Jennifer Donnelly – Stepsister

Sanningen bakom Askungens elaka styvsystrar.

Titel: Stepsister
Författare: Jennifer Donnelly
Sidantal: 352
Utgivningsår: 2019

Kort beskrivning:
Medan Ella har blivit Frankrikes älskade drottning så lever hennes styvsystrar, Isabelle och Tavi i misär. Ett blodigt uppror närmar sig och Isabelle är den enda som kan stoppa det, men bara om Chance lyckas besegra Fate i att manipulera flickan till att våga ta chansen istället för att följa sitt mörka öde.

Tycke:
Denna bok börjar minst sagt lovande och makabert med huvudrollen Isabelle som hugger av sina tår för att passa glasskon. Om ni någonsin har undrat varför Askungens styvsystrar är så elaka så får ni svaret i denna bok. Snarare än retelling så är denna mer “vad händer med Askungens familj efter att Askungen har blivit drottning (av Frankrike).”

Jag gillar verkligen den feministiska andan och jag tycker att författaren har målat upp en bra bild av varför systrarna växte ifrån varandra och blev fiender istället för bästa vänner. Att handlingen utspelar sig i ett historiskt Frankrike, fast med övernaturliga element funkar också väldigt bra.

Saker som å andra sidan fungerar sämre är Chance och Fates tävling om vem som kan manipulera Isabella bäst, den var spännande i början men efter ett tag kändes den ganska onödig. Det blev också lite för tjatigt med fokusen på styvsystrarnas “fulhet” och att de inte passar in på idealen av den rara och söta flickan. Jag förstår att det är en av budskapet med boken, men efter att ha läst att ”flickor ska vara snälla och söta” elva gånger så himlar man mest med ögonen.

Allt som allt en underhållande berättelse om att även starka och intelligenta flickor är älskvärda, inte bara de söta och lydiga.

 

Advertisement

 

Holly Black – Queen of Nothing

En drottning i bara namnet

Titel: Queen of Nothing
Författare: Holly Black
Serie: The Folk of the Air #3
Sidantal: 300
Utgivningsår: 2019

Baksidestexten:
Power is much easier to acquire than it is to hold onto. Jude learned this lesson when she released her control over the wicked king, Cardan, in exchange for immeasurable power.

Now as the exiled mortal Queen of Faerie, Jude is powerless and left reeling from Cardan’s betrayal. She bides her time determined to reclaim everything he took from her. Opportunity arrives in the form of her deceptive twin sister, Taryn, whose mortal life is in peril.

Jude must risk venturing back into the treacherous Faerie Court, and confront her lingering feelings for Cardan, if she wishes to save her sister. But Elfhame is not as she left it. War is brewing. As Jude slips deep within enemy lines she becomes ensnared in the conflict’s bloody politics.

And, when a dormant yet powerful curse is unleashed, panic spreads throughout the land, forcing her to choose between her ambition and her humanity…

Tycke:
Så har snabbt har jag inte läst klart en bok på länge. Här var det action direkt och handlingen tog så många oväntade vändningar att det verkligen var svårt att sluta läsa. Jude fortsätter att vara en komplex karaktär, så stark samtidigt som hon är på gränsen till att förlora allt. Just karaktärerna har varit berättelsens starka sida redan från första boken, alla är tredimensionella och man vet aldrig riktigt var man har dem eftersom de har egna agendor.

Älskar att syskonskapet blev mycket tydligare i denna bok och att de faktiskt visar kärlek och stöd för varandra. Jude och Cardan är helt klart årets bokpar för mig, här har vi verkligen en hat/kärleksrelation som är övertygande.

Eftersom det är sista boken i en trilogi så blir det mer tankar i spoilersektionen, men allt som allt är det en värdig avslutning på en väldigt underhållande serie.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Ahh, äntligen fick Jude och Cardan varandra!!! Så stolt över Jude som följde sitt hjärta och högg huvudet av Orm-Cardan. Misstänkte dock redan att det skulle vara tvisten i profetian att han kom tillbaka som en mäktig kung.
• Taryn höjdes riktigt i mina ögon i denna bok. Inte nog med att hon äntligen stod upp för sig själv, nu var hon på Judes sida genom hela boken och jag känner äntligen av deras djupa systerskap.
• Haha, slutet när de käkar pizza på deras ”bröllopsfest”. Känns så bisarrt och gulligt på samma gång.

