wtf. T.ex. så var hon i sin kompis rum och hittade en papperslapp på golvet. Den normala reaktionen är väl ändå att kolla om det står något på den och lägga den tillbaka på kompisens skrivbord, men nähe, här plockar hon upp den och lägger den i sin ficka utan att läsa den. Whaaat? Är inte det stöld?! Och tänk om det hade stått privata och viktiga saker på den?

Okej, om man bortser från ett genomskinligt mysterium, Nishas konstiga beteenden och en kemilös romans så tycker jag att boken är underhållande. Jag gillar hennes berättarröst men framförallt så älskar jag fantasivärlden författaren har byggt upp. Här finns det väldigt många östasiatiska influenser och det känns väldigt fräscht. Även om jag är emot människohandel så tycker jag att staden är ett riktigt spännande ställe. Så kul att läsa om de olika husen och vad de tränar upp sina flickor till. Vill väldigt gärna se mer den!

Kort sagt, ett av de sämre mordmysterierna jag har läst men världen är fantastisk. Vill du ha något underhållande och exotisk så ge den gärna en chans. Jag kommer med stor sannolikhet att plocka upp fortsättningen när den kommer ut.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Okej, jag erkänner. Jag trodde först att det var Zann som var mördaren. Men så fort hon sa att det inte var hon så var det ju uppenbart att det var Tanaya. För att vara så smart så är hon ganska oförsiktig. Hon kunde ju ha gjort ett bättre jobb med att döda Nisha. Typ slängt den giftiga ormen på henne när hon sov.
  • Tänkte faktiskt inte på att Tac var Jerrit! Misstänkte dock att Nisha skulle sluta med Tac. Relationen med Devan var ju bara skum, tyckte att det var så löjligt när Nisha trodde på fullt allvar att hon älskade honom.
  • Alltså… hur kan Zann (och Nisha själv) tycka att det är Nishas fel att hon blev utkickad från musikhuset? Det var ju Zann själv som blev så sur över upptäckten att hon gick bärsärksgång i huset, Nisha var ju bara snäll som tog reda på information åt henne. Helt knäppt!
  • Typisk att Nisha ska vara superduperspeciell, först att hon är en kildi och sen att hennes mor är en superkattkvinna. Får hoppas att hon gifter sig med Jerrit och skaffar söta kattungar tillsammans.
  • Haha, jag undrar hur eleverna i The House of Pleasure tänker visa upp sina färdigheter på friköpsfesten. Ska de ha sex inför publik eller? J

Berättarröst: +0,5
Fantasivärld/Miljö: +1
Ologiska saker: -0,5

Mest intressanta karaktär:
Prinsen
Bästa scen eller del: Friköpsfesten

Rekommenderar för:
Om du letar efter en lagom underhållande bok med en östasiatisk-influenserad-fantasymiljö så kan nog den här passa dig.

Rekommenderar inte för:
Står du inte ut med uppenbara mordmysterier så skippa den här.

B6Betyg: 6/10

Andra böcker i serien:
1. City of a Thousands Dolls
2. Empire of Shadows

Läsutmaning #5 – Läs en bok vars titel består av 5 ord 

 

Tags: , ,

Kungadömen som faller

En lovande start på en fantasyserie.

Falling KingdomsTitel: Falling Kingdoms
Författare: Morgan Rhodes
Serie: Falling Kingdoms #1
Sidantal: 412
Utgivningsår: 2012

Handling:
Cleo är den vackra prinsessan som tittar på när kompisen Aron dödar en oskyldig man. Nu är hon hatad i grannlandet och ännu mer illa är det att hennes pappa tvingar henne att gifta sig med Aron som hon avskyr. Jonas kan inte förlåta Cleo och Aron för att ha dödat hans bror och gör allt för att få sin hämnd. I det tredje landet här kronprinsen Magnus en mörk hemlighet, han är förälskad i sin sköna syster Lucia. Lucia å andra sidan har egna hemligheter som hon inte kan dela med någon, hemligheter som kan få henne dödad.