 

Holly Black – The Wicked King

En dödlig tonårstjej som styr de odödliga älvornas rike

Titel: The Wicked King
Författare: Holly Black
Serie: The Folk of the Air #2
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2019

Baksidestexten:
You must be strong enough to strike and strike and strike again without tiring.

The first lesson is to make yourself strong.

After the jaw-dropping revelation that Oak is the heir to Faerie, Jude must keep her younger brother safe. To do so, she has bound the wicked king, Cardan, to her, and made herself the power behind the throne. Navigating the constantly shifting political alliances of Faerie would be difficult enough if Cardan were easy to control. But he does everything in his power to humiliate and undermine her even as his fascination with her remains undiminished.

When it becomes all too clear that someone close to Jude means to betray her, threatening her own life and the lives of everyone she loves, Jude must uncover the traitor and fight her own complicated feelings for Cardan to maintain control as a mortal in a Faerie world.

Tycke:
Hmm, det har gått en lång tid sen jag läste denna så jag har inte direkt handlingen färsk i minnet. Men vad jag minns så tyckte jag väldigt mycket om den, speciellt så gillade jag Jude och Cardan, och deras känslor för varandra. I många andra böcker så himlar jag med ögonen åt hur hur paren missförstår varandra och är ”fiender” fast de i hemlighet gillar varandra, men här har författaren fått till det på ett mycket bra sätt.

Jag minns också att jag tyckte att det var så jobbigt att vara Jude, hon kan inte lita på någon, är nästan hela tiden missförstådd och lever i en värld där hennes bundsförvanter närsomhelst kan förrådda henne. Allt hon vill är att bli accepterad och att skydda sin lillebror, men det är så många hinder i vägen och hon tvingas göra många grymma val. Jag gillar verkligen huvudroller som lever i gråzonen mellan ond och god!

Slutet är också riktigt spännande! Det är med frustration jag avslutar boken för jag vill så gärna läsa fortsättningen som kommer ut i år.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• OMG, så Jude blev Cardans drottning!!! Trodde att de äntligen skulle ge efter för sina känslor men till slut så är de ändå inte tillsammans (antar att det är för att Cardan vill skydda henne på samma sätt som Jude vill skydda Oak… men ändå…)  

 

Den mörkaste delen av skogen

En riddare som väcker en sovande prins.

Titel: The Darkest Part of the Forest
Författare: Holly Black
Sidantal: 336
Utgivningsår: 2015

Handling:
Det var en gång en vacker prins som sov i skogen, innesluten i en glaskista. Det var en gång en syster och en bror som utsåg sig själva till att vara beskyddare och dräpte monstren i deras hem. Men när de växte upp blev äventyren ett minne blott och Hazel och Ben gled motvilligt ifrån varandra. Nu behöver de dock återigen ta upp striden, för deras vackra prins har vaknat, och med honom vaknade även mörkret i skogen…

Tycke:
Holly Black är verkligen på god väg att bli en av mina favoritförfattare. Hon är en av de få fantasyförfattarna jag har läst av som kan få till en riktigt bra standalone, komplett med underbara karaktärer och en magisk värld. Jag gillar dessutom att hon alltid kastar läsaren rakt in i äventyret och förklaringarna kommer senare.

Precis som hennes andra böcker så vilar det något drömlikt, vackert och mörkt över både handlingen och karaktärerna. Det kanske inte är så högt igenkänningsfaktor i huvudrollerna men det gör dem absolut inte mindre älskvärda. Jag älskar mystiken och känslan av att inte veta allt om dem trots att man läser från deras synvinkel.

Inte minst så älskar jag att de relationerna mellan karaktärerna. Jag uppskattar verkligen att Black har med homosexuella förhållanden och gör ingen stor sak av det. Jag tycker också om syskonkärleken mellan Hazel och Ben. Sen att det är Holly som är krigaren av dem tycker jag också är toppen.

Författarens språk är väldigt speciellt och utmärkande. Det är en hel del tillbakablickar blandat med nutida händelser. Det tar lite tid att vänja sig vid stilen men när man väl har gjort det så blir det väldigt fint och stämningsfullt.

Om jag nu ska lyfta fram något negativt är det väl att handlingen kändes för hoppressat vid vissa delar. Samtidigt som jag uppskattar att Black får plats med berättelsen i en enda bok så önskar jag att man får läsa mer om karaktärerna och världen. Det är ganska mycket som är oförklarat, relationer utvecklas för fort och reaktioner mot chockerande nyheter känns inte starka nog. Slutet känns en aning sammanpressat och jag hade velat ha en mycket längre epilog.

The Coldest Girl in Coldtown är fortfarande min favoritbok av Holly Black men The Darkest Part of the Forest kommer inte långt efter. Nu väntar jag med spänning på författarens nästa bok.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Även om jag shippade Severin och Ben så blev väl Severin förälskad i Ben liiiiite väl snabbt. Å andra sidan så känner Severin redan till Bens hemligheter och så och Ben har varit förälskad i honom sedan han var liten så det kanske inte är så konstigt? Men jag undrar hur det kommer att bli i framtiden. Kommer Ben att åldras som en vanlig människa och dö? Eller kommer Severin att göra honom odödlig (om han nu kan det). Och samma sak med Jack och Hazel.

• Åhh, så det var natt-Hazel som varnade Hazel. Så intressant (och väldigt läskigt) att ha en kickass personlighet som man inte känner till.

Berättarröst: +0,5
Handling: +0,5
Karaktärer: +1
Språk: +0,5

Mest intressanta karaktär: Severin
Bästa scen eller del: Delarna med Severin och Ben
Minnesvärt citat: “They loved him because he was a prince and a faerie and magical and you were supposed to love princes and faeries and magical people.”

Rekommenderar för:
Ni som vill ha en stämningsfull bok och fristående bok om älvor.

Rekommenderar inte för:
Ni som föredrar långsamma böcker.

Betyg: 7,5/10

 

När Underlandet blandas med verkligheten

En berättelse med kaos och galenskap

Titel: Unhinged
Författare: A. G. Howard
Serie: Splintered #2
Sidantal: 387
Utgivningsår: 2014

Obs! Spoilers för tidigare delar kan förekomma i handlingen.

Handling:
Alyssa trodde att hon hade blivit kvitt Underlandet men så fel hon hade. Magin hotar ständigt att bryta loss i hennes kropp och det blir allt svårare att stå emot. Och inte heller hjälper det när hon knappt får tid med sin älskade pojkvän Jeb och Alyssa blir ständigt svartsjuk på de andra tjejerna som han träffar i samband med jobb. En dag dyker Morpheus upp i hennes liv och säger att hon måste tillbaka till Underlandet för att rädda det från att hamna i den gamla drottningens händer. Alyssa tror inte på honom och även om Underlandet svävar i fara så angår det inte henne… tills hon upptäcker att det som händer i Underlandet även påverkar den riktiga världen…

Tycke:
Splintered är en av de mest speciella läsupplevelserna jag hade förra året så mina förväntningar på Unhinged var väldigt höga. Lyckades den uppfylla dem? Hmm, njaa…

Alyssa var ju så modig och smart i den förra boken, men i Unhinged är hon i princip bara svartsjuk och ignorant. Gahh, klarar inte av karaktärer (eller riktiga personer) som bara förnekar sanningen hela tiden. Varför lyssnar hon inte mer på varningarna? Och varför är hon så himla taskig mot Morpheus när han faktiskt vill hjälpa till?

Kärlekstriangel mellan Alyssa, Jeb och Morpheus är ganska plågsamt att läsa om. Jag tycker att Jeb är personlighetslös och Morpheus är den självklara favoriten. Men givetvis ska Alyssa tycka mer om Jeb fast hon ljuger för honom hela tiden. Det där med att skydda sina bekanta genom att dölja saker för dem har vi ju märkt fungerar bra… eller inte.

Genom hela boken längtade jag efter Underlandet och dess udda landskap. Mitt intresse för boken flammade inte upp förrän under den sista fjärdedelen så Alyssa faktiskt fick lite vett och gjorde bra saker. Då blev den riktigt spännande och jag märkte av den magi som höll mig trollbunden i Splintered, riktigt synd att det kom så sent.