Ett krig håller på att rustas och magin är döende. Kommer Väktarna att hitta den gamla kraften innan jorden går under?

Tycke:
The Falling Kingdoms läste jag vid en mycket bra tidpunkt. Kände mig sugen på en klassisk fantasybok och det är precis vad den erbjöd. Många karaktärer, flertals berättarröster, länder i krig, ett magiskt släkte, en profetia och mäktiga reliker. På ytan verkar den vara som vilken fantasyberättelse som helst men författaren har fått till en riktigt spännande och inlevelsefullt historia.

Om jag har räknat rätt så är det totalt 7 berättarröster vilket är rätt mycket med tanke på att boken inte är så tjock. Det var aldrig något problem med att hålla rösterna isär och det var riktigt skoj att läsa från så många olika synvinklar. De var varandras fiender men var och en hade skäl som rättfärdigade deras handlingar. Karaktärsmässigt så tycker jag att Rhodes har lyckats riktigt bra. De känns trovärdiga och levande allihopa vilket inte är helt lätt att få till.

När det kommer till handlingen så skedde saker och ting ganska snabbt i den här boken. Eftersom man läste från olika berättarröster så kunde en lång tid ha förflutit innan man återvände till en karaktär. I grunden så gillar jag väl handlingen även om den inte var så sensationellt i sig. Den lyckades i alla fall överraska mig flera gånger så det är ett stort plus. Vad jag egentligen tycker om mest är faktiskt den förbjudna relationen mellan Magnus och Lucia. Var så synd om Magnus som älskade någon han inte kunde få. Hade jag inte vetat att de inte var syskon på riktigt så skulle jag nog ha tyckt att Magnus känslor för Lucia är ganska vämjeliga, men nu var de bara tragiska och vackra.

Det negativa jag har att säga om boken är att det var alldeles för mycket infodump om de olika kungadömena i början. Kändes som att författaren bara ville trycka in bakgrundsinformation i läsaren huvud och det tog så mycket fokus från karaktärerna. Men detta blev mycket bättre senare och själva förklaringen om magin/religionen fick Rhodes fram på ett snyggt sätt. Sedan kunde det kännas som att det var lite för många sammanträffande ibland samt att vissa av karaktärerna betedde sig lite korkade. Men annars så gillar jag det mesta med boken.

På det hela taget en mycket läsvärd bok och perfekt för er som vill njuta av en episk fantasy men inte vill plocka upp en bok på över 1000 sidor. Jag kommer absolut att plocka upp fortsättningen när den kommer ut.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Oj, hade inte räknat med att Lucia skulle döda Sabina så snabbt. Det var överraskande! Och att Theon också dog. Whaaat!
  • Vad dumt att Cleo och Nico inte reser inkognito. Speciellt Cleo vet ju att folket i Paelsia är arga på henne, och så går hon och använder sitt eget namn som är ultrasällsynt.
  • Men ofta Magnus stöter på Cleo… och hur kan han misslyckas med att ta fast henne så många gånger?

Berättarröster: +1
Karaktärer: +0,5
Handling: +0,5
Tvister/Överraskningar: +0,5
Spänning: +0,5

Mest intressanta karaktär: Magnus
Bästa scen eller del: När Sabina försökte förföra Magnus och han bara dissade henne. Så himla kul.

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en klassisk episk fantasy fast i mer kompakt form.

Rekommenderar inte för:
Tycker du inte om påhittade världar, magi och länder som krigar så är det här inget för sig.

B8Betyg: 8/10

Andra böcker i serien:
1. Falling Kingdoms
2. Rebel Springs
3. Gathering Darkness
4. Titel ej bestämd
5. Titel ej bestämd
6. Titel ej bestämd

 

Tags: ,

En studie i magi

Nej, det är inget studie-inlägg, men däremot en recension om en väldigt bra bok. 

MaginTitel: Magin (original Magic Study)
Författare: Maria V. Snyder
Serie: Study #2
Sidantal: 312
Utgivningsår: 2013 (original)

Obs, spoilers från tidigare böcker kan förekomma.