Så helt dåligt är inte boken. Jag älskar fortfarande det lilla skymt man fick se av Underlandets invånare och de oväntade tvisterna. Slutet är riktigt bra och jag tror att den tredje och sista boken kommer att vara mycket bättre. Unhinged känns tyvärr för mycket som en transportsträcka så jag sätter mina förhoppningar till Ensnared istället. Ser också riktigt fram emot omslaget på det.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Var ju en intressant tvist med att morsan också har velat bli drottningen en gång i tiden. Och att farsan också har varit i Underlandet. Ska bli riktigt intressant att se hur de måste ta sig igenom The Looking Glass World för att komma till Underlandet i nästa bok!

• Jag var helt säker på att Jebs kund var Red i maskopi. Blev förvånad när det visade sig vara Ivory. Så egentligen så gjorde ju inte Red särskilt mycket uppe på jorden. Var ju mest Morpheus och Sister Two som ställde till det.  

Karaktärer: -0,5
Handling: +0,5
Fantasivärld: +1
Slutet: +0,5
Takt: -1

Mest intressanta karaktär: Morpheus
Bästa scen eller del: Sista kapitlet
Minnesvärt citat: “In order to be true you forever after, he had to betray you one last time”

Rekommenderar för:
Ni som vill läsa fortsättningen på Splintered. Förväntar er dock inte så mycket av Underlandet bara.

Rekommenderar inte för:
Ni som vill ha en stark huvudroll, undvika kärlekstriangel och en ”normal” berättelse.

Betyg: 5,5/10

Andra böcker i serien:
1. Splintered
2. Unhinged
3. Ensnared

Läsutmaning #1 – Läs en bok vars titel består av 1 ord

 

Att stjäla från en dröm

När man vaknar upp från en mardröm in till en annan.

Titel: The Dream Thieves (sv. Drömtjuvarna)
Författare: Maggie Stiefvater
Serie: The Raven Cycle #3
Sidantal: 439
Utgivningsår: 2013

Obs! Spoilers från föregående delar i serien kan förekomma.

Handling:
Blues hemtrakter har alltid varit en magisk plats, men nu när ley-linjerna har blivit väckta händer det fler mystiska saker än någonsin. Gansey vägrar ger upp sökandet efter den mytenomspunna kungen och fastän de är trötta på letandet så hjälper de till. Alla bär på egna hemligheter och problem och värst av dem är kanske Ronans. Hans oförklarliga förmåga tillsammans med mörkret som sväva runt honom sätter både han själv och sina vänner i fara. Samtidigt är en yrkesmördare i staden… och han är ute efter det som en av korppojkarna har…

Tycke:
Så seg men så bra, det är min åsikt om The Dream Thieves. Som ni alla vet så avgudar jag Stiefvaters språk och hon gör mig sannerligen inte besviken. Vacker, stämningsfull och drömlik, det är vad den här boken är.

Om förra boken är Adams bok så är den här definitivt Ronans. Jag gillade honom faktiskt inte så mycket i The Raven Boys men efter att ha läst denna så förstår man honom mycket bättre. Gansey är fortfarande den solklara favoriten Ronan är också intressant på sitt sätt. Tycker så himla mycket om hur starka och bräckliga killkaraktärerna är. I vanliga fall så är jag rätt allergisk mot angst men här tycker jag att det funkar hur bra som helst. Stiefvater vet verkligen hur man få till sympatiska karaktärer!

Egentligen så händer det väl inte så mycket i boken, men The Dream Thieves är inte en bok man läser för spänningens skull, man gör det för att man är fäst vid karaktärerna. Berättarrösterna är lite hoppiga men distinkta och medryckande.

Kort sagt, ännu en väldigt bra bok av Maggie Stiefvater. Eftersom det är fyra böcker i serien så antar jag att nästa är Noahs eller Ganseys bok, tror dock att det lutar sig mer mot Noahs eftersom jag tror att Stiefvater vill spara Gansey till sista boken. Nästa bok beräknas komma ut i september i år och den kommer jag absolut att skaffa hem så snart jag kan.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Alltså slutet, buhh, varför måste den sluta just då när spänningen var på topp? Och varför stack Maura ner till hålet själv? Gahh, vill så gärna veta!

• Suck på Kavinsky alltså, han var ju bara så jobbig. Vet inte om jag avskyr eller tycker synd om honom.

• Shit vad läskigt det måste vara att besöka The Barn där allt och alla sover. Och deras morsa kommer från en dröm?! Woah, vilken upptäckt. Vad coolt att kunna ta med sig saker ut från drömmarna (så länge de inte är mardrömmar då).

• Gillade faktiskt den gråa mannen. Även om man inte fick veta särskilt mycket om honom så var han rätt så intressant. Undrar om han kommer att bli Blues styvpappa? Dock tyckte jag att det var väldigt odramatiskt när han sköt sin bror.

• Gillar väldigt mycket att alla i Ganseys familj är så givmilda. Det gör ju Gansey troligare som person.

Karaktärer: +1
Berättarröst: +1
Språk: +1
Stämning: +0,5
Takt: -0,5

Mest intressanta karaktär: Gansey
Bästa scen eller del: Spoiler [När Gansey och Blue kramar om varandra och bestämmer sig för att de inte kan vara tillsammans.]
Minnesvärt citat: Then there was the awkward moment that arrives when two thirds of the people in the room know that the other third is supposed to die in fewer than nine months, and the person who is meant to die is not one of the ones in the know.

Rekommenderar för:
Tycker du om Stiefvaters tidigare böcker så lär den här inte göra dig besviken.

Rekommenderar inte för:
Om du är ute efter action och spänning så passar den här boken definitivt inte dig.

Betyg: 8/10

Andra böcker i serien:
1. The Raven Boys (sv. Kretsen)
2. The Dream Thieves (sv. Drömtjuvarna)
3. Titel ej bestämd
4. Titel ej bestämd

Läsutmaning #63 – Läs en bok där omslaget innehåller ett flygande djur

 

Fin dam under dagen, mörderska under natten

En bok där huvudrollen lever ett dubbelliv.  

Titel: The Falconer
Författare: Elizabeth May
Serie: The Falconer #1
Sidantal: 312
Utgivningsår: 2013

Handling:
Året är 1844 och 18-åriga Aileana har precis kommit ut ur sorgeperioden av sin mors onda död. Den gladlynta och naiva överklassflickan är försvunnen och istället är hon tyst, tillbakadragen och främlingsskygg. Överallt viskas det om att det är hon som är moderns mördare men ingen vet om sanningen –att modern blev dödad av en älva och Aileana såg hela mordet. Numera lever hon ett dubbelliv, på dagen försöker hon passa in i sin gamla roll som rik societetsflicka och på natten som en dödlig jägare. Hon tänker inte ge sig förrän moderns mördare ligger död för hennes händer. Men allt fler övernaturliga varelser dyker upp i staden och Aileana inser snart att något större står på spel, något som kan döda henne och alla hon älskar.

Tycke:
Jag har velat läsa den här boken ända sedan jag fick höra talas om den! En kick-ass hjältinna som dödar älvor i en steampunk-miljö – det säger man ju bara inte nej till!

Tyvärr levde boken inte upp till förväntningarna. Den hade så stor potential men det blev mest en konstig smet av det hela. För det första, Aileanas karaktär är så deprimerande att läsa om. I ena stunden är hon stark och häftig som bara den och i nästa är hon tafatt, förvirrad, kärlekskrank och full av självömkan. Jaja, vi fattar att hon sörjer sin mamma väldigt djupt, det behöver liksom inte nämnas i varje kapitel.

För det andra, vad är hela vitsen med steampunk-världen? Det kändes inte som att det behövdes för handlingen och att författaren bara hade kastat i lite flygskepp och maskiner för att det ska vara coolt. Personligen så hade jag gärna sett mer av steampunk-elementen och även mer av Aileana som uppfinnare.

Kärleksdelen övertygade mig inte heller och slutet var alldeles för öppet för min smak. Jag brukar i vanliga fall inte störa mig på upprepande ord eller meningar men här höll alla ”Aye” och ”Crimson suits you best” att ta död på mig.