Handling:

Dels för att hon är landsförvisad och dels för att hon måste lära sig att tygla sin magi reser Yelena tillsammans med sin nya mentor Irys till grannlandet Sitia som också är Yelenas riktiga hemland. Där träffar hon sin familj som har saknat henne, ja, förutom hennes brorsa Leif då som istället avskyr henne. Som nykomling i magiskolan får Yelena först svårt att vänja sig vid sitt nya liv men hon gör snart stora framsteg. Samtidigt så går en seriemördare lös i området och lämnar spår av våldtagna och döda flickor efter sig. Påmind om sin egen barndom beslutar sig Yelena för att hon ska göra allt för att ta fast och stoppa mördaren.

Tycke:
Eftersom Magin är den andra boken i serien var jag först lite orolig för att den skulle vara en tråkig transportsträcka. Det visade sig att jag hade oroat mig helt i onödan för Magin är allt annat än händelselös.

Takten i boken är riktigt snabbt och det händer saker hela tiden. Spänningen gjorde att det var helt omöjligt att släppa den och jag läste ut hela boken i en enda sittning. Bara färdvägen till skolan var ju grymt spännande haha. Gillar även skolmiljön och hela mysteriet med seriemördaren, riktigt underhållande!

De älskvärda och ytterst coola karaktärerna är den största anledning till varför jag gillar den här boken så mycket. Yelena är så talangfull och löser alla problem som dyker upp i hennes väg. Jag erkänner att trovärdigheten på den fronten är ganska låg men det gör faktiskt inte så mycket, för jag älskar att läsa om hur stark och modig hon är. Och Valek, ahhhh, så himla swoonig. Yelena och Valek måste vara bland de starkaste och coolaste paren inom YA.

Jag gillar även nykomlingarna Cahil, Leif, månmannen, hästarna och inte minst Yelenas föräldrar. Så himla kul att mamman klättrar upp i ett träd så fort hon blir upprörd. Återigen så är alla överdrivna på ett eller annat sätt men det tycker jag är charmen med berättelsen.

Kort sagt, gillar du första boken i serien så lär du tycka mycket om den här också. Längtar otroligt mycket till nästa bok i serien nu!

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

  • Har lite svårt att tro att föräldrarna är så villiga på att skiljas åt från Yelena när de äntligen återser henne efter 14 år…
  • Trodde först att det skulle bli en jobbig kärlekstriangel mellan Yelena, Valek och Cahil. Är så glad över att Yelena är så trogen mot Valeks och hyste inga romantiska känslor för Cahil. Lite kul är det att Yelenas romanser alltid börjar med hat haha.

Berättarröst: +1
Karaktärer: +1
Spänning: +0,5
Handling: +0,5

Mest intressanta karaktär: Valek för att han är så grym! Yelena kommer på en nära andraplats.
Bästa scen eller del: Gillar den delen då spoiler [Yelena bad om Valeks immunitet och han bara gav henne den direkt utan att tveka]
Minnesvärt citat:
(Yelena) ”Att leva är en risk”, avbröt jag. ”Varje beslut, varje steg, varje gång man går upp på morgonen är en risk. Att överleva är att veta att man tar den risken medan att inte stiga upp ur sängen bara är en falsk säkerhet.”
(Cahil) ”Din syn på livet är inte särskilt lugnande.”

Andra verk som jag kom att tänka på:
Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson – Alla våldsbrott och grymma handlingar mot unga flickor påminde mig faktiskt om lite om Män som hatar kvinnor.

Rekommenderar för:
Vill ni ha en stark och kvinnlig karaktär i en fantasy-miljö är den här boken perfekt för dig.

Rekommenderar inte för:
Gillade du inte första boken lär du inte gilla den här heller.

B8Betyg: 8/10

Andra delar i serien:
1. Giftet (eng. Poision Study)
2. Magin (eng. Magic Study)
3. Elden (eng. Fire Study)
4. Titel ej bestämd
5. Titel ej bestämd
6. Titel ej bestämd

 

Tags: , ,