Oj, nu blev det väldigt negativt här men jag hade så höga förhoppningar på den här boken. Den har ju ett bra betyg på Goodreads så det kanske bara är jag som läste den vid fel tillfälle. Och ja, inte för att det spelar någon roll men författaren till den här boken är så snygg att hon lätt skulle kunna vara en övernaturlig varelse hon med 🙂

Kort sagt, en bok som tyvärr inte nådde sin fulla potential. Action-scenerna är väldigt bra men allt runtomkring kunde ha varit bättre. Tror inte att jag kommer att läsa fortsättningen men jag kan absolut tänka mig att läsa mer av författaren.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Duh, så typiskt att Aileana ska bli kär i Kiaran. Bra att det inte verkar bli någon kärlekstriangel åtminstone.

• Vad är det för wtf-slut? Jag trodde att Aileana skulle lyckas stänga porten och låsa fast Kiaran. Nu slutar berättelsen alldeles för abrupt!

Miljö/Handling: +0,5
Karaktärer: -0,5
Slut: -1

Mest intressanta karaktär: Derrick
Bästa scen eller del: Spoiler [När hon mötte Sorcha]

Rekommenderar för:
Ni som inte har något emot deppiga huvudroller.

Rekommenderar inte för:
Gillar du väluttänkta världar och stabila huvudroller så kan du leta vidare.

Betyg: 4/10

Andra böcker i serien:
1. The Falconer
2. Titel ej bestämd

Läsutmaning #18 – Läs en bok där huvudrollen eller kärleksintresset är en älva/alv/faery

 

Den förlorade prinsen

Ett nytt äventyr i Nevernever!

Titel: The Lost Prince
Författare: Julie Kagawa
Serie: The Iron Fey: Call of the Forgotten #1
Sidantal: 416
Utgivningsår: 2012

Handling:
Ethan Chase är inte längre det gulliga och oskyldiga barnet som en gång var Meghans lillebror. Nu, 17 år gammal och stämplad som emo och problembarn har han det inte lätt i sin nya skola. Redan från första dagen råkar han illa ut när han bråkar med två av de biffigaste och populäraste killarna. Det är inte det värsta, förutom uppmärksamhet från de andra eleverna så lägger även de andra märke till honom. Ethan har försökt undvika älvorna i hela sitt liv men den här gången tar det stopp. Något farligt och märkligt håller på att hända och han måste söka hjälp. Medveten om vilken fara han utsätter sig själv för beger han sig åter in i Nevernever för att söka efter sin syster.

Tycke:
Ethan Chase, Meghans lillebror från The Iron Fey är nu tillbaka som tonåring och den här gången är han till och med huvudroll i denna spin-off-serie. Med tanke på att jag gillar The Iron Fey väldigt mycket så var mina förväntningar skyhöga, faktiskt så höga att jag var rädd för att läsa boken och lät den ligga i oläst i bokhyllan i ett halvår trots att jag köpte den direkt när den kom ut. Och helt ärligt talat så är jag lite besviken på boken, vill ni veta varför så läs vidare.

Jag tror mitt största problem med boken är att jag känner till profetian om Ethan och Keirran medan de själva är helt omedvetna om den (den nämndes inte alls i den här boken). Önskar faktiskt att jag inte hade läst extraboken The Iron Prophecy, nu känns det som att jag redan vet hur handlingen kommer att utspela sig och för mig är överraskningen i en bok väldigt viktigt. Ahh, det känns som att jag har spoilat för mig själv.

Karaktärsmässigt så tycker jag att Ethan, Keirran och Kenzie är okej. Saknar Ash, Meghan och Puck och önskar att det finns flera scener med dem. Å andra sidan så vet jag att det här är Ethans och Keirrans berättelse och det är dem som fokusen ligger på nu. Favoriten än så länge är Keirran, Ethan är lite för angsty för min smak.

När det gäller handlingen så är jag verkligen lättad över att det inte är någon kärlekstriangel. Jag trodde faktiskt först att Ethan och Keirran skulle bli kära i Kenzie bägga två. Men som tur var så hade jag fel, yay! I överlag så tyckte jag att handlingen var lagom spännande även om det tog cirka 100 sidor innan den kom igång.

Trots att boken inte riktigt levde upp till mina förväntningar så var den underhållande. Hade jag inte känt till profetian så skulle jag nog ha gillat den mer. Jag kommer absolut att plocka upp fortsättningen.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Jag anade att Kenzie var dödssjuk när hon gick med på att ge bort en månad av sin livstid. Blev ändå väldigt berörd när hon avslöjade sin sjukdom för Ethan.

• Störde mig ganska mycket på att både Kenzie och Annwyl är damen i nöd. Annwyl blir kidnappad och Keirran tvingas att följa med de bortglömda älvorna för att rädda henne. Sen ska Kenzie blir fångad som gisslan så att även Ethan blev fången. Gahh, varför följde hon med överhuvudtaget egentligen? Okej att hon är modig och vill hjälpa till, men hon kan ju inte slåss och är ju mest i vägen.

• Undrar varför Keirran var så skum i slutet. Kändes ju som en 180 graders personlighetsförändring. Har drottningen tuktat i honom något om att Annwyl kommer att dö till slut eller?

 

Handling: +0,5
Karaktärer: +0,5
Berättarröst: +0,5

Mest intressanta karaktär: Keirran, i alla fall fram till slutet.
Bästa scen eller del: Alla scener med Ash, Puck och Meghan.
Minnesvärt citat:
(Ash) “Care to join me, Goodfellow?”
(Puck) “Oh, ice-boy. A moonlight stroll with you? Do you even have to ask?”

Rekommenderar för:
Ni som har läst The Iron Fey och gillar den.

Rekommenderar inte för:
Egentligen ingen, men om man inte gillar The Iron Fey så lär man nog inte gilla den här heller.

Betyg: 6,5/10

Andra delar i serien:
1. The Lost Prince
2. The Iron Traitor
3. Titel ej bestämd.

Andra versioner av omslaget

 

De besynnerliga barnen

Ingen Peregrine här men däremot ett par halvälvor.

Titel: The Peculiar
Författare: Stefan Bachmann
Serie: The Peculiar #1
Sidantal: 384
Utgivningsår: 2012

Handling:
För Barthlomov som är barn till en älva och en människa är livet verkligen inte lätt. För det första så hotas han ständigt med att bli hängd och dödad, och för det andra så blir han vittne till hur en av hans få kompisar blir bortrövad. I en värld där människorna har förslavat älvorna är missnöjet mellan raserna stora, och ett barn som tillhör båda raserna är ett barn som är dödsdömt av alla.

Politikern Jelliby försöker göra gott men saknar makten och håller sig därför i skymundan. Men när mysteriet med döda och tömda halvbarnen dyker upp i floden är han en av de få som bryr sig. Och när han av en slump får reda på vem mördaren är vet han inte vad han ska göra. Samtidigt är Barthlomov omedveten om att mördaren redan lurar runt hans hem…

Tycke:
The Peculiar är en bra titel på boken då berättelsen i sig är ganska besynnerlig. Ska jag vara helt ärlig är jag inte 100% med på vad Barthlomov egentligen är. I början av boken så fick jag bilden av att hans mor är människa och hans pappa en faery. Men senare i boken så kallades han för “changeling”, det vill säga bortbyting. Är han 50% älva eller är han 100% älva som har blivit uppfostrad av människor? Jag tror i alla fall på det första men jag är inte helt säker.

Det här är den sista boken i steampunk-temat och jag märker verkligen att jag har tröttnat på temat. Jag misstänker att jag skulle ha hängt med i handlingen bättre om jag hade varit mer fokuserad. Nu lästa jag mest för att jag ville avsluta temat och inte för att jag verkligen ville läsa klart den här boken.

Om vi ska gå in på handlingen så tyckte jag att själva mysteriet med de döda bortbytningarna är intressant. Det var dock aldrig någon tvekan om vem som var den skyldiga och det var inte heller så svårt att lita ut motivet. Karaktärsmässigt så saknar jag det lilla extra som gör dem minnesvärda. Jag tycker om att varken Barthlomov eller Jelliby är perfekta utan beter sig själviska ibland. Sen gillar jag även att bortbytningarna/halvbloden inte är överjordisk snygga utan missbildade och hatade av både människor och älvor. Själva konceptet med att älv-folket har blivit förslavade och är förtrycka av människorna är riktigt fräsch och jag hade velat se litet mer av den politiska sidan genom Jellibys berättarröst.

När det kommer till steampunk-aspekten så finns det mekaniska djur och luftskepp. Berättelsen utspelar sig även i Storbritannien och jag har för mig att ordet aether nämndes vid något tillfälle. Personligen så tycker jag inte att boken är så steampunkig i sig men jämför man med de andra böckerna som ingår i temat så leder den över flera med hästlängder.

Det mest imponerande är att Bachmann endast var 19 år gammal då den här boken publicerades. Vilket betyder att han förmodligen skrev den när han var 17-18 år. Jag kommer förmodligen inte att läsa fortsättningen men om författaren släpper en annan bok så kan jag mycket väl tänka mig att läsa den.

Funderingar som innehåller spoilers (markera för att läsa)

• Tänkte aldrig på att det var systern de ville kidnappa, blev överraskad.

 

Takt: -0,5
Förvirring: -0,5

Mest intressanta karaktär: Ingen faktiskt.
Bästa scen eller del: Spoiler [När de tog lillasystern]

Rekommenderar för:
Gillar ni kombination av konstiga varelser och mekanik så kanske den här boken passar er.

Rekommenderar inte för:
Vill du ha en ljus och lättsam bok med ett riktigt slut bör du leta vidare.

Betyg: 4/10

Andra böcker i serien:
1. The Peculiar
2. The Whatnot

 

När man inte kan få nog av The Iron Fey

Tre mellanböcker i en.

 

 

Titel: The Iron Legends
Författare: Julie Kagawa
Serie: The Iron Fey #1.5, 3.5, 4.5
Sidantal: 304
Utgivningsår: 2012

 

 

 

 

Tycke:
Det här är alltså samlingsromanen för de tre mellanböckerna i The Iron Fey som har blivit utgiven. Eftersom det är tre separata berättelser så bedömer jag varje del för sig själv. Spoilers för tidigare böcker kan förekomma i dem. T.ex. så bör du ha läst första boken i serien innan du läser bedömningen för Winter’s Passage som är bok 1.5.

Winter’s Passage (bok 1.5)
Den här berättelsen utspelar sig alltså efter första boken och handlar om hur Ash tar Meghan till vinterhovet. Av någon anledning så fastnade jag inte alls för den. Förmodligen så berodde det på att det var ett tag sen jag läste böckerna så jag visste inte vart i handlingen man befann sig. I och med att jag redan har läst hela serien så blev jag förvirrad när karaktärerna inte visste saker som jag redan kände till. Skulle förmodligen ha gillat den här mycket mer ifall jag hade läst den direkt efter första boken.

Summer’s Crossing (bok 3.5)
En mellanbok från Pucks PoV! Mycket bättre än Winter’s Passage enligt mig, dels för att jag minns serien bättre och dels för att handlingen är så kul. Så himla kul att Ash ska förföra Titania hahaha. Var även mycket trevligt att få en inblick i Pucks känslor. Även om Ash är min favorit så gillar jag Puck väldigt mycket också.

Iron’s Prophecy (bok 4.5)
Min favorit av mellanböckerna! Den här utspelar sig efter serien och kan väl räknas som en epilog. Superkul att få ha Meghan som berättare igen och att man fick se hennes roll som drottning. Och Ash, gyaaa! Är ju så van vid att han alltid är så cool och allvarlig, blev ganska överraskad över hur avslappnad han har blivit. Har fortfarande lite svårt att vänja mig vid en Ash som kommer med sexuella anspelningar men jag gillar verkligen hans karaktärsutveckling! För att inte avslöja för mycket så avslutar jag med att jag nu är väldigt taggad på att läsa The Lost Prince som är uppföljaren till The Iron Fey!

Guide to the Iron Fey
Cirka 75 sidor med information om The Iron Fey och det inkluderar karaktärsregister, platsregister samt ordlista. Trodde först att det skulle bli ganska tråkigt men det var förvånansvärt intressant. Älskar ju Nevernever och nu är jag ännu mer sugen på att besöka älvlandet!

Rekommenderar för:
Ni som gillar och har läst hela The Iron Fey.

Rekommenderar inte för:
Ni som inte har läst The Iron Fey.

Medelbetyg: 7/10

Andra böcker i serien:
1. The Iron King
2. The Iron Daugther
3. The Iron Queen
4. The Iron Knight

Extraböcker:
The Iron Legends